Skidor, mellomys och endorfinknarkare.

När jag släppte in katten talade hon om med ett starkt jamande att det inte ens är väder för en katt idag. Det blötsnöar och är 1°C ute. 

Det var aningen bättre igår så jag är glad att det var då jag skulle köra min utmaning till mig själv. Tiden är inkl kisspauser, fika och omvallning men så himla mycket snabbare per kilometer är jag tyvärr inte ens utan pauser även om det gör någon minut. 

Längsta sträckan jag någonsin färdats på ett par skidor och ångesten inför Halvvasan är total! Jag kollade på tiderna från förra året och jag kommer komma sist förmodar jag. Idag har jag träningsvärk delux och funderar på hur fan jag ska klara att åka 4,5 mil när jag var död efter 2,5 mil. Fast jag hoppas att stämningen och bättre vallning ska göra skillnad. 

Efteråt kände jag i alla fall att jag var värd ett bubbligt bad!

Förra veckan var jag med Emil på studiebesök på den gymnasieskola han har tänkt att välja. 

Det verkade vara ett program som kommer passa Emil perfekt, förutom data för tekniker så ligger även E-sport på schemat. Mamman fick bra magkänsla. Förutom att då kommer han att flytta från mig på veckorna! :( 

Det här med E-sport är verkligen en hel värld som jag inte ens fattar, men de som kommer undervisa i detta är licenserade domare och eleverna kommer få tävla för att kunna bli så bra så man kan tjäna pengar på detta. Tur att jag inte behöver sitta framför ett spel för att tjäna mitt uppehälle. Jag kan inte ens titta på dessa 3D spel för jag blir så illamående att jag kräks, fast å andra sidan är det nog något galet med min balans eftersom jag blir sjösjuk i en eka.  

Ja vad gör jag annars om dagarna jobbar, tränar, städar och tvättar. 

Cykelintervaller 

och skidor. Vissa dagar är det så vackert ute som man nästan blir religiös :)
 
Städar gör jag också och i fredags tog jag tag i gamla rummet. Jag älskar mina gamla saker. Ärvda, auktionsgods och nya med gamla stil. Jag är ständigt ute på auktionssidor för att hitta nya fynd. Jag ska tapetsera om i det här rummet nu i vår men är inte helt klar med mig själv om vad det ska bli tapet. Självklart blir det något i gammal stil. 


Förra helgen drog det igång, detta älskade och hatade spektakel. 

Jag mutar min man för att titta på det med oss, han är lika motvillig varje år. 

Han är i alla fall på plats i tvsoffan även om han kanske inte är så vaken :)

Till Mello ska det vara mellomys, det hör till och hemgjord pizza fick det bli under helgen.
 

Den här helgen är jag ledig men förra helgen jobbade jag. 

Jag ska vara med på en bowlingtävling i morgon. De har som tur är ett pris som heter Lucky Loser. Det kommer jag förmodligen att vinna. Vi var till stan och tränade lite i lördags i första serien fick jag ihop hela 82p. Gjorde i alla fall 160 i sista men som sagt jag tränar ju alldeles för sällan men det ska bli kul i alla fall. 

Söndag efter jobbet spenderade jag på elljusspåret här hemma och tränade backar. Tränar mod och även om det går långsamt så känner jag faktiskt att jag blivit modigare. Jag övar genom att gå högre och högre upp och sen åka ner! 

Måndag, tisdag och onsdag jobbade jag heldagar på jobbet 9-19. Då hinner man inget annat än att jobba. De arbetstiderna är verkligen hemska! Fast för mig funkar dem bättre än 7-17 i alla fall. För varken mig eller Gustav är tidiga mornar något bra. Om jag började klockan sju skulle jag ju inte kunna vara med och se till att Gustav kom till skolan och då skulle han nog inte göra det och mina leder skulle inte fixa det heller. Det fick jag tydligt veta i onsdags när jag försov mig. Barnen hade studiedag och jag skulle bara blunda 10 minuter till och somnade om. Jag hade 30 minuter på mig och då gör min kropp ont och är stel. Jag behöver mina timmar på morgonen för att mjuka upp mig. Så detta med val av yrke är ju faktiskt också ett steg i hur jag ska kunna må så bra som möjligt. 

Nu åkte jag i och för sig 2,5 mil skidor igår och att då gnälla om att jag har ont i mina leder som fan och haft det de senaste veckorna, känns det lite som om ingen skulle tror på, men jag har ont men är sjukt envis. Jag blir så frustrerad över detta med min höft, min fot och mina fingerleder. Foten verkar inte bli bättre :( Jag måste ha tålamod men tålamod är inte min grej riktigt. Mamma säger att jag måste acceptera att jag har en reumatisksjukdom och kanske vila. Jag sa att jag faktiskt hade vilat från träningen i 3 dagar men då påstår mamma att om man jobbar 9-19 i tre dagar i rad inte är att vila. Visst är hon konstig min mamma? :) Nej det är ju kanske så att jag är dåligt på att vila men jag måste få träna för att må bra och när jag inte kan träna för att kroppen vägrar, går sönder och motarbetar mig blir jag sjukt frustrerad. Det är något i min stressade natur som blir lugnt och stilla när jag tränar! En del kallar det för att man är endorfinknarkare och ja så är det kanske men det måste vara bättre att vara det än att vara soffpotatis och rökare! Klart att jag ska försöka acceptera min sjukdom och jag vet att jag måste det för att bli bra men att acceptera betyder att jag kanske måste skruva ner mina mål och det är inte så lätt för den som är målinriktad. Jag tänker så här i september ska jag springa 15 km och då måste jag ha läkt och vara bra i min höft och fot. Om jag inte är bra borde jag ju naturligtvis inte springa men då ställs förnuftet mot mina målsättningar och har jag klara alla grenarna i halvklassikern och bara har springningen kvar kommer jag ju att springa om jag så ska tejpa hela foten för att klara det! Men nu håller vi tummarna för att jag kommer läka ihop så jag kan springa utan problem!