Jag var trött igår, helt dödstrött efter en fantastiskt rolig helg tillsammans med min man och hans arbetskompisar i Skien. Det firade 25 år och bjöd sina anställda på en resa med två hotell övernattningar och massa god mat. Kvällen innan vi skulle åka hämtade vi hem grisköttet som vi hade beställt.
Så här se kotletter från ekologisk gris ut! Tänk på det om du står i en butik med sjukt billig, GRÅ, Dansk fläskfilé. Griskött är inte grått utan röd/rosa det luktar heller inte illa.
Jag vilade igår gick hela dagen omkring och myste i min Teletubbiesdräkt. Det är så skönt. Barnen har lov och dagar när man bara kan vara och inte har en massa krav är inte så många. Jag kallar dem tåkdagar när inget är planerat och man alltså inte har något att göra. Men de är viktiga det måste finnas tråkdagar i mitt liv annars skulle jag inte orka.
Jag behöver dem för att ladda batterierna, en härlig promenad hade också varit bra men jag har ont i magen och blöder lite efter operationen. Så nu måste jag verkligen ta det lugnt. Jag började blöda i söndagskväll efter tågresan hem från Oslo. Den blev allt annat än jag tänkt mig men det stora misstaget var ju att dra med sig en stor resväska för vem skulle lyfta den åt mig när jag var själv på tåget? När sen de skulle få in en barnvagn i den tågvagn jag satt var någon så snäll och lade upp just min väska på hatthyllan i tåget. Hur skulle jag få ner den? Be om hjälp är inte min grej så jag lyfte och kände att den var för tung, kände i magen att det här inte var bra.
Tågresan hem var dess utom den värsta jag varit med om. På banan mellan Oslo och Konsvinger var det elfel så det var ersättningsbussar där. Micke var snäll och skjutsade mig till Konsvinger. Där klev jag på tåget och fick sitta och vänta i nästan två timmar, innan tåget gick 4 mil till Charlottenberg. Sen stod vi stilla igen. Vi fick information om att här skulle vi bli stående länge det låg träd över ledningar och räls. Vad är då länge? En, två, tre eller kanske 4 timmar, minst två fick jag till svar och jag började fundera på om jag skulle försöka ta mig hem på annat sätt. Jag började också bli hungrig men maten i Bistorvagnen var slut efter 4 timmars väntan för jag var inte den enda som var hungrig.
Tågresan hem var dess utom den värsta jag varit med om. På banan mellan Oslo och Konsvinger var det elfel så det var ersättningsbussar där. Micke var snäll och skjutsade mig till Konsvinger. Där klev jag på tåget och fick sitta och vänta i nästan två timmar, innan tåget gick 4 mil till Charlottenberg. Sen stod vi stilla igen. Vi fick information om att här skulle vi bli stående länge det låg träd över ledningar och räls. Vad är då länge? En, två, tre eller kanske 4 timmar, minst två fick jag till svar och jag började fundera på om jag skulle försöka ta mig hem på annat sätt. Jag började också bli hungrig men maten i Bistorvagnen var slut efter 4 timmars väntan för jag var inte den enda som var hungrig.
Detta blev min middag, ni som vet att jag inte kan äta vetemjöl och socker förstår också hur katastrofal denna måltid var för min mage.
Till slut fick jag lift med två killar som skulle till Karlstad som hade ordnat skjuts dit. Lizette hämtade där. Klockan 00:20 låg jag i min säng. Jag var 5 timmar senare hemma än jag planerat.
Lillbus var vaken och hade längtat efter sin mamma och jag hade längtat efter mina troll jag också. Det är alltid så tråkigt just när man ska åka hem om man varit borta. Jag längtar så sjukt mycket efter dem att det nästan gör ont i hjärtat så när jag satt strandad i Charlottenberg var jag nära till tårar ett tag. Jag kände mig väldigt liten på jorden faktiskt i en situation jag inte själv kunde ta mig ur. fast jag kom ju hem tillslut och fick krama mina älskade små troll massor!
