Snora, känslokaos och livet efter barnen

Nu har vi kantareller så vi klarar oss ett helt år tror jag. Förra veckan åkte vi ut i skogen och tittade efter gula kantareller. Det var väldigt varmt ute just den dagen men jag tyckte, att jag blev både mer svett och andfådd än vanligt. Det visade sig senare att det fanns en förklaring till det. För dagen efter fick jag åka hem från jobbet. Jag hade både fått snora och feber. Så det blev i princip tre dygn när jag inte orkade göra speciellt mycket mer än att ligga i sängen eller i soffan.

Det är så tråkigt att vara sjuk men på lördagen orkade jag i alla fall sitta uppe och måla lite. Jag tycker det är väldigt avkopplande att måla, sen är motiven jag gör sällan något att skryta om. Jag är väldigt glad att jag hittat något som jag kan göra för att vila och återhämta mig. När man är sjuk är det inte så svårt att vila men i vanliga fall kan jag ha svårt för det. 

En sak står i alla fall helt klart för mig. Jag måste hitta på nya intressen här framöver. För i torsdags var jag med Gustav och tittade på en lägenhet. Han kommer att flytta hemifrån i början av oktober. 

Jag kan inte komma på något i livet som känns på det här sättet. Inget har jag någonsin haft så delade känslor om. Jag känner stolthet. För att jag uppfostrat barnen till fina vuxna människor som kan klara sig själva. Jag känner lycka. För att jag ser deras glädje över att få ett eget hem och ett eget liv. Jag känner glädje. För att få tid till mig själv och göra vad jag vill. Jag känner sorg över att de ska flytta från mig. Jag känner rädsla för att inte vara behövd. Jag känner mig sentimental över att en epok i livet går mot sitt slut. Allt detta i en känslomässig bergochdalbana. Som av någon konstig slump naturligtvis infaller när man börjar komma in i klimakteriet också. Känslo kaos helt enkelt.   

Under helgen var Mats och Rosie och hälsade på oss. För dem är det några år sen det sista barnet flyttade ut. Det är mycket tack vare dem jag känner att det faktiskt finns ett bra liv att vänta sig när barnen har sitt. Jag är väll verkligen värd att få bry mig om mig själv nu. Jag hade blöjbarn i 10 år i sträck och av de 10 åren så hade jag två blöjbarn samtidigt under 5 år. Det kan ha varit ett kort uppehåll mellan Emil och Gustav faktiskt men max ett halv år. Det var en otroligt intensiv tid. Jag hann sällan med någon egen tid alls och tur var att jag inte saknade det då. Bara att driva runt vardagen var mer än ett heltids jobb på den tiden. Jag tänkte på det där här om dagen när jag stod framför spegeln. Jag hade haft tid att välja kläder och det blev min gula klänning. Jag hade tid att kamma genom håret, sminka mig lite och välja ett matchande halsband. Dess utom hängde klänningen på en galge i garderoben. Så var det verkligen inte förr. Då tog man det första bästa som var rent ut den gigantiska högen med ren tvätt som de gånger vi bestämde oss för att vika in allt tog en hel dag att genomföra.  

Nu jobbar jag heltid, vilket jag inte gjorde när barnen var små. Så en del av min tid fylls ju ut av mitt jobb. Sen kanske man i framtiden får fler barnbarn om man har tur. Jag älskar att vara med dem men också att umgås med barnen som blir på ett helt annat sätt efter att de flyttat och kommer hem och hälsar på istället. Så jag är nog inte så orolig att jag inte ska få något att göra. Som sagt man kan göra saker med både barn och barnbarn. Som i förmiddags var Lizette, Juni och jag på loppis. Det var kanske inte lika uppskattat av Juni som av Lizette och mig men hon fick en bok och sen glass så hon var ganska nöjd trotts allt. 

Traditioner, kålsoppa och ge av sin tid

När marken är över är det höst. 🍂🍁 Det brukar kännas i luften. Nu har det dock känts som höst sen 11 juli och nu helt plötsligt ska vi få sommarvarmt en vecka. Jag klagar så klart inte på det men upp och ner känns det. 🤪

För mig har alltid traditioner varit viktiga. Marken eller Oxhälja som den heter är en av alla traditioner som jag har. Marknaden i sig är kanske inte lika kul som man tyckte när man var liten. Det finns faktiskt mest skräp men jag köpte blommor, marknadsnougat och kokosbollar. Viktigare än marken är traditionerna som hör till. Som att koka kålsoppa och baka bröd och när också Lollo och Daniel skulle komma hem var allt perfekt. Sen blev både kålsoppan och brödet gott. Jag har alltid tyckte att jag är så dålig på att baka men jag har faktiskt blivit bättre på det. Det blev riktigt lyckat den här gången.  
Skogen är full av svamp och nu har även Trattisarna kommit. De är roligare att plocka än de vanliga kantarellerna tycker jag och de är lättare att rensa. Fast de säger de som äter svamp i min familj, att de gula är något godare. 

Delar av texten på mitten bilden försvann när jag la ut den så här. Så jag lägger ut den igen. Det är en av alla ADHD sanningar. Jag kan mycket om ADHD men det jag behöver lära mig mycket mer om är hur jag själv fungerar. Vad som får mig att må bra och framför allt vad som ska undvikas. Att veta hur man fungerar och varför är verkligen en viktig del i att få ihop livet när man har en funktionsnedsättning. Det är inte förrän ADHD-symtomen är ett funktionshinder som man får en diagnos. Jag kan störa ihjäl mig på alla med en släng av ADHD som många säger. Ja du kan ha symptom av ADHD speciellt stress ge många symtom som liknar ADHD. Skillnaden är att vi med ADHD har haft de här symptomen hela livet och det går inte över för att vi slutar stressa. Nu åter till texten på bilden. Detta är ett karaktärsdrag hos många med ADHD och detta kan verkligen ställa till det. Jag reagerar med en känsla på något och bristen på impulskontroll gör att jag handlar ut i från känslan att då sen hjärnan och förnuftet kickar in när man redan handlat ställer till det för väldigt många. Att du veta att det är så här jag fungerar och vad det beror på gör stor skillnad. Det ger en möjlighet att reflektera och även gör att man kan stoppa den där impulsen som känslan gav. 

När Lollo kommer hem och hälsar på har hon med sig sina katter. Hon har nu mera två stycken. Jag tycker det är helt otroligt att hon kan åka buss med de här katterna. Min Lillis kisse tycker kanske inte jättemycket om att ha besökare i huset men det går jättebra. Det var första gången som Nisse kissen var med. Han är så fin och vilken mysig katt. 😻 jag försökte kidnappa honom men Lollo ville absolut ha med honom hem 😂

Tänk att jag har fått äran att få vara mormor åt Ellie och Juni. I söndags var vi barnvakt åt dem. Jag vet att det betyder, fullt ös från de kommer till de åker hem. Så jag gick och lade mig tidigt på lördagen för att vara utvilad, så att jag skulle orka leka en hel dag och det gjorde vi. Det hade jag ju liksom inte tid med när mina egna barn var små. Man kunde inte leka en hel dag. Jag tänker att det är det som mormödrar är till för. Att ge det som föräldrarna inte hinner med. Jag tycker jag inte gjort något speciellt alls för tjejerna ändå älskar de att vara hos oss. Vill komma och sova över och vill vara hos oss. Fast när jag tänker så tror jag att det viktigaste och finaste som man kan ge både barn, barnbarn, vänner och andra människor så är det tid. 🧡