Halvvasan, Halvklassikern och Ludvikahelg

Jag gjorde det! Det har redan gått en vecka sen jag gjorde det! Jag är helt ofattbart glad, stolt och lycklig över att jag fixade det. Ändå är det inte utan att det är lite vemodigt. Det är över nu, det jag kämpat och tränat för i långt över ett år är helt plötsligt bara över men lyckan har större än vemodet kan jag lova! 

Peter, jag och Catharina
Glada men nervösa var vi eller i alla fall jag var nervös före start! Sen var det bara att åka och åka och åka... 4,5 mil är långt så in i helvete långt om man inte har någon vidare teknik. Peter hade vallat mina skidor så det var jättebra. Vi startade i Oxberg för att sen åka 17 km och komma tillbaka till Oxberg igen innan vi skulle fortsätta i Vasaloppsspåret mot Mora. Peter, Catharina och jag tappade bort varandra direkt men det gjorde inget för det var nog bäst att var och en av oss fick åka i sin egen takt. 

Pappa och Gudde stod vid Oxberg och det var väldigt skönt att se dem. Det gör så himla mycket att ha en egen hejarklack. Att se någon man känner igen! Efter 17 km var jag fortfarande pigg 

Tycker själv att jag ser väldigt fräsch ut faktiskt. Jag var ganska fräsch 3 mil hade jag avverkat på lite mindre än 4 timmar. När jag hade 13 km kvar tok krafterna slut helt slut. Trodde att det var en svacka men när jag kom fram till Eldris och hade bara 9 km kvar kunde jag än inte känna vittringen av att jag skulle fixa det. Jag var så trött på slutet att jag inte ens orkade vara rädd i nedförsbackarna, det fick bära eller brista jag körde på och vilade lite. Jag kände nog inte att jag verkligen skulle fixa det förrän jag svängde in i Moraparken. 6 timmar och 20 minuter tog det mig att ta mig i mål. För mig är det mitt livs största prestation. Tårarna sprutade när jag kom över mållinjen och pappa och Gudde mötte mig med massa grattis. 

Nu har jag gjort den! Jag har tagit halvklassikern. Diplomet är beställt och även klassiker smycket i silver. Tänkte att jag skulle köpa det i guld om jag någon gång tog helklassikern men det kommer inte att ske. Efter Halvvasan har jag insett att man måste vara helt idiot om man åker hela Vasaloppet plus att jag aldrig skulle fixa det. Skulle behöva minst 10 års skidträning innan jag ens skulle tänka på det. 

Det har tagit några dagar att få detta att smälta in. Har inte haft någon sorteringstid varken före eller efter loppet. Det har gått i ett. Det har varit fullt med roliga saker. Fredagen förre loppet var Micke ledig.

Lizette och Ellie var här och vi mös med vår lilla snutta och gick på promenad. Helgen spenderade Micke och jag i Ludvika hos Mats och Rosie. En sån där mys helg som är helt underbar med god mat (Mongoliskbuffé) vin och massa prat. 

Mats och Micke ute på skön och fiska och jag och Rosie på IKEA. En så kallad Win Win lösning. 

1 kommentar:

  1. Agneta utanför Piteå läser ibland Din blogg. Jag tycker Du är så positiv och klarar av det mesta på ett fint sätt. Nu vill jag Gratulera Dig till Din skidprestation. Hipp och hurra vad du är BRA! Jag är snart 68 år och så fort det går(vädermässigt) åker jag från husknuten och ett eget spår ca 1,5 km, sedan ett gjort spår på grannbyns åkrar på ca 6 km å så hem igen. Det är det bästa jag vet! Idag var en underbar dag med sol och lagom varmt. Ha det så gott och var rädd om Dig.

    SvaraRadera