Träning, självkänsla och nya motton

Jag startade dagen med ett 500 pass för armar så just nu ömmar mina biceps lite måste jag säga jag har också hunnit få frukost i magen och ska strax ge mig av till min lilla Zätt för en härlig promenad i solen. Det kommer bli en braig dag :)

Jag har haft några jobbiga dagar nu. Jag har det ibland, med tiden har jag lärt mig att försöka acceptera att jag har perioder då jag är låg helt enkelt. De är helt naturlig och en del av livet och alla har dem men jag gillar dem inte. Jag hatar att känna mig låg och kan ändå tycket att det är svårt att acceptera det efter som det inte finns någon anledning. Det är lite där jag fastnar, jag försöker komma på VARFÖR jag är låg och börjar då att analyserar hela mitt liv och jag kan analysera ska ni veta. Jag blir så trött på mig själv att jag vill kräkas. 

Jag vet ju att dessa perioder släpper och redan nu mår jag bättre! Jag måste bara fokusera på rätt saker som vad som är viktigt för MIG.

Grejen är ju den att jag har världens bästa liv så jag fattar inte varför jag blir så där låg? 

I höst har jag massa roliga saker inplanerat. Det startar med detta. 

Detta blir med våra stora barn! 

I september åker vi till Zakyntos
I oktober åker Lollo och jag på tjejhelg till Göteborg med Kimberly och hennes mamma Minna. 

Hur skönt det än är med sommarlov längtar jag lite till höst och ordningen och vardagen! 

Förra veckan var Lousie och jag till Karlstad hon var på sin näst sista återkontroll på barndagvården. 
Alla blodprover var bra men det är så klart en ganska jobbigt känsla att kliva in där. 

Sushi lunch önskade sig fröken Larson Nordling efter besöket och det ska mamma inte nej till så klart. 

Någon kanske undrar hur det gick med mina 100 dagar strikt LCHF-utmaning? 
Det gick inte, jag klarade 22 dagar. Min kropp började säga ifrån redan efter 14 dagar men man är ju envis och tänker att det går över. Jag rekommenderar LCHF, men inte strikt. LCHF är en beprövad metod som är godkänd av socialstyrelsen. Skaldemans fakir och hans strikta LCHF är INTE godkända och kommer inte att bli heller! Jag fick diarré och kunde inte äta. Jag har aldrig haft problem med gallan men jag fick fruktansvärt ont, jag mådde bara sämre och sämre och efter 22 dagar gav jag upp eller det var min Sara som skällde på mig och tvingade i mig en bruk fiskbullar och de var de fösta kolhydraterna på tre veckor. På kvällen åt jag mer mjuk och fin mat och magen blev bra på ett par dagar. 

Så just nu orkar jag inte med en enda diet till. Jag planerar att leva med mina övervikts kilon träna, äta och vara nöjd som det är och till och med kosta på mig en godisbit ibland! För det är verkligen så jag orkar inte längre halvsvält tills man är hungrig så man hetsäter något.... det låter inte så friskt i mina öron så nu skiter jag i detta och lägger ner. 

Äta för att träna inte tvärt om får bli mitt nya motto! 

15 km promenad här om dagen, då kändes det i låren vill jag lova. 

Jag har också tänkt över min träning. Jag ska minska antal pass högintensiv träning och öka på de medel intensiva.  
Jag tränar ju för livet inte för att bli elitidrottare för det kommer jag ju ändå inte kunna bli!