Svinto i topparna, många vårtecken och Gulaschsoppa

När jag vaknade på torsdagmorgon. Ville jag inte riktigt tro att det var sant, det jag såg. Nog för att det kan snöa ner våren flera gånger men inte med en hel decimeter på en gång. Det gick tack och lov bort under dagen men sen på fredag morgon var det ju snö igen om än inte lita mycket. Nu vill jag taktiskt ha vår. 

När jag var ung hade jag väldigt långt hår. Jag har aldrig haft kort hår men riktigt långt var det när jag var runt 25 år. När jag blev 45 år bestämde jag mig att spara ut det riktigt långt igen. Som rödhårig har jag turen att inte ha ett enda grått hårstrå än fast jag snart är 50 år. Fast även om det inte är grått kan det bli som Svinto i topparna så den här gången fick Lizette klippa av nästan 15 cm. Håret känns så friskt och tjock nu. Jag blev väldigt nöjd. På fotot ser ni hur mycket hår så gått av när hon kom till att överhåret skulle klippas. Som barn hatade jag mitt röda hår. Det var också några killar på skolan som retades och skrek fire och hällde vatten på mig, när jag gick förbi. Jag brydde mig inte till att börja med men de blev fler och fler och tillslut kände jag mig väldigt utsatt och blev ledsen. Skolan tog tag i det, så det pågick inte så länge. Fast detta gjorde ju såklart att jag hatade mitt hår ännu mer. Inte för att jag är långsint men idag skulle jag vilja säga till de där killarna: Mitt hår det brinner än men jag ser att ni har bara askan kvar. 😂😂😂 
Vi fick sol i helgen även om det inte var speciellt varmt: Jag städade växthuset för där inne var det varmt i alla fall. Jag längtar till det blir dags att få dit alla växter. 

Jag har spraymålat igen! Jag gick lös på en massa saker som jag ska ha på altanen sen. Det är verkligen ett tips till er. Har man gamla slitna krukor och lyktor som stått ute, så blir de som nya med lite sprayfärg. Fast här vill jag ge ett tips till. De första burkarna jag köpte var från Panduro. Den färgen var jättebra sen köpte jag på Biltema och den färgen var tunn, rinnig och luktade jättestarkt. Till det hör att färgen på Panduro kostade lika mycket som den på Biltema. Så den var verkligen en besvikelse. 

Vi har hämtat ut vår husvagn nu. Det är många vårtecken, även om värmen fattas. Vi gillar vår husvagn men skulle vilja byta till en annan modell som har en annan planlösning. Vi sitter absolut inte i sjön men håller utkik om det skulle dyka upp en sån vi vill ha. Felet med vår är att toan är pytteliten. Förutom just det och ett enormt opraktiskt vitrinskåp, så älskar jag den. Jag har beställt nytt tyg för att klä om dynorna och tyg för att sy gardiner. Jag har har haft den i snart två år nu. Så det är väll på tiden att jag fixar den så den känns som min eller vår så klart. Fast Micke är inte den typen av man som bryr sig om sofftyger och gardiner om han ens märker att jag kommer byta så skulle jag blir väldigt förvånad. Premiärturen blir först i maj, så jag har tid på mig att fixa. 
Micke och jag har köpt en hängande eldstad, så att man kan laga mat över öppen eld. Micke har pratat om att han vill ha en sån i flera år. I helgen testade vi den och bjöd de av våra nära som kunde komma på Gulaschsoppa. Det blev verkligen lyckat. Maten blev god, solen sken även om det blåste nordanvind. Vi hade jättetrevligt. En riktig toppen söndag helt enkelt. Det här kommer vi absolut göra om. 

Matlust, allergitabletter och en fin fisk som fick bli söndagsmiddag

Jo jag frisknade till men jobbade hemma hela veckan. Tyckte det var väldigt dumt att åka till jobbet när jag kan jobba hemma och riskera att smitta ner någon annan. Det tog sen nästan en och en halv vecka innan jag hade någon vidare matlust igen. 

Jag tog mig till och med i väg till gymmet i fredagsmorse. Jag kände mig väldigt stark och la på lite tyngd i knäböjen den här gången. Allt är ju relativt.... tyngd och tyngd... ja lade på 50kg 🙈 och just nu räcker det gott och väl. Det betydde att jag kunde bocka av mitt sjunde träningspass. När jag genomfört 10 pass ska jag som belöning få köpa nya träningströjor. Sa att jag skulle köpa taits först men insåg att det har jag ingen brist på. Däremot har jag dåligt med t-shirts.

Jag hittade en så himla söt skål på loppis. Jag tänkte jag skulle ha godis i den. Sen tänkte jag, men snälla Pillan nu har du allt blivit tant på riktigt 😂😂 Tant eller ej så blev det bara godisar i skålen under påsk och då ska man ju ändå vara påskkärring tänkte jag.  
Jag måste berätta om en idé jag fick. Jag gillar långa halsband och har köpt stenburar som jag har kristaller i. Jag tycker det är väldigt fint att bära kristaller på det sättet. Då kom jag på att spelkulor av lite större storlek skulle nog också passa fint och visst gjorde de det. Köpte i flera olika färger för att kunna matcha med olika outfits. 

Tänk vad lite sol kan göra för energin. Jag har både kommit i väg och tränat och kommit ut på promenad. Jag var på återbesök hos reumatologen förra veckan de har skickat en remiss till en fysioterapeut som kan detta med reumatisk och styrkelyft. Jag tycker det går bra men är väldigt lätt att överbelasta. För det kan få långvarig smärta som konsekvens. Annars var de väldigt nöjda med mig. Jag är också väldigt nöjd med den behandling jag får. Även om det innebär att jag måste ta sprutor en gång i veckan.  

Våren är på gång och vitsipporna har börjat titta fram. 😍 Man ser vårtecken överallt och skulle jag inte se de. Så känner jag de i min näsa som rinner trotts allergitabletter just nu. Jag är väldigt tacksam för att det finns mediciner både mot det ena och det andra. 
I helgen som var fyllde Emil 25 år. Vi var upp och firade honom. När jag började blogga hete min blogg Pillan med de 4:a små trollen Då var de verkligen så Linnéa var precis nyfödd när jag startade den. När jag flyttade bloggen hit till Blogger döpte jag om den. För de var inte så små då. Då blev det Pillan och Trollen. Under en tid tänkte jag döpa om den till Pillan och tonårsmonstren men nu är även den tiden förbi. Så den får fortsätta att heta Pillan och Trollen för de är ju mina Trollungar även om den minsta fyller 20 år i år. 

Micke var ut och fiskade i helgen och kom hem med en fin fisk som fick bli söndagsmiddag. 

Påskledigheten, tulpaner och vinterkräksjukan

Upp som en sol och ner som en...... spya 🤮 Så kan man sammanfatta den här påskledigheten. Fast ledigheten har varit fantastisk fram till spyan på annandagen så jag tänkte fokusera på det i inläggen och lämna lite mindre utrymme till det tråkiga. 

Jag slutade lite extra tidigt på skärtorsdagen. Jag hämtade minitrollet på förskolan och det lite större minitrollet på fritids. Det blev en eftermiddag med massor av bus, lego och våffelkallas. Micke hade fixat med ost och kex till kvällen. Så det blev verkligen en superbra start på ledigheten. 
På fredagen handlade vi all påskmat och hämtade upp Lollo som kom med bussen. Jag fick äntligen krama min älskade unge som jag inte sett sen i januari. Vi hade tur med vädret också för om det blev fint skulle vi premiärgrilla och ta en Aperol i solen. Ja det kanske inte blev en Aperol i solen utomhus men i solen från fönstret fick duga när dagen bjöd på sol men igen värme. Aperol är verkligen sommar för mig och om du tycker det är lite för beskt så kan du göra som mig. Byta ut sodan mot Sprite då blir det lite sötare. 

På kvällen kom Lizette med massor av figurer och pilar som hon köpt till minitrollens äggjakt på påskafton som jag fick äran att ha hand om i år. 

Lizette hade köpt en så fin påskbukett åt mig på blomsteraffären här i byn. Jag älskar tulpaner. Jag köpte på ICA för ett tag sen när det var extra pris men alltså på riktigt är det ju skittulpaner. De stod sig en dag, sen såg de ledsna ut och började torka. Den här buketten är lika fin idag 4 dagar senare och kommer förmodligen vara när de gått en vecka också. Det är så för det mesta. Man får inte vara dumsnål, för man får vad man betalar för. Ja inte om man köper något svindyr märkesvara men rent allmänt kostar kvalité och är alltid värt det.  
Påskafton stod jag i köket hela dagen. Jag tycker tack och lov att er ganska kul att laga mat till högtider och tur är ju det för vi är ju ganska många. Jag förberedde Jansson, skinka, ägghalvor, köttbullar, prinskorv, räktårta, gubbröra och timjankyckling sen gjorde jag en påsktårta och fixade äggjakten. 

Det var så kul att se tjejerna leta kartbitar för att kunna pussla ihop en karta för att sen hitta sina skatter.  
När alla var mätta och nöjda tog vi det lugnt och bara satt och pratade. Jag nöjt av att få alla min hemma. Det är som sagt en lyx nu för tiden. Det som en gång var vardag. Alla barnen skulle stanna över natten så vi kunde sitta hur länge vi ville och prata men tyvärr fick de prata utan sin mamma när klockan hade passerat midnatt. Fast syskonen har en hel del att prata om när de ses de också. 

På söndagen började vi fixa lite i trädgården och väcka den till liv. Jag har börjat planera hur jag vill ha det på altanen. Jag kollar Pinterest och får nästan för mycket idéer så jag får beslutsångest istället. Det är så mycket kul att se fram mot i trädgården. Massor har börjat komma upp, misstänker att myntan spridit sig mer än jag önskar för de verkar komma lite överallt. 🙈

Det var efter all det roliga, den kom spyan. Eller vinterkräksjukan som vi fick alla  i familjen. Det började med att Lollo hade det under veckan men det hade gått mycket mer än 48 timmar när hon kom till oss på fredagen och hon var frisk. Så vi var helt säkra på att det inte var någon fara. Jag kan bara konstatera att vi hade fel. Denna kräksjuka förde med sig symptom jag aldrig haft förut när jag haft det. Vi fick feber och så jälva ont i kroppen. Så annandagen sov jag i princip hela dagen. Det är först nu på eftermiddagen idag som jag är lite piggare och i alla fall orkar skriva lite. I morgon blir det nog jobb men jag jobbar ju hemifrån för detta verkar vara en jäkligt tuff magsjuka och jäkligt smittsam.

From, snödroppar och långledigten kan få börja

Idag är jag from som ett lamm 🐑 igen. Inga taggar någonstans. Jag bockar av mitt 5:e träningspass. Jag är så förvånad över att det går så bra att gå upp och träna tidigt på morgonen. Fast det har ett pris att gå upp så där tidigt. I fredags var Linnéa med Gustav på hans mitterminsmiddag och Micke var på aw. Jag var alltså ensam hemma. Det är något jag kan njuta av nu för tiden. Jag tog ett glas vin och skulle kolla på Maskt Singer som började 20:00. Vin en fredag efter en veckas jobb och en morgon som startade redan 05:15 med träning, Hur tror ni det slutade? Jo när klockan var tio över nio fick jag gå och lägga mig. 🙈 för då hade jag redan somnat i soffan två gånger. 
Det är fullfart på jobbet just nu och härom dagen kom pappa på besök. Jag blev så överraskad när han kom för normalt kan jag inte ta emot någon. Det är som  Fort Knox att ta sig in hos oss. Jag delar korridor med barn och unga och det är sorgligt men nödvändigt att sitta bakom lås och bom med larm för deras personals säkerhet. 👎

Våren är på gång och nu har snödropparna kommit upp. Det är segt med den här våren men den kommer att komma. Jag har satt jättemycket blommor i just den här rabatten så det ska bli så spännande att se vad som kommer upp. 
Jag måste visa hur det blev med min serveringsvagnen och hur det blev i sällskapsrummet är det blev klart. Nu kommer alla de mina få plats när det kommer hem i påsk. Jag ska ha ett annat bord men i det stora hela är jag nöjd. Så långledigheten kan få börja.  

Påskris, 1629 gilla och jävligt taggig idag

I morse kom jag faktiskt i väg på mitt tredje träningspass. Jag ska köpa mig ett par nya träningstajts när jag kommit i väg 10 gånger. Jag bestämde mig för att det får bli tisdagar och fredagar jag tränar. Tisdag och torsdag som jag körde förra veckan var lite tätt med min otränade kropp. Jag fick också med min kära make på en promenad i söndags. Det är verkligen lättare att komma i väg när solen skiner och till och med värmer lite. Jag tror att det kommer passa mig bättre att ha genomförande mål för min träning och inte prestationsmål. Speciellt med en lite trasig kropp. När jag tränade mycket sist hade jag bara prestationsmål och jag är stolt över vad jag presterade men när jag hade genomfört en prestation infanns sig ofta en väldigt stor tomhet en känsla som inte alls var så kul när jag tänker tillbaka. 

Efter jobbet i fredags körde jag först veckostädningen och sen drog fram mitt påskpynt. Jag pyntar inte så mycket som till jul men lite pynt har jag. Påskris tycker jag ser så stökigt ut men det är ju ändå påskpyntet nummer ett. Så i år gjorde jag en egen variant med grenar från Ormhassel, hönsfjädrar som jag satt ihop med ståltråd och påskägg som jag köpt på loppis och sen spraymålat med guldfärg. Jag blev verkligen skitnöjd med påskriset.

Jag var så nöjd att jag delade bilden i en grupp på FB där man delar med sig om tips och idéer för återbruk av saker och ting. Bilden har fått helt galet stor respons 1629 gilla markeringar och över 40 kommentarer. Snälla gulliga kommentarer och frågor om vart jag köpt i princip allt som syns i bild. Verkligen en stor boost för egot. 

Jag har fått EN dålig kommentar. Jag har två frågor om detta. Hur kan det komma sig att en negativ kommentar inte vägs upp av 40 positiva? Varför bryr jag mig ens om det? Sen undrar jag varför personer som den här som påpekade att det var hönsfjädrar i riset och delade en länk från djurensrätt. Har fått för sig att ändamålen helgar medlen liksom. De är helt vanliga provokatörer, brottslingar och ibland även terrorister. De tillhör exakt samma sorts människor som fotbollshuliganer. Enda skillnaden är kanske att huliganerna ändå vet att de gör något som inte borde göras. De som gör massa skit i sin övertygelse tycker inte  ens att de begår ett brott. Ordförande i en djurrättsorganisation i norra delen av vårt län fick för några år sen avgå efter att ha hotat min väninna att komma och våldta hennes dotter. För han ansåg att det var samma sak som när hon inseminerade sina kor. Ja ni hör, så kan man tydligen tycka. IDIOT!! 

Jag är jävligt taggig idag. Det är de här klimakteriehormonerna som får mig att bli förbannad. Jag blir galen på folk som ska övertyga mig om att deras sätt är rätt. De är allt från djurrättsaktivister, veganer, religiösa människor till någon försäljare som inte tror jag kan välja försäkringsbolag själv. Det är ganska jobbigt att vara så här taggig men ibland är jag bara trött på all jävla bullshit. 

Det är tur att jag inte är taggig jämt. Jag är för det mesta lugn och harmonisk. Inte lika lugn som min Gustav, för han är verkligen lugnet själv. Han och jag var ute och käkade lunch förra veckan. Saknar att ha honom hemma men jag tror han trivs mycket bra med att bo själv.  

Morgonpigg, Havskatt och världens finaste ungar

Jag vet inte hur många gånger jag försökt komma igång med att träna igen. 2017 var jag i väldigt bra form och cyklade både Halvvättern och hela Vätterrundan. Jag fick ihop 196 träningspass det året. Sen hände en massa saker som gjorde att mina förutsättningar förändrades radikalt. Jag drabbades av utmattning och depression. Jag fick Hypotyreos och senare samma år debuterade min reumatiska sjukdom. Ja och visst tog det tid innan jag blev frisk från en del av besvären och fick behandling för en de andra. Fast 7 år tog det inte 🙈. Så de senaste åren har jag mest skyllt på att jag inte är ledig på vardagsförmiddagar och det är då det passar min kropp bäst att träna. Nu har jag som sagt haft ett mån-fre, 7-16 jobb sen 2017 och jag har inga planer på att börja jobba helg igen, så det kanske är dags att tänka om. För lediga vardagsförmiddagar har jag bara när jag har semester och då blir det inte mycket kontinuitet i den träningen. Det var då jag kom på att jag kanske kan träna innan jobbet. Jag är ju faktiskt väldigt morgonpigg. Det är en mening jag aldrig trodde jag någonsin skulle skriva om mig själv. Jag har genom hela livet varit medvetslös på morgon. (Sen fick jag ADHD-medicin) Nu har som sagt inga större svårighet att gå upp klockan 05. Så i morse chockade jag kroppen och klev in på gymmet 05:45. Jag är stolt över mig själv som kom i väg i morse. Om träningen i sig blev så effektiv det vet jag inte men till att börja nu är det bara själva grejen att byta om och gå dit. Som är den höga tröskeln att ta sig över. Jag vet så väl att man kan inte vänta på att man ska få motivation till att träna. För den kommer inte, utan man måste träna ändå. 

Kommer ni ihåg när man gick i skolan och skulle ha redovisning framför klassen. Jag var alltid så nervös så jag var nära på att svimma. Igår utbildade jag våra  schemaplanerarna och stod i två timmar och pratade. Det är verkligen något som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Min Lizette ❤️ som är schemaplanerare sa att jag var jätteduktig 😊 men jag antar att hon inte är helt opartisk.

Micke och jag hade en sån lugn och skön helg. Vi var helt ensamma. Även om det nu blir mer och mer vanligt att vi är det så är det fortfarande ovant. Visst har vi gjort saker tillsammans under åren bara Micke och jag men att vara ensamma hemma är något vi inte varit. Då har vi ju varit på resa eller något sånt. På lördagen tog vi en tur till Karlstad. Vi åkte till Lillängshamnen och köpte Havskatt och Havskräftor som vi mumsade i oss till Mello på lördagen och havskatten blev söndagsmiddag. Han är väldigt bra på fisk min man 😍

Jag fick ett så fint meddelande av Lollo. Jag blev så rörd 🥹 Jag har verkligen världens finaste ungar. ❤️ Jag hörde någon som sa att de tyckte ordet ungar var väldigt fult. För mig är ordet ungar, som i ordet fågelungar eller kattungar. Personen som tyckte det var fult såg det som ordet ungar som i ungjävlar och det är ju inte så gulligt precis. Å andra sidan har jag aldrig någonsin sagt vare sig ungjävlar eller något annat skällsord till någon av mina ungar. Så kanske därför jag inte associerar ordet ungar med något fult. 

Gustav kom hem en dag förra veckan. Han har verkligen saknat sin lillasyster. Vi åkte till Tavernan och åt. Det är så skönt att slippa både att laga mat och ta disken ibland. Ändå är det ju knappt inte någon disk nu mer. Annat var det när alla bodde hemma. 

Mina behov, magkatarr och Norge tur och retur

Vad händer egentligen med kvinnor i klimakteriet och vad har hänt med mig? När jag har mina hormonstormar och inte känner igen mig själv, är det inte så kul vare sig för mig eller min omgivning. Jag känner mig som en trotsig tonårig i humöret. 

Tack och lov stormar det inte hela tiden. Utan för det mesta mår jag riktigt bra. Det har hänt ganska mycket med kroppen de senaste åren. Det känns att man börjar närma sig 50 år. Kroppen är stelare och man ser i spegeln att den personen som tittar tillbaka på en inte ser ut som 25 år längre men väl måendet är så mycket bättre. Om det är ålderns visdom eller att det bara helt plötsligt finns tid. Det vet jag inte.  Jag har börjat ta hänsyn till mig själv och respektera mina behov och hur jag vill ha saker och ting. Jag har också på riktigt slutat att bry mig så mycket om vad andra tycker, eller vad jag tror andra tycker. Är det den här sidan som utvecklas när man blir äldre vill jag gärna bli det. De säger ju att kvinnor är som lyckligast i 70 års åldern och det kanske är sant. Det får framtiden utvisa. Det är någon form av frihetskänsla i att inte bry sig så mycket. Att kunna stå framför spegeln och känna sig skitfin fast man varken är 25 år, smal eller snygg. Utan någon inre kritiker som som säger att man ska vara si eller så. Eftersom jag nu kommit på att denna fas i livet är en process som alla kvinnor går igenom känner jag mig faktiskt nyfiken på vart det kommer leda mig. Tänk om jag kommer fram till att jag faktiskt duger precis som jag är. 😍   
I helgen hade vi mellomys med småtjejerna. Lizette och jag fixade Pokè Bowl och mina grabbar kom hem och åt med oss. En toppen lördag helt enkelt. 

Enligt tradition gick jag också upp tidigt på söndagmorgon och fixade mysfrukost till vasaloppet. Efter de var vi till pappa på kalas. Så det blev en mysig söndag också. I alla fall fram till klockan 22.00. Då hade min mage fått nog av allt konstigt jag ätit under helgen. Jag trodde först att jag fått magsjuka och hade panik över hur i all världen jag skulle kunna köra till Gardemoen och hämta Linnéa på måndag eftermiddag. Jag sov inte en blund på natten, utan somnade vid 05:30. Vaknade vid 11 och inser att det är nog "bara" akut magkatarr igen. 

Det fick bli nyponsoppa och Omeprazol till frukost. Jag var kanske inte riktigt i form för att köra 60 mil men vad gör man inte när man längtat halvt ihjäl sig efter sitt "lilla" barn. Min mamma följde med mig som sällskap. Hon hade fixat matsäck och eftersom jag har världens snällaste och omtänksammaste mamma hade hon såklart också anpassat matsäcken till att jag haft ont i magen och 🤮 under natten. 

Linnéan var helt slut när vi hämtade henne vilket så klart inte var så konstigt. Det är en lång flygresa och tidsskillnad. Jag var också helt slut när vi väll var hemma men jag var väldigt nöjd. Både med att ha fått hem Linnéa och att jag fick med mig lite saker från Norge som jag verkligen saknat att ha hemma sen Micke slutade jobba där.