Framtiden, spåkulan och livet börjar efter 40

Från en textrad ut Winnerbäcks låt Eld kommer texten:

🎵 Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre eller kul att vara med? 🎵

(12 år sen idag)

Kul att vara med skulle jag säga att jag tycker nu, men så kände jag inte för några år sedan. Då var det verkligen bara jobbigt. Vilket som var hönan och ägget vet jag inte. Jag vet bara att, jag tappade min identitet, viste inte vad jag skulle göra med mitt liv riktigt och gick tillslut in i en depression. Jag har alltså gått genom min största livskris och jag kom ut hel på andra sidan. 

Någon sa att livet börjar efter 40 och nu förstår jag vad det menar. Processen har dock varit väldigt lång och jag tror inte det handlar om att man är 40 år utan för min del har det handlar om att jag inte längre behövdes som mamma på samma sätt.

Två av mina troll bor ju inte ens hemma längre. 

Nu ska du få min teori varför man krisar just vid detta tillfälle i livet. När man är barn så har man en bild av sitt liv, man har inte planerat den men man ser kanske att man ska ha barn när man blir stor. Sen blir man ungdom och bilden blir tydligare. Barn, hus och jobb. Sen är man där, man har familj, hus och hem. Fast aldrig någonsin har du ägnat en enda tanke på vad du vill göra med ditt liv sen, efter barnen. Du sitter inte som 20 åring och tänker att när jag fått mina barn och de blivit vuxna då ska jag odla växer i ett växthus eller börja med golf eller bergsklättring. Trotts att man vet att barnen kommer växa upp har man ingen plan för det. Eller jag hade i alla fall inte det

Jag var helt enkelt inte alls förberedd, krisen kom heller inte att släppa förrän jag  fått till den där framtidsvisionen.

Även om jag vill att mina två som är kvar hemma ska stanna så länge som möjligt. Börjar jag faktiskt se fördelar med att bo själv. Har jag städat förblir det städat för ingen stökar till. 😊 Jag behöver inte tvätta och vika tvätt till 8 personer längre som det var förut. Heller inte laga mat till mer än ett halvt fotbollslag varjedag. 

Så vad ser jag om framtiden i min spå kula som jag inte såg förut då? 

Det första jag ser är tid. Just tid var det som skämde mig mest under när allt detta kändes jobbigt. Fast nu när jag förstått vad jag kan använda tiden till då blev det en annan sak. 

Jag ser att jag kan lägga tid på mig själv och tid för mig och Micke att göra saker tillsammans. 

 

Jag ser också tid med mina barnbarn och tid med barnen på ett annat sätt.

Tid att lägga på matlagning och bjuda alla de mina på mat. Det är något som jag verkligen älskar att få göra!

Tid för att lära mig golfa och tid för husbils utflykter. 

Så den stora skillnaden nu är att jag ser ljust på min framtid och ser glädjen i att få vara med. 

För övrigt är det väldigt länge sen jag skrev något här. Hösten som jag verkligen älskar brukar ha ett lugn med sig men tempot har varit ganska högt under hösten. Jag har jobbat men också hunnit med en hel del roligaheter.

I helgen träffade jag vänner som jag gick i skolan grundskolan tillsammans med. Vi gick ur 9:an 1992. Det var väldigt roligt, samma människor men ändå en helt annan och med väldigt mycket mer livserfarenhet. 

Förra veckan hade jag tagit två semester dagar för att åka till Ullared. Lollo, Gustav och Ninni följde med. 

Shopping, husbilshäng och skratt. När jag får vara med mina barn känner jag mig hel. 

En annan sak som jag tycker är väldigt rolig som jag då aldrig trodde jag skulle tycka, det är att odla saker. Förut dog bara allt jag försökte odla men nu.. ja jag skulle inte säga att jag fått gröna fingrar för där är jag inte än men kanske de antaget en ljusgrön ton i alla fall för allt dör inte längre i alla fall.