Tröttheten, Oxhälja och nytt jobb

Ända sen jag drabbades av utmattningssyndrom och allt annat skit jag fick på köpet, har jag haft svårt att acceptera att det faktiskt är det jag drabbats av.

Inte förrän nu när jag börjar bli frisk kan jag se hur sjuk jag varit. Sen dess har jag kämpat för att hitta en hållbar livsstil. Jag har fått lov att lära mig att tänka om och tänka till kring det mesta i mitt liv. Det som är absolut svårast är att inte bränna den energi jag lyckas samla ihop. Det är ett misstag jag gör gång på gång och vad händer då tror ni? Jo jag drabbas av ett bakslag, för det finns inga reserver kvar.

Förr kunde jag bita ihop och lägga i en växel till när det behövdes. Nu finns inga växlar och ingen energi som lagrats. Man skulle kunna säga att förr hade jag ett konto med hög kredit. Jag kunde plocka ut mycket mer än jag stoppade in. Nu kan jag inte ens få tillbaka allt jag sätter in. Efter semestern hade jag ganska mycket på ”konto”.

Trotts att jag är så medveten om hur det funkar sen jag blev sjuk så har jag så mycket vilja när jag har lite energi. Så utan att tänka har jag kört på lite för mycket under de senaste veckorna.

Så på lördag när jag kom hem från Oxhäja var jag helt förlamad av trötthet. Då menar jag verkligen förlamad. I söndags satt jag i soffan hela dagen. Jag hade så mycket planer för den dagen och så mycket vilja men ingen energi alls.

Idag är jag lite piggare. Jag har ägnat de senaste dagarna till återhämtning. Det kommer behövas många fler dagar innan jag lyckats samla på mig lite energi igen. Det nya är i alla fall att jag är medveten om det, att jag inte blir så nedstämd av att bli orkeslös utan jag kan förstå sammanhanget och så småningom kanske jag lär mig att inte ta ut allt från "kontot" på en gång.

Även om priset är blev lite högre än jag räknat med så har jag både fått mycket gjort och haft roligt. Mina två lediga dagar förra veckan ägnade jag åt att städa, rensa och sortera. Jag var på loppis och köpte en hylla till mitt hobbyrum. Det blev verkligen jättebra när jag väll fick hyllan på plats.

Som jag skrev så var det alltså Oxhälja (Filipstads marknad) den här helgen. Enligt tradition ska det då kokas kålsoppa. Det ska göras från grunden. Fläskben ska kokas och egen buljong ska tillverkats, kål ska stekts med smör och sirap och när allt är klart blir det den godaste soppa du kan tänka dig. Lollo åkte till och med hem från Örebro för att få mammas kålsoppa och gå på marknaden.

Elliebus gillar också marken!

Förutom den fysiska utmattningen som blev en direkt följd av att jag kört på för hårt är det mycket annat som händer just nu.

Jag står inför en spännande höst som jag ser väldigt mycket fram mot. Jag har fått ett nytt jobb!! Ja jag är jätteglad även om det låter som att jag tycker det är till besvär för att jag blir så trött av förändringar. Jag är inte bra på förändringar även om de är positiva. Så är det förändringen i sig som blir tröttar ut mig.

Vad är det då jag ska jobba med nu? Jo jag har fått jobb som avgifshandläggare för äldreomsorg och funktionsstöd i kommunen. Det ska bli väldigt roligt! Jag kommer få helt nya arbetstider och det bästa av allt är att jag inte kommer jobba helg och rödadagar något mer.

Att få vara ledig rödadagar är nog det som känns bästa tror jag. Det är som om det är viktigare nu när barnen är äldre än när det var små för att nu är det kanske enda gången jag träffar de alla samtidigt. 

Sista semester dagarna, tutbingo och plommonmarmelad

Jag är redan inne på min andra arbetsvecka, pigg och fräsch efter semestern!!
Ja nu ska jag inte överdriva men lite energi har jag har faktiskt samlat på mig.
Sista semestertrippen gick till Göteborg och Ullared

tillsammans med lillasyster, hennes Wilma och min Linnéa
Jag kan på riktigt inte minnas när jag skrattade så mycket som jag gjorde under de dagarna vi var borta. Jag hade ingen aning om att man kan bli hes om man skrattar väldigt mycket men det kan man. Det tog över en vecka för mina stämband att återhämta sig men nu kraxar jag inte längre i alla fall. 

Nu börjar det bli höst och det är min favorit årstid. Okej november höst och kräkregn kan ju kvitta men september och oktober höst

Den höga klara luften och man kan andas igen. Nu slog det i och för sig till och blev 29°C varmt igår och de gillar jag verkligen inte! För jag är så himla varm hela tiden. Jag kan på riktigt inte komma ihåg när jag frös sist eller jo när vi var ute med husbilen i april Micke och jag och vi vaknade på morgonen och gasolen tagit slut och vi hade ingen värme. Då frös jag lite när jag gick upp men då var det och andra sidan bara 9°C i husbilen. Jag lästa att man kan känna sig varm som en biverkan på Levaxinet och det förklarar ju en hel del i så fall. Jag trodde jag höll var på väg in i klimakteriet. Tyckte kanske att det var lite tidigt, jag är ju ändå bara 42.

Micke och jag har skaffat oss ett ny hobby

Tutbingo! Det är skitmysigt, vi har med oss fika!

Har ni också fått massa frukt på era träd i år? Jag tror aldrig vi har haft så mycket som år.
Vi har gjort plommonmarmelad. Det var supergott med Digistivekex och Kvibille Gräddädel.

Sommarsemester, Norge och allt annat

Semestern går mot sitt slut och den största anledningen till att jag inte skrivit något, är att vi haft påhälsning av åskan som tog både modemet och nätverkskabeln. Nytt modem har jag fixat men det där med att köpa en ny kabel verkar vara en svår uppgift 🙈 😂

En vecka återstår av min semester. Syster och jag tar med oss våra tjejer till Göteborg och Ullared nu under veckan. Det är nog det sista som jag hinner med den här semestern.

Micke och jag kom aldrig upp till Lofoten. Vi var en god bit på väg när vi fick bekymmer med husbilen. Semester var dock hur bra som helst ändå! Det är så vackert i Norge. Jag verkligen älskar min husbil. Sen vi bytte till en större, alltså den vi har nu så är det som att ha en sommarstuga på hjul. Det enda jag var väldigt missnöjd med när vi köpte den var färgen på dynorna som var hemsk.

Mices kusin Mona tipsade mig om muddväv från Rosahuset i Borlänge. Ett tyg som är som en tub.

Före

Efter. Jag är absolut ingen speciallist på att sy men detta var inte svårt och jag blev så himla nöjd. Det blev som en helt ny husbil.

En vecka var vi borta Micke och jag. Barnen klarade sig hur fint som helst utan mig och men kom längtan efter dem över mig men i det stora hela klarade jag en vecka väldigt bra. Det låter kanske löjligt, speciellt för de som har sina barn varannan vecka men jag har inte varit från mina barn längre än 5 dagar på 21 år så det var kanske på tiden faktiskt.

281 mil fick vi ihop under vår resa och då kom vi ändå inte upp till Lofoten. Allt tog mycket längre tid än vi räknat med och sen när fjädringen fram gav upp när vi körde in på campingen i Bodö bestämde vi oss att försöka ta oss hemåt istället för uppåt. Lofoten står kvar, så någon gång ska jag upp dit men det blir en annan gång. Nästa år bär det av söder över istället!

Fast vi kom väldigt långt upp och ändå och passerade polcirkeln. Så nu kan jag bocka av det på saker jag vill göra i livet.

Fiska i Saltströmmen kan jag också bocka av. Nu var jag kanske mer fascinerad av själva strömmen än fisket men med hjälp av min man så fick även jag upp ett par fiskar. Saltströmmen blev vårt sista besök på resan. Innan vi kom upp dit så hade vi hunnit samla några fler helt oförglömliga upplevelser.

Enligt min beräkning skulle vi åka ändå upp till Mo i Rana första dagen. Min tanke att 60 mil klarar vi att klämma första dagen, visade sig vara jättefel. Vi kom inte ens in i Norge förrän dag 3 på resan. Fast det berodde mest på att vi insåg att saker skulle ta mycket längre tid och beslutade oss för att ha semester och inte bara klämma mil varje dag. 


Utanför Tärnaby
Några mil in i Norge

Första stoppet i Norge blev vid Laxsjön. Där tänkte vi att vi skulle äta lite lunch med just där och då kom vi ihåg hur ofattbart dyrt det är att äta ute i Norge. 249 kr för en dagens lunch fick helt enkelt vara. Det blev en svindyr lunchmacka istället. Platsen var ändå en av de vackraste platser jag sett.

Första natten i Norge stod vi på en ställ plats i Sandnässjöen. Det var också en helt fantastiskt vacker plats.

Om jag hade kommit upp till Lofoten var Späckhuggare någon som jag hade en önskan att få se. Nu fick jag inte se några såna men när Micke stod och fiskade vid Sandnässjöen fick vi se såna här.

Tumlare tyvärr på långt håll och under så kort stund att jag inte hann få upp kameran men de var riktigt häftigt!

Anledningen till att vi åkte just till Sandnässjöen var för att vi skulle ta en båt därifrån till Myken där vi skulle hälsa på bekanta. Myken är en ö ca 8 mil ut i Nordsjön. Det tar över 3 timmar ut dit med båt.

Våra vänner Siv och Staffan bor på ön och jobbar på destilleriet som gör Myken Whisky

Här kokas det för fullt. Whiskyn läggs sen på tunna och lagras i många många år. Vi hade lite tur när vi var där, för precis då skulle en tunna som lagrats i 4 år tappas upp. Som ni förstår så händer detta inte varje dag precis.

Vi fick hjälpa till att fylla, korka och sätta på etiketter. Det gäller att ha tungan rätt i mun :)

Efter "arbetet" åkte Micke och Staffan ut på havet och fiska. Med tanke på vågorna så var det inte ett alternativ för mig som är så sjösjuk att följa med. Istället utforskade jag ön lite på egenhand.

Detta är utsikten för Siv och Staffans balkong. Häftigt va!

Fyren på andra sidan sundet.

Vill man ha helt lugn och tystnad ska man åka hit. Det finns inga bilar på ön och det man hör är fåglar och havet. Micke njöt av lugnet och stillheten till 100% och jag kom till en ny insikt om mig själv. Jag gillar också lugn och ro men inte på en plats jag inte kan ta mig från när jag själv vill. För det faktum att det inte gick någon båt därifrån förrän dagen efter fick mig att känna lite lätt panik istället för ro. Fast det var hur vackert som helst. Staffan som utöver att göra Whisky är kock lagade ordning fisken som Micke och han hade fått upp på turen de var ute. Jag kan säga att det är nog den godaste fisken jag ätit. Kan inte tacka Siv och Staffan nog för husrum, mat, dryck och en upplevelse vi aldrig kommer glömma.

Med oss från Myken fick vi en krabba som blev kvällsmat i husbilen. Från Myken åkte vi till Saltströmmen som jag redan skrivit om.
Sista stoppet på vägen hem blev i Brunflo, där hamnade vi av en slump på tutbingo

Det var riktigt roligt även om vi inte vann något.

Sen jag skrev sist så har jag både börjat och slutat med min ADHD-medicin igen. Blodtrycket steg så fort jag började med den igen. Jag mådde heller inte så bra den här gången. 


Jag har också tagit nya tyreodeaprover. Jag och doktorn är inte alls överens. Jag ville inte sänka dosen vid förra provtagningen för att för första gången på väldigt länge låg T4 närmare mitten av referensen. Doktorn anser dock att jag var övermedicinerad för att TSH var pressat. Hade jag varit frisk och inte stått under behandling och kommit in med det prover jag gjorde hade de ansett det varit helt normalt. Jag var dock en lydig patient och sänkte dosen. Vid senaste provtagningen hade såklart T4 sjunkit och ligger åter igen i nedre referens och min hjärndimma var tillbaka. TSH är fortfarande pressat och doktorn ville sänka dosen ytterligare. Hon skickade också en remiss till Endokrin i Örebro eftersom de inte tar emot mig i Karlstad. Den här gången tänker jag dock inte vara en lydig patient. Jag tänker se till att jag har energi och ingen hjärndimma. Om ni tycker det jag skrev blev rörigt kan jag kort säga så här. Sköldkörteln reglerar vår energinivå i kroppen för lite hormon och du bli slö, trött och deprimerad. För mycket hormon och du blir hyper, nervös och orolig. Jag har bara en enda önskan och det är att ha en normal energinivå och det har jag tänkt att jag ska få ha om jag så tvingas vara min egen doktor.

När jag har en normal energinivå vill jag göra saker, jag orkar saker och det tar inte all kraft från mig med det saker som jag måste göra. Det är två veckor sedan jag började ta den dosen Levaxin som jag själv anser mig behöva och ganska exakt två veckor efter det försvann min hjärndimma. 


Så nu har jag energi igen. Jag tog med mig Lollo och Ninni till Högbergsfältet i Persberg

Sist vi var dit för några år sedan var Tilas stoll stängt men nu var det öppet.

Har du vägarna förbi Filipstad så missa inte Högbergsfältet!

Vi tog oss en tur med båten också här om dagen. Eftersom Micke och jag kom hem nästan en vecka tidigare från vår semester än vi tänkt så blev det väldigt många fler dagar hemma. Jag har verkligen kämpat för att få med Gustav ut men han vill inte och säg vilken 17 åring som vill umgås med sin mamma.

Jag ska njuta en vecka till av semester innan allvaret börjar igen. Det är ändå ganska skönt när vardagen kommer tillbaka och tur är väll att man tycker det med tanke på hur mycket vardag man har mot semesterdagar. Det jag kommer sakna mest av allt är Lollo

Att få ha henne hemma så här under sommaren är helt underbart. För henne väntar nu sista året och ny lägenhet. Hon längtar jättemycket efter att få börja. Hon tycker att livet känns som om det satts på paus.

Jag går en spännande höst till mötes. Jag kommer få ett nytt jobb men riktigt hur det nya jobbet kommer se ut för min del är inte helt klart. På måndag är jag inkallad på möte och kommer får mer information.

Fast förhoppningsvis får jag någon mer dag att njuta av solen och ett glas bubbel på altanen. Jag känner mig i alla fall utvilad och pigg efter de här veckorna hemma.

Här är några fler guldkorn från min semester.

Min fina Malin var på besök!

Detta är min absoluta sommarfavorit!

Ninni och jag en dag på stranden i skuggan så klart.

Tyvärr har vi också haft en och annan dag som inte varit toppen

som allt för mycket påminde om förra sommaren

Den här maskinen är verkligen vår bästa investering någonsin.

Jag har umgåtts med mina favorit tjejer

Mormors älsklingar!!

Nej nu är det nog dags att fånga dagen eller var de säger... Ellie kommer hit om några timmar och då blir det fullt ös som vanlig med den tjejen. Idag är det verkligen perfekt väder för att inte ha speciellt stora ambitioner så jag tror inte jag ska ha det!

Bröllopsdag, midsommar och Juni

Nu har jag verkligen börjat längta efter semester. Mickes och mina planer för resan upp till Lofoten är i fullgång. Vi vet inte exakt när vi kommer att åka i väg men några stopp planerade redan. Jag tycker det känns lite jobbigt att vara från mina barn så länge men Lollo är hemma och jag har inga små barn längre. Både Gustav och Linnéa vill att jag ska åka och ser fram mot att få vara själva med Lollo. Jag vet att det klara sig utan mig så det är inte problemet. Den största frågan är om jag klarar mig utan dom?

På jobbet har vi snart gjort två veckor av semesterperiod ett och allt är precis som det brukar vara, KAOS. Jag orkar inte ens beskriva eländet, för det skulle få er att tröttna väldigt fort. 

Eftersom jag inte skriver så ofta längre hinner det hända ganska mycket mellan gångerna.

Micke och jag har firat får 6:e bröllopsdag eller firat och firat har vi kanske inte gjort egentligen men vi spar den middagen till vi åker på semester. Det har också hunnit med att vara midsommar. Vi brukar ju alltid ha en stor midsommarfest med alla våra nästa och kära men de två senaste åren har jag jobbat så vi har fått ställa in. Nästa år hoppas jag verkligen att jag ska vara ledig! Det fick bli en liten lugn familjetillställning. Fast ingen midsommar utan lekar.

Jag överlät ansvaret för att ordna med midsommarlekarna till mina syskonbarn, det funkade finfint!

MEN Det absolut största som hänt sen jag skrev sist är att lilla Juni har kommit till oss!

Den lilla fröken tog i och för sig väldigt lång tid på sig. Lizette var beräknad till 15:e juni men hon är inte född förrän den 1:e juli.

Redan fredagen innan hon föddes var jag och hämtade Ellie som skulle vara hos oss under tiden Lizette var på sjukhuset. Vi tog en tur med husbilen.

Det hade hon sett fram emot, så det var en stolt och förväntansfull tjej som tog plats i framsätet bredvid morfar. Vi badade, köpte glass och var i lekparken. Det största problemet var att vi inte hade någon ström i husbilen. 12 volt hade vi men 240 volten funkade inte. Micke letade och letade och tillslut hittade han det. Det kan tydligen bli så att om man stänger av huvudsäkringen så har man ingen ström 🙈 Nu hade jag inte stängt av dem med flit utan kommit åt den och det var ju lite synd för hade jag stängt av den med flit hade det kanske inte tagit nästan ett dygn för Micke att hitta vad som var fel. 

Tre hela dagar stannade Ellie hos mig innan hon fick åka hem och träffa sin lillasyster.

Så vi hann med ganska mycket mys och bus. Jag måste säga att jag var ganska så sliten efteråt. Det känns att man inte har några små barn längre. Jag kan inte begripa hur jag okade ha 4 små samtidigt. Fast var sak har sin tid så är det så klart!

Den här fick jag av min man när vi var med Ellie och badade och åt pannkakor, han är för söt ibland min Mickis!

Semestervecka, sommarlov och bubbel på altanen

Hur är det möjligt att en semestervecka kan gå så fort som min gjorde? Nog för att jag hunnit med ganska mycket den här veckan men det kändes som den var slut på ett ögonblick.
Under veckan har jag fått göra en 24 timmars mätning av blodtrycket.

Nu har jag inte fått svar på den mätningen men när jag var i väg och tog blodtrycket dagarna innan mätningen så såg det i alla fall bättre ut. Så nu får ni hålla timmarna för att jag får starta upp med min ADHD-medicin igen.

Hela mitt liv har jag varit morgontrött och då menar jag inte lite seg som man normalt är på morgonen utan jag har hela mitt liv varit död på morgonen. Att det inte är så man ska vara på morgonen och skillnaden mellan vanligt morgontrött och min morgontrötthet märkte jag när jag fick ADHD-medicin. Min kropp kickar inte gång på morgonen utan jag är som en zombie. Så jag längtar verkligen efter att få slippa den här tröttheten.

Nu har barnen sommarlov!


Vi firade in sommarlovet med sedvanlig fika. Mormor och Zätt var med som vanligt. Lollo är klar för terminen i Örebro och är nu hemma hos oss igen. Älskar att ha henne hemma <3

Linnéa slutade 8:an. Nästa år är sista skolavslutningen i Storfors skola. Då har jag inga barn i grundskolan längre.

Nu när jag inte längre har så jobbigt med att mina barn blir äldre och att livet går in i en ny fas. Har jag faktiskt börjat kunna njuta av mitt "nya" liv. Ett liv där det finns tid för mig och mitt. Det är ju inte konstigt att det känns ovant, nog för att det är länge sen nu men det fanns en tid då jag inte ens hade egen tid när jag gick på toa.

Jag borde så klart bara njuta av den tid jag nu har men jag har också känt en väldigt rädsla över att inte längre vara behövd.


Då är det tur jag har den här lilla tjejen. Henne kan jag ge hela min tid när hon är hos mig och hon ger så mycket tillbaka.

Denna lilla bukett fick plockade hon åt mig. Hon längtar efter lillasyster nu och det gör vi alla. Lizette har passerat BF med tre dagar nu, så snälla Juni bebis kom nu!!!

Det är mycket som jag fått lov att värdera om sen jag blev sjuk. Att ens tro på att jag är och varit utmattad har varit svårt. Jag har fått lov att bli snällare mot mig själv. I slutet av maj och början av juni har det alltid en tendens att bli väldigt mycket. Jag måste ge mig själv tid för återhämtning och jag har insett att det inte bara är viktigt att göra det, det är livsviktigt. Förra veckan var det cykelveckan i Motala och jag hade så gärna velat vara där och någon gång i framtiden ska jag tillbaka och cykla. Att jag inte kan träna och speciellt inte kunna cykla är nog det som jag varit mest ledsen över. Så för mig är det verkligen ett stort steg att kunna se och vara stolt över att jag lyssnat på mig själv och min kropp och inte cyklat eller försökt att cykla i år.

Igår när jag gick och lade mig kunde jag reflektera över att jag var väldigt nöjd med min dag utan att ha presterat så mycket. Jag hade jobbat, lagat mat och tagit en promenad tillsammans med Lollo. Efter tidsinventering som jag och min arbetsterapeut gjorde har jag också fått svart på vitt att det krav jag ställt på mig själv innan inte är helt rimliga.

Jag är övertygad om att det kommer bli bra tillslut. Jag kommer nog kunna uppskatta att inte vara behövd på samma sätt som förut. På många sätt är det faktiskt underbart. Som i helgen, när Micke och jag tog husbilen och åket en sväng.

 
Tid att bara vara är ju inte fel på något sätt. För mig har ju alltid allt rusat på i 180 så att inte bli rastlös när det inte gör det är också en träning. Jag behöver fortfarande min mamma så jag vet ju att mina barn behöver mig fortfarande fast på andra sätt. Det handlar inte om ammning, blöjbyten och omvårdnad utan mer om att finnas där och lyssna och komma med råd.

Jo jag får se det som att det är min tur nu att njuta utan massa jobb, slit och stress.

 
Som att ta ett glas bubbel på altanen tillsammans med Lollo och prata i flera timmar om allt mellan himmel och jord. .

Nej nu ska jag avsluta detta men jag måste visa er


Nu blommar min smultonjasmin den luktar ljuvligt

Bon Jovi, återhämtning och morsdagspresenter

Vad kom först hönan eller ägget? Det är lite av det jag frågar mig när jag ser tillbaka på de senaste två åren. Utlöste stress, utmattning och depression en autoimmun reaktion som drabbade sköldkörteln. Eller orsakade den autoimmuna sjukdomen i sköldkörteln utmattning och depression? Från början trodde jag att det var det sistnämnda men ju mer fakta och information jag fått har jag insett att det är tvärt om.

Jag tror alltså att det var stress utan återhämtning och prestationskrav som orsakade den autoimmuna reaktionen. Det har hänt förut i mitt liv vid flera tillfällen, bara att då har jag fått en annan autoimmunreaktion nämligen psoriasis.

Det får mig att inse att det är livsviktigt att få en balans i livet och att skapa tid för vila och återhämtning. Just av den anledningen har jag tagit lite ledig under nästa vecka. Jag begriper inte varför livet har en förmåga att accelerera i maj-juni?

En gång i tiden trodde jag att man inte kunde bli sliten av roliga saker. Nu vet jag att man behöver återhämtning även efter roliga saker.

Under veckan nu har jag varit och firat Elin som tagit studenten

Jag hade så gärna velat vara med och sett henne när hon hade sin bal men det gick inte ihop med jobb och allt. Utan jag och Lizette åkte och firade henne dagen efter istället. Stort Grattis finaste Elin! 

Vi har också varit i Stockholm på Bon Jovi tillsammans med våra vänner från Ludvika den här veckan.

Två fantastiskt roliga dagar fick vi. Konserten var inte den bästa jag varit på men som sagt vi har haft väldigt roligt ändå.

Jag har plus det också jobbat alla dagar utan de två jag var i Stockholm, så nu drar jag i handbromsen och stannar upp!! Nästa vecka ska få bli en vecka för återhämtning och reflektion.
På tisdag ska jag till vårdcentralen. Jag har fått remis för att göra en 24 timmars mätning av blodtrycket.

 Jag måste ju visa er vad jag fick i morsdagspresent!

Ett jättefin halsband och choklad!! De vet vad mamma gillar.

Som tack bjöd jag dem på paj och det funderar jag på om jag ska göra en när jag kommer hem idag också faktiskt.

I julklapp brukar min mamma få en shoppingdag i Karlstad med mat, fika och att hon får köpa sig en present. Det fick hon i julas också hon har sparat på den presenten för hon ville att vi skulle åka och köpa uteblommor.

Vi lunchade med syster Tessa också.

Detta har blivit en liten tradition och vi har alltid en väldigt mysig dag.