Försöker vänja mig vid nya bloggen, för flytten är nu permanent. Det har inte gått att komma in på min passagens blogg på hela helgen. Jag är både arg och ledsen över det.
Barnens lov börjar idag, trotts att jag skulle vara ganska mycket ledig har jag tagit ledig en extra dag vilket ska bli väldigt skönt!
Jag startade dagen med att inviga köksön
Så skönt att se att vi snart är i hamn med detta jätte projekt. Jag skojade med Micke och sa igår: Förutom att skaffa barn, så tror jag de två största prövningarna för förhållandet är att planera bröllop och gifta sig och att bygga kök tillsammans. Barn har vi redan och de andra två prövningarna har vi också testat igår så vi kan nog konstatera att vi har ett stabilt förhållande :)
Ska jag vara ärlig och det ska man ju vara så är både Micke och jag slitna det här köksbygget tar på krafterna och är mer slitit än vad vi trodde. Det är kul att se hur fint det blir och det kommer bli så sjukt bra när det blir klart men vägen dit har ju varit lång och det är fortfarande en hel del kvar. Nu kommer elektrikern under veckan och i nästa vecka kommer kakelsättaren. Sen är det verkligen inte så mycket kvar! Hurra!!
I lördags fylld Gustav 11 år, och jag tror han hade en toppen dag. Vi väckte honom tidigt, eftersom jag skulle i väg och jobba, så han var jätte trött :( Medan jag jobbade hade Gustav och Micke en heldag tillsammans i Karlstad. Gustav fick en ny munkis och så fick han välja ett spel på Game stop.
När jag kom hem åkte vi till Taverna och åt mat, för man får ju önska sig vilken mat man vill på sin födelsedag och Gustav valde Pizza.
Han ser lite piggare ut här! När vi kom hem hade han bestämt att det skulle bli kladdkaka och grädde!
Eftersom jag är sjukt envis så gav jag mig ut på en löptur på lördag eftermiddag. Natten till lördag hade jag haft så ont i min höft att jag inte kunde ligga högersida. Det kan ju bli bättre om jag springer tänkte jag!
Nja, det blev kanske inte bättre precis :( Jag sprang lugnt, eller plågade mig fram i lite drygt 2 km. Sen tänkte jag att jag får väll gå istället men efter den plågsamma springturen klarade jag bara att gå 1½ km på grund av smärtan. Ja får väll lov att lyssna på min kropp kanske. Jag får dra fram cykeln och vila höfter ett tag. Mina Sara som själv haft problem med höfter och rygg sa att jag inte skulle springa på en månad. Jag över väger att lyda men det är inte helt säkert att jag klarar det.
Sen var det en annan sak som jag ska skriva om. Den 26 oktober 2002 födde jag inte bara min fina lilla Gustav utan det var också dagen som vi fick besked om varför vår Louise varit sjuk så länge. De misstänkte att Louise hade Leukemi och det visade sig senare att hon hade det.
Förra lördagen fick jag frågan av en bekant hur jag märkte att Louise hade leukemi? Hon berättade att hennes son var dålig och att de varit in till sjukhuset men fått åka hem för att avvakta. Hon var orolig och jag berättade och på pekade flera gånger att hon inte skulle ge sig om hon var orolig utan se till att en blodstatus blev tagen. Under veckan tog de äntligen blodproverna och jag kan inte få beskriva hur otroligt ledsen jag är att ännu en familj drabbats av det ofattbara. Jag har haft kontakt med mamman sen de åkte till Göteborg, det känns konstigt att veta nästan på sekunden precis vad de går igenom just nu. Hon var glad för att hon fick skriva till mig och självklart kommer jag vara till så mycket stöd som möjligt. Jag vet själv vad mycket stödet från någon som verkligen vet vad man går igenom betyder! Samtidigt drar detta upp väldigt mycket som gör ont och som kanske inte är helt bearbetat. Louise sjukdomstid är den värsta perioden i mitt liv. Ja den är faktiskt värre än när Magnus gick bort om man ska försöka jämföra. Båda händelserna är det hemskaste jag varit med om, men när Magnus gick bort fanns ingen oro, det värsta hade redan hänt och inget kunde bli värre!! Med Louise sjukdom gnagde oron i mig hela tiden, jag var så rädd. Rädd att hon skulle få infektion, rädd för vattkoppor, rädd för att medicinen inte skulle hjälpa, rädd för att hon skulle ha ont, rädd för återfall och den största rädslan av alla rädd att hon skulle dö för mig.
Just nu är mina tankar hos min bekanta och hennes son.
Varje går insjuknar 300 barn i cancer 1970 överlevde 1 barn av 4. Idag överlever 3 barn av 4. Trotts det är cancer den vanligaste dödsorsaken på barn mellan 1 år och 14 år. I vår familj skickar vi inga julkort utan skänker pengar till barncancerfonden för det du också!!
Klicka på bilden för att läsa min berättelse!
Jag har hela mitt liv lidit av höstnedstämdhet, det brukar börja när vi ställer om klockan och så lättar det vid lucia ungefär. Nedstämdheten har så klart varit värre sen 2002 då jag också har det tuffa minnet sen Louise blev sjuk.
Detta med att vara nedstämd på hösten är verkligen inte kul. Jag vet vad jag ska göra åt det men just när jag är där nere är det svårt att bara göra dessa saker. Jag försöker vara ute mycket och få så mycket ljus som möjlig. Jag brukar också försöka planera in lite roliga saker just under de jobbigaste veckorna. Tänk om man kunde få in en utlandssemester till solen just den här tiden. Det ska jag försöka planera in nästa år för då bygger vi inget kök i alla fall och jag tror att det skulle vara väldigt bra för mig.
Nu är det dags att ta tag i dagens göromål, jag har en hel del som behövs göras. Lite träning ska det bli också innan det är dags för att spendera eftermiddagen på mitt jobb.
Önskar er en fin dag kram Pillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar