Funderingar, finskor och en nospärla

Som ni vet så har jag mina små och stora funderingar i livet. Jag är inte av den typen som räknar likes på facebook men reagerade över en grej hör om dagen. 

Som jag skrev här på bloggen har jag blivit månadsgivare till barncancerfonden och publiserade mitt diplom på FB, diplomet fick 21 gilla och 1 kommentar.

Den här bilden på vad jag och min älskade lillasyster unnade oss som frukost på jobbet fick....... vad tror ni?

58 gilla och 5 kommentarer. Nej jag är inte bitter :) Läste också en artikel i Aftonbladet som faktiskt säger samma sak. Vi människor klagar på att det skrivs spaltmeter om vilken väska som prinsessan Madelene har meden att 20 människor omkommit i Uganda får en notis på två rader. Fast när de gör tvärt om på tidningarna för de har faktiskt provat eller de dagar som de skänker en del av försäljningen till välgörenhet sjunker försäljningen. Att detta är sant är sorgligt och jag är säkert inte bättre än någon annan. Men jag försöker vara medveten om det. Det är precis som det här filmerna som florerat på FB där en person faller ihop och blir liggande och ingen hjälper till. Det kan jag lova er att jag skulle göra. För jag har till och med gjort det. Hittade en man i vägkanten som jag kollade upp och fick tillslut klart för mig inte var sjuk utan bara berusad. Fast jag fick honom på fötter och skjutsade hem honom. Det behöver man inte men kolla vad som har hänt fördomsfritt är i alla fall vår medmänskliga skyldighet. 

Jag har fortfarande förbannat ont men är i alla fall på bättre humör.  

Fast det är inte alltid så kul att ha ont speciellt inte på nätterna, svårt att sova och sen trött dagen efter. Att inte kunna träna får mig att känna mig ur form och jag är verkligen svårt att känna mig nöjd med att bara rehabträna, fast å andra sidan lägger jag ner allt som jag ibland har lust med så kommer jag väll inte igång igen. Så idag ska ska jag köra arm och övningar på bollen.

Ja jag säger bara det fy vad gnällig jag känner mig. 

Men att acceptera att man har en sjukdom är inte helt lätt och heller inte att acceptera att man inte kan röra sig som man vill. Jag jobbar på det, fast ibland när det blir ett bakslag som efter helgen.

Jo det var så att min älskade pappa fyllde 60 år och vi var bjudna på födelsedagsfest. Jag gillar att få klä mig fint och jag älskar klänningar. Så med min fina gröna Desigual klänning på mig stod jag i hallen och valde skor. Mina gympadojor med bra sulor eller mina finskor som ändå har dämpning i klacken var valet enkelt de blev de högklackade finskorna. Fast jag var ju halt redan efter 2 steg så: hur tänkte jag egentligen. Trotts att jag satt mest stilla skadade detta min fot väldigt :(

Annars var kvällen trevlig 

Pappa fick många roliga presenter som jag tror han var nöjd med!

För tillfället håller jag smärtan i foten i schack genom att tejpa foten och värktabletter. 

Jag gillar inte att behöva ta medicin. 

Jag köpte en ny nospärla när jag och Lollo var i Karlstad

Jag har haft pärlan i näsan sen jag var 18 år men så tappade jag den för ½ år sen och kom på att jag inte ska vänta för länge, då kan ju någon tro att det är någon åldersnoja att ta hål i näsan För just åldersnoja är ju inget jag lider av :)