Detta är ett steg i att laga bra mat till min familj. När är det man äter dålig mat? Jo när man är skithungrig och det inte finns något annat att äta än en Billys panpizza, men med några få kraftansträngningar några gånger i månaden finns det BRA färdigmat till mina barn.
Det blev 40 pannbiffar 100 köttbullar och 2 kg kycklingfilé och nu kom jag på att jag har en karréstek i kylen som jag måste köra NU så inte den blir gammal.
Jag fick en fråga på FB hur jag tänkte när jag gjorde min 8 veckorsplan och hur får man den att fungera. Först och främst så tar du fram almanakan, det är inte bara att säga åtta veckor och köra, utan du kollar vilket datum det är om 8 veckor. Mitt datum är 4 april. Sen kollar du hur ditt liv ser ut. Vad är inbokat och hur jobbar du? Sen funderar du ut dina mål. Vad är rimligt? Sätt inte upp för små mål men heller inte förstora. De ska gå att nå! Varje mål måste sen ha en egen liten plan.
Mål minska 2 kg i vikt på 8 veckor. (Det är lite men jag har lagt mig på den nivån. Då har jag bestämd mig för att äta LCHF för att nå det målet.)
Klara av 10 armhävningar (då måste jag bli starkare i armarna alltså måste jag lägga in armstyrka i alla träningspass)
Bli bra i mitt ben. (vila från löpning)
Bibehålla konditionen trotts att jag inte får löpa (hitta andra träningsformer som ger kondition och köra två pass i veckan)
Ja ni förstår hur jag menar. Livet ser olika ut för oss och vi känner olika inför att träna.
Jag tänker att det måste vara kul annars vill jag ju inte. Det går inte att göra något som är sjukt tråkigt 4 gånger i veckan. Man måste hitta glädjen i att träna. Det spelar inte så stor roll vad du tränar bara du gör det. Ett av mina pass är ett hemma gjort gympapass. Jag dansar runt här hemma och ser förmodligen ut som en svettig elefant men det är syftet att röra mig som är viktigt inte hur jag ser ut! Sen gör jag och Lollo det tillsammans och det är kul, min favomusik på hög volym tillsammans med min Lollo ♥
Ida och Lovisa skriver så mycket bra på sina bloggar så det är bara att hämta inspiration och kunskaper där ifrån. Vissa saker fastnar dock hårdare än andra på mig.
Träna för livet (Ida)
En hållbar livsstil (Lovisa)
Sen tänker jag på en sak som gjort stor skillnad för mig. Det är att se sig själv som en löpare. Jag är en löpare sen om jag är en snabb eller långsam löpare spelar ingen roll. Jag är en löpare, att vara en av dem som är Sveriges löpare helt enkelt. Tidningen Runner är en tidning för mig eftersom jag också springer. Jag är inte någon bra eller snabb löpare men jag är ändå en löpare! Det är det som är JAG. Detta är en viktig tanke och det är det som är du också bara du börjar för du får vara med du behöver inte vara bäst eller snabbast. Det finns inget krav mer än att du springer 500 m eller 42 km.
Sen att tro på att även jag faktiskt kan förändra mitt liv och att någon tror på dig är viktigt. Jag köpte ett personligt träningsprogram av Ida på alla kan träna och utan det hade jag inte kommit så här långt. För det var inte bara själva programmet utan att någon talade om för mig att jag faktiskt kommer klara att springa 5 km om jag följer programmet och jag gjorde ju det! Alla kan, kunde JAG så kan DU!
Jag har varit ledig idag men det har varit fullt upp. För min långa sovmorgon gjorde att jag var liksom sen redan i starten på dagen.
Lollo var med även idag och körde hemma gympa. Vi kör enkla övningar med stora rörelser för att få upp flåset. 30 minuter blev det idag också. Det har blivit lite för korta pass ett tag nu. Tjejvättern kommer att ta minst 5 timmar. Eller jag vet inte vad som är rimlig att förvänta sig för tid alls. Men uthållighet kommer jag verkligen behöva träna.
Det blir ingen ny cykel den här månaden, jag ska köpa 100kg nötkött istället! Vilket vi verkligen behöver eftersom det börjar bli lite tomt i boxen.
Innan Lollo blev sjuk hade jag en tro på att inget allvarlig kunde hände mig eller barnen. Ja det kunde bli sjuka men inget allvarlig. Nu vet jag att det kan hända och det hände just mig. Jag är inte över orolig trotts det jag varit med om, för jag kan infektioner och sånt efter tiden med Lollo. Jag är nog snarare så att jag nästan väntar för länge istället. Men blir jag väl orolig för något kan jag inte släppa det. Gustav har gått ner i vikt och han är redan smal, näst intill spinkig. Han är dessutom väldigt blek. Idag på förmiddagen har vi varit och kollat ett blodsocker på Gustav hos min mamma. Det var helt normalt! Så nu kan jag släppa tankarna om att han skulle fått diabetes i alla fall. Det finns i släkten så även det har bidragit till min oro.
Vi fikade hos mormor och Lizette som var hem och hälsade på följde också med.
Sen var det dags för dagens stora grej. Jag och Linnéa skulle till BUP. Linnéa skulle träffa en barnpsykolog som ska avgöra om Linnéa ska skickas vidare till NP-enheten för utredning. Jag läser väldigt mycket artiklar om barn med funktionshinder och ibland blir jag glad och ibland blir jag förbannad. En sån sak som jag blir förbannad över är när det skrivs att det handlar om uppfostran och att ADHD är en ursäkt för dålig uppfostran.
Jag förstår det tänket och håller med till viss del ADHD blir jävligt mycket värre för barn med dålig uppfostran. En rörig och otrygg uppväxt slår hårdare mot ett barn med ADHD. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt men för barn med funktionshinder är det helt avgörande för hur allt fungerar senare i livet. Det pedagogiska arbete som föräldrar till barn med dessa funktionshinder måste lägga ner är enorma. Jag vet inte hur mycket tid extra jag lägger för att få en enkel sak att fungera, på scheman, på att sätta gränser och pedagogiskt förklara varför de finns, att aldrig tumma en tum på regler och gränser. Med hjälp av detta har du ett barn med ett funktionshinder utan allt detta har du ett ouppfostrat barn med funktionshinder.
Detta skulle jag kunna skriva spaltmeter om och det kommer jag att göra förmodligen. Dagens beslut blev att skicka Linnéa vidare för utredning till NP. Väntan är ca 2 år och med detta är jag mycket tacksam att bo i en kommun där en diagnos inte gör så stor skillnad. Barnen får hjälp efter deras behov inte diagnos så Linnéa har mycket hjälp i skolan, vilket hon behöver!
Efter lång psykologintervju och stilla sittande var den här tjejen förtjänt av lite mat och cola det var viktigast, hon älskar cola. Jag valde zero åt henne i smyg fast jag är inte helt övertygad om att det verkligen är bättre än vanligt cola. Typ 200 konstgjorda ämnen eller 100g socker det är ju frågan?? Fast hon blir ju i alla fall inte spidad på samma sätt av zeron som hon blir av vanligt cola.
Sen blev det tjejshopping, smink, smycken och kläder. På vägen hem talade Linnéa om att hon inte var en tjejig tjej alls! Det var ett av alla samtalsämnen för som jag skrivit förut KAN min Linnéa prata.
Hon mannekängade i sina nya kläder när vi kom hem.
Mamma fick ett par nya byxor och en scarf som Linnéa valde åt sin mamma.
Fast sen behövde mamma vila öronen och det har jag fått gjort nu en stund, så skönt att bara sitta här och skriva men nu ska jag sova så jag säger natti!
En hållbar livsstil (Lovisa)
Sen tänker jag på en sak som gjort stor skillnad för mig. Det är att se sig själv som en löpare. Jag är en löpare sen om jag är en snabb eller långsam löpare spelar ingen roll. Jag är en löpare, att vara en av dem som är Sveriges löpare helt enkelt. Tidningen Runner är en tidning för mig eftersom jag också springer. Jag är inte någon bra eller snabb löpare men jag är ändå en löpare! Det är det som är JAG. Detta är en viktig tanke och det är det som är du också bara du börjar för du får vara med du behöver inte vara bäst eller snabbast. Det finns inget krav mer än att du springer 500 m eller 42 km.
Sen att tro på att även jag faktiskt kan förändra mitt liv och att någon tror på dig är viktigt. Jag köpte ett personligt träningsprogram av Ida på alla kan träna och utan det hade jag inte kommit så här långt. För det var inte bara själva programmet utan att någon talade om för mig att jag faktiskt kommer klara att springa 5 km om jag följer programmet och jag gjorde ju det! Alla kan, kunde JAG så kan DU!
Jag har varit ledig idag men det har varit fullt upp. För min långa sovmorgon gjorde att jag var liksom sen redan i starten på dagen.
Lollo var med även idag och körde hemma gympa. Vi kör enkla övningar med stora rörelser för att få upp flåset. 30 minuter blev det idag också. Det har blivit lite för korta pass ett tag nu. Tjejvättern kommer att ta minst 5 timmar. Eller jag vet inte vad som är rimlig att förvänta sig för tid alls. Men uthållighet kommer jag verkligen behöva träna.
Det blir ingen ny cykel den här månaden, jag ska köpa 100kg nötkött istället! Vilket vi verkligen behöver eftersom det börjar bli lite tomt i boxen.
Innan Lollo blev sjuk hade jag en tro på att inget allvarlig kunde hände mig eller barnen. Ja det kunde bli sjuka men inget allvarlig. Nu vet jag att det kan hända och det hände just mig. Jag är inte över orolig trotts det jag varit med om, för jag kan infektioner och sånt efter tiden med Lollo. Jag är nog snarare så att jag nästan väntar för länge istället. Men blir jag väl orolig för något kan jag inte släppa det. Gustav har gått ner i vikt och han är redan smal, näst intill spinkig. Han är dessutom väldigt blek. Idag på förmiddagen har vi varit och kollat ett blodsocker på Gustav hos min mamma. Det var helt normalt! Så nu kan jag släppa tankarna om att han skulle fått diabetes i alla fall. Det finns i släkten så även det har bidragit till min oro.
Vi fikade hos mormor och Lizette som var hem och hälsade på följde också med.
Sen var det dags för dagens stora grej. Jag och Linnéa skulle till BUP. Linnéa skulle träffa en barnpsykolog som ska avgöra om Linnéa ska skickas vidare till NP-enheten för utredning. Jag läser väldigt mycket artiklar om barn med funktionshinder och ibland blir jag glad och ibland blir jag förbannad. En sån sak som jag blir förbannad över är när det skrivs att det handlar om uppfostran och att ADHD är en ursäkt för dålig uppfostran.
Jag förstår det tänket och håller med till viss del ADHD blir jävligt mycket värre för barn med dålig uppfostran. En rörig och otrygg uppväxt slår hårdare mot ett barn med ADHD. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt men för barn med funktionshinder är det helt avgörande för hur allt fungerar senare i livet. Det pedagogiska arbete som föräldrar till barn med dessa funktionshinder måste lägga ner är enorma. Jag vet inte hur mycket tid extra jag lägger för att få en enkel sak att fungera, på scheman, på att sätta gränser och pedagogiskt förklara varför de finns, att aldrig tumma en tum på regler och gränser. Med hjälp av detta har du ett barn med ett funktionshinder utan allt detta har du ett ouppfostrat barn med funktionshinder.
Detta skulle jag kunna skriva spaltmeter om och det kommer jag att göra förmodligen. Dagens beslut blev att skicka Linnéa vidare för utredning till NP. Väntan är ca 2 år och med detta är jag mycket tacksam att bo i en kommun där en diagnos inte gör så stor skillnad. Barnen får hjälp efter deras behov inte diagnos så Linnéa har mycket hjälp i skolan, vilket hon behöver!
Efter lång psykologintervju och stilla sittande var den här tjejen förtjänt av lite mat och cola det var viktigast, hon älskar cola. Jag valde zero åt henne i smyg fast jag är inte helt övertygad om att det verkligen är bättre än vanligt cola. Typ 200 konstgjorda ämnen eller 100g socker det är ju frågan?? Fast hon blir ju i alla fall inte spidad på samma sätt av zeron som hon blir av vanligt cola.
Sen blev det tjejshopping, smink, smycken och kläder. På vägen hem talade Linnéa om att hon inte var en tjejig tjej alls! Det var ett av alla samtalsämnen för som jag skrivit förut KAN min Linnéa prata.
Hon mannekängade i sina nya kläder när vi kom hem.
Mamma fick ett par nya byxor och en scarf som Linnéa valde åt sin mamma.
Fast sen behövde mamma vila öronen och det har jag fått gjort nu en stund, så skönt att bara sitta här och skriva men nu ska jag sova så jag säger natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar