Lussebullar, hemma fix och Lussecup

Var tar dagarna vägen? Nu är vi inne i julveckan och det är fullt upp men jag tycker jag har läget under kontroll. Jag har en hel del mat som ska fixas men det kan man ju inte börja med för tidigt. Julklapparna är nästan färdiga, en av de sista ska jag hämta nu efter jobbet.

I helgen bakade jag lussekatter för första gången på 15 år. De blev både goda och med lite stolthet säger jag att det också är de finaste jag någonsin lyckats åstadkomma. Slut tog de också väldigt fort :) Linnéa hoppas på att det inte ska dröja 15 år till nästa gång jag bakar och det finns faktiskt en chans att jag kommer göra om lite detta oftare än jag gjort.

 

Det finns många anledningar till att jag inte bakat på 15 år. Man kan ju fråga sig om det ens är så att man måste baka. Det tycker jag nog inte tillhör ett måste om jag ska vara ärlig. Gillar man det inte varför ska man plåga sig och göra det. Fast jag skulle nog gjorde det oftare om jag hade känt att det funnits tid. Att jag sen stökar till det så förbannat när jag just bakar har också varit ett hinder för mig. Så för att det då inte ska bli ett katastrofområde av köket måste jag kunna planera och göra allt i lugnt tempo. Diska undan och ställa undan varje liten grej efter att jag använt det. Nu fanns den tiden när jag bakade i lördags och för första gången i mitt liv kände jag att det till och med var lite roligt att baka.

 

Sen jag skrev sist har jag också blivit ett år äldre, 41 år. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir så tycker jag om att fylla år, för jag verkligen älskar presenter!  

Jag blev firad av de mina och den här under bara lyktan och ängeln fick jag av min Lizette.

Idag känner jag mig väldigt trött, jag bara sitter här och gäspar och gäspar. Jag saknar ljuset men nu är det inte långt kvar tills det vänder, tills vi går mot ljusare tider. Jag har inte riktigt börjat längta efter våren men det brukar jag göra bara vi passerat jul.

Så här fint var det här om dagen, nu är det nästan bara slaskigt och igår var det så halkigt att det inte ens gick att ta en promenad.

 

Som jag berättat förut så är jag verkligen inte så flitig med min träning just nu och då tänker jag att det får lov att vara så. Jag är normalt sett väldigt bra på att pressa mig men det går inte riktigt just nu.

 

Att vara nöjd och tycka att det duger med att promenera är svårt men det får lov att duga. Det är ju bättre jag går än att jag inte gör något alls.  

 

Vi har också väldigt mycket hemma just nu som måste göras. Det är lite konstig just nu vill jag bara städa, pyssla och fixa hemma. Andra gånger på året vill jag inte ens dammsuga för det är skit trist och vill bara träna och vara ute och gå i naturen. Jag tänker lite så att kan det inte få vara så att man liksom lever efter det. Nu när jag vill städa så städar jag. I söndags höll jag på hela dagen och vet ni vad jag fick faktiskt ihop 10000 steg bara genom att vara inomhus och städa. Fast nu var jag inte still en sekund utan verkligen flängde upp och ner i trappor och bar saker åt alla möjliga olika håll.

 

Min Linnéa gjorde så fint och ställde upp tomtelandskapet.

och Stina trodde det var en ny kattsäng.

 

Förra helgen jobbade jag men hade ändå en del roligheter för mig

på fredagen var jag och tittade på när Micke och Linnéa spelade lussecup. Lilla Linnéa, hon for och flög över planen. Jag fick vara nervös hela tiden att hon skulle skada sig. Så tillslut orkade jag inte titta längre utan gick hem till Gustav som oftast håller ett lugnare tempo 

mys med katten

 

På söndagen var jag på vernissage! tillsammans med min syster bland annat.  

Så himla fina tavlor, det kan nog bli så att jag köper en längre fram i vår tror jag.

 

Nej nu är det dags att ta röra på sig lite, 10 knäböj. För nu vibrerar det i mitt aktivitetsarmband att jag varit för still för länge!