Sitter här och känner mig så där lagom mör i benen, inte
stel eller så men det känns att jag gått en mil och cyklat 5 km idag. Jag
känner mig väldigt nöjd med mig själv och livet just nu. En varm koppkaffe står
här bredvid mig och Linnéa och Emil kom precis från skolan och då blir jag
alltid om kramad det första jag blir. Två kramar till väntar mig när Louise och
Gustav kommer :) Vad skulle kunna mäta sig med detta? Så här underbar ser min gråa
vardag ut.
Idag hade jag möte på förmiddagen med Mari och Sara om
det kommandet Storforsruset. Tänkt att jag
ska vara med och ordna detta. Det ska bli så himla roligt! Det är mycket att
tänka på, vi har god tid på oss men det är lika bra att börja i tid. När jag
kom hem hade jag sån inspiration att jag drog fram cykeln och trampade runt den
tänkta bansträckningen för att mäta hur långt det kommer bli.
Jag tog min kärringracer för det är ju lite isigt både
här och där är inget för de smala däcken på min racercykel.
Så nu är cykelpremiären gjord!! 5 km på en damcykel med 3
växlar är ungefär lika jobbigt som att cykla 1 mil på racercykel och tar nästan
lika lång tid. Fast det är ju träningen jag är ute efter så det spelar ingen
roll då inte idag i alla fall.
När jag kom hem från cykelturen var jag sugen på hallon
men de var typiskt nog slut så det var bara att slå fötterna i och gå i och med
att jag inte har något bil. Jag tog faktiskt en extra lång promenad när jag
ändå var ute!
Det har hänt så mycket med mig sen jag för snart ett år
sen tog tag i mitt liv och bestämde mig för att må bra!
Fast vad är att må bra? Hur får man både psykiskt och
fysisk hälsa? Jag tror det enda ger det andra i stor utstäckning. Jag viste att
en av de stora grejerna jag var tvungen att ändra på så var det min rökning. Jag
slutade röka i mars förra året, efter att ha rökt i nästan 25 år (uppehåll
under mina 4:a graviditeter). Det var tre grejer som gjorde att jag bestämde mig
för att sluta.
- Jag hade ingen kondition alls. Jag gjorde 5 hoppsasteg med Linnéa på vägen hem från badplatsen och fick stanna för att hämta andan.
- Linnéa var uppriktigt rädd att jag skulle dö och det var inte bara vanligt tjat: mamma sluta röka, utan jag kunde se i hennes ögon att hon på riktigt var rädd att det skulle hända.
- Det är sjukt dyrt att röka. Micke snusade också så vi la 3000 kr i månaden på nikotin och det är helt jävla vansinnet!
Ibland kan jag känna en oro för att falla tillbaka men ju
längre tiden går ju mer säker känner jag mig på att det är det här som är mitt
liv inte bara nu utan för alltid! Jag mådde kanske inte dåligt förut och jag
var inte olycklig då heller. Det jag saknade var ork och det gjorde att jag
kände mig begränsad många gånger. På vår midsommarfest 2012 buggade jag. Dansa
tycker jag är väldigt roligt men bara efter en halv låt fick jag andnöd och fick
ta astmamedicin. Det tog mig flera timmar att återhämta mig helt. Det var väll
där någonstans tankarna föddes att jag måste göra något.
Grejen är den att jag gillar den ”nya” Pillan bättre än
den gamla. För hon är gladare just för att hon orkar mer.
Det där med att bestämma sig för att man ska må bra är
viktigt och innefattar så mycket. Det innefattar ju inte bara att sluta röka
för min del utan att fundera ut vad man vill och vad man mår bra av. Det har
varit en resa för mig det här sista året. Jag tycker själv att jag tagit många
stora beslut som kanske inte syns på utsidan men i mig är det stor skillnad.
Jag gick från att orka springa 500m till 15 km. Detta är
jag sjukt stolt över även om det nu kostade mig en stressfraktur i underbenet
men det håller på att läka nu! 1 mars får jag springa igen eller jag vet att
jag inte kommer springa då för med endast 1 vecka kvar dit har jag fortfarande
smärtor i underbenet.
Fast jag
får träna annat under tiden och tänka på att jag tränar för livet. Jag ska orka
springa även om 5 år är ju tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar