Just nu sitter jag här och har lite dåligt samvete. Gustav
och Linnéa skulle städa sina rum idag och de har fått 6 timmar på sig och
blivit påminda massor av gånger. Så klockan åtta nu i kväll när det fortfarande
inte var klart för att de suttit vid sina datorer och spelat istället fick
mamman i den här familjen nog och tog strömsladdarna till deras datorer. I
morgon kväll ska de få tillbaka dem. Gustav är jätte ledsen och det är nu jag
som mamma inte får smälta och ge tillbaka sladden tidigare än jag sagt. Jag
hatar verkligen att behöva ge barnen någon bestraffning. Städningen av rummet
SKA de göra och det vet de och detta tjatar vi om VARJE vecka och de drar och
drar på det och tillslut får man nog. Emils rum var jätte fint! Lollo behövde
bara städa sitt skrivbord för hon har stukat foten stackars tjejen. Hon har
jätte ont :(
Fredagar är min vägningsdag. Under ganska lång tid har jag
lidit av vågmani, så jag är strängt förbjuden att väga mig oftare än en gång i
veckan. Fantastiska -3,1 kg sen i fredags. En bra vecka med andra ord men då
ska man vara realistisk också och tänka på att säkert 2,6 kg är vätska. Vätska
som jag samlat på sig av alla jul och nyårets kolhydrater.
Idag har Micke och jag varit lediga, så skönt att få en hel
dag tillsammans innan jag går på min jobb helg. Vi startade dagen med såna där
tråkiga saker som ändå måste göras. Vi åkte till återvinningen och sen städade
vi bort julen. Så här sent har jag aldrig gjort det.
Sen skulle de nya gardinerna upp i vardagsrummet och allt
mitt andra vardagspynt skulle fram. Fast det såg ju så fint och nystädat ur i
vardagsrummet när granen var ner plockat och gardinerna nertagna… eller så var
det en ursäkt för att kunna skita i att göra klart och istället kunna sticka i
väg och träna.
När man hör på radion, TV och kollar på nätet så verkar det
som om alla som vill börja träna har en enda gemensam fråga. Vad är den bästa träningen?
Nu ska ni få svaret!
Den bästa träningen är, den som blir av! Spelar ingen roll
vad DU gör huvudsaken att du GÖR.
Det är så jag tänker och så åkte träningskläderna på och jag
joggade i väg till skogen och körde intervallträning i backe. Sprang det
fortaste jag orkade uppför, ”joggade” nedför och så upp igen i 20 minuter. Jag
var dyngslut när jag joggade hem. Kroppen är så schyst och bjuder stort på
endorfiner efter ett hårt pass, det får man ju tacka för.
Det skulle vara väldigt roligt att ha en träningskompis, i
alla fall när man kör intervaller, så man kan pusha varandra. Fast när jag
bestämde mig för att börja tärna, bestämde jag också att jag skulle göra detta
ensam. Träningen får inte hänga på om jag har någon med mig, dess utom vill jag
ju vara fri att träna när JAG kan. Men hör gärna av dig om du skulle vara intresserad
av att köra intervaller med mig, jag gör det en gång i veckan!
Jag har en stor fasa och det är att jag skulle tröttna på
detta, att jag skulle återgå till det ”vanliga” jag och bli en soffpotatis
igen. Jag är rädd att tappa gnistan och glädjen i att springa! Anledningen till
min oro är att jag igår var helt jävla slut och då tänker jag så på en gång. Jag vet att VILA är viktigt när
man tränar, tid att återhämta sig. Igår orkade jag inte träna, koppen ville inte
ens göra en liten enda boll övning. Jag blev andfådd av att torka av bänken.
Det är den energi jag har nu som jag inte vill mista, vill aldrig känna mig så där trött och orkeslös som jag gjorde ibland förut. Jag vill orka!! Leka och busa med mina barn. Göra hoppsa steg med Linnéa, hjula på sommaren, hoppa studsmatta, tävla på BodaBorg. Jag vill LEVA med mina barn inte titta på när de gör det. Ska skriva klart historien om hur allt börja någon dag!
Fast friskluft måste jag ha och efter lite eftermiddags kaffe
tog jag med mig den här bruden på en promenad runt sjön.
Sen kom min Ia <3 och hälsade på. Inga kan prata som vi
:)
Hon var lagom trött på mig, för att jag var tvungen att ta ett kort. Hon är en av de mina. Vi pratar inte alltid men vi vet att den andra alltid finns där. En av de finaste människor jag känner.
Micke och jag passade på att åka till bowlinghallen en
stund.
Sjuktstolt över mig själv, nu mera är detta mitt personbästa!
När vi kom hem fixade jag lamkottletter kryddade med timjan.
De var på inget sätt otäcka och det var helt okej men inget jag har något behov
av att äta igen. Köper jag ett lamm någon mer gång så vill jag ha hel sadel
inte kottletter. Det blev ju fruktansvärt svårt med stektiden. Lollo gillade
dem i alla fall för hon mumsade i sig alla små bitar som blev över :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar