I tisdags var jag med och sprang blodomloppet i Karlstad. Jag hade valt att springa 10 km. Jag har inte tränat någon löpning på länge med tränat har jag gjort. Rent konditionsmässigt visste att jag skulle fixa 10 km.
Fast bristen på löpträning tog ut sin rätt på en gång. Redan efter 500 m fick jag ont i mina benhinnor. Jag vet att det ibland går över efter en stund men efter 3 km fick jag lov att stanna och gå i nästan 2 km. Jag tänkte faktiskt bryta vid 5 km. Även om jag har konditionen som behövs för att springa en mil, så var det kanske inte helt klokt att ge sig på 10 km. Löpning är verkligen ingen skonsam idrott att pyssla med och jag är inte liten och lätt heller.
Det var väldigt många fler som valde att springa 5 km och det borde kanske jag också valt. När jag skulle ut på mitt andra varv kände jag att smärtan i benhinnorna började släppa och jag kunde börja springa igen. Så jag bestämde mig för att göra mitt bästa och ta mig i mål i alla fall. Jag var helt ensam när jag gav mig ut på sista varvet. Jag sprang och jag sprang men jag var ensam. Då började jag förstå att jag var helt totalt sist av alla. Självkänslan var inte på topp då kan jag säga. När jag sprang in i skogen precis innan mål tyckte jag att det dess utom var mörk ute och funderade på hur länge jag varit ute egentligen. Jag startade klockan 19. Min bästa tid på milen är 1:12 och då hade jag löptränat ganska mycket. Trotts att förnedringen var total när jag sprang in på stadion och skulle liksom springa ett helt varv där inne innan jag fick komma till målet och alla de som sprungit 5 km satt och fikade så hade jag inte varit ute så länge. Min sluttid blev 1:18:27 och så mycket mer kan jag inte ens begära av mig själv. Jag tröstar med med att jag inte kommit sist om jag sprungit tjejmilen och att jag faktiskt kom förre alla dem som inte deltog alls. Det är långt ifrån alla som ens kan springa en mil..
Så jag är faktiskt nöjd trotts att jag kom sist! :)
Dessutom var det för en god saks skull. Våra sjukhus behöver blod och jag ska bli blodgivare. Jag har anmält mig men inte blivit kallad än. Jag om någon vet hur viktigt det är. När Louise hade Leukemi var hon tvungen att få blod flera gånger för att överleva och genom att jag lämnar kan jag ge något tillbaka för att hon fick när hon så väl behövde det.
Jobb jobb och jobb så har det sett ut ett tag nu. Idag den första september går jag upp i tid och jobbar nu 28 timmar i veckan.
Fast bristen på löpträning tog ut sin rätt på en gång. Redan efter 500 m fick jag ont i mina benhinnor. Jag vet att det ibland går över efter en stund men efter 3 km fick jag lov att stanna och gå i nästan 2 km. Jag tänkte faktiskt bryta vid 5 km. Även om jag har konditionen som behövs för att springa en mil, så var det kanske inte helt klokt att ge sig på 10 km. Löpning är verkligen ingen skonsam idrott att pyssla med och jag är inte liten och lätt heller.
Det var väldigt många fler som valde att springa 5 km och det borde kanske jag också valt. När jag skulle ut på mitt andra varv kände jag att smärtan i benhinnorna började släppa och jag kunde börja springa igen. Så jag bestämde mig för att göra mitt bästa och ta mig i mål i alla fall. Jag var helt ensam när jag gav mig ut på sista varvet. Jag sprang och jag sprang men jag var ensam. Då började jag förstå att jag var helt totalt sist av alla. Självkänslan var inte på topp då kan jag säga. När jag sprang in i skogen precis innan mål tyckte jag att det dess utom var mörk ute och funderade på hur länge jag varit ute egentligen. Jag startade klockan 19. Min bästa tid på milen är 1:12 och då hade jag löptränat ganska mycket. Trotts att förnedringen var total när jag sprang in på stadion och skulle liksom springa ett helt varv där inne innan jag fick komma till målet och alla de som sprungit 5 km satt och fikade så hade jag inte varit ute så länge. Min sluttid blev 1:18:27 och så mycket mer kan jag inte ens begära av mig själv. Jag tröstar med med att jag inte kommit sist om jag sprungit tjejmilen och att jag faktiskt kom förre alla dem som inte deltog alls. Det är långt ifrån alla som ens kan springa en mil..
Så jag är faktiskt nöjd trotts att jag kom sist! :)
Dessutom var det för en god saks skull. Våra sjukhus behöver blod och jag ska bli blodgivare. Jag har anmält mig men inte blivit kallad än. Jag om någon vet hur viktigt det är. När Louise hade Leukemi var hon tvungen att få blod flera gånger för att överleva och genom att jag lämnar kan jag ge något tillbaka för att hon fick när hon så väl behövde det.
Jobb jobb och jobb så har det sett ut ett tag nu. Idag den första september går jag upp i tid och jobbar nu 28 timmar i veckan.
Jag började dess utom med att jobba lite mer för att vi är ont om folk. Så det är som sagt mycket jobb nu.
I december fyller jag 40 och blir tant eller??? Jag som alltid retats lite med Micke om att han börjar se dåligt pga åldern. Det kommer få äta upp det! Gustav hade fått en flisa i fingret som han ville ha hjälp att ta ut...
Jag såg inte ens flisan, utan fick ta på mig förstoringsglasögonen. Det är så det börjar har jag hört... Att men blir tant, smyger sig på liksom. Jag har till och med en tygkasse i min handväska, jag vet inte riktigt hur den hamnade där. Jag går omkring i fotriktiga skor och tycker Ecco är skitsnyggt. När hände detta? Jag vaknar dessutom jättetidigt på morgonen och är nästan alltid i tid nu mera. Fast det kan ju i och för sig bero på att jag inte längre har 4 barn som ska ha kläder på sig och som ska med till dagis när jag åker. Jag väntar bara på att mina växter i fönstren ska överleva för ska man vara en riktig tant har man fantastiska blommor i fönstren. Dit har jag dock en bit kvar.
Idag har jag varit med min lilla mor till Karlstad.
Jag håller på att lära henne äta sushi! Hon fick börja med bitar utan rå fisk i och jag tror faktiskt hon gillade det.
När jag kom hem hade jag bestämt mig för att ta en promenad och det gjorde jag också.
Fast jag var väldigt mycket mer sliten i kroppen efter milloppet i tisdags än jag trodde. När jag hade gått 7 km fick jag sätta mig en stund och vila. Jag glömmer bort det där med att kroppen verkligen behöver återhämtning. Jag vill så himla mycket och grejen är den att jag jobbat mycket också. I morgon drar nästa arbetsperiod igång men jag ska vila också faktiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar