Det blir sällan som man tänkt sig! Det har den här veckan varit ett stort bevis på. I början av veckan fick vi besked om att vi var kallade på obligatoriskt personalmöte på torsdagmorgon kl 8:00. Av formuleringen i kallelsen fick jag en väldigt dålig känsla i magen. Känslan visade sig stämma mer än väl. Konsum Värmland har beslutat att lägga ner vår butik. På tisdag ska vi träffa representanter från facket och arbetsgivaren. Så i nuläget vet jag inget om hur det kommer bli. Fast troligast är att vi blir uppsagda, frågan är bara när.
Jag har varit med om värre saker än detta men ändå kan jag inte få lugn i mitt huvud just nu. Det är som om hjärnan hela tiden jobbar med att funderar ut olika strategier om det blir si eller så. Det vore så enkelt om det fanns en avstängningsknapp i alla fall fram till jag har någon information och något att ta ställning till.
Tre träningspass har det blivit den här veckan
Intervaller i måndags.
Styrka på torsdag mellan mötet och kvällsjobbet.
Styrka idag.
Som sagt det kom lite annat i mellan och fredagens styrkepass fick utebli helt. Jag var Karlstad och hämtade hem min lilla Emil som varit jättesjuk under veckan. Stackaren har fått halsböld och varit till sjukhuset var enda dag.
En sak som jag är så glad för i allt detta just nu är att jag har de mina
De bästa, min Micke som så lugn och trygg bara kramar och tröstar. För ledsen är jag och kommer att vara. Jag är även arg och besviken på att vi inte fick någon förvarning alls. Vi vet att vi gått dåligt och fick respit ett år för att visa ett bättre resultat och det har vi gjort men det hjälpte inte.
Imorse när jag tittade på blomman som jag fick vid jul av en av våra kunder kom tårarna. Många kunder är mina vänner, att allt kommer ta slut under våren är svårt att fatta. Att inte få höra skatten från spelhörnan och alla tokerier som vi har för oss. Alla personer och personligheter jag har haft förmånen att få träffa under mina år på Coopan. På riktigt kommer jag att sakna det så att det gör ont i mitt hjärta. Detta är en sorg för mig. Jag har överlevt tuffare saker än detta och jag vet att allt kommer att ordna sig på något sätt men det gör det inte mindre sorgligt. Jag hade inte slavat på COOP om det inte varit för att jag älskat mitt jobb, arbetskompisar och våra kunder. Sen kan jag ju bara tillägga hur stort slag det är mot Nykroppa som förlorar sin enda butik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar