Tankar om ADHD

Nu är jag precis hem kommen från föräldrasamtal på skolan med Linnéa eller det var inte ett föräldrasamtal, utan det var information om vad skolan skrivit i sin utredning som nu skickas till BUP. Även skolpsykologen gör bedömningen att Linnéa ska utredas för ADD/ADHD.

Vi kommer få en tid inom 3 månader men det är sen vi kommer få vänta. Väntetiden är upp till två år nu. Gustav väntade i 14 månader och Louise som också väntar på tid till NP kommer väll hinna börja gymnasiet innan. Det är lite tråkigt att det ska ta sån tid. Just för Linnéa är detta inte alls bra, hon kommer förmodligen behöva medicinera sin ADHD. För att kunna koncentrera sig så att hennes inlärning fungerar i skolan. Jag känner att åren går och hon tappar tid och halkar efter. Hon får kämpa så hårt för att hänga med.  

Tänkt dig själv att försöka lära dig något om du blev störd hela tiden, någon avbröt dig så fort du försökte komma igång. Någon pratade med dig om något spännande som du lyssnade lite på samtidigt som du ska ta in det du läser. Så är det för Linnéa hela tiden, det är det är att ha koncentrationssvårigheter. Jag vet för jag har dem själv. Tänkt dig sen att allt ljus i rummet blinkade och att det var en lampa i ett hörn som oregelbundet blinkade och varje gång den gjorde det var du tvungen att räkna hur många sekunder den lös innan du kunde fortsätta att lära sig skolarbetet. 

Det finns många åsikter om ADHD medicin och jag är varken för eller emot. Det jag kan säga på en gång är det att man inte drogar barnen. Man vet att ADHD är att barnet har en låg aktivitet i hjärnan man skulle kunna säga att hjärnan nästan sover. För att inte somna måste man hålla sig igång hela tiden. Linnéa pratar hela tiden för att hålla sig vaken till exempel. De ADHD medicin gör att öka vakenheten på hjärnan och då kan dessa barn lugna ner sig. De kan lägga energin på skolarbete inte på att hålla sig vakna.

Ja det finns många åsikter om diagnoser också. En del åsikter får mig att gå i taket av ilska. Speciellt den om att det inte fanns diagnoser förr och det gick så bra ändå. För det är ju inte sant. Det gick ju inte bra för de barn som växte upp under 60-70 talet med svårt ADHD för vilka är det som är överrepresenterade inom kriminalvården och missbruksvården? Jo personer med dessa svårigheter. Hade de fått hjälp och förståelse från början hade de kanske inte hamnat där det är idag.

Förståelse för problemet och som förälder och i skolan skapa förutsättningar gör ju stor skillnad. Barn med ADHD uppfattas som slarviga och får ofta skäll, de fick veta att de var odugliga förr. De kunde ju inte lära sig saker, de kunde inte sitta still och lyssna. Kravet var att sitta snäll och tyst. Det var lättare att skolka och inte gå till skolan så behövde man ju inte få reda på att man ändå inget kunde.

Jag är inte alltid en pedagogisk mamma, men jag försöker. Jag blir galen ibland när Linnéa för fjärde gången den här veckan tappar sin mattallrik på golvet. När jag för tionde gången ber henne stänga dörren när hon går ut.

Vet ni varför barn med ADHD inte stänger dörrar och släcker lampor? För man får ingen direkt impuls om det. Att man öppnar dörren när man ska gå ut är ju självklart för annars kommer man ju inte ut. Lika med att tänka lampan, gör man inte det är det ju mörkt och man ser inget alltså en direkt impuls av vad som ska göras. Att släcka kräver en tanke till och det är ju inget du behöver göra, jo för att mamma inte ska skälla om det igen men det är då en tanke i två steg. Ett konsekvenstänkande och det har oftast inte dessa barn.  

Jag måste ju påpeka det som blir tokigt för Linnéa men jag kan ju inte tjata jämt för då blir det ju bara jobbigt för henne. Barn med dessa problem har ofta lågsjälvkänsla ändå och får man dess utom veta att man gör en massa fel hela tiden så blir det ju inte bättre. Fast man måste ju säga till. Linnéa och jag har gjort upp att jag inte ska skälla och det försöker jag verkligen att låta bli. Vi pratar om det som blir fel och försöker göra olika strategier för att det inte ska bli så igen. Linnéa tycker det är jobbigt att hon är sen till skolan. Fast hon är inte sen, hon går när de andra syskonen går men hennes fröken börjar släppa in barnen i klassen 5 minuter innan de börjar och då känner Linnéa sig stressad när flera barn redan är där och har gått in när hon kommer. Detta är ju enkelt att fixa. Det är så bra med Linnéa för hon har så mycket ord och kan förklara så bra hur hon känner. Det är ett morsarv ett av de bra sakerna hon ärvt av mig.

Schema, planera och organisera, det är tur vi har Micke som kan hjälpa oss. Jag brukar tala om för honom hur jag vill att saker ska funka här hemma men eftersom jag själv har svårt med det där så vet jag inte hur jag ska ta mig dit. Där har jag min Micke som kan planera åt mig och så gör jag som han säger och då funkar det. Han kan också förklara varför jag ska göra saker på ett visst sätt, för han har ett konsekvenstänkande som slår allt. Han har till och med lite för mycket av det ibland :)

Vi kämpar på här med detta för att få vardagen att fungera, ibland är det kaos och ibland flyter det på.