I lördags fyllde Emil 20 år.
Min fina älskade son. Jag kan inte vara stoltare än jag är över honom. Att ens barn växer upp och blir fina, ansvarstagande och underbara människor måste vara den största lyckan som finns. Emil och hans Elin har precis köpt sig en lägenhet och flyttar in i den i maj.
Den här veckan har semester!
Så himla skönt, är är verkligen i behov av ledig just nu.
Jag behöver vila! Jag har drabbats av den där förlamande tröttheten igen. Den som kommer när jag inte ligger helt bra i mina sköldkörtelvärden.
Den här tröttheten är lite komplicerad. För man blir inte piggare av att vila man är lika sjukt trött i alla fall och kan sova hur mycket som helst. Det är samtidigt viktigt att vila för i detta tillstånd blir man utmattad av lila minsta.
Nu är det inte meningen att detta ska vara en sjukdomsblogg men jag måste ändå få berätta om vilket jäkla strul det innebär att ha fel på sköldkörteln.
Efter att ha diskuterat min Lio-dos med läkaren igen och ifråga satt den extremt konstiga doseringen. Kollade hon upp det hon skrivit ut med en endokrinolog och fick klart för sig att hon gjort fel och bad mig om ursäkt. Ja man får vara sin egen doktor ibland. Hade jag tagit den dos hon föreslagit hade jag blivit sjuk.
Endokrin läkaren hon pratat med ville skriva en remiss till Endokrin i Karlstad för att ställa in Lio men det är ingen idé, för i Karlstad kommer de inte ta emot mig. Där säger de att jag har Hypotyreos men att jag inte ska ha någon behandling.
Vi bestämde att vi ska avvakta med Lio ett tag till. Jag får istället höja min Levaxin dos, för att få ner THS som stigit sen jag tog prover sist och som förklarar varför jag känner mig förlamat trött igen.
Jag vill verkligen få ner TSH för att jag ska få bli pigg igen. När THS är högt får jag även inflammation i senskidan i handen. Fråga mig inte hur det hänger ihop men det har ett samband. Jag har verkligen försökt att få fram någon fakta om hur det hänger ihop men det enda jag hittar är att inflammation i senskidan i handen kan vara att tecken på RA, SLE eller Hypotyrios. RA och SLE har jag inte. Nu hoppas jag verkligen att bli pigg igen och att min viktökning ska stanna upp.
När jag tänker på detta blir jag så himla ledsen, hur kan det få vara så här? Hur kan läkare tycka att jag ska gå omkring i min trötthet och må skit och säga att mitt mående är av sekundär betydelse?
Igår var Gustav och jag till BUP har man en npf-diagnos måste man ha ett intyg när man söker om körkortstillstånd. läkarbesöket tog 4 minuter. Jag förstår att intyg kan vara nödvändigt i vissa fall men för oss kändes det väldigt onödigt. Gustav har verkligen det som kallas för högfungerande Autism.
Efteråt lunchade vi på Bergvik och handlade lite kläder åt Gustav. Han använder bara en sorts kläder så han är absolut enklast att köpa kläder åt. IKEA fick ett besök också. Jag behövde några små grejer till husbilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar