Skidtur, snakebite och vinterkläder

Vaknade med huvudvärk delux i morse. Vet inte om jag håller på att bli sjuk kanske. Har i alla fall tagit några huvudvärkstabletter och fyller på min kropp med vätska, för jag är väldigt dålig på att dricka. Jag dricker nästan inget, inte ens till maten, utan det blir 8 koppar kaffe om dagen och 
det är liksom allt jag dricker. 

Igår körde jag ett långpass på skidor. Jag har haft träningsvila sen jag skadade mitt knä, men nu var det dags igen. Knät är väldigt mycket bättre, men det känns fortfarande. 

Jag åkte fram och tillbaka och åter och fram på elljusspåret, allt för att slippa nedförsbackarna. Nu behöver jag faktiskt inga nedförsbackar för att jag ska trilla för det klarar jag av ändå. Vill man garanterat falla så ska man sätta staven mellan skidorna när man åker, jag provade två gånger och det var en hundraprocentig utdelning, föll båda gångerna. Att svara i mobilen i medlut är inte heller bra. Svaret på frågan vad man gör då blir: Sitter på rumpan på elljusspåret! 

Efter många vänder började jag känna mig trött och hoppades att jag inte skulle ha så många kilometer kvar för att få ihop en mil. Förvånad och väldigt glad blev jag när jag såg att jag faktiskt passerat en mil med två kilometer. 

Detta är verkligen min form av träning när jag inte har någon tid att passa. Bara åka på med lagom förhöjd puls och lyssna på bra musik. För mig är det lyx att ha två timmar att lägga på sig själv. 

Behöver jag säga att jag inte hade världens bästa glid igår precis, men det betyder också att jag slitit och fått bra träning! Nysnö är inget bra före när man har tejpade skidor.  

Efter långpasset var armarna möra men ibland får man liksom ta tjuren vid horden på en gång. Någon måste ju skotta undan snön. 

Sen blev det en dusch och vila innan det var dags för den värsta prövningen för dagen. Det var dags för att Louise skulle få sina snakbite. Jag har hela tiden försökt att få henne att ta pengarna istället men inte. En arbetskompis påminde mig: ja det är ju svårt att säga nej när man själv har!
Va då jag har tänkte jag innan jag kom på att jag har ju en piercing i näsan sen 100 år tillbaka. Den bara är där jag tänker aldrig på den.  

Jag fick inte följa med in när hon gjorde dem, tjejen som gjorde piercingarna på Louise sa att nervösa mammor sällan har en lugnande effekt på sina barn. Det kan nog ligga något i det! 

Gustav fick en försenad julklapp av Louise igår, hon har gjort den i slöjden och hann inte färdigt till jul. Mario är Gustavs favorit så ni kan gissa hur glad han blev. När Lollo och jag ändå var i stan passade jag på att gå in på Intersport och köpte mig en skidmössa. Jag tycker inte man behöver ha en massa utrustning och grejer för att träna. Man tar vad man har, men grejen är den att jag inget har. Jag har bott inomhus på vintrarna förr och äger inte ens en mössa. Igår när jag åkte skidor hade jag en blå på tok för stor mössa som åkte ner över ögonen på mig och att se när man åker skidor är något som känns som ett måste. Det blev en burk fästvalla också och en sån där man slipar vallan med. När jag skriver detta så blir jag nästan full i skratt. Vad var det som hände liksom. För ett år sen fanns det inte på kartan att jag skulle köpa FÄSTVALLA. Vad skulle jag med den till? Visst kan man ändra sig och byta liv och livsstill men att jag skulle göra det var inte troligt. Jag är väldigt bekväm och gillar inte att bli svettig. Jag är inte träningstypen precis. Dessutom kunde jag förmodligen börja träna men att hålla i och fortsätta det var ju inte möjligt att JAG skulle göra. Jag köpte mig en sak till igår. 

Teromkjol = tantvarning, men så praktiskt. Inte att åka skidor i men fram och tillbaka till jobbet. Jag är trött på att frysa och det är klart jag fryser när jag inte äger kläder för att vara ute på vintern. Förra året fick jag vinterskor av min man för jag ägde inga. Det är ju inte det att jag inte kunnat köpa mig vinterkläder men jag var ju ändå inte ute så jag har inte prioriterat det. Jag gick i ide från november till mars förut. Så nu har jag både vantar, mössa, halsduk och termokjol.Nej nu är det dags att ge sig av till jobbet, huvudvärken börja släppa och det är ju tur det för jag har en långdag framför mig.