Rätt hjälp till slut

Det här är min historia om vilken kamp det kan vara att få rätt vård. 

Min historia började egentligen 1992 när jag var 16 år och drabbades av psoriasis i huden. Under åren har skoven kommit och gått. Jag har fått behandling när det varit som värst med salvor och UV-b ljus. Jag har haft långt mellan skoven och i perioder varit nästan helt fri från psoriasis på kroppen. 2002 när jag var 26 år började jag få inflammationer i muskelfästen och leder. Fram till år 2015 var det ganska sällan, fast ibland ganska så rejält ont. Vid några tillfällen var jag så svullen under fötterna att tårna inte nuddade golvet när jag gick. 

2015 då fick jag inflammation i hälsenorna, i senorna under fötterna och i höften. Jag fick en kortisonspruta i höften. Jag fick komma till Reumatologen som konstaterade att jag hade psoriasis med ledvärk. Det var ingen artrit tack och lov. Det är jättevanligt att man har ont i sin kropp när man har psoriasis. Man kan ha rejält ont. Anledningen till att jag ville få detta kollat var för att jag var orolig att det skulle vara artrit. Artrit är en reumatisksjukdom. Som är så kallat autoimmun. Kroppens eget immunförsvar ger sig på leder och förstör dem om man inte får behandling. Nu var värken ingen artrit och jag kände mig väldigt tacksam för det även om det gjorde väldigt ont ibland. 

2017 började dock hela min kropp strula ordentligt. Jag var trött, så in i märgen trött. Jag orkade liksom inget och i början av 2018 konstaterades det att jag hade hypotyreos som är en helt annan autoimmunsjukdom. Jag hade alltså för lite sköldkörtelhormon och även antikroppar mot sköldkörteln. Jag började medicinera med Levaxin. Jag blev bättre men var redan så utmattad att jag gått in i en utmattning och en depression. Det har tagit långtid att återhämta sig från detta. I slutet av 2019 förändrades dock värken tyckte jag. Jag sökte vård på vårdcentralen och det är där min historia om att få rätt vård börjar.   

9 januari 
Eftersom mina blodprover inte var som de skulle. Bad jag doktorn ta sig tid att se en helhets bild av mina problem. Jag hade högt blodtryck, högt s-ferriten, för många blodplättar, höga lever värden och smärta framför allt i händerna, fötter och höfter. Jag förklarade att jag hade mer ont än tidigare och att något var annorlunda, något hade tillkommit. 

22 januari 
Jag fick en telefontid hos doktorn. Jag skrev då till honom och undrade hur en undersökning av händer, fötter och höfter skulle gå till via telefon? Då fick jag en tid för att träffa honom.

2 februari Läkarbesök

Doktorn klämde och kände på mig och skrev en remiss för röntgen av fötter och vänster handled. 

19 februari

Fick jag svar via brev att röntgen var utan anmärkning men att man kan se en liten hälsporre. Ingen uppföljning var planerad. 

25 februari

Skrev jag till doktorn igen och undrar hur vi ska gå vidare, eftersom jag fortfarande hade ont?. Jag var inte nöjd med att bara få en röntgen och sen inget mer. 

9 mars

Doktorn skickade en remiss till en arbetsterapeut. Han skulle sen höra av sig till mig när han fått svar där ifrån. 

15 april
Jag besökte arbetsterapeuten och fick köpa ett stöd för handleden. Jag fick också lite övningar att göra, passiva övningar för att motverka stelhet. Just då hade jag en inflammation i handen som gjorde att jag inte kunde röra den så mycket. Hon kunde inte göra så mycket mer för mig. Hon konstaterar svullnad och inflammation. Det skrev hon också i ett svar tillbaka till vårdcentralen. Vilket jag har kunnat läsa i min journal. 

Tiden gick och jag hörde inget från min doktorn, inget brev kom. Smärtan till tog under sommaren. Plus att jag känt mig andfådd. Jag trodde att det berodde på allergi och min astma men jag vet ju också att man kan bli andfådd om blodtrycket inte är bra

  
8 juli 

Jag skrev till vårdcentralen igen och undrade om jag blivit bortglömd. Doktorn svarar mig då att han inte tyckte det fanns något mer att säga om min värk. Jag fick dock en tid för att jag var andfådd.

10 juli 
Besökte jag vårdcentralen, doktorn skickade mig till akuten i Karlskoga för att han var orolig att andfåddheten skulle kunna bero på en propp i lungan. 

Vad det gäller min smärta tyckte jag att det fanns väldigt mycket mer att säga. Jag hade talat om att jag hade väldigt ont, inte kunde greppa saker. Att jag inte kunde lyft upp stekpannan utan hjälp, att jag hade svårt att hålla i en penna och att det inte kände som det skulle. Något hade förändrats vilket jag tjatat om sen i januari. Jag hade ont i mina höfter, kunde inte korsa mina ben. Jag hade svårt att gå på ojämn mark för fotlederna gjorde för ont. Jag blev väldigt ledsen över att doktorn sa att han inte hade något mer att säga. Jag blev också väldigt ställd.

 
Doktorn lovad att konsultera reumatologen men viktigast var att kolla mina lungor. Jag var själv helt säker på att det inte var något fel med mina lungor. Fast det var väll bra att kolla upp det om nu doktorn kände en oro.  

10 juli 
Mycket riktigt så var det inget fel på mina lungor. Utan de återremitterade mig till vårdcentralen för justering av blodtrycksmedicin och smärtorna.

Doktorns ord att han inte hade något mer att säga fortsatte att eka i mitt huvud. Är jag hypokondriker? Inbillar jag mig att det gör så här ont? Är jag gnällig och känslig? Det kanske är så här kroppen ska vara? Jag kanske inte kan förvänta mig mer? Tankarna snurrade väldigt mycket i mitt huvud. Varför är inte mina blodprover bra? Är det något fel på mitt blod kanske? Det var väldigt mycket tankar under den här tiden. Jag kände mig helt uppgiven. Jag kom i alla fall fram till att det måste vara något som är galet med mig. Mina blodprover var konstiga och smärtan måste ju ändå bero på något. Jag är ju ändå bara 43 år och då ska man väll i alla fall kunna gå normalt? Det var ju heller inte en rimlig försvagning att jag för 3 år sedan kunde lyfta 115 kg i marklyft och nu inte ens en stekpannan.

29 juli 
Jag skriver till vårdcentralen och frågar om doktorn är nöjd med mitt blodtryck och allt eftersom jag inte hört något från honom sen jag var i akuten. Jag var också nyfiken på om han fått något svar från reumatologen som han skulle konsultera. Jag fick då veta att ingen konsultation var gjord. Doktorn hade semester så sköterskan kunde inte svara på varför det inte hade gjorts.

Under den här tiden hade jag semester och Micke och jag åkte ut i skogen för att kolla efter svamp. Jag älskar att gå i skogen, plocka svamp är bland det bästa jag vet. Det var bara det att det gick inte, det gjorde för ont i mina fotlederna. Det fick tårarna att rinna. Jag försökte bita ihop men det gick inte. Vi fick åka hem. Jag började att tejpa mina fötter med sporttejp efter det. Vilket faktiskt gav lite avlastning men jag insåg att så här kan jag ju inte ha det.  

30 juli 
Skrev jag till vårdcentralen igen, jag måste få någon hjälp. Jag hade också börjat få ont uppe på handryggarna och kunde inte bre en smörgås.

4 augusti
Jag fick en tid hos en annan doktorn som konstaterade att jag hade höga värden av urinsyra. Han satte in medicin och så skulle jag ta nya prover om 2 veckor.

Jag gjorde som jag blivit tillsagd men jag fick aldrig något svar om hur proverna såg ut.   

31 augusti 

Jag skrev till vårdcentralen och undrar om mina provsvar. Jag talade om att jag  fortfarande hade ont. 

 
2 september 

Jag fick en telefontid med min doktorn som då lovade att nu ska han konsulterar reumatologen. Han ringde upp mig efter det och sa att jag skulle få ta reumatiska prover. Skulle de vara avvikande så skulle jag väll få en remiss till reumatologen. 

Jag var väll så klart inte glad att proverna visade sig var avvikande men väldigt glad att jag tillslut skulle få komma till reumatologen 

18 november 

Jag hade jag en tid hos reumatologen och jag fick då diagnos. 

Jag har Psoriasisartrit. 

Det är där jag står nu. Den 1 december ska jag tillbaka till reumatologen för då ska jag få börja med ett biologiskt läkemedel. Läkemedlet är injektioner och det är därför jag ska till reumatologen första gången jag ska ta det. För jag ska få lära mig hur man gör. 

Det har gått några dagar nu en jag fick diagnos och det är väldigt många saker som faller på plats, många saker får en förklaring. Jag är inte helt nöjd med hur doktorn behandlat mig under resans gång men jag vet inte om jag orkar vara arg för det. Jag ska i alla fall be om att få gå hos någon läkare på vårdcentralen. Fast det bästa är nog att jag aldrig någonsin mer behöver gå till vårdcentralen för att jag har ont. Jag är inskriven på reumatologen nu. Jag behöver alltså aldrig mer känna mig som en hypokondriker och jag behöver inte tjata något mer. 

pga av att jag haft hög sänka så länge så får också mina tokiga blodprover en förklaring. Blodplättarna kan stiga vid inflammation, liksom ferritinet. Fast framför allt är det ju smärtan som får en förklaring. 

Tyvärr har det gått för lång med mina handleder som fått permanenta skador i ledbrosket men nu ska det ju i alla fall stanna upp. Jag tror jag kommer vara lite snällare mot mig själv. I och med att ingen tagit det onda på allvar riktigt har jag ju själv inte heller gjort det. Jag har tvinnat mig att göra saker som gjort väldigt ont och som kanske jag haft ont av i flera dagar efter att jag utfört. Jag kanske inte behöver kämpa så hårt längre. Jag kanske kan acceptera att kroppen inte riktigt orkar som den ska och att det finns en orsak till det. 

Jag känner att jag liksom fått tillbaka lite värdighet igen. När jag nu haltar upp ur sängen på morgonen gör jag inte det för att jag bara är överkänslig, klen och gnällig. Jag har en sjukdom och det är därför mitt liv ser ut så. Jag behöver lite längre tid på mig än andra att bli helt rörlig på morgonen men det är okej att det är så tror jag. Jag kan i alla fall acceptera att det är så när jag vet vad det beror på.

 

Det är ju klart att jag inte vill ha den här sjukdomen men jag måste få vara glad att jag äntligen fått en diagnos och att jag nu ska få hjälp. 

Mitt liv i färger

Jag fick en så rolig idé här om dagen! 

Jag gjorde dessa collage i färger om mitt liv

Framtiden, spåkulan och livet börjar efter 40

Från en textrad ut Winnerbäcks låt Eld kommer texten:

🎵 Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller kul att vara med? 🎵

(12 år sen idag)

Kul att vara med skulle jag säga att jag tycker nu, men så kände jag inte för några år sedan. Då var det verkligen bara jobbigt. Vilket som var hönan och ägget vet jag inte. Jag vet bara att, jag tappade min identitet, viste inte vad jag skulle göra med mitt liv riktigt och gick tillslut in i en depression. Jag har alltså gått genom min största livskris och jag kom ut hel på andra sidan. 

Någon sa att livet börjar efter 40 och nu förstår jag vad det menar. Processen har dock varit väldigt lång och jag tror inte det handlar om att man är 40 år utan för min del har det handlar om att jag inte längre behövdes som mamma på samma sätt.

Två av mina troll bor ju inte ens hemma längre. 

Nu ska du få min teori varför man krisar just vid detta tillfälle i livet. När man är barn så har man en bild av sitt liv, man har inte planerat den men man ser kanske att man ska ha barn när man blir stor. Sen blir man ungdom och bilden blir tydligare. Barn, hus och jobb. Sen är man där, man har familj, hus och hem. Fast aldrig någonsin har du ägnat en enda tanke på vad du vill göra med ditt liv sen, efter barnen. Du sitter inte som 20 åring och tänker att när jag fått mina barn och de blivit vuxna då ska jag odla växer i ett växthus eller börja med golf eller bergsklättring. Trotts att man vet att barnen kommer växa upp har man ingen plan för det. Eller jag hade i alla fall inte det

Jag var helt enkelt inte alls förberedd, krisen kom heller inte att släppa förrän jag  fått till den där framtidsvisionen.

Även om jag vill att mina två som är kvar hemma ska stanna så länge som möjligt. Börjar jag faktiskt se fördelar med att bo själv. Har jag städat förblir det städat för ingen stökar till. 😊 Jag behöver inte tvätta och vika tvätt till 8 personer längre som det var förut. Heller inte laga mat till mer än ett halvt fotbollslag varjedag. 

Så vad ser jag om framtiden i min spå kula som jag inte såg förut då? 

Det första jag ser är tid. Just tid var det som skämde mig mest under när allt detta kändes jobbigt. Fast nu när jag förstått vad jag kan använda tiden till då blev det en annan sak. 

Jag ser att jag kan lägga tid på mig själv och tid för mig och Micke att göra saker tillsammans. 

 

Jag ser också tid med mina barnbarn och tid med barnen på ett annat sätt.

Tid att lägga på matlagning och bjuda alla de mina på mat. Det är något som jag verkligen älskar att få göra!

Tid för att lära mig golfa och tid för husbils utflykter. 

Så den stora skillnaden nu är att jag ser ljust på min framtid och ser glädjen i att få vara med. 

För övrigt är det väldigt länge sen jag skrev något här. Hösten som jag verkligen älskar brukar ha ett lugn med sig men tempot har varit ganska högt under hösten. Jag har jobbat men också hunnit med en hel del roligaheter.

I helgen träffade jag vänner som jag gick i skolan grundskolan tillsammans med. Vi gick ur 9:an 1992. Det var väldigt roligt, samma människor men ändå en helt annan och med väldigt mycket mer livserfarenhet. 

Förra veckan hade jag tagit två semester dagar för att åka till Ullared. Lollo, Gustav och Ninni följde med. 

Shopping, husbilshäng och skratt. När jag får vara med mina barn känner jag mig hel. 

En annan sak som jag tycker är väldigt rolig som jag då aldrig trodde jag skulle tycka, det är att odla saker. Förut dog bara allt jag försökte odla men nu.. ja jag skulle inte säga att jag fått gröna fingrar för där är jag inte än men kanske de antaget en ljusgrön ton i alla fall för allt dör inte längre i alla fall. 

2 år sen vi stod på toppen av Snöhetta

Idag regnar det lika mycket som det gjorde när jag och Linnéa klättrade/gick upp till toppen på Snöhetta för 2 år sedan.

Den var en upplevelse som vi aldrig kommer glömma. En bedrift vi inte gör om. Vi var så galet naiva, oförstående och oerfarna att vi så här i efterhand nog kan betrakta det som mer tur att allt gick bra än skicklighet och prestation. Fast vi kom till toppen i alla fall.

 

Oxhälja

Den här helgen skulle det ha varit Oxhälja, en lång tradition som funnits i hela mitt liv och marknaden har anor från 1600-talet. I år har Corona pandemin satt stopp för mycket och även för Oxhälja 👎🏻 Till marken hör en del saker som traditionen att göra och äta kålsoppa. Det kan i alla fall ingen pandemi sätta stopp för.

Så gott så underskattat 😋


Nu ni kommer jag spela golf som Tiger eller kanske inte hahha. Hur som helst är det väldigt skönt att ha egna grejer och det är det detta är. Mitt eget nya sätt.


Torsdag var ingen vanlig dag. Det är det inte om jag får ha dessa två hemma samtidigt. Bara att få äta middag tillsammans med alla sina barn är inte vardag längre. Det är lyx.

Micks nya

Jag kan tycka att en sån här mojäng är ganska onödigt men så är det och andra sidan inte jag som klipper gräset här hemma. Micke är i alla fall nöjd.

Idag började Linnéa första året på gymnasiet. Min yngsta är alltså så stor nu. Jag har inga barn längre de är alla unga vuxna.
Skickat från min iPhone

Det blev fel

Jag jobbade bara förmiddagen idag. Fullt upp Hade vi med de 400 brev som skulle skickas idag. 

Anledningen till att jag bara jobbade förmiddagen var att jag hade tid för Mammografi på eftermiddagen. Jag kom lite för tidigt till Karlstad så jag frågade om det funkade eller om jag skulle komma tillbaka senare. Då visade det sig att jag var inte en timma förtidig som jag trodde utan hela 25 timmar. Det var i morgon jag skulle vara där. Det var så snälla på Mammografin att de klämde in mig idag. 🙌🏻 Tack snälla. Detta är så typiskt mig 🙈

Efter det mötte vi upp Emil och käkade lite kina Buffé 

Älskade barn ❤️ vi ses för sällan. 

Jobb, Pirater och ny målat.

Två jobbade dagar och det känns som om man inte haft semester. Jättemycket att stå i på jobbet, men jag har lovat mig själv att sluta stressa. Sluta ta med mig jobb hem och jag ska faktiskt också sluta vara överambitiös. Noggrann och korrekt kommer jag så klart att fortsätta vara men som sagt inte överambitiös. På jobbet väntar en väldigt spännande höst för mig. Jag har fått igenom en stor förändring i sättet vi debiterar på och nu är det upp till mig att ro detta i hamn. 

Ska visa er några bilder från min semester.

 

En av sommarens bästa dagar var Piratdagen. Det var dagen Ellie väntat på och som jag och hennes morfar ordnat. Vi skulle på skattjakt. Hon hade fått en flaskpost med en karta och så till slut kom dagen då vi hämtade henne med båten. Hon satt med mig bak i båten och sjöng Sjörövar Fabbe för full hals men när hon såg ön som hade en brygga precis som hennes skattkarta blev hon tyst hon smög i land och följde stigen. Så hittade hon ett stort kryss på marken precis som på kartan och där var den skattkistan. Full med halsband, guldpengar och diamanter. Att se lyckan i henne ger värma långt i i min själ. 

En annan mysdag var när Micke och jag tog husbilen till en liten sjö och fiskade. Ja jag fiskade inte så mycket men mös än då. 

En annan sak som inte var så mysig kanske men som vi ändå faktiskt gjort och som var helt underbart när det väl blev klart är att vi målat huset

Så nöjda är vi. 

Vardag

Ja då var man tillbaka till vardagen. 4 veckors semester är till ända. 4 väldigt härliga veckor. Även om mycket varit annorlunda tack vare Coronan.

Jag har ju länge tänkt att dra igång bloggandet igen kanske med lite kortare inlägg och lite oftare. Så jag provar nu att blogga från mobilen.

Nu i höst skulle jag åkt till Teneriffa med syster, systerdotter, Linnéa och Gustav. Det blir det inget med i nu läget. Så jag tänkte jag skulle göra en lista för hösten med saker jag vill göra.
❤️ Åka en helg till Lollo
❤️ Spa med Therese
❤️ Hubilstur med Tessa
❤️ Husbilsturer med Micke
❤️ Åka till Harald och Siri

Hösten blir så lång om man inte har saker att se fram emot.

200717

Nu har jag gått på semester 4 veckor väntar 👍🏻 Underbart ska det bli!

Micke och jag har fixat till Husbilen så den är redo för semesterns utflykter. Bordet vi hade i bilen var så stort och var i vägen hela tiden så vi har fixat till detta. Underrede kommer från ett vipbart bord från cdon och skivan från ett rumsbord köpt på Jysk!

Golf

Idag har jag exakt 4 veckor kvar innan jag går på semester. På mitt jobb gick halva styrkan i torsdags och i morse verkade det som om min kropp trodde att även den fått semester. För den var väldigt ovillig att samarbeta med mig.

Jag håller på att ta gröntkort i golf just nu. Tanken var från början bara att jag skulle göra det för att Micke och jag skulle kunna spela när vi är ute med husbilen. Jag hade inte riktigt trott att jag själv skulle tycka det är så kul som jag tycker och det trotts att jag saknar all form av bollkänsla.

Istället för att säga att jag i princip saknar talang för detta kan man ju säga att jag har en väldigt stor utvecklingspotential.   

Midsommar

En vidrig kvinnosyn är inget misstag....

...... det är en värdegrund hos allt för många uppblåsta och självgoda översittare. Tyvärr är denna värdegrund vanligare hos det ena könet än det andra. 

Cicci Wallin, Linnea Carlsson, Alexander Schulman med fler har skrivit väldigt många bra inlägg men jag har också en del att säga. Inte för att jag tycker han förtjänar mer uppmärksamhet men hela historien har gjort mig så illa berörd. Om vi nu flyttar debatten från honom som bara är en liten lort och istället fokuserar på kvinnorna som blir offer för människohandeln. Kan vi gå samman för att göra något för dem! Vad kan vi göra med samlad kraft? Jag har bestämt mig!! Jag ska bli flicka fadder. Det är i alla fall något jag kan göra!  

Det vi inte ska göra är att låta någon med denna vidriga kvinnosyn få utrymme. Han ska samla ihop bitarna från ett krossat liv kunde man läsa på hans egen insta. Jag trodde i min enfald att han skulle skänka sin förmögenhet till offren för människohandeln och trafficking men det skulle han inte. Han menade att det var hans liv som var krossat!!!!

Jag har aldrig gillat honom. För min del visade han redan för många år sedan att han hade en taskig människosyn. Det var i samband med ett uttalande om LCHF som han sa att LCHF var en diet för lata och feta idioter. Hans syn på överviktiga  har lyst igenom allt för väl i debatten om kost, hälsa och träning. Min uppfattning om honom blev alltså redan då att han var en översittare. 

Att köpa sex handlar om värdegrund och människosyn. Det är inget man gör av misstag, inget man gör för att man har en hål i sin själ eller vad det må vara. Det är ett val och man måste ha en skev blid av jämlikhet och alla människors lika värde för att ens tycka sig ha rätt att köpa en annan människa. 

Jag skiter faktiskt i om han ställt till det för sig. Han har varit med och bidragit och ställt till det för kvinnor världen över. Han har varit med och bidragit till att det finns en marknad för människohandel. 

Just vår egen värdegrunden är rotat i oss och den bryter vi inte mot i första taget. Så det var inget misstag utan en handling i enlighet med den värdegrund han har även om han nu ångrar sig, så gör han det för att han blev upptäckt. Han ångrar att han inte var mer försiktig. 

Att TV4 ger honom möjlighet att sitta med i tv-soffan begriper inte jag. Hela Sverige serverades en ångerfull torsk till frukost i helgen. Tillåt mig kräkas! Det vidriga är just att han ser sig som ett offer. Det är så jävla vidrigt!!!

Du är fan ultra feminist!!!!

Vad händer tänker ni nu, ett inlägg till på så kort tid 😁 Jo ibland kommer inspirationen bara till mig. Jag ska erkänna en sak. Ibland, som nu när man inte får träffa folk, hänger jag för mycket på sociala forum och Facebook grupper av olika slag. 

Det var där jag blev kallad för ultra feminist!! När jag tänker på det så blir jag nog ganska stolt över att det märks. Jo för jag är faktiskt feminist. Så att bli kallad ulrta feminist är inget skällsord för mig. Så vad är det då som är ULTRA med min feminism? Här får ni dem, mina ultra feministiska åsikter. 

En sak som jag frågar mig är varför inte alla är feminister? När man säger att man inte är det, blandar man då ihop begreppet sexism och feminism? För vem vill inte att människor ska ha lika värde oberoende av kön, nationalitet och sexuell läggning? Jodå jag vet, att det tyvärr finns människor som inte är feminister och det är verkligen sorgligt.

Det finns till och med en grupp män, kommer inte ihåg vad det kallar sig. De har gått samman för att förespråka mord och våldtäkt av kvinnor för att de inte får ligga. De tvingas leva i ofrivillig celibat kanske i hela sitt liv. Detta är så klart de elaka kvinnornas fel. Man ska inte skämta om det egentligen, för det finns inget roligt med att de förespråkar våldtäkt och mord men om man nu förespråkar detta. Är det då konstigt att man inte får ligga? 

En annan aspekt på det hela är. Sen när blev det en rättighet att få ligga? Det är väl ingen mänskligrättighet!!! Bete dig inte som ett svin så kanske du får komma till någon kväll, om kvinnan vill, annars får du använda valfri hand helt enkelt. 

Jag har tur att leva i ett jämställt förhållande. Jag är inte gift med min man för att jag inte klarar mig utan honom utan för att jag inte vill vara utan honom. För att jag älskar honom och han mig. Vi är inte beroende av varandra utan väljer att vara tillsammans. Vi pysslar om varandra, för att vi vill de. Jag lagar Mickes favorit mat till honom ibland. För att jag vill det och tycker han är värd det. Inte för att han tycker han förtjänar det och vill det. Det är det som är den stora skillnaden. Ibland gör han det samma till mig 😍

En sak som jag försökt lära mina barn pojkar som flickor. det är att bli självständiga. Utbilda dig, ta körkort, tjäna dina egna pengar, lär dig laga mat, tvätt, städa och sköta ekonomin. Ge alla människor en chans och tänk gott om alla tills motsatsen i så fall är bevisad. 

Varför skulle det vara fel att vara ultra feminist om det nu är det jag är? Är jag det för att jag tycker att det är för djävligt att män får bete sig som svin. Det är de som står för den största brottsligheten, ja män är tyvärr överrepresenterade i allt djävulskap man kan hitta på. 

Hur kan det vara så att den farligaste platsen för en kvinnan är hennes hem. Hur kan någon ens tycka sig ha rätt att slå en annan människa. Egentligen spelar det ingen roll vilket kön det är men varför tror någon att den har den rätten? Hur kan detta få fortsätta? Detta gäller inte alla män så klart men jag undrar varför de män som det inte gäller, inte går samman och säger: alltså nu får ni andra fan skärpa till er. Ni kan liksom inte fortsätt att slå er fru för att ni inte får ligga eller vad det nu är hon gör som kränker er. Varför lämnar en man inte den fru han är missnöjd med undrar jag? Det är väl bara att lämna henne, du behöver liksom inte banka skiten ut henne för att du är missnöjd.. du kan liksom bara gå. Tycker det är så jävla konstigt att inte fler män kommit på att detta är ett alternativ 😳

Jag hörde en bekant till min man säga: Nej städa och tvätta, det är att kärring göra. Den karln kan ju gå omkring i sin egen skit i resten av sitt liv tycker jag. Kan på inget sätt förstå varför det skulle vara mitt jobb att tvätta min mans kläder, det är väll han som smutsat ner dem eller?? Skulle det vara mitt jobb att städa och diska? Det är alla som bor i hemmet som får hjälpa till med det. Här kan vi gå till ytterligheter, var och en diskar sin egen tallrik i så fall. 

Sen en annan grej, kvinnokroppen! För bara någon dag sen var det en man som sa till mig att han tyckte jag svällt ut. Jag har blivit tjockare med andra ord. Jag blev inte arg för att han tyckte det, utan för att han kommenterade min kropp överhuvudtaget. Han kunde lika gärna sagt att jag blivit smal, för mig spelade kommentarens karaktär ingen roll utan det att kroppen kommenterades. Min kropp är inte till för att behaga någon annan än mig. Den är till för mig ingen annan. Den ska inte kommenteras eller granskas. Den är min!! Den har funkat fin fint till allt jag hittat på att den ska göra. Hållit för 4 graviditeter, ammat 4 barn, burit och vyssat de små. Lyft, burit, dragit och cyklat, några gånger cyklat i 16 timmar i sträck. Ibland sprungit 2 mil i sträck. Den har protesterat men jag har inte alltid lyssnat och då har den ändå ställt upp på det jag hittat på. Så om du tycker jag eller någon annan är tjock, smal eller ful så tänk på att kroppen du beskådar inte är till för dig. Den är bara till för den personen som har den. Detta borde inte bara män tänka på utan även kvinnor borde tänka lite mer på det.

Sen abortfrågan, alltså man får tycka precis vad man vill men det är alltid upp till kvinnan det berör att avgöra. Jag blir mörkrädd när jag hör att det finns människor i dagens Sverige som förespråkar att göra inskränkningar i aborträtten, det är skrämmande. Jag tycker det är ett övergrepp mot kvinnor att de inte skulle få avgöra själv om de vill bli gravida eller inte. 

Jag tackar för att du läst ända hit. Jag tycker inte att mina åsikter är ultra på något sätt, utan bara sunt förnuft
/Kram från en lyckligt, tjock och glad, ultra feminist. 

Jo då, jag lever!

Gissat att ingen väntats sig att det skulle komma något inlägg här igen någonsin. Plötsligt händer det som de sägs i reklamen för Triss. Fast chansen att vinna på Triss är betydligt längre, rent av obefintlig. Det är i alla fall min erfarenhet efter 6 år i en spelbutik. 

Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb. Jag börjar känna att jag kan min sak och vet hur saker ska vara. Sen kom Covid-19 och vände upp och ner på tillvaron både för mig och alla andra människor i världen. Jag jobbar hemifrån varannan dag. Det funkar tack vare att man kan hämta underlag och sånt varannan dag. Fast jag är trött på den här skiten nu, vill bara att allt ska bli som vanligt. Fast tror ni det kommer bli det någonsin igen? Jag försöker att se på allt vi kan lära oss av detta. Vi kan ju försöka göra något bra av det och ta lärdom i från detta. Fast det kanske är lätt för mig att säga. Mitt liv har inte förändrats speciellt mycket. Jag jobbar hemma och längtar efter att få krama om min mamma som jag bara pratat med på håll sen detta började. Annars bor vi i en av befolkad del av Värmland. Det är aldrig mycket folk här någonstans. Vi behöver inte undvika lokaltrafiken för vi har typ ingen att undvika. 

Fast jag tycker väldigt synd om min Linnea hennes skolresa till Polen har ställts in och inte kommer det bli mycket till avslutning för henne heller nu när hon slutar nian. Där emot har jag sagt att hon får bjuda hit två vänner så ska vi bjuda på avslutningsmiddag. 

Jag har inte tänkt skriva ifatt vad jag gjort sen jag skrev sist. Låt säga att jag i alla fall hunnit med den del saker. Jag har bland annat gått på KBT och fått hjälp med en massa saker. Jag tror att min "40 års" kris är över och att jag kommit ut hel på andra sidan. 

Var det inte så att livet börjar vid 40 och kanske är det så jag äntligen börjar känna. Jag har också kommit fram till varför jag drabbades av kris, tappade kompass och riktning. Förutom att jag körde helt slut på mig själv så handlar det om riktning. Vart är man på väg i livet. Som ung innan man har barn har man liksom en riktning, ska man ha barn, familj, karriär även om bilden inte är helt klar vet man oftast vad man vill. Jag valde barn och familj och då behöver man ingen annan plan speciellt inte om man har 4 barn. Jag hade ingen plan för livet efter barnen. Jag kommer fortfarande vara ung när alla barn flyttat hem ifrån. Jag känner mig ganska nöjd med mitt val att skaffa barn tidigt. Jag minns så väl när folk sa att res och lev livet innan du skaffar barn. Det är ju ett sjukt dåligt råd tänker jag nu. Att ha många år kvar när barnen flyttat är ju ännu bättre. Till skillnad från när jag var ung har jag nu en väldigt mycket bättre ekonomi som jag kan resa för om nu inte världen är full av Covid-19 så ingen får resa någonstans vill säga. Det har varit en lång process för mig att komma till den här insikten. Framför allt vad jag ska göra med min tid som jag får för mycket av när barnen inte behöver mig på samma sätt som förut. Jag har försiktigt börjat träna igen. Cyklade 18 km här om dagen, det var sjukt jobbigt men för första gången sen min utmattning kände jag den där sköna känslan av nöjdhet efteråt som jag inte gjort sen jag blev sjuk. 

Jag har börjat måla också. Jag kan verkligen inte måla, har aldrig kunnat. Så när jag nu köpte färg och penslar var min förhoppning om att det skulle bli något helt lika med noll. Så jag är själv helt imponerad, det går att se vad det ska föreställa på det flesta bilder.
 

Det ger mig ett sånt lugn att sitta och måla. 

Det var i november jag skrev sist och om jag scrollar genom mina bilder så präglas de av bilder

på mina barn och barnbarn, natur och lite träningsbilder. Runt jul var det mycket bilder på familjen och inredningspyssel. 
Jag har tapetserat om i Linnéas rum. 

Påskpysslat 

och sytt gardiner och kuddar till husbilen.

Jag har blivit så pysslig 😂😂 Kanske alltid varit det men det har inte funnits tid. 

Nu ska jag laga lite mat till min familj.. lovar inte att det inte kommer dröja lika länge till nästan inlägg men jag har tänkte att bättra mig i alla fall. För jag älskar ju att skriva egentligen.