21 åring, sista husvagnsturen och tiden med en 4 åring med cancer i blodet

Den 26 oktober 2002 föddes Gustav. Det kom lite snö på natten och fram till jag fick Gustav hade det alltid varit lite snö på backen när jag fött mina barn. I januari april och 26 oktober. När Linnéa sen föddes i slutet av augusti 2004 var det inte snö på backen. Han fyller alltså 21 år idag han kommer hem om något timma. Han har fått bestämma mat och jag ska göra efterrätt. Så som det ska vara när någon fyller år. För första gången i hans liv har det också varit lätt att hitta på en födelsedagspresent. Det blev en mikrovågsugn, som jag tror han kommer ha stor nytta av i sitt enmans hushåll.

I helgen åkte vi ut på sista turen med husvagnen. Då var det också snö på backen när vi vaknade. Det är inget fel på värmen i husvagnen för det var faktiskt näst in till för varmt ett tag där på natten. Nu har vagnen inställ för i år. Summerar vi året blev bara 5 turer i år och egentligen är det ju inte ekonomiskt försvarbart att han husvagn när man inte är ute mer. Fast jag kan inte tänker mig att vara utan den faktiskt. Jag kände det nu när vi var på sista turen. Vi är dock inne på att byta vagn till en med en annan planlösning men vi får se. Vi spanar men vi sitter inte i sjön precis så vi kan ha tålamod.

Att Gustav flyttade förde som jag skriv om innan med sig att tre rum på övervåningen behövde fixas till. Jag är inte helt klar för jag vill verkligen kolla tänka igenom hur jag vill ha det men jag har flyttat gardinstängerna så att det blev gardin hela vägen och det blev jag väldigt nöjd med.

Ja den 26 oktober 2002 kommer för alltid vara den bästa och den värsta dagen i mitt liv. För det var dagen jag inte bara blev mamma för tredje gången utan några timmar senare samma dag även mamma till en fyra åring med cancer i blodet.

Bilden är tagen på barnavdelningen på CSK där Louise blev inlagd.

Vilken kämpe hon var och är!! Hon genomgick en 2,5 år lång cellgiftsbehandling.

Läkaren på barnsjukhuset i Göteborg sa: De blir starka de här barnen. Ja det är sant det blir det för att de måste. Jag ville inte, varför skulle min Louise behöva vara så stark? 

Det var många sjukhusbesök och lekterapin var en plats vi kunde gå till för att fördriva tiden under alla många och långa behandlingar. Jag säger att detta var den tuffaste tiden i mitt liv. Så undrar många om det inte var ett större trauma när Magnus gick bort. Det går egentligen inte att jämföra trauman på det sättet. Den stora skillnaden var att i Magnus bortgång fanns ingen oro. Det värsta hade redan hänt och man stod inför ett faktum. När Louise var sjuk var jag orolig hela tiden. Att hon skulle få en infektion, att skulle få feber, att hon skulle få vattkoppor, att hon skulle bli sjuk igen om hon blev friskt, att hon inte skulle svara på behandlingen och att vi skulle mista henne. De åren med den oron har på något sätt gnagt hål i mig. Jag blir aldrig den jag var innan. 

Louise blev frisk är 25 år idag och nästan alla barn med Akut Lymfatiskt Leukemi blir det. Tack vare forskning men tyvärr blir inte alla barn friska så mer forskning behövs. Vill du göra en insatts kan du 

💖 Skänka pengar till barncancerfonden

💖 Skänka pengar till din lokala barncancer förening. (pengarna går till aktiviteter och uppmuntran för de sjuka barnen under sjukhusvistelser bland annat)

💖 Lämna blod

💖 Anmäl dig till Tobiasregistret