Jag vaknade av något konstigt ljud i morse, det lät som om någon bankade på dörren. Så bankade det igen och min yrvakenhet uppfattade jag tillslut att det verkligen var någon som bankade. Helt yrvaken sprang jag ner i nattlinnet och fick upp dörren. Det var hantverkarna som var här i exakt rätt tid, vilket man inte är så van vid när det gäller hantverkare precis men en guldstjärna till dem. Micke ska nu äntligen få den nya garageporten på plats
Jag blir lite stressad över att min kropp och jag fortfarande inte är helt överens om hur mycket jag ska träna. Den gör ont och vill inte alls så mycket som jag. Jag vet att jag måste hitta en medelväg för att både hålla och komma framåt. Jag önskar mig snö så jag kan åka skidor men december har verkligen blivit en höstmånad nu för tiden.
45 minuter på cykeln inne är verkligen sjukt tråkigt men också väldigt bra träning. Nu har jag haft ont i rumpan sen dess men idag ska det bli träning av i alla fall. Jag får nog köra styrka idag för svanskotan vill fortfarande inte att jag cyklar.
Linnéa och jag har bakat pepparkakor.
Med åren har jag lärt mig en massa saker. Som att baka pepparkakor på barnens villkor. Jag har alltid en förmåga att skapa en vision om hur det ska vara och sen nästan tvingar jag barnen att vara med och baka och många pepparkakor ska det bli. Det jag gjorde annorlunda i år var att jag frågade vilka som ville och de andra behövde inte vara med. Vi bakade några pepparkakor eller så många som Linnéa hade tålamod till. Det blev bara 20 stycken men vi hade trevlig under tiden! Det är så himla lätt att utgå från en vision om hur fint och stämningsfullt allt ska vara och sen blir det skit av allt och man blir besviken.
Har man som jag barn med både Asperger/ADD/ADHD så blir det oftast inte som man har tänkt. Det är helt nödvändigt att tänka på vilka förutsättningar som finns innan man drar igång en stort pepparkaksbak som i detta fall. För man ser ju framför sig hur saker ska vara. Ett annat exempel var när vi var på Zakyntos i september. Vi skulle vara vid poolen en dag. Linnéa plaskade omkring som en säl men Gustav ville inte bada. Han ville vara på hotellrummet och för sig själv. Han ville spela DS och vara ensam. Då är det så lätt som mamma att tycka att det är fel att han är ensam och tycka synd om honom. Här har jag haft mycket att lära och sen låta honom vara på rummet för det är just det han vill vara mest av allt och det han behöver.
I lördags var jag på julgalen igen. Den här gången i Löfbergs lila arena.
Den här gången var det med mina goa arbetskompisar!
Även denna julgala bjöd på storslagen underhållning!
Vi hade en jätte trevlig kväll, maten var dock inte alls bra men showen och sällskapet var det inget fel på.
Jag och lillasyster
Så har jag också blivit 38 år
Fick frukost på sägen av Louise
och andra fina presenter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar