Om man kombinera vilja och förstånd så blir det ett väldigt bra resultat. Det bör vara lika mycket av båda. Det låter enkelt men för det mesta är viljan större än förståndet.
Jag har väldigt länge velat springa en halvmara och när jag klarade min första mil kändes den tanken helt realistisk. På den tiden tränade jag hårt, sprang långt och ofta utan att lyssna på kroppen. Så jag drog på mig massor av skador, just för att viljan var större än förståndet. Jag hade sprungit väldigt mycket och struntat i att det gjorde ont och tillslut var jag så skadat och hade så ont att jag inte kunde springa alls. Hälsporre och höftinflammation var resultatet av en alldeles för stark vilja. Jag kunde inte ens ligga på vänster sida när jag skulle sova. Jag fick lov att börja om helt och dessutom tänka om totalt.
Fast jag har en vilja av stål och ett pannben av cement vilket jag är tacksam för.
Här i dagarna har jag sett en massa bekanta som pratade och skrev om Göteborgsvarvet och då blev jag så sugen. Jag hade till och med kommit så långt att jag knappat in mitt personnummer i anmälan. När förnuftet skrek till mig:
HALLÅ VÄNTA HÄR PILLAN!!
Jag tryckte inte på anmäl, utan gjorde tillsammans med Micke upp en träningsplan. Jag har sen tidigare redan bestämt mig för att vara med på både Halvvättern, Vätternrundan och bestiga Kebnekaise i vår. Att i alla den träningen klämma in löpträning till en halvmara är kanske inte helt realistiskt för mig. Jo det skulle gå men jag skulle behöva prioriterar bort något annat men samtidigt är risken väldigt stor att kroppen inte håller för så mycket träning.
Något annat som jag skulle bli tvungen att prioritera bort i i mitt fall skulle då bli mina barn och en del av tiden jag har med dem och det har jag faktiskt inte något lust att göra.
När det handlar om att sätt upp mål är det helt nödvändigt att göra en livsinventering. Det är väldigt vanligt att man liksom vill gå all in med allt och sätter upp för höga mål. Jag är just en så person, så att jag hejdade mig den här gången är ett stort framsteg. Det blir inget Göteborgsvarv men kanske ett Lidingölopp hösten 2017 men en sak i taget. Först blir det nu blodomloppet 10 km på tisdag. Sen får vi se vad kroppen, höften och resten säger efter att ha sprungit en mil.
Nu för tiden är smärtfri träning ett av mina största mål. Det ska inte göra ont när jag tränar eller inte ont som i aj ont. Att det gör ont i låren av mjölksyra i en seg backa uppför är en annan sak men inte smärta som i skada.
I torsdags var jag och Linnéa till BUP. Jag trodde vi skulle träffa läkaren och prata om ev medicinering men det var kuratorn vill skulle träffa. Vi står fortfarande i kö för läkarsamtal som ska ske i höst hoppas vi.
Linnéa var på världens shopping humör. Hon handlade både skor, byxor och tröjor. Sen käkade vi på Chili & Wok som är Linnéas favorit restaurang.
På lördagförmiddag spelade Micke final i KM på Lundsbergs golfklubb.
Jag har väldigt länge velat springa en halvmara och när jag klarade min första mil kändes den tanken helt realistisk. På den tiden tränade jag hårt, sprang långt och ofta utan att lyssna på kroppen. Så jag drog på mig massor av skador, just för att viljan var större än förståndet. Jag hade sprungit väldigt mycket och struntat i att det gjorde ont och tillslut var jag så skadat och hade så ont att jag inte kunde springa alls. Hälsporre och höftinflammation var resultatet av en alldeles för stark vilja. Jag kunde inte ens ligga på vänster sida när jag skulle sova. Jag fick lov att börja om helt och dessutom tänka om totalt.
Fast jag har en vilja av stål och ett pannben av cement vilket jag är tacksam för.
Här i dagarna har jag sett en massa bekanta som pratade och skrev om Göteborgsvarvet och då blev jag så sugen. Jag hade till och med kommit så långt att jag knappat in mitt personnummer i anmälan. När förnuftet skrek till mig:
HALLÅ VÄNTA HÄR PILLAN!!
Jag tryckte inte på anmäl, utan gjorde tillsammans med Micke upp en träningsplan. Jag har sen tidigare redan bestämt mig för att vara med på både Halvvättern, Vätternrundan och bestiga Kebnekaise i vår. Att i alla den träningen klämma in löpträning till en halvmara är kanske inte helt realistiskt för mig. Jo det skulle gå men jag skulle behöva prioriterar bort något annat men samtidigt är risken väldigt stor att kroppen inte håller för så mycket träning.
Något annat som jag skulle bli tvungen att prioritera bort i i mitt fall skulle då bli mina barn och en del av tiden jag har med dem och det har jag faktiskt inte något lust att göra.
När det handlar om att sätt upp mål är det helt nödvändigt att göra en livsinventering. Det är väldigt vanligt att man liksom vill gå all in med allt och sätter upp för höga mål. Jag är just en så person, så att jag hejdade mig den här gången är ett stort framsteg. Det blir inget Göteborgsvarv men kanske ett Lidingölopp hösten 2017 men en sak i taget. Först blir det nu blodomloppet 10 km på tisdag. Sen får vi se vad kroppen, höften och resten säger efter att ha sprungit en mil.
Nu för tiden är smärtfri träning ett av mina största mål. Det ska inte göra ont när jag tränar eller inte ont som i aj ont. Att det gör ont i låren av mjölksyra i en seg backa uppför är en annan sak men inte smärta som i skada.
I torsdags var jag och Linnéa till BUP. Jag trodde vi skulle träffa läkaren och prata om ev medicinering men det var kuratorn vill skulle träffa. Vi står fortfarande i kö för läkarsamtal som ska ske i höst hoppas vi.
Linnéa var på världens shopping humör. Hon handlade både skor, byxor och tröjor. Sen käkade vi på Chili & Wok som är Linnéas favorit restaurang.
På lördagförmiddag spelade Micke final i KM på Lundsbergs golfklubb.
Så här ser segraren ut när han tar sig en välförtjänt öl efter segern!
Under tiden han spelade gick jag på promenad. Ljudbok i öronen och dessutom fint väder den här dagen. Det kan ju nästan inte bli bättre. Jag lyssnar fortfarande på Ninni Schulmans senaste bok. Skulle jag få ge författaren ett litet tips så vore det att göra stackars Magdalena Hansson lite gladare och aningen mindre ångestfylld. Jag sugs med så mycket när jag lyssnar att jag nästan själv får ångest av boken när jag lyssnar.
Här hemma gjorde vi sushi på lördagskvällen. Det tar lite tid att göra det. .
Men det var väldigt trevlig att göra det tillsammans!
och som vanligt när man äter sushi så var det super gott!!
På söndag morgon gick vi upp och gjorde frukost på sängen åt den där tjejen.
Hon fyllde 12 år. På eftermiddagen kom mormor, morfar, mostrar och syskon på kalas. Hur klyschigt det än må låta är det lite svårt att få in i huvudet att min minsta trollunge fyller 12 år. Min blogg heter från början Pillan med det 4:a små trollen nästa år för jag döpa om den till Pillan och tonårsmonstren :)
Micke och jag hann med en tur till skogen också.
Mina favorit svampar har börjat ploppa upp överallt. Dessa är den absolut roligaste svampen att plocka. Jag önskar verkligen att jag tyckte om att äta svamp men det går inte. Fast jag älskar att plocka i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar