Tredje dagen, hobby och en liten promenad

Det har hunnit gå tre dagar sen min operation och jag känner mig väldigt mycket piggare än jag hade väntat mig. Självklart har jag ont men är förvånansvärt rörlig. Det jag däremot känner väldigt starkt är att detta kommer bli jobbigt på ett annat sätt, jag är rädd att jag kommer dö av tristess faktiskt!

Micke vet hur man muntrar upp sin fru och kom hem med blommor, choklad och Macadamiasnötter igår. 

Jag måste skaffa mig en hobby, mamma tyckte jag skulle brodera eller något men ärligt talat sånt där pill är inget för mig. Jag saknar både tålamod och finmotorik för att få det att funka. För mig är det liksom mer rejäla tag mer hammare och spik liksom och det ligger inte för mig att vila heller riktigt. Jag vet att jag måste och det är svårt.  

Det vore ju ingen konst om man var lika slö som katten. Hon rör sig inte mer än nödvändigt liksom.

Blogga kan jag ju göra i alla fall. Det är ju en lugn och stillsamma hobby så jag får passa på att skriva en massa. Men om man bara sitter här framför datorn så händer det ju heller inte så mycket att kunna skriva om. Nej men fy vad negativ jag är nu då!

Jag tog mig en promenad, den var inte lång, det gick inte fort men det var så jäkla skönt att få lite friskluft. 

Jag måste blivit galen på riktigt faktiskt 

Men nu finns det ingen återvändo nu har jag anmält mig. 4½ mil på skidor, jag som knappt kan åka skidor. 

Jag startade i och för sig en inofficiell skidklubb förra året, vi är bara två medlemmar än. Klubben heter skidhumlorna. Ni vet humlor kan inte flyga enligt vetenskapen men det skiter humlan i och flyger än då. Jag kan inte åka skidor men åker ändå.. ja ni förstår tänket! Det kommer bli tufft, för även om det kommer snö så kommer jag ju inte kunna börja träna förrän jag är ihop läkt i magen. Ju mer jag tänker på detta nu får jag nästan panik... VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ????