Under veckan har jag fått göra en 24 timmars mätning av blodtrycket.
Nu har jag inte fått svar på den mätningen men när jag var i väg och tog blodtrycket dagarna innan mätningen så såg det i alla fall bättre ut. Så nu får ni hålla timmarna för att jag får starta upp med min ADHD-medicin igen.
Hela mitt liv har jag varit morgontrött och då menar jag inte lite seg som man normalt är på morgonen utan jag har hela mitt liv varit död på morgonen. Att det inte är så man ska vara på morgonen och skillnaden mellan vanligt morgontrött och min morgontrötthet märkte jag när jag fick ADHD-medicin. Min kropp kickar inte gång på morgonen utan jag är som en zombie. Så jag längtar verkligen efter att få slippa den här tröttheten.
Nu har barnen sommarlov!
Vi firade in sommarlovet med sedvanlig fika. Mormor och Zätt var med som vanligt. Lollo är klar för terminen i Örebro och är nu hemma hos oss igen. Älskar att ha henne hemma <3
Linnéa slutade 8:an. Nästa år är sista skolavslutningen i Storfors skola. Då har jag inga barn i grundskolan längre.
Nu när jag inte längre har så jobbigt med att mina barn blir äldre och att livet går in i en ny fas. Har jag faktiskt börjat kunna njuta av mitt "nya" liv. Ett liv där det finns tid för mig och mitt. Det är ju inte konstigt att det känns ovant, nog för att det är länge sen nu men det fanns en tid då jag inte ens hade egen tid när jag gick på toa.
Jag borde så klart bara njuta av den tid jag nu har men jag har också känt en väldigt rädsla över att inte längre vara behövd.
Då är det tur jag har den här lilla tjejen. Henne kan jag ge hela min tid när hon är hos mig och hon ger så mycket tillbaka.
Denna lilla bukett fick plockade hon åt mig. Hon längtar efter lillasyster nu och det gör vi alla. Lizette har passerat BF med tre dagar nu, så snälla Juni bebis kom nu!!!
Det är mycket som jag fått lov att värdera om sen jag blev sjuk. Att ens tro på att jag är och varit utmattad har varit svårt. Jag har fått lov att bli snällare mot mig själv. I slutet av maj och början av juni har det alltid en tendens att bli väldigt mycket. Jag måste ge mig själv tid för återhämtning och jag har insett att det inte bara är viktigt att göra det, det är livsviktigt. Förra veckan var det cykelveckan i Motala och jag hade så gärna velat vara där och någon gång i framtiden ska jag tillbaka och cykla. Att jag inte kan träna och speciellt inte kunna cykla är nog det som jag varit mest ledsen över. Så för mig är det verkligen ett stort steg att kunna se och vara stolt över att jag lyssnat på mig själv och min kropp och inte cyklat eller försökt att cykla i år.
Igår när jag gick och lade mig kunde jag reflektera över att jag var väldigt nöjd med min dag utan att ha presterat så mycket. Jag hade jobbat, lagat mat och tagit en promenad tillsammans med Lollo. Efter tidsinventering som jag och min arbetsterapeut gjorde har jag också fått svart på vitt att det krav jag ställt på mig själv innan inte är helt rimliga.
Jag är övertygad om att det kommer bli bra tillslut. Jag kommer nog kunna uppskatta att inte vara behövd på samma sätt som förut. På många sätt är det faktiskt underbart. Som i helgen, när Micke och jag tog husbilen och åket en sväng.
Tid att bara vara är ju inte fel på något sätt. För mig har ju alltid allt rusat på i 180 så att inte bli rastlös när det inte gör det är också en träning. Jag behöver fortfarande min mamma så jag vet ju att mina barn behöver mig fortfarande fast på andra sätt. Det handlar inte om ammning, blöjbyten och omvårdnad utan mer om att finnas där och lyssna och komma med råd.
Jo jag får se det som att det är min tur nu att njuta utan massa jobb, slit och stress.
Som att ta ett glas bubbel på altanen tillsammans med Lollo och prata i flera timmar om allt mellan himmel och jord. .
Nej nu ska jag avsluta detta men jag måste visa er
Nu blommar min smultonjasmin den luktar ljuvligt
