Självkänslan

Alla har vi våra ups and downs och jag är nästan alltid glad. Jag är egentligen inte så ledsen nu heller men jag är lite nere. Ofta beror det på hormoner PMS helt enkelt men också på om jag är sliten och trött. 

I går kväll grät jag. För allt och inget, känns som om det var väldigt länge sen jag fick gråta, jag hade tid att gråta. Jag är alltid stark alltid alltid men ibland måste jag bara få släppa ut alla livets sorger. Jag måste, för att orka. När jag är ledsen känner jag mig ensam. För jag möts alltid av: gråt inte Pillan. Jo det är det jag behöver, jag behöver få gråta ibland jag också. Jag är inte ensam för jag har väldigt många fina människor omkring mig utan jag vill nog kanske rent av få vara ensam.  

Jag är dessutom en ovanligt analytisk människa så när jag blir så här nere så måste jag ju alltid analysera varför, istället för att bara acceptera att det är så att man har sina ups en downs. 

Det sista jag sa till Micke igår var att jag ska gå och lägga mig nu för i morgon då är det en bättre dag.

Ja och det var det, vädret är förstås ingen höjdare men jag är ledig idag. Jag har tagit ut en ledig dag för att inte göra något, en dag enbart för att vila. Jag har prioriterat mitt välmående!  

Så nu ska det bli lite kaffe och lite mer goda tankar om mig. 

Få upp den där självkänslan som sviker mig totalt ibland. Nästan alla människor har ganska dålig självkänsla som inte ska blandas ihop med självförtroende för det har jag inget problem med alls. Självkänslan är det som är du när du tar bort alla prylar, bilar, hus, pengar, jobb och karriär, när du ensam och naken sitter på sängkanten på kvällen och ska gå och lägga dig vad har du då för känsla om dig själv?

Jag har någon gång i min uppväxt fått lära mig eller fått för mig att jag inte är bra nog. Jag har dessutom varit en väldigt slarvig person som inte kunde fokusera, hålla saker i minnet, hade impulsproblem, var överaktiv och var ouppmärksam. Idag vet jag att om jag skulle varit liten idag hade jag fått diagnosen ADHD och inte bara det att jag själv varit och är kritisk till mig själv. Så har jag ju fått väldigt mycket klagomål på min person under min uppväxt. Sitt still, måste du prata hela tiden, kan du aldrig hålla ordning på något, kan du inte äta fint. Massa såna saker som bidragit till att jag haft känslan av att inte duga

Alla har vi en inre röst som talar till oss, alla har det även om man inte är så medveten om det. Det är din inre dialog. Om du inte tänkt på det så lyssna vad säger du till dig själv egentligen? När jag är nere och självkänslan låg säger jag väldigt elaka saker till mig själv och den inre dialogen påverkar hur vi mår och hur vi känner oss. Så har man en negativ dialog så är det idé att göra något åt det. För det går, det finns massa bra tips på hur man gör. Till att börja med är det att få tyst på den där elakingen. Be honom hålla käft helt enkelt. 

Jag sa precis till min att göra det för nu när jag skev om detta så dök han upp igen och sa: tror du någon vill läsa om detta? varför skulle någon vilja det? De kommer tro att du är dum i huvudet Pillan, en del kommer tro att du är psykisktsjuk kanske till och med att du lider av schizofreni. 

Den här känslan av att det jag är och det jag har aldrig är bra nog har följt mig hela livet och det var nog det plus mycket annan som ledde fram till min depression 2010 

Idag har jag kommit väldigt långt med mig själv och har förstått att den enda mitt liv ska vara bra nog för är mig själv. Jag har slutat jämföra mig med andra. Där emot kan jag ofta använda andras styrkor att också ta mig dit jag vill. Kan hon så kan jag! Fast att inte jämföra sig med andra är något som man måste tänka på och jobba med hela tiden. Jag är inte helt fri men jag hoppas bli det!

Det är ju ganska sjukt hur mycket tid vi lägger på att jämföra oss med andra, tid som vi skulle kunna lägga på oss själva. Ingen är perfekt och när du avundsjuk får en glimt in i någon annans liv så har vi alla våra demoner. Du vet faktiskt väldigt lite om hur andra människor har det för det du ser är oftast den fina fasaden man medvetet och omedvetet lägger ut på Facebook till exempel. Jag ska ta ett exempel på detta. En tjej lägger ut bilder på all god mat hon lagar fina upplägg och hon har bakat bullar idag igen! Suck säger jag som bjudit familjen på snabbmakaroner och färdiga köttbullar ketchupen var slut också så de blev senap till och inte ens en liten grönsak. Å vad jag önskar att jag var som den där mamman och inte som jag är. Men så bytte vi liv och all denna bak och matlagning var faktiskt för att dölja något, de faktum att den lilla mamman har svåra ätstörningar. Du kan räkna med att alla döljer vi något. 

Det finns fler exempel på materiell avundsjuka. Jag köpte mig en husvagn som jag länge velat ha. Jag köpte den kontant och det blev därför inte heller någon ny vagn precis. Tanken är att vi ska kunna ha den i skogen och var som helst. Den är gamla men fin och jag är sjukt nöjd med min vagn. Så precis en vecka senare lägger någon ut på FB bilder på sin nya vagn som var nästan helt ny. Jätte snygg och fin och jag blev avundsjuk, ja jag blev det. Min vagn är inte alls så fin. Men så slog det mig en annan sak. Vad var viktig när jag köpt min vagn? Att inte ta något lån nu vet jag ju inte om de som jag blev avundsjuk på att hade lån men det är inte viktig egentligen det viktiga är ju att jag slutar vara avundsjuk och inte jämför vad andra gör eller har. Så slut slut sluta med det!!  

Ett annat problem man kan ha är att man fått för sig att man är tankeläsare. Jag har trodd det nästan hela mitt liv. För när jag pratat med någon eller ser andra människor så tror jag att jag vet vad de tänker. Grejen är också den att de tänker inte positivt om mig. Hur i hela välden vet jag det? Ja säg det för jag är ju inte tankeläsare. Vad de tänker om mig när jag lämnar rummet måste få bli deras ensak för jag kan inte göra något åt det som jag inte ens få reda på det. Måste du försöka tänka dig in i vad de tänker så bestäm dig för att de tänker något bra! 

I en av alla böcker och artiklar som jag läst om detta, så hittade jag en sida som sa att man ska helt enkelt skriva ner det som gör mitt liv underbart. 

Som jag skrev så har jag gjort en väldigt lång resa i mig själv från att vara sjuk och deprimerad 2010 tills idag. 

Vad har jag då gjort. En del har jag ju skrivit om men jag har också gjort mycket annat. Till att börja med har jag funderat ut vad JAG vill med MITT liv. Då 2010 kämpade jag för att bli metallurg, för det var det jag trodde jag ville, jag hade 9,5 hp kvar till examen. Jag är förmodligen den ena "metallurg" som jobbar på COOP. Men det är det som JAG vill. Utifrån vad som är viktigt för mig allra viktigast bestämde jag mig för att inte jobba heltid. För mig är det viktigast att ha tid med mina barn. Nu lägger jag ingen vikt i hur andra gör och dömer ingen som gör andra val. JAG skaffade 4 barn för att mitt liv var barn, inte karriär och inte barn och karriär. När jag kom fram till detta infann sig något lugn. För man styrs av så mycket normer, man ska jobba heltid man ska en massa saker som jag inte ville och nu heller inte gör. 

Sen jobbar jag fortfarande på att bara bry mig om det som är viktigt och skita i det andra. Det är svårt och man får ibland ställa sig frågan när man tänker för mycket på något eller någon som egentligen inte är viktig. Är det någon som tjuvar din energi? Jag har gjort slut med energitjuvarna i mitt liv. De får inget längre. Jag har varit en sån där som alltid hållit i relationer med andra människor, jag har ringt och ställt upp på allt utan att folk ens bett mig om tjänster så har jag erbjudit mig. Vet ni vad jag fått för att jag alltid varit snäll mot andra? Ett tack kanske på sin höjd men för det mesta har jag inte ens fått det för många har bara räknat med att jag ska ställa upp. Jag har blivit tagen förgivet nog i mitt liv nu.    

Det finns också människor som funnit i mitt liv som sårat mig och som fortfarande tar energi när jag tänker på dem och det beror ju på att man inte kan eller vill förlåta. Men så läste jag något så bra, du ska inte förlåta dem. Du ska så klart bara förlåta dig själv, du är mänsklig förlåt dig själv för att du tillät sig bli sårad. 

Lär dig prioritera rätt. Hur gör man det? Jo tänk en liten otäck tanke tänk att du blir svårt sjuk. Det är inget kul men vad är viktigast då? Gör en lista ut ifrån det tänket och prioritera ditt liv efter detta. Min lista blir så här. 

Barnen
Hälsa
Micke
Alla de mina (mamma, pappa, systrar, Lizette, Jesper, farmor)
Mina vänner

Här kommer jobbet väldigt långt ner på prioriteringslistan ändå finns det väldigt många som prioriterar det föra allt annat. 

En klok kvinna sa en gång till mig. Du vet när allt kommer till allt och du ska gå över på andra sidan finns det INGEN som säger: Jag önskar jag jobbat mer i mitt liv. 

3 kommentarer:

  1. hej Pillan,sitter och läser dina nerskrivna tankar och det slår mig va skönt det måste vara att kunna sätta ord till dom.vi är väl inte nära vänner som umgås osv men bekanta är vi ju och som bekant har jag läst dina rader som du skriver här både nu och förr.jag kan bara säga att "det var tur att du blev som du blev när du inte blev som du skulle" om du förstår vad jag menar.du är du och ingen annan kan vara Pillan.att dina tankar åker jojjo är ganska naturligt med tanke på din resa genom livet.nu är resan väldigt lång och inte över i brådrasket så håll tankarna i schack och lev livet som du vill och ingen annan.du är kapten på ditt kryssninsfartyg och tar dig dit du vill med kanske nån avstickare ibland som gör resan lite mer spännande.jag önskar dig en underbar resa framåt med många glada upptåg/ stefan.

    SvaraRadera
  2. Ska va hjärtan! Lina

    SvaraRadera