Dagarna ramlar på och jag har haft en vecka när huvudet
varit extra fullt med funderingar. Jag har såna perioder ibland, det är både för
och nackdelar med det. Kommer jag fram
till något bra så är det ju naturligtvis bra men funderar och analyserar mitt
liv för mycket kan det faktiskt bli negativt.
Det jag funderar mest på just nu är kost och träning. Jag
har fått så mycket tips och råd och jag suger till mig allt på en gång. Det
blir för mycket, så mycket att det inte blir något av något. Det är styrka,
skidor, bollövningar, gummiband, rehab-träning för höfter, fötter, det är
intervaller på cykel och det är plankan och magövningar.
Fast tränat har jag gjort men jag vet inte vad jag ska lägga
fokus på.
Det blev lite skidor under veckan
Abstinensen efter löpningen blev för stor och jag sprang i torsdags bara 1 km men, jag blir så arg på mig själv för nu har jag ju lite ont igen. Jag hade inte ont det var därför jag sprang. Sen drog jag lillbruden på spark 2 km och det var jobbigare än 5 km normalt brukar vara. Efter det skottade jag uppfarten. Men att inte springa är för mig att inte träna och det är där jag måste tänka om.
Det är detta som jag funderar väldigt mycket på och nu äntligen har
jag kommit fram med en plan.
Vad var det då som hände? Jo någonstans på vägen ställde jag
högre och högre krav på mig själv, jag utsatte min kropp för större
påfrestningar än den klarade av och jag lyssnade inte på när den sa ifrån och
för detta fick jag en så kallad stressfraktur.
Fokus måste ligga på att man tränar för livet. Jag tränar för att även om 5 år kunna springa en mil kanske två till och med och snabbare än jag gör nu.
När man är 36 år när man börjar träna och har en kropp som aldrig tränat är det okej att köra hårt men att vila är minst lika viktigt. Jag har tyvärr alltid bråttom. Att bygga kondition går fort, att bygga en kropp som håller och hänger med går saktare. Fast jag är ändå sjukt stolt över att tränat mig från 500 m till 15 km på 9 månader!
Ni ska få reda på hur min kost och träningplan ser ut men den är inte helt klar...... långsiktigt tänk är i alla fall huvudingrediensen med första delmålet om 8 veckor!
Nu ska ni få en summering av resten av min vecka ☺
Efter jobbet i onsdags åkte jag till stan på klubbmöte med BK-Filippa. De överraskade mig med en blomma och smörgåstårta för att de inte firat att jag gift mig än.
Visst är blomman fin? Den pryder min köksö. Torsdagen har jag redan skrivit en del om, det blev mycket träning.
Men jag städade och fixade, nu har jag äntligen fått upp gardiner i köket. Är så nöjd både med gardiner och mina egen sydda kuddar till kökssoffan. Sen avslutade jag med att torka golvet, finns det något som luktar godare än ny torkade golv. Om man inte använt en sur golvmopp förstås men det gjorde jag inte. Fixade middagen till jag skulle få hem min älskling
Sen tyckte jag verkligen att jag hade gjort mig förtjänt av lite CAVA
Jag har haft en annons ute på Blocket för att hitta ett bra hem till min lilla Nicki. Det var inget lätt beslut detta men Lillan min äldre Maine Coon hona har hatat Nicki från första stund. Hon har varit väldigt rädd för henne och knappt inte vågat visa sig på nedervåningen Nicki kom hit och tog över hennes hem. De slogs på nätterna och det var i alla fall 3 - 4 nätter i veckan man vaknade av det. Jag fick ganska många mail från människor som ville ta hand om Nicki och hon är ju en helt underbar katt så det förstår jag. Jag satt ett lite högre pris på henne än vad det brukar vara på huskatter men inget opris, nu hade Nicki ingen stamtavla så jag sålde henne som huskatt. Men de som prutar och försöker få henne billigare gick ju bort på en gång har man inte råd att köpa en katt för samma summa som hennes försäkring kostar på ett år har man inte råd att försäkra henne och då väljer jag att inte sälja henne. Nu hittade jag ett perfekt hem åt henne, de åkte 30 mil hit för att hämta henne och de har ordnat med en FB-sida så vi kan följa vår lilla Nicki. Hon klev in i transprotburen själv. Tror hon kände på sig att det blir bra, det kan ju inte varit så kul för henne heller att de slogs hela nätterna katterna. Fast det kom tårar på både mig och barnen och det är tomt här hemma men det märks redan på Lillan. Hon vågar vara på undervåningen nu. I söndags hoppade hon upp och lade sig på Mickes mage framför TV:n och det gjorde hon alltid förr men inte en enda gång sen Nicki kom hit. Slutet gott allting gott. I Lördags var vi till Karlstad och firade Gudde som fyllt 50 år. Vi blev bjudna på god mat och dryck. Själv hade jag tyvärr lite bråttom hem till min sjuka Linnéa som hade feber och var hostig. Grattis än en gång!!Jag som brukar ta så mycket kort tog bara två!
och det blev på mina älskade små systrar ♥. De bästa som finns!
De är verkligen de bästa som finns för det är de som ALLTID finns. Var rädd om dina syskon, ta dem inte förgivet!
Linnéa och Lollo hade soffmys till mello när vi kom hem så vi anslöt oss bara.
Vi tyckte att helt rätt låter gick till final. YOHIO är ju mina tjejer stora idol.
På söndag morgon kände både jag och Micke oss hängiga men Micke hade bowlingmatch så vi drog i väg i alla fall. Fast Micke orkade inte spela klart. Så vi vände hemmet i för högfart visade det sig.
Ja man har inget att skylla på, det gick för fort. Micke brukar inte köra för fort och just där vi blev stoppade, brukar han alltid säga till mig när jag kör: Pillan det är 70 km/h här. Jag säger inget om det heller för jag vet att jag har lite för tung fot när jag kör och hade jag kört hade vi förmodligen fått högre böter men men kan inte ens säga att det är läropengar för det är ju inte så att man inte VET att man inte för köra för fort. Man får helt enkelt försöka att inte göra om det! Vi blev allt sämre både Micke och jag. I måndag låg vi i varsitt soffhörn och gjorde inte ett skit. Jag var bättre igår och gick till jobbet, ja kanske inte för att jag egentligen kände mig okej utan för att det är skit tråkigt att ligga på soffan. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar