Kräftor, orakelkort och höstblommor

Det är snart kräftpremiär och tänk vad min älskade make längtar. Det årliga kräftfisket är en tradition som går långt tillbaka i hans liv. Det har fört med sig att vi alltid har vår stora kräftfest några veckor innan det är dags för kräftfisket för då måste alla kvarvarande kräftor ätas upp. Fast det är en ganska trevlig tradition. Jag gillar dock inte ens kräftor, så det är därför det blir så mycket annat till kalaset, Västerbottenpaj, kycklingpaj, räkor, krabbröra i smördegsform, sallad, bröd och hemgjort Aioli. Jag hittade en skitbra recept från ICA lägger det längst ner i detta inlägg.

Det känns som om det är höst redan och jag gillar hösten. Det är min bästa årstid. Man får boa lite hemma och sen kan man plocka svamp. Jag är ju en person som gillar att plocka svamp men äter dem inte. Nu låter det som jag är väldigt kräsen som varken äter kräftor eller svamp men jag äter nästan allt annat det är bara sex saker jag inte äter och det är som sagt kräftor, svamp, surströmming, lever, banan och fiskpinnar och av de sex är det bara surströmming och lever jag inte alls äter det andra går om jag måste. Det är lite lustigt det där med att vara kräsen. Jag tänker på att jag har ett barn som är väldigt kräsen och tre som äter nästan allt. Konstigt tycker jag.   

För ett tag sen köpte jag en orakelkortlek. Jag skulle inte säga att jag är ett medium precis men ibland blir jag nästan lite rädd för mig själv. Min vän som verkligen är ett medium hon säger att man ska lite på sin förmåga men jag har ju alltid hela tiden sagt att detta bara är hokuspokus. Sen när man upplever saker och känner saker som man inte kan förklara eller som stämmer vill jag ju tro även om det går i mot min tidigare övertygelse. 

Jag har varit till Magnus med lite höstblommor också. Ja åren de går, det är som jag skrivit om tidigare 15 år sen han gick bort. På ett sätt känns det som om det är ett helt liv sen och på samma gång känns det som igår. Magnus blir aldrig äldre än 38 år. Jag är äldre än honom nu och en gång kommer jag verkligen vara mycket äldre än honom och det känns så konstigt.

Jag är nu inne på min tredje arbetsvecka efter semestern och nu känns det verkligen som om man aldrig varit hemma och ledig. 

Nu har jag ingen blid på dem men om ni minns bilden på mina fina palettblad så kan jag säga att de är ett minne blott nu. Jag vet inte vad som hände med de tvärdog allihop eller två har jag kvar men alla som var i ett av mina fönster dog samtidigt nästan. Så nu har jag inte det intresset längre för jag blev sur för jag tog verkligen hand om dem så det känns som de har svikit mig.