NP, höfter och månadsgivare

Lutar mig mig tillbaka i stolen vid datorn och sätter mig här för att skriva. Idag är jag trött, känner mig väldigt sliten faktiskt. Jag är tack och lov ledig så jag behöver inte stressa i väg till jobbet i alla fall. 

Där emot ska vi till Karlstad. Jag, Micke och Louise. Efter 3 års väntan är det äntligen dags för Louise utredning på NP-enheten. Ja hon hann nästan bli vuxen innan hon fick komma dit. Det är inte klokt att man ska behöva vänta så här länge. Men det 19 mars vet vi om hon får någon diagnos eller inte. 

Jag är verkligen inte bra i min höft eller i min fot. Jag är övertygad om att jag kommer bli bra i min fot. Höften där emot är jag orolig på riktig för. Jag har haft ont i den konstant sen december 2013. Jag har tränat i alla fall, sprungit på min onda höft fram till jag fick ont i foten, då var det slut på löpningen för min del. Jag har inte kunnat springa sen september. 
Jag tar korta promenader mellan 2 - 3 km fast det är knappt att det funkar. Jag är lite negativ och orolig för detta och undrar när fan det ska bli bättre? 

I helgen var vi och hälsade på Mats och Rosie i Ludvika 
 
Vi fick en fin present som jag nu placerat i soffhörnet.

Jag har länge tänkt på att man borde ge pengar till något. 100 kr i månaden har man ju faktiskt råd med men det har inte blivit av. Det finns så många saker som man skulle vilja ge pengar till.  
Mitt val blev att ge ett bidrag till barncancerfonden. Att alla barn ska överleva cancer låter som ett väldigt bra mål. 

Igår var det hur härligt väder som helst och det blev en promenad. 
En väldigt kort promenad som gjorde att jag fick jätte ont i höften och haltade på jobbet sen. Jag blir så ledsen över detta. Dock tror jag att jag sakta börjar acceptera detta eller jag måste acceptera det. Jag kan ju inte gräva ner mig totalt för det här. Men jag vill springa, fast för tillfället är målet att kunna gå och jag kan ju inte det ens så :( Nej fy vilket inlägg detta blev. Det är inte meningen att jag ska vara så negativ. Jag ska bara hitta ett bra sätt att förhålla mig till detta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar