Jag är bättre i nacken så det ska bli mindre gnäll det här inlägget. I morgon börjar 3 av 4 barn i skolan och jag tycker det ska bli skönt. Sommarlovet är underbart men jag saknar rutinen med skolan. Emil som börjar i Karlstad får jag ha hemma några dagar till. I torsdags var vi till hans studentrum och skruvade ihop alla möbler som vi köpte, sist vi var på IKEA. Den blev trotts att jag tycker jag tänkt på det mesta en hel lista till med saker som måste inhandlas men i det stora hela är det klart.
Emil är nöjd och då är hans mamma det också så klart! Det är inte stort men det är mysigt. Hur lite jag än vill att barnen ska bli vuxna så måste men ju både acceptera och respektera det. Att man uppfostrat dem till självständiga individer. Sen kommer jag ändå böla som en skitunge när jag lämnar honom där nu under veckan.
Den här helgen stod det att jag skulle springa 1 mil på mitt träningsschema och jag var taggad till tusen men jag har sträckt mig på baksidan låret.
Efter just den här cykelturen hände det :( Det är surt att inte kunna hålla sig till planen man jag har lovat mig själv att inte träna skadad någon mer gång. Vet ju hur lång rehabtiden blev sist när jag gjorde det.
Vi har haft ett helt fantastiskt väder de senaste dagarna och jag försöker som alla andra fatta att det är nu det är sommar. Jag hade liksom redan ställt mig mig på höst. Tänka om blir nästan svårt men jag njuter av sommarvärmen som vi har fått.
I fredags var det dag för det årliga kräftfisket i Ludvika med min familj och våra fina vänner där.
Micke och jag åkte upp tidigt på förmiddagen Micke och Mats åkte ut på ön och vaktade fiskplatsen tills det skulle bli dags medan jag och Rosie gjorde sån som vi gör bäst, shoppar, äter lunch ute på stan och solar! En arbetsfördelning helt i min smak. Tror inte det var så synd om våra män de hade med massa fika och fiskegrejer. Lizette och Urban kom upp vid sextiden och hade gå med sig resten av barnen.
Jag och min fina Zätt. Hon börjar bli lite tjock om magen nu. Jag vill inte börja köpa saker till bebisen men har inte kunnat låta bli helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar