Vätternrundan 2016

Den senaste veckan har allt kretsat kring Vätternrundan i mitt huvud. Det har på riktigt varit helt jäkla upp och ner och kaos hela tiden. Ja ett känslomässigt totalkaos faktiskt. När jag sen på torsdagskväll fick veta att Gudde som jag skulle cykla med blivit sjuk, fick jag på riktigt panik och bröt ihop. Kan man cykla 30 mil själv när man aldrig cyklat Vätternrundan förut? Vädret skulle bli skit också!

Jag är med i en träningsgrupp för tjejer på FB och slängde där ut en fråga om någon har cyklat själv och om man fixar det? Det var då det otroliga hände. Detta borde verkligen inte ens kunna ske. I gruppen på FB är vi ca 3200 tjejer av dessa är det kanske max 50 som ska cykla Vätternrundan. I Vätternrundan startade 19653 personer. 50 personer startar varannan minut, det finns alltså nästan 400 startgrupper. En tjej som heter Emma svarar och undrar när jag startar och jag svarade 23:54. Då kan du cykla med oss svarade hon. De var tre tjejer från Trollhättan som hade samma starttid som mig. Vad är sannolikheten för detta? Det borde inte ens vara möjligt att det kan ske!  

Vi bestämde att ses vid start och i alla fall hänga ihop i början av loppet. Efter detta kände jag mig väldigt mycket bättre till mods! Jag har trotts allt tränat för detta och följt min plan att göra som jag gjorde inför Halvvasan. Äta lite mer än jag behöver veckan innan. Mat är ju liksom min grej :) Nu kanske man inte behöver göra det men man ska i alla fall inte ligga på något underskott på kcal när man ska genomföra en stor prestation. 

Så jag fortsatta packa 

och kolla utrustningen. Jag fick låna den här lampan av Micke. Den visade sig vara skitbra att ha under loppet! Rekommenderar verkligen pannlampa om du har tänkt att cykla någon gång. 

På fredag förmiddag bar det av med husbilen mot Motala. 

Jag stannade vi Laxsjö och tog en kaffe och en macka. 

Hela Vätternrundan gänget var på plats när jag kom. Pappa och Gudde har varit i Motala hela veckan och de här gänget kom ner i torsdags.

Anders Catharina och Johis (de cyklade skitbra)

De startade redan klockan 20:00, så jämt efter 19 vinkade vi av dem sen var det bara vila och väntan för min del. Pappa och Gudde bjöd på mat. Efter det lade jag mig för att försöka sova en stund men jag var för nervös för att kunna göra det.  

Klockan 23 cyklade jag ner till start och mötte upp tjejerna från Trollhättan.

Här är vi taggade för start

Starten! 

Det var som ni ser mörkt när vi startade. När starten går åker en motorcykel före varje grupp och leder oss ut ur Motala. Det är lite trångt men det är helt onödigt att ha bråttom just i starten så det bästa är att ta det lugnt och inte klicka fast fötterna på en gång. 

Vad tänker man när man har 30 mil framför sig? Att man kommer cykla väldigt länge i alla fall. Jag försökt att inte tänka att jag ska cykla 30 mil utan cykla en depå i taget. Sen försökt jag att inte tänka så mycket alls, utan trampa på bara. 

Som sagt det var väldigt mörkt när vi startade och när vi kom ut ur Motala och gatljusen försvann var jag extremt tacksam för min pannlampa

Första depån är i Ödeshög efter 47 km. Viktigt att fylla på energiförrådet och få i sig dryck och en bulle. Grejen är den att man får inte äta för mycket för då skriker magen nej samtidigt måste man ha energi och vätska. Det var fortfarande behagligt ute, varmt och torrt. 

Men när vi cyklat i 4 timmar började det regna. Först regnade det jättemycket sen regnade de ännu mer. Totalt genomblöta blev vi.

Kaffe att värma sig med var inte helt fel. Trotts regnet gick det bra jag var orolig för att börja frysa men än höll jag mig varm i alla fall. Det regnade på tvären och blåste rakt mot oss. Det var som ett skämt, hur kan det regna så mycket?

  

Jönköping efter ca 10 mil, totalt genomblöta ända in på kroppen men vid gott mod. 

Lite mat i magen och sen torra kläder. Tyvärr var jag inte torr så länge för regnet gav inte med sig. Vilan i Jönköping gav mig i alla fall ny kraft och jag orkade cykla på ganska bra. 

Efter den så kallade Kaxbacken (man är inte kaxig när man kommer upp där) tappade vi bort varandra. Vid nästa depå träffade jag på en av tjejerna igen och vi fortsatte tillsammans. Vi stannade och åt lasagne i Hjo och då hade det äntligen slutat regna helt. Jag och Julia som hon hete tjejen, höll ihop fram till Karlsborg. Sen fortsatt vi var för sig. Man är olika tränade och Julia var piggare än mig, var och en måste göra sitt eget lopp. I Karlsborg vågade jag tror på att det skulle vara uppehåll så jag satta på mig mina sista torra par strumpor. Mina fötter var som vita skrynkliga russin och blev väldigt glada av torra strumpor. 

Mellan Karlsborg och Hammarsundet är det 5 mil och i Karlsborg har man cyklat 20 mil. De 5 milen där i mellan var de värsta på hela sträckan. Där grät jag till och med en stund. Just där ville jag bara sova, jag var så himla trött. Då tänkte jag på de ord som min syster Sandra sa: svackor och toppar har man hela resan det är bara att vänta 20 minuter så har den gått över och det stämde väldigt bra! Mitt i tårarna var jag trotts allt glad över vilken stark kropp jag har. Mitt i tårflödet lovade jag min kropp att om den tar mig igenom det här ska den aldrig någonsin behöva banta igen.. Den ska få all närig den behöver. :) Det löftet tänker jag hålla! 

Jag rekommenderar dock inte att gråta när man cyklar och har cykelglasögon på sig, de immade igen och jag fick lov att skärpa till mig helt enkelt för att kunna se. Även om det lättade lite att få gråta så hjälpte det inte så mycket. Det var lika jävla långt till Hammarsundet ändå och enda sättet att komma dit var att envist fortsätta att trampa och det gjorde jag. 

Man får liksom fel på proportionerna på slutet, när jag såg skylten med 7 mil kvar, så tänkte jag: nu är mål nära!! Men 7 mil på cykel är fortfarande väldigt långt, man har i och för sig cyklat 23 då men 7 mil tar i alla fall 3 och en halv timma ungefär. Jag började också få jäkligt ont i rumpan så jag kände att jag var tvungen att försöka cykla på innan rumpan sa upp sig helt. Jag kom i alla fall fram till Hammarsundet tillslut. Vilken utsikt och sen en depå! Lite vila, sträcka på ryggen och vatten

Jag hade köpt med mig såna här och de var verkligen jättebra att ha med! 

Såna här hade jag också och det behövdes på slutet!  

Trotts att jag var trött och nästan ville grina i uppförsbackarna på slutet så visste jag att jag skulle fixa det. Vid Hammarsundet är det 5 mil kvar till mål och 5 mil är en vanlig träningsrunda, så tänkte jag.  

Sista depån i Medivi får man bullar med honung i. Det låter inte gott men det var ljuvligt. Där klarade jag inte att kliva av cykeln utan fick lägga den på backen för att komma av. 

Sen körde jag med det som fanns kvar av krafter vilket inte var så mycket. 

När man svänger in mot mål och ser alla människor och målet går det inte att hejda känslorna. De svämmar över!

Lyckan är total, en av de härdigaste känslor jag upplevd. Det går inte ens att fatta att man faktiskt har cyklat 30 mil. Gudde mötte mig med en blomma och en nalle. Hur känns det att vara i mål efter 30 mil Pillan frågade hon och jag grät, men den här gången av lycka! Jag fixade det!

Mitt livs största prestation någonsin! Jag cyklade 30 mil på 16 timmar och 39 minuter! Jag är så jävla stolt över mig själv och min prestation! 

Jag hade med mig bubbel för att fira målgång med efter att jag fått lite mat i magen, sov jag som en död. Natten bestod i sedvanlig nattfrossa som jag alltid får efter de lopp jag ställt upp i. Jag frös så jag skakade men var för trött för att orka gå upp och få på värmen i husbilen. Jag har aldrig varit så slut tror jag eller jo efter jag fött barn var jag tröttare. 

Igår när jag kom hem tog jag mitt bubbel! 

10 tips till dig som ska cykla!

1. Ha en ny servad cykel
2. Pannlampa
3. Ha med ombyte och torra strumpor
4. Ställ in dig på att du kommer cykla jävligt länge.
5. Stanna vid varje depå och ät, drick och kissa
6. Cykla en depå i taget 
7. Smörj in rumpan och muttisen väl
8. Håll höger (så inte fartdårarna kör över dig) 
9. Var envis, svackor går över efter en stund och en Japp piggar upp
10. Upplev och njut av naturen och upplevelsen.  

Några frågor som jag fått efter detta. 

Varför cyklar man 30 mil, för det kan inte vara roligt så länge? 

Nej det är inte roligt i 30 mil, det gör ont och är tråkigt men man gör det för att det är den häftigaste upplevelse jag varit med om. 

Kommer du gör om det? 

Jag är kanske knäpp men redan i mål kände jag att detta vill jag uppleva igen! 

Vad är nästa mål?

Jag ska cykla Halvvättern nästa år sen ska jag fundera lite på vad jag vill och vad jag vill uppnå och varför. 

Idag är det vilodag och jag ska bara vara. Jag känner mig förvånansvärt fräsch i kroppen. Men jag har ont händerna och axlarna i värst, jag har lite ont i en hälsena också. Den här upplevelsen ska bearbetas men som sagt det är en av de häftigaste saker som jag gjort och upplevt. Jag har träffat människor jag aldrig träffat förut. Om man på riktigt växte när man gör det som människa efter något man gjort eller gått igenom så skulle jag ha vaknat 10 cm längre idag! 

Frukost hemma är inte så dumt det heller och att vara med mina barn! Jag har semester den här veckan. Så jag ska vila och förbereda vår sedvanliga midsommar fest för släkt och vänner.