Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb. Jag börjar känna att jag kan min sak och vet hur saker ska vara. Sen kom Covid-19 och vände upp och ner på tillvaron både för mig och alla andra människor i världen. Jag jobbar hemifrån varannan dag. Det funkar tack vare att man kan hämta underlag och sånt varannan dag. Fast jag är trött på den här skiten nu, vill bara att allt ska bli som vanligt. Fast tror ni det kommer bli det någonsin igen? Jag försöker att se på allt vi kan lära oss av detta. Vi kan ju försöka göra något bra av det och ta lärdom i från detta. Fast det kanske är lätt för mig att säga. Mitt liv har inte förändrats speciellt mycket. Jag jobbar hemma och längtar efter att få krama om min mamma som jag bara pratat med på håll sen detta började. Annars bor vi i en av befolkad del av Värmland. Det är aldrig mycket folk här någonstans. Vi behöver inte undvika lokaltrafiken för vi har typ ingen att undvika.
Fast jag tycker väldigt synd om min Linnea hennes skolresa till Polen har ställts in och inte kommer det bli mycket till avslutning för henne heller nu när hon slutar nian. Där emot har jag sagt att hon får bjuda hit två vänner så ska vi bjuda på avslutningsmiddag.
Jag har inte tänkt skriva ifatt vad jag gjort sen jag skrev sist. Låt säga att jag i alla fall hunnit med den del saker. Jag har bland annat gått på KBT och fått hjälp med en massa saker. Jag tror att min "40 års" kris är över och att jag kommit ut hel på andra sidan.
Var det inte så att livet börjar vid 40 och kanske är det så jag äntligen börjar känna. Jag har också kommit fram till varför jag drabbades av kris, tappade kompass och riktning. Förutom att jag körde helt slut på mig själv så handlar det om riktning. Vart är man på väg i livet. Som ung innan man har barn har man liksom en riktning, ska man ha barn, familj, karriär även om bilden inte är helt klar vet man oftast vad man vill. Jag valde barn och familj och då behöver man ingen annan plan speciellt inte om man har 4 barn. Jag hade ingen plan för livet efter barnen. Jag kommer fortfarande vara ung när alla barn flyttat hem ifrån. Jag känner mig ganska nöjd med mitt val att skaffa barn tidigt. Jag minns så väl när folk sa att res och lev livet innan du skaffar barn. Det är ju ett sjukt dåligt råd tänker jag nu. Att ha många år kvar när barnen flyttat är ju ännu bättre. Till skillnad från när jag var ung har jag nu en väldigt mycket bättre ekonomi som jag kan resa för om nu inte världen är full av Covid-19 så ingen får resa någonstans vill säga. Det har varit en lång process för mig att komma till den här insikten. Framför allt vad jag ska göra med min tid som jag får för mycket av när barnen inte behöver mig på samma sätt som förut. Jag har försiktigt börjat träna igen. Cyklade 18 km här om dagen, det var sjukt jobbigt men för första gången sen min utmattning kände jag den där sköna känslan av nöjdhet efteråt som jag inte gjort sen jag blev sjuk.
Jag har börjat måla också. Jag kan verkligen inte måla, har aldrig kunnat. Så när jag nu köpte färg och penslar var min förhoppning om att det skulle bli något helt lika med noll. Så jag är själv helt imponerad, det går att se vad det ska föreställa på det flesta bilder.
Det var i november jag skrev sist och om jag scrollar genom mina bilder så präglas de av bilder
Jag har tapetserat om i Linnéas rum.
Påskpysslat
och sytt gardiner och kuddar till husbilen.
Jag har blivit så pysslig 😂😂 Kanske alltid varit det men det har inte funnits tid.
Nu ska jag laga lite mat till min familj.. lovar inte att det inte kommer dröja lika länge till nästan inlägg men jag har tänkte att bättra mig i alla fall. För jag älskar ju att skriva egentligen.
