18 år, egentid och höstskor

Hur ska man som mamma kunna få in i huvudet att ens minsta barn är 18 år. Efter att ha varit vårdnadshavare i nästan 25 år, mer än halva mitt liv är jag nu inte längre vårdnadshavare för någon. Mamma är man ju alltid men jag har liksom gjort mitt nu. Linnéa och Gustav bor ju kvar hemma än fast den här dagen känns ändå i hjärtat. En tår föll faktiskt när jag tänkte på det. Samtidigt som man är så glad och stolt att man lyckats uppfostra barnen till bra vuxna människor. Jag är också lättad och fri, att för första gången på 25 år kunna sätta mig själv först lite då och då. 

Grattis min älskade unge på 18 års dagen!!!

Jag har aldrig varit bra på att se till mina egna behov. Jag vet att man måste det men jag har alltid känt mig egoistiskt när jag gjort det. Fast när man exempelvis har fyra barn mellan noll och sex år, så som det var för 18 år sedan. Är det kanske tur att man har ett väldigt litet ego för det fanns ingen tid över till mig. På den tiden kunde egentid vara att få duscha ifred 🙈 

Sen gick åren och jag fick mer och mer egentid och först visste jag inte vad jag skulle göra av den, det har jag skrivit mycket om förut här på bloggen. Nu har jag hittat saker jag vill göra och kommer att göra. Jag tror att detta är vad som verkligen menas med att livet börjar efter 40. 

Jag tog en långpromenad i skogen här om dagen och då funderade jag verkligen på varför jag inte gjort det på så länge. Jag älskar ju det, så jag ska försöka komma i väg oftare eller så ofta som kroppen är villig att samarbeta i alla fall. 

Jag tycker det är för jäkla varm ute nu, jag vill ha höst och är trött på sommaren. Det får man knappt säga som svensk men jag älskar verkligen inte sommaren. I fredags när jag skulle till jobbet var det i alla fall så svalt att mina nya röda höstskor invigdes. 

Micke har varit på sin årliga golfresa den här helgen och jag åkte upp och hälsade på Emil. Så himla mysigt att få umgås ordentligt även med sina stora barn ibland.