Röttmärke, tapetsering och livets pussel

Nu är det så länge sen jag skrev. Vet inte om det är tid det är brist på egentligen utan det är nog mer så att livet ser inte ut som det gjorde förut. Förr kopplade jag av vid datorn när jag kom hem efter en lång och pratig arbetsdag. Nu mer sitter jag framför en dator hela dagarna och det är verkligen inte vad jag vill göra när jag kommer hem. Då vill jag ut och gå, få friskluft och umgås. För den största skillnaden på det jobb jag har nu förutom att jag jobbar 12,5 timmar mer i veckan är att jag inte är helst socialt utmattade när jag kommer hem. 

Jag ska till vårdcentralen idag. För snart tre veckor sen var jag där sist. Jag har ett rött märke på mitt ben. Jag är orolig för att det ska vara Borrelia.
På första bilden är hur det såg ut från början och andra bilden som det såg ut efter en vecka. När jag var till vårdcentralen första gången sa de att det var ett blåmärke men nu har "blåmärket snart vandrat runt hela min fotled. Det är dock mycket blekare nu men jag vill ju veta vad det är för jag tror inte på blåmärkesteorin längre, för blåmärken brukar inte klia.

Detta är vad jag pysslat med i två veckor.

16 rullar senare blev jag äntligen klar. Jag är inte någon expert på att tapetsera men det blev riktigt bra men det tog också en jäkla tid för mig.

Vet ni jag tror jag är på rätt väg när det gäller min kris i alla fall. Livet förändras hela tiden och bland förändras det så mycket att man måste lägga om pusslet och då tar det ett tag innan alla bitar är på plats.

Förra helgen bjöd vi alla våra barn på mat. Tid med alla det mina, då mår jag verkligen som bäst.

Jag har det egentligen så himla bra nu, bara jag får vänja mig vid att livet inte ser ut som det gjorde förut. Jag är ledig mycket färre vardagar nu för tiden men den här helgen inföll min tre ledighet. Så i fredags gick jag upp tidigt och passade på att göra frukost till Gustav och Linnéa innan de skulle till skolan.

Det var mycket uppskattat. Jag tycker att jag jobbar så mycket mer nu för tiden och visst det gör jag. 12,5 timmar mer i veckan för att vara exakt. Jag har hela tiden varit lite orolig för att Gustav och Linnéa ska tycka att jag aldrig är hemma. Därför var det så glädjande det hon sa till mig i fredagsmorse. Hon tycker jag är hemma mycket mer nu. Hur går det ihop?? Jo för henne är det nog så. Förut jobbade jag färre dagar men jag var inte hemma förrän 19:30 de dagar jag jobbade och då tyckte hon att de var själva nästan jämt. Det värmde mamma hjärtat det!

Jag kämpar för att få alla bitar på plats i mitt nya livspussel och en bit som inte riktigt passar är min styrketräning.

Förra veckan fick jag i alla fall till ett pass men jag skyller på att jag faktiskt varit sjuk effektiv och fått massa andra saker gjorda som också behövs göras. Som att tapetsera klart, städa ur husbilen och så har det dessutom varit öppethus på skolan. 

Gustav i hemkunskapen. 

Jag måste vara mer nöjd med det jag verkligen gör, för jag tar ju promenader och jag kommer i väg och tränar. Inte lika som förut men som sagt så kan jag ju inte få alla pusselbitar på plats på en gång.