Rotmos kalaset, markarbetet och man kan aldrig få för många kuddar

Igår när jag åkte från jobbet var det ett sånt där kolsvart novembermörker. Vägbanan sväljer allt ljus och inte en stjärna syns på himlen. Jag brukar bli lite låg just den här tiden. Jag tycker det gått väldigt bra i år, känner mig inte alls särskilt låg faktiskt. Jag funderar lite på om jag gjort något annorlunda i år som jag kan ta med mig till nästa år. Det enda jag kan komma på som jag möjligen gjort annorlunda är att inte lägga så mycket vikt vid att det är mörkt och blött. Jag brukar hittat på lite roliga saker som jag har att se fram mot i november och det brukar lätta upp också. En sån sak som vi gör i november och som med åren blivit en tradition är "Rotmos kalaset". Det började med att alla barnen när de var små fick önska sig sin favorit rätt på sin födelsedag. Jesper önskade sig alltid rotmos och fläsklägg och alla älskar det så den traditionen har blivit kvar. Det är också alltid i samband med farsdag så det är en perfekt tid att samla familjen.

Min fina familj ❤️

Det var lite jobbigt att Linnéa inte var med men hon har det bra i USA. Vi skriver varje dag. Jag är tacksam för tekniken som finns idag, ett facetime samtal är ju helt ovärderligt. Även om jag nästan saknar henne ännu mer precis när man haft ett sånt.

Aaron är snäll och skickar bilder på henne. Det ser inte ut som att hon lider i alla fall 😍

Det går framåt med arbetet på udden. Micke håller på med markarbetet. Gamla huset är rivet och vi har fått dit grus och jord. Det är tyvärr inte så himla mycket som jag kan hjälpa till med än.

Utan min uppgift är mer att se till att han inte svälter eller jobbar ihjäl sig min kära make. Första måltiden där ute blev pizza i vårt väldigt väl ventilerade "kök".

Vi har ställt upp husvagnen så det kan hända att det blir en första övernattning på udden framöver.

I helgen tog vi lite paus från udden. Micke åkte på fiskeresa och jag hade tjejfest. Jag tycker verkligen att det är kul att få fixa och laga mat att bjuda på.

Jag hade en trevlig fest och Micke hade ett lyckat fiske, vi behöver alltså inte köpa någon jullax i år. (jag vet att det är en Öring på bilden, men han fick lax också).

Tänk att jag ska flytta. Det känns fortfarande overkligt, det är väldigt mycket kvar att göra innan det står ett hus ute på udden. Det är också väldigt mycket jag behöver göra i mitt nuvarande hem för få plats i mitt nya sen. Jag kommer få ha en jätteloppis sen. Bara för att ta ett exempel, så tror jag utan att ljuga att jag äger ett hundratal ljuslyktor 🙈 inte fullt lika många vaser men många såna har jag också. Fast värst blir linneskåpet och ändå är det renast en gång. Jag har levt efter mottot: man kan aldrig få för många kuddar... men jag tror nu att man faktiskt kan de 😂😂

Vad tror ni kommer jag kunna lära mig att leva med den här utsikten 😍