Är en karriär lika med lycka?

Det finns en sak som jag verkligen kan störa mig på och det är det här med jobb, karriär och att man ska flytta, helst till Stockholm för då har du lyckats med ditt liv!

Det är inte det att några vill flytta till Stockholm och göra karriär jag stör mig på utan de som tycker synd om mig som inte gjort någon karriär och inte flyttat någonstans. 

De som liksom inte förstår att jag har valt detta för att det var det här jag ville. Att jag inte hade någon strävan efter karriär eller ett tag trodde jag att jag hade det. Så jag pluggade för att bli Metallurg men med bara några månader kvar insåg jag vad fel det var att det inte var JAG liksom. Företagen som skulle rekrytera oss var på skolan och presenterade sig och berättade vilka fina och storslagna jobb vi kunde få UTOMLANDS till och med. Jag satt i aulan och fick mer och mer panik: HJÄLP JAG VILL INTE JOBBA UTOMLANDS. Det var nog just där och då jag förstod att för mig finns bara en sak som är viktig och det är min familj. Självklart kan man kombinera båda men jag vill inte det!

Därför är det inte synd om mig, jag har valt detta, det är inget misslyckande för att jag nöjde mig med mindre. Jag jobbar 20 timmar i veckan, hinner träna, hinner med mina barn så jag inte alltid har dåligt samvete i alla fall. Jag bor i en stor villa som jag har råd att renovera och gör till mitt drömhus för här kostar villorna en tiondel av vad det kostar i en storstad. 

För en tid sen jobbade jag extra på COOP här i byn, då kommer mamma till en tjej jag gick i skolans samtidigt som och frågar: Är det Pernilla? - ja svarar jag. Hon fortsätter: bor du här nu? Ja jag har flyttat hem igen svarade jag och log. Var på hon lägger huvudet på sned och tittar på mig som om det är synd om mig, sen fortsätter hon: Ja tänk Anita bor i Stockholm nu, är gift har två barn. (Anita är påhittat namn såklart)
Var på jag svarar vänlig: Vad roligt för er med barnbarn men vad tråkigt att ha dem så långt borta. Min mamma brukar alltid säga att hon är glad att hon har oss så nära så kan träffa sina barnbarn så ofta hon vill och så la jag huvudet på sned i en tycka synd om gest. 
Ja det är ju lite tråkigt förstås svarade hon och gick. Allt har två sidor så är det faktiskt!  

Vi behövs faktiskt alla människor de som strävar och gör karriär de behövs verkligen utan dem stannar Sverige men var ska de köpa sin mat om ingen skulle vilja jobba i butik och ingen skulle vilja jobba på förskolan i den lilla byn, ingen vilja jobba som vårdbiträde, ingen skulle vilja  servera mat på en restaurang. 

Så mitt liv är inget jag bara nöjt mig med utan det är mitt val och jag vill inte byta det mot någons!!
Kram Pillan