15 år, husbilsmys och sovrumstapeter

Solnedgången vid Bua var helt fantastiskt vacker. 1 juli fyllde våran lilla Juni bebis 2 år och vi blev bjudna på kalas. Micke och jag hade också något annat som vi firade 1 juli. Det var nämligen 15 år sen vi träffades då. 💓 Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Micke är mitt allt, min trygghet och min största kärlek. 
Ända sen tidigt i våras hade jag lovat Ellie att när mormor får semester ska vi åka ut med husbilen. Ellie ville att alla tjejer skulle med så jag åkte till Örebro och hämtade hem Lollo sen drog vi i väg Ellie, Lollo, Linnea och jag. Vilket mys vi hade, Ellie njöt var enda sekund faktiskt men så var också precis allt på hennes villkor. Det är helt underbart att kunna få göra en sån dag för henne. När Juni blir större blir det hennes tur. 

Livet är inte alltid en dans på rosor har jag fått erfara fler än en gång och det händer saker som är mycket tuffa att gå igenom. Eftersom det inte handlar om mig kan jag inte utlämna det här även om det drabbar mig också. Jag vet i alla fall att jag är väldigt lyckligt lottat som har världens finaste vänner. De hade skickat en present för att uppmuntra mig och jag blev så glad att jag bara grät. Motsägelsefullt kanske men jag är sån som gråter vid alla känslor. 

Emil har köpt hus och honom har vi hjälpt att flytta. Ja hjälpte inte så mycket att bära för jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men jag halkade omkull i hallen hemma. Jag har ju alltid för bråttom när jag ska göra något. Ett tips från mig är också att skydda golvet lite om du använder torrschampo för det blir golvet extremt halkigt av. Hur som helst så trillade jag och stukade handen eller ev kan jag ha fått en spricka i något litet ben inne i handen för jag har inte kunnat lyfta något sen det hände. Så jag har inte burit något men jag hjälpte Emil och tapetsera klart i sovrummet. När jag köpte mitt första hus var min mamma hos mig och tapetserade och nu är jag hos mitt barn och gör samma sak. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar