Tankar

Hur ska man kunna vara stark om man inte får vara svag, liten och totalt hjälplös ibland? Något som jag ofta får höra är att någon beundrar min styrka. Jag är inte stark eller är jag det? Jag har genom mitt liv faktiskt inte haft något val tycker jag själv men det är inte helt sant, för du har alltid val. DU kan välja! 

Någon sa att 10% är livet och verkliga händelser och 90% är hur du tolkar det. Jag är nog stark på riktigt just för att jag tillåter mig att vara en blöt fläck ibland. Jag är uppfostrad med en positiv grundsyn på livet men också med att kunna bryta ihop och sen komma igen. INTE bit ihop. Det är två helt skilda saker. 

I svåra stunder använder sig många av tanken att någon annan har det värre. Det kanske kan hjälpa någon men jag blir inte stark av det. När Louise blev sjuk så slutade jag definitivt att tänka så. För de som hade det värre än mig just då, var de som förlorat kampen mot cancern och mist sina barn. Det kunde jag inte finna någon som helst tröst i. Jag försöker istället hitta något annat positivt, det kanske inte finns något i det som sker eller har skett men det finns andra positiva saker. När Magnus gick bort fick jag höra: herre gud och de hade fyra barn också. Det var ju det som var det positiva. Vi hade barn, fyra stycken underbara barn hade jag i alla fall, även om jag nu inte längre hade in man. 

Du har alltid rätt att plocka ut de få bra sakerna med en dålig händelse. Det finns alltid något bra i det som sker, det kan aldrig överväga det negativa men du har rätt att glädjas åt de små och få positiva saker som finns i en traumatisk händelse.  

Jag gjorde den här bilden igår. 

De är inte bara när livet ställs på sin spets man ska uppskatta det man har. Fast just när någon går bort påminns man hårt om sin egen dödlighet. En dag är vi alla borta. Jag vägrar att inte ha levt då. Att inte ha njutit av vad mitt liv gav mig. Jag tänker inte vänta på att leva sen och slita ihjäl mig för något jag inte vill göra. Livet är här och nu! 

Det är så lätt att ta det förgivet eller att tro att alla andra minsann har ett mycket bättre liv än du själv. Ju förr du inser att andras liv har väldigt lite med ditt att göra ju bättre är det. 

Vem ska ditt liv och sätt att leva passa? Jag är lycklig i mitt liv men om du tvingades leva just mitt liv kanske du skulle bli fruktansvärt olycklig. Precis som jag kanske skulle bli det av ditt. Det finns inget rätt eller fel!! Jo det finns det ju, att försöka leva någon annans liv än ditt eget är fel. 

Fast jag är verkligen inte alls lycklig hela tiden, vissa dagar längtar jag bort till något annat. Vissa dagar vill jag bara ligga där på soffan och gråta. Ibland har jag ingen ork till något alls. Fast jag har lärt mig att de där dåliga dagarna måste man ha som kontrast till de bra dagarna.