Man kan ju hoppas att detta trotts allt förde med sig något bra. Det för fram frågan i ljuset och att våra sjuka kroppsideal och vår kroppsfixering granskas är jättebra.
Apropå utseende så försvann mina ”botoxade” läppar ganska snabbt som tur var. Jag är inte botoxtypen precis :)
I eftermiddag åker jag och min vän Cina mot Stockholm och i morgon klockan 10 startar vi i Lidingöloppet 15 km 35178 är mitt startnummer. Jag skulle bli överlycklig om jag lyckades springa in under 2 timmar men kommer jag bara i mål kommer jag också vara överlycklig!
Jag har köpt nya löparkläder som jag ska ha dagen till ära. Jag hade ett par bra löpartajts ända fram till igår. Louise hade råkat få med dem bland sina kläder och kört dem i torktumlaren.
De fick en mycket konstig form efter det!
Nu förväntar jag mig att de nya kläderna kommer att göra jobbet åt mig. Att jag inte ens kommer behöva anstränga mig utan att jag bara kan se snygg ut medan de fixar löpningen!
För att göra en sista koll på min kondition, kollade jag min vilopuls i morse. Den är 58 slag/min. Jag tror den är något längre för jag hade redan varit upp på toa. För två år sen var den 82 slag/min. Så ja jag är i mitt livs bästa form i alla fall. Sen om det kommer räcka är ju en annan sak.
Innan jag han upp ur sägen kom två av mina favorit tjejer och myste en stund. Att ta en liten stund innan man kliver upp ur sängen och fylla stunden av positiva tankar, kramar och mys får sen effekt hela dagen. Det är just på morgonen du kan med tankens kraft bestämma att det ska bli en bra dag. Prova ska du se!
Sen körd jag lite rörlighets övningar. Dessa övningar är ett måste för att få min kropp att fungera. Min reumatiska sjukdom gör att jag är väldigt stel på morgonen. Mitt bästa tips är att hitta några yogaövningar som du gillar.
Det fanns två anledningar att jag åkte till Karlstad igår inte bara att mina löpartajts torktumlats. Jag saknade också den här grabben väldigt mycket.
Ibland gör det nästan ont att sakna! Han bjöd på kaffe och en liten pratstund. Emil slutade tidigt men jag hade ett föräldrasamtal klockan två så jag bestämde mig för att åka efter det.
Men jag är ju helt hopplös! Jag gick till skolan i ganska god tid typ 1 minut före klockan 14. Jag hittar ingen lärare så jag frågar städerskan vart 6:ornas klassrum är och får svaret att det är på undervåningen. Jag går dit men känner inte igen läraren och kommer på att mitt barn faktiskt går i 5:an. Vart fick jag 6:an ifrån? jag passerar städerskan och säger lite käckt något om att jag är lite förvirrad och inte ens vet i vilken klass mitt barn går. Tillslut hittar jag rätt i alla fall rätt klass och rätt lärare. Men direkt när hon såg mig såg jag på hennes blick att något var fel.... samtalet är alltså nästa torsdag!
Kolla det är ju jag! Detta och sånt här händer mig lite då och då. Jag bjuder på det helt enkelt! Jag lade ut berättelsen på FB och den fick väldigt många gilla. Varför får just såna historier det? Jag älskar också att läsa vardagliga ting sånt som händer alla. Eller just detta händer kanske inte alla men alla drabbas vi väll av att saker går på tok någon gång. Är det just det som gör att folk gillar det. Vetskapen om att ingen annan heller är perfekt!
Jag fick frågan om jag inte kände mig dum när jag stod där igår. Alltså lite tokigt blev det ju men inte kände jag mig dum på något vis och tanken på att man kanske inte ska skriva ut på FB att man gjort bort sig kom aldrig över mig faktiskt. Jag bjuder gärna andra på dagens skatt och tar för det mesta mina egna misstag med ro. Att komma en vecka förtidigt till ett föräldrasamtal, vad gör det om 100 år
Ibland gör det nästan ont att sakna! Han bjöd på kaffe och en liten pratstund. Emil slutade tidigt men jag hade ett föräldrasamtal klockan två så jag bestämde mig för att åka efter det.
Men jag är ju helt hopplös! Jag gick till skolan i ganska god tid typ 1 minut före klockan 14. Jag hittar ingen lärare så jag frågar städerskan vart 6:ornas klassrum är och får svaret att det är på undervåningen. Jag går dit men känner inte igen läraren och kommer på att mitt barn faktiskt går i 5:an. Vart fick jag 6:an ifrån? jag passerar städerskan och säger lite käckt något om att jag är lite förvirrad och inte ens vet i vilken klass mitt barn går. Tillslut hittar jag rätt i alla fall rätt klass och rätt lärare. Men direkt när hon såg mig såg jag på hennes blick att något var fel.... samtalet är alltså nästa torsdag!
Kolla det är ju jag! Detta och sånt här händer mig lite då och då. Jag bjuder på det helt enkelt! Jag lade ut berättelsen på FB och den fick väldigt många gilla. Varför får just såna historier det? Jag älskar också att läsa vardagliga ting sånt som händer alla. Eller just detta händer kanske inte alla men alla drabbas vi väll av att saker går på tok någon gång. Är det just det som gör att folk gillar det. Vetskapen om att ingen annan heller är perfekt!
Jag fick frågan om jag inte kände mig dum när jag stod där igår. Alltså lite tokigt blev det ju men inte kände jag mig dum på något vis och tanken på att man kanske inte ska skriva ut på FB att man gjort bort sig kom aldrig över mig faktiskt. Jag bjuder gärna andra på dagens skatt och tar för det mesta mina egna misstag med ro. Att komma en vecka förtidigt till ett föräldrasamtal, vad gör det om 100 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar