20 åring, kräftfiske och kräftfest

Förra veckan fyllde hon 20 år min Linnéa. Jag bjöd på pizza och hon bjöd på tårta. Nu gör jag ett bokslut! Vänder blad och börjar på ett nytt kapitel. Nu är jag inte ens tonårsmamma längre. Jag har massor av tid och som jag tror jag skrev i ett annat inlägg har jag inte längre panik över vad jag ska göra med den. Det finns ett liv efter barnen.   

Vi hade sommarens största åskoväder förra veckan och jag lyckades fånga en blixt på kort. Snabbare än blixten alltså 😂 Nej det var inte riktigt så det gick till men det blixtrade hela tiden i princip så jag bara tog kort och hoppades att en blixt skulle fastna 👍

Jag är inte uppväxt med tradition av varken kräftfiske eller kräftfest. Micke däremot är uppväxt med det. Den traditionen har han överfört till mina barn 😍. 

Jag kan bli lite fascinerad över vilken mix av traditioner man överför till sina barn. En del har man skapat som familj och en del har man med sig från sin egen uppväxt. Nu finns även nästa generation våra barnbarn. Ellie hade nästan panik men hon var så modig och vågade hålla i en kräfta.   

Fisket var jättemysigt, men myggigt. Vi blev totalt uppätna och Lollo hade nog 20 myggbett bara på sina fötter. Totalt fick vi 28 kräftor, ingen jättefångst men ändå egen fiskade. 

Vi kompletterade med köpta kräftor också. För man kommer inte så långt med 28 kräftor när man är 13 personer. Jag tycker det är superhärligt att ha hela familjen samlad. Det blir trångt kring bordet men finns det hjärterum.... brukar man ju säga. Nu kommer det tyvärr att dröja innan vi är alla tretton igen. 

För Aaron åkte hem till Kalifornien i måndags. Han kommer tillbaka har han lovat men det är ju inte inom det närmast. Linnéa där emot ska bara ta sitt körkort sen åker hon dit. Jag är tacksam över att ha fått lära känna Aaron så bra. Han har ju bott i mitt hem i nästan tre månader. Det gör att det känns tryggt för mig när Linnéa åker till honom. ❤️