Helgen i Skien var dock väldigt bra och trevlig.
Fint hotell och god mat. PA som företaget heter som Micke jobbar på hade verkligen kostat på stort. Vi fick en varsin jacka av dem.
Vädret var toppen och Skien var en väldigt vacker stad.
Vi fick så mycket mat och så ofta att man inte behövde vara hungrig, Det blev nästan för mycket till och med.
Kyrkan i Skien
Tårta
Fixa sig så snygg man kan inför kvällen.
Siri och jag. En av de få som jag känner lite gran i alla fall och det är skönt att prata med någon på riktigt.
Jag har inte svårt att vara social men ju äldre jag blir ju mer känner jag att det här med mingel i hotellfoajén under intaget av ett glas champagne inte är min grej. Jag gillar champagne men kallprat har jag liksom nog av på mitt jobb. Jag har heller inget svårt att komma på saker att prata om folk verkligen älskar när man frågar saker och de får prata om sig själva. Det är ett säkert tips om du vill att folk ska gilla dig, fråga frågor om dem och verka intresserad. Att du själv inte får ut något av det spelar ju inte så stor roll om det är gillad man har som mål att bli. Nu har jag sällan det målet längre, jag har blivit lite mer självisk vill få ut någon av en relation jag också. Jag har alltid varit en givare och haft allt för många människor i mitt liv som utnyttjat just det. Märker så väl att jag är vuxen nog att vara tyst, inte längre tycka att allt ligger hos mig. Jag behöver inte pladdra på för att få folk att känna sig bekväma det är inte mitt fel att det är pinsamt tyst ibland. Andra människor har också ansvar har jag kommit på. Det är så skönt att ha kommit hit att inte bry sig längre. Att ha trevlig och njuta av mat och bara vara utan att undra vad andra tycker om mig. För det gör att jag verkligen njuter och tar vara på mina egna upplevelser. Nu vet jag att det låter flummigt det jag skriver men jag tror att det finns de som känner igen sig.
Nej nu ska jag ta en dusch och försöka fixa till mig. Jag går fortfarande i teletabbiesdräkten. Lizette hämtar mig strax jag ska med henne till vårdcentralen. Man blir aldrig förstor för att vilja ha "mamma" med till doktorn. :)
Jag har inte svårt att vara social men ju äldre jag blir ju mer känner jag att det här med mingel i hotellfoajén under intaget av ett glas champagne inte är min grej. Jag gillar champagne men kallprat har jag liksom nog av på mitt jobb. Jag har heller inget svårt att komma på saker att prata om folk verkligen älskar när man frågar saker och de får prata om sig själva. Det är ett säkert tips om du vill att folk ska gilla dig, fråga frågor om dem och verka intresserad. Att du själv inte får ut något av det spelar ju inte så stor roll om det är gillad man har som mål att bli. Nu har jag sällan det målet längre, jag har blivit lite mer självisk vill få ut någon av en relation jag också. Jag har alltid varit en givare och haft allt för många människor i mitt liv som utnyttjat just det. Märker så väl att jag är vuxen nog att vara tyst, inte längre tycka att allt ligger hos mig. Jag behöver inte pladdra på för att få folk att känna sig bekväma det är inte mitt fel att det är pinsamt tyst ibland. Andra människor har också ansvar har jag kommit på. Det är så skönt att ha kommit hit att inte bry sig längre. Att ha trevlig och njuta av mat och bara vara utan att undra vad andra tycker om mig. För det gör att jag verkligen njuter och tar vara på mina egna upplevelser. Nu vet jag att det låter flummigt det jag skriver men jag tror att det finns de som känner igen sig.
Nej nu ska jag ta en dusch och försöka fixa till mig. Jag går fortfarande i teletabbiesdräkten. Lizette hämtar mig strax jag ska med henne till vårdcentralen. Man blir aldrig förstor för att vilja ha "mamma" med till doktorn. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar