90 åring, minimalism och LCHF igen

I lördags var vi bjudna till farmor på 90 års kalas. Hon hade gjort tårta, bakat bullar och kakor. Hon är min idol!
Det är verkligen inte varje dag man får gå på 90 års kalas och tänker jag efter så har jag faktiskt aldrig varit på något förut. 

Har ni kollat in den här sidan minimalisterna.se? Lollo säger att jag är den sista människan man tänker på när någon säger minimalism och det är kanske sant förvisso. Fast jag är väldigt imponerad av deras minimalism. Fru minimalist har haft ett helt shopping fritt 2018. 

Skulle du fixa det? Skulle du klara dig på de saker du har i ett helt år? Då menar jag saker, kläder, smink, smycken och heminredning. Hygienartiklar får man köpa. Jag skulle förmodligen klara mig i 5 år på det jag har. Jag skulle behöva köpa maskara och eyeliner men det är nog verkligen det enda. För jag hamstrar saker. köper alltid två när jag köper något även om jag bara behöver en. Även om jag nu aldrig kommer bli en minimalist så har jag faktiskt börjat tänka lite annorlunda och försöker återanvända saker som jag har. För som sagt, jag skulle förmodligen kunna inreda 3-4 hem till med det jag har. Så nu när jag skulle ha en ny lampa till sovrummet kom jag på att jag skulle fixa till lampan jag fått efter morfar.

Det fattades prismor men det fick jag tag i på loppis. Den blev så fin och jag är så nöjd med den. Prismorna jag kompletterade med kostade mig 75 kr  

Ett annat tips på hur man kan återanvända saker man redan har är Biltema sprayfärg.

Dessa var svarta från början men är sprayade med kopparspray för att passa i hallen på övervåningen. 

Nu gillar jag att shoppa så något shoppingfritt 2019 kommer jag inte att ha men jag har haft en shoppingfri februari och jag har också lovat mig själv att varje inköp ska bli mer genomtänkt. 

Vår nya soffa är verkligen ett sånt köp som jag tänkt igenom. Vi provsatt säkert 30 soffor innan vi tillslut bestämde oss för denna. Jag är så nöjd. 

Micke valde schäslong i sitt hörn och jag valde recliner i mitt. Bordet fick jag av en kompis till Lollo och dekorationerna på bordet... hämtade jag i mina egna gömmor. 

Jag har känt mig väldigt trött nu ett tag. Jag vet att det beror på för lite återhämtning och att det varit för mycket runt omkring mig. 

Att få umgås med den här tjejen det är återhämtning för själen. Min tanke var att jag skulle hämta henne idag när jag är ledig men nu har hon fått magsjuka lilla Snuttan min. Sist jag hade ledig helg var hon hos oss. Det är så roligt att ha henne. Vi stekte pannkakor till frukost, vi badade, byggde koja och en snögubbe. Så mycket kärlek!!!

Sist jag var hos min ADHD-sköterska så hade jag högt blodtryck. Jag som alltid haft problem med yrsel för att jag har lågt tryck blev verkligen jätteförvånad. Det i kombination med att jag har dåliga levervärden gjorde att jag inte kunde höja dosen på ADHD-medicinen jag provar just nu. 

Jag har fått lämna alla möjliga prover för att utreda vad som orsakar mina dåliga levervärden och jag är glad för det. För jag kände att de nästan tog för givet att jag hade alkoholproblem. Det har jag inte och proverna visade inte heller några tecken på att jag skulle ha det. Så nu har jag fått ta massa prover om det finns någon bakomliggande sjukdom istället. Vilket jag inte tror. 

I och med levervärdena och blodtrycket bestämde jag mig för att göra vad jag själv kan för att förbättra dem. Jag tänkte att jag skulle avlasta levern från socker och tydligen ska LCHF vara snabbaste sättet att få ner blodtrycket på.

LCHF är ju inte svårt att äta egentligen och för mig som ätit det av och till i 10 år var det inte ens jobbigt att dra igång. Så vad tror ni hände med blodtrycket efter 2 veckor på LCHF?

Från 160/100 till detta!!!! 
Jag lämnade leverprover igår men de har jag inte fått svar på än så det återstår att se. 

Som sagt så är jag väldigt sliten just nu. Jag har haft en jäkla förkylning och då slår min astma till så jag har har hostat i snart två veckor. Alla barn och vuxna är sjuka just nu och eftersom det är just då vi får mycket att göra på mitt jobb kan jag säga att det varit högtryck på Bemanningscentralen de senaste veckorna. 

Jag har jobbat 63 timmar på 8 dagar, just de dagarna i schema perioden är väldigt tuff. Fast som kompensation gör jag nu istället bara 27 timmar under de kommande 8 dagarna. Mitt kontor har också drabbats av en jättestor vattenskada. Så jag har fått flyttat runt hela veckan. Detta påverkar mig mycket mer än jag trodde. På jobbet har jag verkligen var sak på sin plats och när det inte varit så blir det väldigt rörigt i mitt huvud. Igår fick jag i alla fall veta att jag inte kommer kunna flytta tillbaka förrän om tidigast en och en halv månad. Så nu har jag fått ett tillfälligt kontor som jag städade och gjorde ordning åt mig igår. 

I torsdags var jag och Micke med och tog ett sista farväl av Emils flickväns pappa. Han omkom tragiskt i slutet av januari alldeles för ung. Emil har varit så ledsen och att se någon man älskar ledsen gör så ont i hjärtat. Mina tankar är hos Elin och hennes mamma. Jag vet ju precis vad det går igenom just nu. Emil är ett stort stöd för dem och jag är så stolt över honom!

Jag tror allt blir bra med mig bara jag får återhämta mig och det ska jag göra. Jag ska krypa ner i mitt soffhörn och kolla på Game of Thrones

Det kommer en ny säsong snart och eftersom jag precis börjat titta på den här serien så har jag en del att kolla i fatt.

Jag måste visa er mina naglar som jag varit hos lillasyster och fått fixade. 
Känns väldigt lyxigt att ha någon som fixar dem åt mig. 

Apropå återhämtning så kom Micke på en väldigt bra idé

Han köpte ett pussel när vi var på loppis sist. Vilken rogivande sysselsättning! Nästan lika bra som att meditera faktiskt! Speciellt när man är för stressad för att ens ha förmågan att meditera. 

Det är verkligen världens tristaste väder idag men jäklar vad det har tagit på snön av allt regnande. Jag börjar faktiskt längta efter vår nu!

Ilska över sköldkörtelvården.


Den här veckan har jag varit arg. Att vara arg tar väldigt mycket energi.

Varför har jag då varit arg? Jo jag behövde få ut nytt Levaxin. Jag har fått hjälp och behandlats via appen Min Doktor. Allt har funkat klockrent. Jag har ätit Levaxin precis ett år nu och stått på samma dos sen oktober. Jag har sagt men säkert fått mitt liv tillbaka. Kunnat börja träna igen. Det jag upplevde när jag insjuknade i den här jävla skiten är bland det tuffaste jag gått igenom. 

Varför jag tänkte att jag skulle vända mig till min vårdcentral istället vet jag inte men jag gjorde det. Tänkte att det kunde vara enklare med en läkare på min hemmaplan. Läkaren där ringde upp mig och tyckte att jag hade för hög dos Levaxin. Detta baserade han på prover jag tog i augusti månad.

Jag sa att jag absolut kan tänka mig att prova att sänka dosen men inte förrän jag är inställd på rätt medicin för min ADHD. Han sa att det var okej och skrev ut Levaxin för ett år. Där borde historien varit slut och det trodde även jag att den var. 

Några dagar senare kom det ett brev från läkaren på vårdcentralen. Han har då varit i kontakt med Endokrin i Karlstad och beslutat att annullera mitt redan utskriva recept. Endokrinläkaren i Karlstad anser att Endokriläkaren från appen Min Doktorn gjort fel som skrev ut Levaxin till mig då för ett år sedan. Det han utgår från när han bestämde att han tyckte det var fel är inte hur jag mådde eller mina symptom utan han bedömer det endast ut i från ett värde TSH. 
Vid vilka värden på TSH, T4 och T3 som Levaxinbehandling ska sättas in bedöms olika i hela Sverige vad jag förstått. I vissa landsting är gränsvärdet 2,5 och i vissa 5,0. Mitt TSH var 4,7 när läkaren satte in Levaxin på mig. 
Vidare i brevet skriver också doktorn på vårdcentralen att allt tyder på att jag har hypotyreos men jag ska inte ha någon behandling för det. Att jag mår bra och känner mig frisk igen tack vare Levaxiet, är inte orsak nog att fortsätta äta det, skriver han.

Det var här jag blev arg!! Hur två doktorer som aldrig träffat mig kan avgöra att jag blev felbehandlad för ett år sedan är obegripligt!!

Eftersom jag inte tillhör den fogliga sorten av människor så har jag svarat läkaren på vårdcentralen med ett långt brev. Där jag förklarar att jag inte tänker krångla med något i min Levaxin behandling förrän jag är rätt inställd på ADHD-medicinen. Jag förklarar också att jag inte kommer vända mig till vårdcentralen i detta ärende. Jag har också plockat ut all Levaxin som fanns på receptet så kan läkaren annullera bäst han vill för det finns inget att annullera.

Jag kan mycket väll testa och se hur jag mår utan Levaxin för ingen blir gladare än jag om jag inte behöver äta det. Fast jag känner mig inte så trygg när läkaren skriver i brevet till mig att det inte är mitt mående som står i centrum för hans bedömning. 
Jag är så jävla arg över det här!!
Vi är så himla många som är sköldkörtelsjuka i Sverige och om jag vore ensam och att bli illa bemöt och hamna i kläm mellan sjukvården olika bedömningar vore det en liten sak men tyvärr är det så här som de flera sköldkörtelsjuka känner sig idag. 

Depression och psykisk ohälsa

Det här inlägget ska handla om depressioner. Hela vårt samhälle behöver vara mer öppet och prata mer om psykisk ohälsa. Framför allt för att både drabbade och anhöriga ska förstå vad en depression är. Jag tror att öppenhet skulle hjälpa många många fler att få tillbaka sitt vanliga liv. 

Vad är då en depression? Jo en nedstämdhet som varar över lång tid. 

Vad beror de på? Man vet idag att det beror på brist på signalsubstanser i hjärnan. 

Vad som orsaker bristen på dessa, verkar inte vara helt utrett och klart. 

Det viktigast att framföra i detta är, att det inte är något som du själva riktigt kan styra över. Ingen väljer att bli deprimerad. 

Visst finns det saker som man kan göra för att undvika att drabbas. Vi kan motionera, äta bra mat, inte använder droger eller alkohol och se till att vi inte stressar.  

Jag anser att det största problemet för oss som drabbas är att  skulden läggs på oss själv. Jag menar inte att man är ett offer som är maktlös inför det man drabbats av men jag menar att den information som finns och ges ut i samhället är att man kan påverka och att man har större makt över sin psykiska hälsa än vad man i själva verket faktiskt har.  

Självklar kan man göra mycket själv om man drabbas av depressioner men idag finns det så mycket självhjälpsböcker så att man som individ känner en ännu större belastning. 

Jag ska ge er ett av jättemånga exempel på detta. Jag läste Kay Polaks bok Att välja glädje när jag var som sjukast. Jag konstaterade ganska snabbt att det var alltså mitt eget fel att jag mådde som jag mådde. Jag hade inte förmågan att välja glädje, utan jag valde att vara nedstämd. Kunde jag bara ändra mitt sätt att tänka så skulle jag ju bli frisk. Nu kunde jag inte det. Hur mycket jag än kämpade och läste ännu fler böcker så var jag en sån totalt misslyckad person som inte kunde välja "glädje" när det var så enkelt att bara tänkt rätt och välja! 

När jag kom till läkaren och hon förklarade för mig att depression handlar om signalsubstanserna i hjärnan och att man kan få brist på dem så föll en väldigt stor sten från mig. Det kanske inte var så att jag valde att vara nedstämd. Jag kände inte längre en sån skuld över att jag inte orkade vara glad, pigg och full av energi. För första gången insåg jag att jag var sjuk och det var sjukdomen som gjorde att jag inte orkade välja någon "glädje"

Hon sa att när man har järnbrist fyller man på med järn. Har man brist på C vitamin fyller man på med det. Så för att bli frisk från depression behöver man fylla på med serotonin, dopamin och noradrenalin. De kan man göra genom medicinering, KBT och tålamod men att bli frisk genom välja glädje!! Nej ni hör ju, hur dumt det låter. Även om det ligger mycket i Kay Polaks böcker är det inget man behöver läsa för att bli frisk från depression. 

Som sagt att få upp nivåerna på de tre viktigaste signalsubstanserna i hjärnan tar väldigt lång tid. Man kan ta hjälp av olika mediciner men vill man inte göra det får man räkna med att det tar tid. Då är det också viktigt att man vet varför det tar tid. Så man inte lägger skulden på sig själv och sen oförmåga att välja "glädje". 

Livet går upp och ner och lika naturligt som att vi är törstiga och hungriga varierar vi i hur vi mår i psyket. Vi har bra och dåliga dagar och det är så livet ser ut. Livet består av perioder av nedstämdhet som inte behöver beror på något som ofta vänder av sig själv. De är en del av vårt liv. Att se det som en naturlig del av livet är viktig men svårt. 

För i den lyckohysteri som finns idag är det så lätt att tro att jag är den enda som inte orkar vara glad och tacksam för jämnan. Hos  många av oss orsakar detta en stor stress som i sin tur påverkar våra signalsubstanser i hjärnan. 

Om ni kommit hit i min text så låter det kanske som att jag menar att KBT och tanke förändringar inte skulle kunna göra oss som lider av depression bättre och det menar jag inte alls. Förändring i tankemönstret och att värdera om sitt liv när man drabbats är helt nödvändigt för att inte bli sjuk igen. Man behöver hitta vad som gör just dig/mig sjuk och angripa problemet därifrån

För min del är det min ADHD som gör mig sjuk. Jag har så högt tempo och vet inte hur man hushåller med energin att jag ständigt kört slut på mig själv. När jag drabbats av utmattning har jag också blivit deprimerad. 

Det finns mycket i samhället och synen på psykisk ohälsa som behöver lyftas till ytan. Jag har inga större problem att prata om detta men jag märker att många tycker det är obehagligt att prata om. 

Jag anser att ju fler som vågar tala öppet om att man inte alltid mår så bra, ju friskare kommer vi i samhället att bli. Det finns de som skriver att de tycker jag är modig som går ut med att jag har ADHD. Jag vet inte om det är modigt, det är ju det jag har och varför skulle jag skämmas för det? ADHD orsaker mycket psykiskt lidande och det är ju ingen hemlighet att många som har det hamnar inom missbruk. För att man försöker medicinera sig själv. Tänk då om man istället vore öppna med detta och man inte behövde fundera på vad som är fel utan man faktiskt hört andra berättat om ångest, oro och rastlöshet.   

Kkan min öppenhet leda till att en enda människa söker hjälp så är det värt att lämna ut sig. Om någon skulle se på mig på annat sätt efter att läst detta så kan jag inte göra något åt det. 

Jag är den Pillan jag är och jag är glad, pigg, rolig, skrattig och full av energi!! Jag är driftig och envis men jag är också en person som i många långa perioder i livet lidit av psykisk ohälsa och det  är också det som är den jag är. 


50 års kalas, Juni-bebis och Lollo

Jag har så förbannat mycket träningsvärk i mina lår.
Jag fick med mig Micke till gymmet i lördags
Jag körde knäböj och eftersom det var väldigt längesen jag gjorde det körde jag inte speciellt tungt och det var nog tur det för som sagt det är ju tre dagar sen och jag har lite svårt att gå till och med.

Förra helgen var vi till Ludvika och friade Mats, som fyllt 50 år. Det är alltid lika trevligt att få en helg med våra fina vänner.

Nu har hon gått halva tiden min Lizette. I juni kommer den en liten

Juni. Det är alltså en liten flicka som kommer. Jag hade själv bestämt att jag inte fick börja köpa några saker eller kläder förrän Lizette varit på ultraljudet men nu har hon varit det.  

Så när jag var och hälsade på Lollo i Örebro passade jag på att handla lite kläder. Storlek 50, alltså så smått! Man kommer liksom inte ihåg från gång till gång hur himla små nyfödda bebis är. För se bara min Lollobebis som är ett huvud längre än mig och precis fyllt 21 år. 21 år är lång tid men jag kan exakt minnas känslan av när hon låg där som ett litet knyte i min famn endast 51 cm lång. Hon önskade sig vinglas i födelsedagspresent och det fick hon och så bjöd jag henne på Sushi för det vet jag att hon älskar. Jag längtar mest efter att få hem henne en helg just nu och bara pyssla om henne. 
 

Träning, pyssel och en snarkmaskin

Igår var jag till gymmet och lyfte tungt. Eller så jäkla tungt lyfte jag inte, i alla fall om man jämför med hur tungt jag kunde lyfta innan jag blev sjuk. 

Det kändes bra igår, det har tagit ett år på Levaxin och inte förrän nu känns det bra att träna. Jag är så glad för det att känna sig stark är verkligen bästa känslan man kan ha. Det får mig att verkligen gilla både mig själv och min kropp. 

Jag har inne i en pysselperiod just nu. Jag tycker det är väldigt roligt att greja hemma. 

Jag börjar bli klar i sovrummet nu. Jag beställt en ny soffa från Mio som kommer vecka 6. Vår soffa är jättetrasig, gissa om jag längtar till att få göra fint i vardagsrummet.

Idag är jag trött ska jag säga. Jag är gift med en snarkmaskin, det brukar inte vara något problem eftersom jag i princip alltid somnar först. Tyvärr somnade han före mig igår 👎Fast jag kan vila när jag kommer hem för den här helgen som kommer har jag tagit semester.

Förra helgen hade vi vår lilla älskling hos oss.

Det betyder fullt ös från det hon kommer till hon åker hem.

Mobil bloggande, depression och nyårslöfte

Nu när jag kommit på att det faktiskt inte är så jobbigt att skriva blogg inlägg från mobilen kanske jag kan få fart på min blogg igen.

Jag bad mina fb vänner att ge mig ett ord att ta med mig in i 2019. Ordet var tvungen att börja på samma bokstav som personens namn.


Jag fick så många bra ord!

Med lite tillförsikt tror jag 2019 kommer bli ett bra år. Det bli förhoppningsvis året då jag orkade börja träna igen.

Under våren kommer jag förmodligen byta jobb på ett eller annat vis. Jag kommer inte byta arbetsgivare men det kommer bli en stor omstrukturering. Jag vet inte om jag kommer jobba kvar på social sidan eller om jag kommer jobba på personal efter detta. En både spännande och lite skrämmande förändring.

Jag har fått väldigt många nya insikter ADHD-diagnosen. Hur säker jag än var på att få diagnos. Så är det mycket som jag faktiskt omvärderar nu. Speciellt synen på mina egna depressioner. Jag har nog hela tiden sett på dem som om jag har en oförmåga att vara glad. Att liksom få papper på att de orsakas av min ADHD gör ändå lite skillnad och att depressioner orsakas av brist på vissa ämnen i hjärnan. Lika lite som man kan råda över om man får hormonbrist i kroppen kan man råda över om man får brist på de tre viktigaste signalsubstanserna för vårt välbefinnande, Serotonin, Noradrenalin och dopamin. Jag har fått börja med en medicin för min ADHD den är inte centralstimulerande som många ADHD-mediciner är utan den här höjder dopaminet och noradrenalinet. Jag har nu ätit den i två veckor och jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över den här medicinen. Jag känner mig som mig själv igen. Så här har jag inte känt mig sen långt innan jag drabbades av sköldkörtel problemen. Jag har heller inte haft några biverkningar att tala om. Kände mig lite speedad i början man det har gett sig nu. Att få vara sig själv och känna livet i sig som Madicken sa är underbart. Speciellt när det var så länge sen som jag gjorde det!   

Ett nyårslöfte har jag faktiskt avlagt. Jag ska göra en hälsofrämjande sak varje dag. Jag vill äta bättre och verkligen försöka låta bli mjöl. Eftersom jag till och med är glutenintolerant så borde jag verkligen inte äta det men det kan kan göra av mjöl är ju sjukt gott som bullar och kakor. Jag ska i alla fall minimera intaget.

2018

Jag ligger på soffan och har gjort det nästan hela dagen. Det beror inte på att vi hade någon stor nyårsfest igår. Utan på att jag haft en liten mini-människa sovande tätt tätt intill mig i natt. 

Vi hade treårs kalas för henne igår ❤️ sen trerätters nyårsmiddag. 
Saffranssoppa med lax och räkor, oxfilé och hasselbackspotatis allt avslutades med en Daimpannacotta. Mycket mysig nyårsafton. 

Om jag skulle försöka mig på att summera 2018 så har det handlat mycket om  väntan och blodprover. 2018 har inte varit mitt bästa år, samtidigt har det hänt mycket roligt också. 

I februari fick jag diagnoserna hypotyreos, utmattningssyndrom och depression. Jag fick börja med Levaxin för sköldkörteln och Sertralin mot depressionen. Jag valde att inte sjukskriva mig vilket jag kanske borde ha gjort i alla fall några veckor för att få vila lite. Fast mitt i allt blev jag erbjuden en ny möjlighet på jobbet och tog den. Jag fick internutbildning och kan nu titulera mig som avgiftshandläggare. Mitt hårda slit, mitt i allt jobbigt jag hade med mig själv just då, betalade sig i alla fall. Jag fick senare med löneökning med 5 % 

I slutet av februari kostade jag på mig en semestervecka och åkte på spa med min Therese. Ja inte hela veckan men två dagar i alla fall. 

När medicinerna fick göra lite nytta under våren började jag må bättre och få lite krafter tillbaka. Jag försökte komma igång och träna men det gick inte. Kropp var för svag eller min puls och blodtryck var för lågt. Så fort jag försökte ta i, blev jag yr och blev svimfärdig. Jag tröstade mig med att det kommer gå över bara jag bllir rätt inställd på Levaxinet. 
Jag fick nöja mig med att gå på promenader. 

I maj fyllde min lillasyster 40 år och vi överraskade henne med en heldag. 
Den dagen skrattade vi oss genom och den gav energi som räckte länge fram över. 

Jag åkte även till Stockholm i maj och träffade mina fina vänner från 98:orna. 

Sen kom värmen som aldrig gick över. Sommarens absolut bästa köp var en AC till sovrummet. Utan den hade jag nog inte överlevt. 

100% vila för mig är när vi är ute med husbilen och det var vi så mycket det var möjligt.
Lugnet vid mitt älskade Baggerud. 
Lite sent fick vi upp växthuset men det kom på plats och vi började odla i det. 

I juni fick jag vara en väldigt stolt mamma. Både till Emil som tog studenten och Gustav som gick ur 9:an. 
Emil fick jobb i Konsvinger på en gång och Gustav kom in på sitt förstahandsval till gymnasiet. 

Eftersom jag inte kunde cykla Vätternrundan i år tog Micke och jag husbilen och åkte runt Vättern på vår första semestervecka. Vi cyklade på Visingsö och myste en hel vecka. Vädret var fantastiskt. 
Sommaren bjud på mycket sol, bad, husbil och värme. När jag började jobba igen var det helt jävla galet varmt. Jag mår inte bra av värme och jag led i slutet av sommaren. Micke och jag har också passat på att låna våran Elliebebis så mycket som möjligt. Hon fick följa med ut i husbilen men då blev hon sjuk Snuttan våran. 

Vi hann faktiskt med en helg i Ullared under sommaren med Mats och Rosie också. 

På bilfronten var 2018 året då jag fick nog av dyra reparationer och köpte mig en ny Volvo. Mitt livs dyraste köp men också ett av det köp jag är mest nöjd med. Jag älskar min Volvo!! 

Efter att ha ätit medicin i ett halvt år mådde jag mycket bättre men inte helt bra och sköldkörtelproverna var fortfarande inte helt bra. I februari började jag med 25μg Levaxin, i augusti var jag uppe på 100μg

Sommarlovet avslutade jag för barnen genom att ta med mig dem ner till Göteborg och trycka in oss i husbilen. 
Det var trångt men väldigt roligt alla mina 4 barn och så Emils Elin. 

Jag hade njutit hela sommaren av att få ha Lollo hemma. Så när hon återvände till Örebro och universitet blev det väldigt tomt här hemma. 

Årets största utmaning var att gå upp på Snöhätta. Innan vi åkte mådde jag ganska bra. Men efter den fysiska ansträngningen bergsbestigningen innebar tog det mig flera veckor att återhämta mig efter den resan. 
Fast det var så roligt att åka med Linnea och vi fixade att nå toppen och det är vi stolta över. 

När sköldkörtelproverna tog igen så var det äntligen bra och jag fick fortsätta äta 100μg Levaxin. 

Under hösten fick jag efter att ha väntat i över 5 år tid på vuxenpsyk för ADHD utredning. Skattningsskalor, intervjuer av mig och mamma och blodprover. Det har blivit en hel del besök nere på vuxenpsykiatrin under hösten. 

Under senhösten fick jag veta att jag ska få bli mormor igen! 😍 
Den här under bara bilden skickade Lizette till mig.  

I november tog jag ut lite semester bara för att få vila upp mig lite. Jag tror det var ett väldigt bra beslut. Jag tog med Micke och åkte på spa och julbord. 

Jag tog med Micke och åkte på spa och julbord.

December har varit som december alltid brukar var. Stressig och fyllt upp men även stämningsfull och mysig. Jag firade min 24:e jul i hos farmor i Pardis. 

Nu i december fick jag också efter utredningen diagnosen ADHD. I knapp en månad har jag vetat om det. Jag har försökt låta det sjunka in. Diagnosen kom inte som någon överraskning men det är ändå en del som måste sorteras om i hjärnkontoret nu. I snart två veckor har jag ätit en medicin som behandlar både min depression och ADHD symptomen. Den här medicinen har fått mig att kunna avsluta 2018 med att må bättre än jag gjort under hela året. 

Nu ser jag fram mot ett nytt år!