Migrän, kabelbrott och backträning

Kör solglasögon inne idag! Vaknade klockan tre i natt av migrän. Gick upp och tog två Alvedon vilket jag vet inte hjälper men något måste de ha hjälpt för jag somnade om. 

När jag vaknade var dock huvudvärken kvar. Jag skulle haft besök av min bästaste Ia idag men jag fick lov att ställa in det. Det blev två Alvedon till en migräntablett och en lugnande. Den lugnande är en slags muskelavslappnade som hjälper när jag får dessa anfall. Två migrän anfall på mindre än en vecka, jag hoppas det är tillfälligt. Nu har i alla fall alla tabletter börjat verka och jag har vilat och lyssnat på bok så nu orkar jag i alla fall sitta här vid datorn. 

Jag tror jag vet anledningen till anfallet och det är att jag inte kan göra lagom av något. När jag ska städa så ska det liksom städas i 180 och det gjorde jag igår. Jag var sjukt duktig. Städade 3 förråd, slängde hur mycket skräp som helst och var till återvinningen. 

Jag slängde också en massa annat också. Jag förstår inte att man spar på trasiga saker. Jag spar på massa slitna kläder som jag ska ha om jag måla även gamla skor spar jag på så att jag ska ha om jag ska måla. Detta går över mitt förstånd faktiskt. Hur ofta målar jag? Med tanke på alla kläder jag har så skulle jag kunna ta ett sommar jobb som målare faktiskt men igår åkte de på tippen alla målarkläder. 

I lördags morse inträffade något konstig. Jag och Lollo skulle till OK och hämta ett paket, då min bil startade inte. Den hade gått helt fel fritt fram och tillbaka till Göteborg dagen innan ju. Den var helt död, batteriet funkade men inte ens startmotorn gick runt, det bara klickade när jag vred på nyckeln. Så Mekonomen Jocke hämtade den på tisdagen och igår fick jag tillbaka den. 

Kabelbrott och tack och lov blev det inte en så jättedyr historia! 

Efter allt städande igår stod det fortfarande backintervaller på mitt träningsschema Körde träningen i den älskade/hatade Lårhöjdsbacken.

Stigning 138 m på 1,5 km Det känns i låren kan jag lova. När jag helt dödstrött spurtade mot bilen igår funderade jag på om jag verkligen är riktigt klok som gör detta! Fast det är jag! Träningen har gett mig ett nytt liv, inte ett smalare liv som jag hade hoppats på men skillnaden är enorm i vad jag orkar. Jag är ju inte någon elitidrottare precis ändå får jag frågan om hur jag hittar motivationen att träna. Jag hittar den inte någonstans, jag tränar ändå. Ibland är det kul och ibland inte. Jag har ett mål och det är att se hur bra jag kan bli. 

Hur långt kan jag komma? Jag hade aldrig tränat innan, rökt i 23 år och började träna som 36 åring. Är det möjligt att ta halvklassikern då? Hur långt kan jag komma med just mina förutsättningar. Eller kanske brist på förutsättningar egentligen.  Jag har alltid varit den där personen som fascinerats av andra som lyckats men vetat att för mig funkar det inte tills någon faktiskt sa till mig att alla kan om de vill. Ja alla kan kanske inte bli elit idrottare men alla kan göra något. För min del handlade det om blodtrycket, jag var 35 år och hade ett blodtryck på 140/100 och nu ligger det på 120/70 helt normalt för en kvinna i min ålder. Klart att jag hoppades på att bli smal men det blev jag inte. Jag väger till och med lite mer nu än när jag började träna men jag ser lite annorlunda ut. Jag har omfördelats lite grann. Jag känner mig alltid så stolt när jag genomfört ett träningspass. Varje pass är en seger och en lycka! 

Jag tyckte jag hade gjort mig förtjänt av detta efter löpturen men i det röda vinet har vi nog en orsak till nattens migrän anfall. 

Nu vart det allt ett gnälligt inlägg. Fast nu är huvudet faktiskt mycket bättre. Jag kan faktiskt ha mina vanliga glasögon på mig till och med.