Bröllopsdag, midsommar och Juni

Nu har jag verkligen börjat längta efter semester. Mickes och mina planer för resan upp till Lofoten är i fullgång. Vi vet inte exakt när vi kommer att åka i väg men några stopp planerade redan. Jag tycker det känns lite jobbigt att vara från mina barn så länge men Lollo är hemma och jag har inga små barn längre. Både Gustav och Linnéa vill att jag ska åka och ser fram mot att få vara själva med Lollo. Jag vet att det klara sig utan mig så det är inte problemet. Den största frågan är om jag klarar mig utan dom?

På jobbet har vi snart gjort två veckor av semesterperiod ett och allt är precis som det brukar vara, KAOS. Jag orkar inte ens beskriva eländet, för det skulle få er att tröttna väldigt fort. 

Eftersom jag inte skriver så ofta längre hinner det hända ganska mycket mellan gångerna.

Micke och jag har firat får 6:e bröllopsdag eller firat och firat har vi kanske inte gjort egentligen men vi spar den middagen till vi åker på semester. Det har också hunnit med att vara midsommar. Vi brukar ju alltid ha en stor midsommarfest med alla våra nästa och kära men de två senaste åren har jag jobbat så vi har fått ställa in. Nästa år hoppas jag verkligen att jag ska vara ledig! Det fick bli en liten lugn familjetillställning. Fast ingen midsommar utan lekar.

Jag överlät ansvaret för att ordna med midsommarlekarna till mina syskonbarn, det funkade finfint!

MEN Det absolut största som hänt sen jag skrev sist är att lilla Juni har kommit till oss!

Den lilla fröken tog i och för sig väldigt lång tid på sig. Lizette var beräknad till 15:e juni men hon är inte född förrän den 1:e juli.

Redan fredagen innan hon föddes var jag och hämtade Ellie som skulle vara hos oss under tiden Lizette var på sjukhuset. Vi tog en tur med husbilen.

Det hade hon sett fram emot, så det var en stolt och förväntansfull tjej som tog plats i framsätet bredvid morfar. Vi badade, köpte glass och var i lekparken. Det största problemet var att vi inte hade någon ström i husbilen. 12 volt hade vi men 240 volten funkade inte. Micke letade och letade och tillslut hittade han det. Det kan tydligen bli så att om man stänger av huvudsäkringen så har man ingen ström 🙈 Nu hade jag inte stängt av dem med flit utan kommit åt den och det var ju lite synd för hade jag stängt av den med flit hade det kanske inte tagit nästan ett dygn för Micke att hitta vad som var fel. 

Tre hela dagar stannade Ellie hos mig innan hon fick åka hem och träffa sin lillasyster.

Så vi hann med ganska mycket mys och bus. Jag måste säga att jag var ganska så sliten efteråt. Det känns att man inte har några små barn längre. Jag kan inte begripa hur jag okade ha 4 små samtidigt. Fast var sak har sin tid så är det så klart!

Den här fick jag av min man när vi var med Ellie och badade och åt pannkakor, han är för söt ibland min Mickis!

Semestervecka, sommarlov och bubbel på altanen

Hur är det möjligt att en semestervecka kan gå så fort som min gjorde? Nog för att jag hunnit med ganska mycket den här veckan men det kändes som den var slut på ett ögonblick.
Under veckan har jag fått göra en 24 timmars mätning av blodtrycket.

Nu har jag inte fått svar på den mätningen men när jag var i väg och tog blodtrycket dagarna innan mätningen så såg det i alla fall bättre ut. Så nu får ni hålla timmarna för att jag får starta upp med min ADHD-medicin igen.

Hela mitt liv har jag varit morgontrött och då menar jag inte lite seg som man normalt är på morgonen utan jag har hela mitt liv varit död på morgonen. Att det inte är så man ska vara på morgonen och skillnaden mellan vanligt morgontrött och min morgontrötthet märkte jag när jag fick ADHD-medicin. Min kropp kickar inte gång på morgonen utan jag är som en zombie. Så jag längtar verkligen efter att få slippa den här tröttheten.

Nu har barnen sommarlov!


Vi firade in sommarlovet med sedvanlig fika. Mormor och Zätt var med som vanligt. Lollo är klar för terminen i Örebro och är nu hemma hos oss igen. Älskar att ha henne hemma <3

Linnéa slutade 8:an. Nästa år är sista skolavslutningen i Storfors skola. Då har jag inga barn i grundskolan längre.

Nu när jag inte längre har så jobbigt med att mina barn blir äldre och att livet går in i en ny fas. Har jag faktiskt börjat kunna njuta av mitt "nya" liv. Ett liv där det finns tid för mig och mitt. Det är ju inte konstigt att det känns ovant, nog för att det är länge sen nu men det fanns en tid då jag inte ens hade egen tid när jag gick på toa.

Jag borde så klart bara njuta av den tid jag nu har men jag har också känt en väldigt rädsla över att inte längre vara behövd.


Då är det tur jag har den här lilla tjejen. Henne kan jag ge hela min tid när hon är hos mig och hon ger så mycket tillbaka.

Denna lilla bukett fick plockade hon åt mig. Hon längtar efter lillasyster nu och det gör vi alla. Lizette har passerat BF med tre dagar nu, så snälla Juni bebis kom nu!!!

Det är mycket som jag fått lov att värdera om sen jag blev sjuk. Att ens tro på att jag är och varit utmattad har varit svårt. Jag har fått lov att bli snällare mot mig själv. I slutet av maj och början av juni har det alltid en tendens att bli väldigt mycket. Jag måste ge mig själv tid för återhämtning och jag har insett att det inte bara är viktigt att göra det, det är livsviktigt. Förra veckan var det cykelveckan i Motala och jag hade så gärna velat vara där och någon gång i framtiden ska jag tillbaka och cykla. Att jag inte kan träna och speciellt inte kunna cykla är nog det som jag varit mest ledsen över. Så för mig är det verkligen ett stort steg att kunna se och vara stolt över att jag lyssnat på mig själv och min kropp och inte cyklat eller försökt att cykla i år.

Igår när jag gick och lade mig kunde jag reflektera över att jag var väldigt nöjd med min dag utan att ha presterat så mycket. Jag hade jobbat, lagat mat och tagit en promenad tillsammans med Lollo. Efter tidsinventering som jag och min arbetsterapeut gjorde har jag också fått svart på vitt att det krav jag ställt på mig själv innan inte är helt rimliga.

Jag är övertygad om att det kommer bli bra tillslut. Jag kommer nog kunna uppskatta att inte vara behövd på samma sätt som förut. På många sätt är det faktiskt underbart. Som i helgen, när Micke och jag tog husbilen och åket en sväng.

 
Tid att bara vara är ju inte fel på något sätt. För mig har ju alltid allt rusat på i 180 så att inte bli rastlös när det inte gör det är också en träning. Jag behöver fortfarande min mamma så jag vet ju att mina barn behöver mig fortfarande fast på andra sätt. Det handlar inte om ammning, blöjbyten och omvårdnad utan mer om att finnas där och lyssna och komma med råd.

Jo jag får se det som att det är min tur nu att njuta utan massa jobb, slit och stress.

 
Som att ta ett glas bubbel på altanen tillsammans med Lollo och prata i flera timmar om allt mellan himmel och jord. .

Nej nu ska jag avsluta detta men jag måste visa er


Nu blommar min smultonjasmin den luktar ljuvligt

Bon Jovi, återhämtning och morsdagspresenter

Vad kom först hönan eller ägget? Det är lite av det jag frågar mig när jag ser tillbaka på de senaste två åren. Utlöste stress, utmattning och depression en autoimmun reaktion som drabbade sköldkörteln. Eller orsakade den autoimmuna sjukdomen i sköldkörteln utmattning och depression? Från början trodde jag att det var det sistnämnda men ju mer fakta och information jag fått har jag insett att det är tvärt om.

Jag tror alltså att det var stress utan återhämtning och prestationskrav som orsakade den autoimmuna reaktionen. Det har hänt förut i mitt liv vid flera tillfällen, bara att då har jag fått en annan autoimmunreaktion nämligen psoriasis.

Det får mig att inse att det är livsviktigt att få en balans i livet och att skapa tid för vila och återhämtning. Just av den anledningen har jag tagit lite ledig under nästa vecka. Jag begriper inte varför livet har en förmåga att accelerera i maj-juni?

En gång i tiden trodde jag att man inte kunde bli sliten av roliga saker. Nu vet jag att man behöver återhämtning även efter roliga saker.

Under veckan nu har jag varit och firat Elin som tagit studenten

Jag hade så gärna velat vara med och sett henne när hon hade sin bal men det gick inte ihop med jobb och allt. Utan jag och Lizette åkte och firade henne dagen efter istället. Stort Grattis finaste Elin! 

Vi har också varit i Stockholm på Bon Jovi tillsammans med våra vänner från Ludvika den här veckan.

Två fantastiskt roliga dagar fick vi. Konserten var inte den bästa jag varit på men som sagt vi har haft väldigt roligt ändå.

Jag har plus det också jobbat alla dagar utan de två jag var i Stockholm, så nu drar jag i handbromsen och stannar upp!! Nästa vecka ska få bli en vecka för återhämtning och reflektion.
På tisdag ska jag till vårdcentralen. Jag har fått remis för att göra en 24 timmars mätning av blodtrycket.

 Jag måste ju visa er vad jag fick i morsdagspresent!

Ett jättefin halsband och choklad!! De vet vad mamma gillar.

Som tack bjöd jag dem på paj och det funderar jag på om jag ska göra en när jag kommer hem idag också faktiskt.

I julklapp brukar min mamma få en shoppingdag i Karlstad med mat, fika och att hon får köpa sig en present. Det fick hon i julas också hon har sparat på den presenten för hon ville att vi skulle åka och köpa uteblommor.

Vi lunchade med syster Tessa också.

Detta har blivit en liten tradition och vi har alltid en väldigt mysig dag.

Blodsband, pressat TSH och grillspett

På min lediga dag skulle jag ta det lugnt och bara göra sånt som jag tycker är roligt. Tydligen tycker jag det är roligt att städa, diska och tvätta för det var det jag gjorde. Jag skulle bara ta lite här och lite här sen var det städat. Fast det behövdes verkligen städas också.
 
På eftermiddagen kom i alla fall min lilla energigivare nummer ett.
Le åt mormor sa jag och det gjorde Ellie! Visst är hon den sötaste som finns!
 
Jag tänkte på det är med att vara mormor/farmor eller mamma och pappa också för den delen. Det krävs inte speciellt mycket för att bli det. Att bli mamma kräver i och för sig en graviditet men att vara mamma, pappa, mormor/farmor eller morfar/farfar kräver mycket mer. Många anser att det är just blodsbanden som är viktiga. Jag som har en väldigt stor bonusfamilj tänker nog att just blodsbanden inte alls är viktiga. Utan det viktigaste är den villkorslösa kärleken. Att finnas där, att ställa upp, att bry sig om och älska dem. Farmor kan du bli för att din son fick en son men att vara en farmor kräver något mer.
 
Mina barn har växt upp utan sin biologiska pappa. Ingen kan ersätta honom men de har ändå inte växt upp utan en "pappa" Utan blodsband är Micke en av de viktigaste personerna i deras liv. Lizette, Jesper och Ellie är inte mina biologiska barn eller barnbarn men de är ända in i mitt hjärta, mina barn.  
 
Apropå hjärtat så har jag nu fått blodtrycksmedicin. Jag började med den i måndags och känner ingen skillnad. Jag kände i och för sig inte så mycket av att jag hade högt tryck heller så allt är nog i sin ordning.
 
Jag mår riktigt bra med pressat TSH. T4 ligger nu äntligen lite högre i intervallet. Fast eftersom doktorerna är helt överens om att sköldkörtelsjuka patienter inte har förmåga att känna om de mår bra eller dålig. Utan måendet hos oss beror på andra saker, läs inbillning så lyssnade hon inte på vad jag sa.
Det funkar så här att vara sköldkörtelsjuk. Man får kämpa med näbbar och klor för att få behandling och hjälp. Att tro att någon ska lyssna på dig, kan du helt glömma. Jag måste nu sänka min Levaxindos. Själv skulle jag vilja höja den lite för att få upp T4 lite till, det var det inte tal om. Att jag mår väldigt bra just nu måste beror på något annat. Ja vad ska man säga... det kanske är vädret som gör att jag mår bra!!! Fast jag borde kanske vara tacksam att jag får behandling över huvudlaget. Min förra läkare ville ju sätt ut behandlingen helt.
 
Nu är grillsäsongen i full gång i vår familj. Vi grillar alltid jättemycket i början av sommaren sen blir vi ofta helt less på grillat   

När jag hemma och var ledig gjorde jag grillspett.

Tidsinventering, konfirmation och baby shower

I morgon är jag ledig och då är min plan att göra så lite som möjligt eller att göra sånt som ger mig energi. Det har varit mycket ett tag nu. 

Förra veckan var jag till min arbetsterapeut och vi började jobba med balans i livet mellan aktivitet och vila. Det är viktigt att prioritera när det är mycket omkring mig. För att göra det tydlig hur mycket tid som egentligen finns började vi med en tidsinventering.. Ett dygn har 24 timmar. Min dag börjar 05:00.

Sen började vi räkna bakifrån och utgå från hur mycket sömn man behöver.

7-8 timmar behöver jag sova om det ska vara optimalt för mig. Så klockan 22.00 ska jag alltså ligga i min säng och släkt lampan. Personer med ADHD behöver oftast lite mer sömn än andra för att fungera. Just sömnen är någon som jag genom åren inte varit så noga med. Har jag haft mycket att göra är det den jag prioriterat bort. Nu vet jag bättre. För att få livet att fungera så måste sömn prioriteras före allt annat.

Efter att vi gjort hela tidsinventeringen stod det ganska klart att det inte finns så mycket tid över. Det finns också saker som måste göras och när vi hade identifierat vilka som var verkligen måsten och måsten som man kan tumma på och sänka kraven kring. Blev det ännu mindre tid kvar.

För mig var detta en väldigt nyttig genomgång. För det gör det lättare att se en rimlighet i de krav jag ställer på mig själv. För min del handlar det om ca 1-2 timmar per dag efter jobbet som jag har tid över. Det är också så att den tiden inte alltid finns att lägga på mig själv. Vill någon av mina barn ha hjälp eller bara få prata en stund så kanske det vissa dagar faktiskt inte finns någon tid över alls. Så att då ställa den tiden i relation till vad jag tycker att jag borde hinna, göra och prestera är en viktigt insikt.

Linnéa har konfirmerats. Konfirmation i kyrkan är verkligen inte det roligaste man kan vara på i kyrkan men den var trotts att den var en och en halv timma lång så var det en fin konfirmation med sånger och skådespel


Jag passade på att ta lite kort när alla barnen var samlade för en gångs skull

Här är de alla de mina, barn och barnbarnet. 

Efteråt hade vi hyrt en lokal där vi samlades och åt smörgåstårta och tårta. Om konfirmationen inte var så rolig så tycker jag verkligen väldigt mycket om när vi samlas och sitter ner och fikar alla tillsammans. 


Micke och jag gick upp ganska tidigt i lördag. Emil och Elin har köpt en lägenhet tillsammans som de fick tillträde till i fredags.

De är så fina <3 Jag var så klart jättenyfiken och så hade vi lovat och köra Emils grejer till honom. De var en jättefin lägenhet de köpt. De är så fantastiskt att få vara med och se på när de skapar sig ett hem, sitt första riktiga hem. Jag minns ju själv hur den känslan var.

Förberedelserna har varit många och smusslandet stort.
I söndags överraskade vi en inte ens anande Lizette med en baby shower. Det var så kul just för hon hade inte misstänkt något. Nu är det mindre än en måndag kvar till hon ska komma lilla Juni. 

Om ni undrar hur det går för mig med blodtryck och ADHD-medicin så går det bara sådär! Jag är dödstrött på morgonen och mitt dåliga morgonhumör har kommit tillbaka. Jag försöker att skärpa mig och jag lyckas för det mesta men innan jag fått i mig kaffe försöker jag att inte prata med någon. Ofta är jag uppe själv när jag går upp som tur är. Blodtrycket har gått ner något så är nu bara mina njurar som de ska så får jag nog börja med blodtrycksmedicin och ADHD-medicin samtidigt.

Glömska, blodtryck och golf

Nio dagar utan ADHD-medicin och jag är tillbaka till mitt vanliga förvirrade tillstånd. jag är också mitt vanliga medvetslösa jag på morgonen. Jag kan inte riktigt säga att jag känner något av medicinen när jag äter den men det gör ju att jag får flyt i livet. Jag glömmer inte saker och kan fokusera utan att bli helt utsliten. 
 
Här om dagen glömde jag plånboken hemma. Hade ingen diesel i bilen och fick lösa det med att hämta Gustav efter skolan och tanka på hans kort. Man blir jäkligt lösningsorienterad av att ha ADHD. 
Min sköterska har ringt upp mig. De har bestämt att det ska kolla upp min njurstatus och sen ska jag få blodtrycksmedicin. Blodtrycket har visserligen gått ner nu när jag inte ätit någon ADHD-medicin men det ligger på 134/94 så det är fortfarande för högt. 
 
Jag tror att mina sköldkörtelprover är bra nu för jag känner mig piggare än på länge. De provet ska jag ta till veckan, det tycker jag ska bli spännande att se om mitt mående stämmer överens med provsvaret. Bara jag tänker på hur läkarna behandlar oss sköldkörtelsjuka blir jag förbannad. Att bara skriva i brevet till mig att mitt mående är av sekundär betydelse i fråga om behandlingens vara eller inte vara. Grrrrr........
Micke har frågat mig flera gånger om jag vill följa med till golfbanan och häromdagen lät jag mig övertalas. Det är verkligen jättefint vid glofbanan och efter en hel dag inne på mitt kontor utan syre så var det skönt med friskluft.
 
Jag har två dagar ledigt och igår cyklade jag mountainbike lite lugnt. Det var helt underbart härligt, solen sken och min kropp blir glad av att få röra på sig. 
Jag försöker komma ut på promenader så ofta som möjligt. Fast ärligt talat så hamnar jag i soffan oftare än jag önskar. Fast samtidigt så behöver jag återhämtning och det är ju det jag varit dålig på.
 
Förra veckan hade jag min lilltjej hos mig. 
Vi gjorde allt hon önskade vilket betyder att det var fullt upp hela dagen. 

Vad kan jag göra NU, tallrikar och övervikt

Vi har precis avslutat en husbilshelg min make och jag. Vi kom hem ganska tidigt i morse. Gustav och Linnéa är så stora nu att det klarar av att vara ensamma en helg. Det är helt klart så att jag saknar dem mer än vad som saknar mig. Linnéa sov fortfarande när jag kom hem och jag kröp ner bredvid henne i sängen och bara kramade henne en stund. Mitt liv, är mina barn!

Första natten stod vi på Åråshults Camping. Det var verkligen en annorlunda camping.

Väl värt ett besök!

På vägen hem pratade Micke och jag om vad vi lärt oss på den här resan och dessa tre lärdomar tar vi med oss till nästa gång. 

1. Om man inte fyller hela vattentanken, kan vattnet ta slut.
2. Har man inte nivåklossar, få man stå i lutning.
3. Tar gasen slut, blir det kallt inne i husbilen. 

När vi till sommaren åker till Lofoten hoppas vi att vi lärt av våra misstag så att den resa blir fri från strul. Fast det händer alltid något när Micke och jag är i väg så det kan vi nog inte räkna med. 

I natt stod vi på Degernäs camping, en fin och barnvänlig camping. Fast utan något extra eller speciellt. En vanlig camping helt enkelt. Mysigt men eftersom gasen tog slut någon gång under natten vaknade jag klockan 05:00 då var det -3°C ut och ca +12°C inne i husbilen. 

När vi är ute med husbilen känner jag att jag verkligen är här och nu och det är precis vad jag försöker vara mycket mer än jag är nu. En av mina största rädslor är att jag ska stå där vid 80 års ålder också säga. Jag visste inte att livet var de dagar som gick. 

Fast det är inte lätt att vara här och nu. Vi människor går liksom alltid i väntans tider och det är en naturlig del av livet. Vi behöver något att se fram mot och vi behöver mål och det är viktigt för oss alla att ha det. Fast problemet uppstår när vi bara är i framtiden och det är det väldigt många som är. Det är där jag hamnat. Jag tänker hela tiden, bara alla prover blir bra och medicinen blir rätt, då ska jag börja leva igen, jag ska träna och jag ska göra allt det där jag inte kan göra just nu. 

Ett steg jag gjort för att försöka vara mer här och nu är att ändra mina prestationsmål till genomförande mål. 10 pass skulle jag göra. 

Jag har gjort två cykelpass. Sen var jag i väg och tog blodtrycket igen….



….och då fick jag träningsförbud. Jag ska inte göra något ansträngande alls förrän läkarna får ordning på detta har jag blivit tillsagd. Då hamnade jag ju där igen. Bara jag blir bra, bara de får ordning på detta, då ska jag........

Så nu har jag skaffat mig ett nytt tanke sätt. Jag ska flytta fokus från vad jag ska göra sen till att ställa mig frågan: Vad kan jag göra NU med det förutsättningar jag har? 

Jag har ont i min rygg och det beror på att jag inte kunnat träna. Med mitt gamla fokus skulle jag tänkt att jag ska ta tag i detta så fort jag får ordning på allt.

Med mitt nya fokus ställer jag mig frågan, vad kan jag göra nu? Jag kan göra några avslappningsövningar, jag kan göra några lätta kettelbellsvingar och jag kan ta en värktablett. Helt plötsligt är jag inte heller så maktlös över min nuvarande situation. Fast om jag ska lyckas med detta kommer jag vara tvungen att tjata in det i huvudet på mig själv. Jag om någon vet hur fort livet kan förändras och borde därför vara bra på att vara i nuet kan man tycka men jag kommer få jobba hårt. 

Detta är den sista bild som jag tog på Magnus 

Det är i natt 13 år sedan jag såg honom. Han gav mig en puss och sa att jag skulle ropa om jag behövde något. Sen stängde han sovrumsdörren och gick ner. Älskade, älskade Magnus du gav mig det finaste jag har, våra älskade barn och jag kommer aldrig sluta älska dig. 
 
Under veckan var jag ner med blommor och tvättade ren stenen. Jag kan inte göra något annat för honom. Jag har lovat honom att alltid finnas för våra barn och det löftet kommer jag aldrig svika. Det är så sorgligt och jag blir så ledsen när jag tänker på det här att jag tänker byta ämne till något helt annat för nu rinner mina tårar. 

Vi har verkligen haft en tidig vår i år. Jag jobbade både Valborg och 1 maj så jag tänkte inte gå i väg på någon brasa. 

Fast när Micke sa att Ellie skulle komma till brasan så gick vi dit för att få en chans att krama henne lite. Lizette börjar verkligen bli höggravid nu och det börjar verkligen närma sig nu till hon kommer lilla Juni  

Det är så mycket blommor i vårt plommonträd. Det är verkligen himla vackert ute just nu, när allt börjar bli grönt. 

Ni ska få se en bild på mitt kommande projekt. Bilden längst ner till höger är min inspirationsbild som jag hittat på Pinterest. Jag ska försöka göra något liknade av mina tallrikar. 
fortsättning följer.... om jag inte tröttnar eller ändrar mig innan jag blir klar vill säga. 

Jag ska berätta en annan sak också som inte är så kul och det är det faktum att jag gått upp i vikt. Jag var dessutom överviktig redan innan jag fick fel på sköldkörteln. Jag hade hoppats på att det kanske inte syntes så mycket ända till min brutalt ärliga pappa var kompis nog att tala om det för mig. Egentligen skiter jag i hur mycket jag väger. Min viktuppgång har medicinskaskäll och jag är hellre tjock än att må som jag gjorde när jag hade brist på sköldkörtelhormon. 

Jag försöker tänka på att övervikt är inte farligt om man har kondition nog att bära den. Det hade jag innan men efter allt som varit och som är just nu har jag inte det längre. Jag har ett väldigt stillasittande jobb också. För att då använda mitt nya fokus och inte vänta på vad jag ska göra när allt blir bra, har jag ställt mig frågan. Vad kan jag göra just nu idag. Jag kan ta en promenad. Förut gick jag nästan 10.000 steg på en dag och det har gjort att jag nu tycker det känns helt meningslöst om jag inte får ihop det när jag ska gå. Den tanken är ju helt bakochfram: kan jag inte gå 10.000 steg går jag inga alls!! Hur dumt är det inte att tänka så. Nytt fokus är att bara gå.    

En annan sak som en vikt uppgång för med sig är att kläderna blir trånga så jag måste köpa nya kläder. Jag har rensat i min garderob och det blev tomt!  Det är inte lika roligt att köpa nya kläder för att man gått upp i vikt som det är när man gått ner. 10 kg har jag lagt på mig ungefär och det mesta har satt sig på rygg och bröst. Det betyder att nästan alla mina toppar är tajta. Fast att ständigt gå omkring i lite halvt försmå kläder gör att man känner dig ännu tjockare. Så jag måste handla nya helt enkelt. 

Det är ju aldrig kul att gå upp i vikt men jag försöker älska mig själv och min kropp i alla fall. Försöker fokusera på att den duger och att jag duger ändå. Vad det gäller min vikt så vet jag att jag har så pass mycket övervikt att det inte finns någon quick fix. Det jag i första hand får satsa på är att ha kondition nog för att bära min övervikt. Jag har bantat och plågat mig själv nog i livet och det enda det ledde till var att jag blev ännu tjockare och fick en ätstörning som jag tack och lov kan hantera idag. Fast jag vet att monstret finns inom mig, jag bråkar med det varje dag och det vill övertalar det mig till att börja banta igen för att jag inte duger. Fast jag duger vist och jag vet att det bantning för mig slutar med hetsätning och kräkning och dit ska jag aldrig tillbaka igen!

Dessutom säger Ellie att mormor är en väldigt mjuk och go mormor och inget kan väll vara bättre än att få vara det! 

ADHD-medicin, långfredastrav och genomförande mål

Jag undrar om inte någon varit in och stulit halva april för mig? Nu är påsk ledigheten slut också och jag är tillbaka på jobbet. Jag har haft en helt underbar ledighet faktiskt. Först och främst börjar jag vakna upp ur tröttheten +25µg Levaxin börjar göra lite skillnad.  

I onsdag var jag på återbesök hos min ADHD-sköterska. Planen var att höja min ADHD-medicin men den här gången var mitt blodtryck högt igen. Vi ser ingen anledning till att det är högt mer än att den kan bli det av medicinen så det vart ingen höjning just nu. Verkligen synd för jag känner mig hjälpt av den men känner också av att dosen är lite för låg. Det finns olika lösningar som vi nu tittar på men först ska vi avvakta två veckor och ta nytt blodtryck. Jag tror blodtrycket blir högt när min sköterska ska ta det för att jag blir nervös att det ska vara högt igen. För sen när jag tar det på jobbet är det normalt.

De fördelar jag får av medicinen är att jag orkar fokusera på ett helt annat sätt och att själva livstempot ,det som går i 180 km/h på mig skruvas ner lite. Jag upplever också mindre inre stress och mindre oro. Jag sover bättre och jag är inte sjukligt trött på morgonen. De biverkningar jag känner av är att jag blir trött på eftermiddagen (det beror på för låg dos) Jag blir också väldigt torr i munnen. Annars är det bara poseriva effekter som jag fått. 

Nu ska jag berätta om min lediga vecka.

Min Lollo kom hem i onsdags och följde med mig, Linnéa och Wilma på husbilsutflykt.


Det bar av till Vänern igen. Så fort vi var på plats välkomnades vi av campingkungen. Nästan alla campingar har en sån. De har säsongsplats och är ofta självutnämnda men de håller ordning, informerar och hälsar välkomna. Kungen på vår camping kommer alltid och informerar om när gillen vid sjöntänds och avslutar med att skåla med ölburken han alltid har i höger hand.

Vi gick inte ner till grillningen. För jag hade tagit med mig köttfärs och skulle köttfärsås. Vi hade en jättemysig kväll och dag.

Så vackert och rena sommarvärmen ute. Det blev en långpromenad innan vi åkte hem igen.

På fredagen var det långfredagstrav på Färjestad
 

Inga vinster för mig men god mat och trevligt sällskap. Vi är ett udda gäng som travar tillsammans. Den totala åldersskillnaden mellan äldsta och yngsta är 42 år.

Som sagt så är jag piggare och så fort jag blir det kommer lusten att börja träna, att få komma igång igen. Ändå är det svårt att göra det av flera olika anledningar. Rädslan av att bli yr och svimfärdig som jag blivit innan när jag försökte sitter i. Samt att det är svårt att låta bli att jämföra sig själv med vad man presterade innan.


Förutsättningarna har så drastiskt förändrats att jag inte kan ha några prestationsmål alls nu. Så kom jag och tänka på en sak som jag hörde för länge sen i Träningspodden. Det handlade om att man kan sätta upp olika slags mål. Det jag haft hela tiden förut är ju prestationsmål men det finns något som heter genomförande mål. Detta har jag nu ältat fram och tillbaka och sen tagit ett beslut. Mitt mål är nu att genom föra 10 träningspass med fokus på träningsglädje.

Så på påskafton genomfördes pass nummer 1. Jag fick så mycket mjölksyra i benen så jag kunnat få till en egen yoghurtkultur men annars gick passet över förväntan. Kroppen svarade bra och jag blev inte yr. Där emot ska jag jobba lite på själva förberedelserna till nästa gång. För det tog mig över en timma att bara få ordning på alla saker innan jag kom i väg. Jag lyckades spräcka tumnageln väldigt långt ner i nagelbädden som blodet droppade omkring mig när jag skulle pumpa cykeln. Det gör skit ont!


När jag kom hem fick jag besök av världens finaste lilla påskkärring.
Mormors älskling!  

Vi kan inte klaga på vädret den här påsken men det finns en sak som oroar mig, när det redan är sommarvarmt ute... måtte det inte bli en så helvetes varm sommar som förra året!!!


 
Växthuset är nu städat och ordning.

En annan sak som jag tror har med min ADHD-medicin att göra är att jag inte alls har haft samma panik över allt jag tycker jag måste få till när det är storhelg. Eller så är det bara ett tecken på att jag blivit äldre eller så är det tjatet från min kära make som säger att det inte är kycklingarna eller påskriset som gör själva påsken utan att vara tillsammans. Jag vet väll att han har rätt. I år kom det aldrig in något påskris och inte någon har frågat efter det heller.

Jag gjorde inte heller en hel påskbuffé i år

.
Utan det blev bara Jansson, skinka, ägg, sill och timjan kyckling. Det var ingen som gnällde över det heller utan alla sa att maten var jättegod. Igår kom Lizette, Urban och Ellie och lagade mat tillsammans. Det blev grillat kött och massa tillbehör. 

20 åring, påsklov och trötthet

I lördags fyllde Emil 20 år.  
Min fina älskade son. Jag kan inte vara stoltare än jag är över honom. Att ens barn växer upp och blir fina, ansvarstagande och underbara människor måste vara den största lyckan som finns. Emil och hans Elin har precis köpt sig en lägenhet och flyttar in i den i maj. 
 
Den här veckan har semester!

Så himla skönt, är är verkligen i behov av ledig just nu. 
Jag behöver vila! Jag har drabbats av den där förlamande tröttheten igen. Den som kommer när jag inte ligger helt bra i mina sköldkörtelvärden. 
 
Den här tröttheten är lite komplicerad. För man blir inte piggare av att vila man är lika sjukt trött i alla fall och kan sova hur mycket som helst. Det är samtidigt viktigt att vila för i detta tillstånd blir man utmattad av lila minsta. 
 
Nu är det inte meningen att detta ska vara en sjukdomsblogg men jag måste ändå få berätta om vilket jäkla strul det innebär att ha fel på sköldkörteln. 

Efter att ha diskuterat min Lio-dos med läkaren igen och ifråga satt den extremt konstiga doseringen. Kollade hon upp det hon skrivit ut med en endokrinolog och fick klart för sig att hon gjort fel och bad mig om ursäkt. Ja man får vara sin egen doktor ibland. Hade jag tagit den dos hon föreslagit hade jag blivit sjuk. 
 
Endokrin läkaren hon pratat med ville skriva en remiss till Endokrin i Karlstad för att ställa in Lio men det är ingen idé, för i Karlstad kommer de inte ta emot mig. Där säger de att jag har Hypotyreos men att jag inte ska ha någon behandling. 
Vi bestämde att vi ska avvakta med Lio ett tag till. Jag får istället höja min Levaxin dos, för att få ner THS som stigit sen jag tog prover sist och som förklarar varför jag känner mig förlamat trött igen.  
 
Jag vill verkligen få ner TSH för att jag ska få bli pigg igen. När THS är högt får jag även inflammation i senskidan i handen. Fråga mig inte hur det hänger ihop men det har ett samband. Jag har verkligen försökt att få fram någon fakta om hur det hänger ihop men det enda jag hittar är att inflammation i senskidan i handen kan vara att tecken på RA, SLE eller Hypotyrios. RA och SLE har jag inte. Nu hoppas jag verkligen att bli pigg igen och att min viktökning ska stanna upp. 

När jag tänker på detta blir jag så himla ledsen, hur kan det få vara så här? Hur kan läkare tycka att jag ska gå omkring i min trötthet och må skit och säga att mitt mående är av sekundär betydelse?
 
Igår var Gustav och jag till BUP har man en npf-diagnos måste man ha ett intyg när man söker om körkortstillstånd. läkarbesöket tog 4 minuter. Jag förstår att intyg kan vara nödvändigt i vissa fall men för oss kändes det väldigt onödigt. Gustav har verkligen det som kallas för högfungerande Autism. 
Efteråt lunchade vi på Bergvik och handlade lite kläder åt Gustav. Han använder bara en sorts kläder så han är absolut enklast att köpa kläder åt. IKEA fick ett besök också. Jag behövde några små grejer till husbilen.