I går åkte jag och Linnéa till Norge. För två år sen flyttade Linnéas bästa kompis dit och de har inte sett varandra sen dess. De har pratat i telefon då och då och skickat julklappar. Sist de pratade i telefon hade de lite svårt att förstå varandra. Linnéa har längtat så efter att det skulle bli den 29 juli då vi hade bestämt att göra vår resa. Resan skulle bli lång det visste Linnéa men hon gnällde inte en enda gång hon såg så mycket fram mot detta!
Ja det är inte bara Linnéa som saknat Michelle, jag har också saknat henne. Hon var ju hos oss jämt förut, så det kom en tår i ögat när jag såg henne.
Ja det är inte bara Linnéa som saknat Michelle, jag har också saknat henne. Hon var ju hos oss jämt förut, så det kom en tår i ögat när jag såg henne.
Fina tjejerna!
Det tog inte långstund innan tjejerna återfunnit varandra. Det lekte och fnittrade, vi badade i Glomma och busade. Med båda tjejerna hängande på mig och de försökt kleta ner mig med lera och jag försökte komma undan. De skrattade så de skrek när jag slet för att komma undan leran. Det var en sån där stund som jag kommer minnas och bevara i mitt hjärta för alltid.
Det var en otrolig härlig dag vi fick tillsammans.
Jag vill också tacka Jane och Ole Mattis för gästfriheten så att det var möjligt för tjejerna att träffas.
Bästa vänner!
Jag är så glad att jag kunde göra den här resan för Linnéas och Michelles skull. Detta mötet hade inte varit möjligt om det inte vore för att det tack och lov finns människor i den här världen som kan sätta sig över sitt eget ego och se till barnen och deras behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar