Träningsdag, mamma och systrar

Jag har haft långledig helg, fredag till söndag och idag börjar jag inte förrän klockan 15. Jag funderar verkligen på vart tiden tar vägen. Det går så fort att jag inte hinner med allt jag vill göra! I fredags prioriterade jag mig själv och tog en träningsdag. Startade med en långpromenad i ett dimmtjockt Storfors. Är väldigt nöjd med de här bilderna

Även tråkväder kan vara vackert!

Sen körde jag cykelintervaller på gymmet, benstyrka och armar. Mage körde jag när jag kom hem för jag har ingen lust att krypa ner på de där svettiga madrasserna på gymmet faktiskt!

Cykel intervaller är sjukt jobbigt jag körde 5 omgångar. (en omgång = 20 sek action, 10 sek vila x 8) Sen körde jag lite olika motstånd 3 där benen fick gå snabbt och två där jag fick ta i så mycket jag orkade!

Jag har läst att intervaller ska vara jobbiga, det spelar ingen roll hur vältränad man blir intervaller ligger ju på din max förmåga om du så är motionär eller elitidrottare så då gjorde jag nog rätt för benen kändes som spagetti efteråt och hela jag var som en urvriden trasa.

Precis när jag klev av cykel så tänkte jag faktiskt, varför gör jag det här? Pressar mig så hårt jag kan, varför? Jag kanske inte är riktigt klok? Eller det är just det jag är, jag är klok som tränar och som jobbar för att förbättra min hälsa. Det är väll den bästa investering man kan göra i sitt liv!

Sen kom Heidi förbi med några cupcakes som hon bakat! Heidi har ett litet skolprojekt nu när hon utbildare sig till bagare. Så man kan beställa cupcakes av henne om man vill ha till kalas och annat.

De var mycket uppskattade av barnen!

Själv får jag lov att avstå allt mjöl, jag vågar inte ens prova längre. Jag är inte glutenintolerant för det har jag tagit på på. Men äter jag mjöl svullnar min mage upp och jag får ont, äter jag ännu mer typ tre mackor vörtbröd som jag gjorde vid jul får jag kräkas och får diarré, så jag tycker inte det är värt det om jag säger så men jag var väldigt sugen på att smaka dessa fina.

När jag nu ändå är igång med att tipsa om saker så passar jag på att tipsa om en app som heter FlatWallet


I den kan du lägga in alla dina bonus kort och sen kan de scanna av dem i butiken så behöver du inte ha dem med dig. Skitbra för jag tycker man drunknar i bonuskort!

I fredags fyllde min mamma år.


Jag har världens bästa mamma!
I lördags bjöd hon oss på mat och tårta.


Vi var kanske inte alltid överens när vi var små men så är det bara 5 år och 3 månader mellan mig som är äldst och Christel som är yngst. Idag är vi de bästa vänner och de aldrig bästa man kan ha mina systrar <3

Vi hade en väldigt trevlig lördag eftermiddag/kväll tillsammans. Helt seriösa har vi ju aningen svårt att vara.

Våra barn, kusinerna måste ha saknat varandra, för de lekte och stojade och skulle absolut komma på mello tillsammans! Man blir lite rörd ända in i hjärtat när man ser att de trivs så bra tillsammans!

Som jag skrev så vet jag inte vart tiden tagit vägen den här helgen.

Gårdagen startade med lite huvudvärk, det kan ha blivit ett glas vin mer än tänkt tillsammans med mina systrar på lördagskvällen, men frukost framför TV:n när det är Vasaloppet hör till så då får man ha klockan på ringning helt enkelt. Jag blir sugen på att åka Vasaloppet faktiskt, ja kanske inte 9 mil det första gången men men tjejvasan skulle ju vara jätte kul tror jag. hmm ja ska tänka på det! Skulle vara kul att ha någon att åka med då förstås även om jag är så bestämd med att jag ska göra för min egenskull och inte vara beroende av att ha någon med mig.

Det var ungefär så mycket slötid som jag skulle hinna med den här helgen faktisk,t för så fort Vasaloppet var slut skulle vi hämta kött. Vi har köpt en tjur tillsammans med Ia och Micke och den var färdig styckad på söndag middag.

När man då kommer hem med massa kött har man att göra ett tag. Fast vi hann med en trevlig fika med Ia och Micke när de kom för att hämta sin del. 

Ja och nu sitter jag här och det är måndag. Sportlovet är slut och mina troll är i skolan. Emil har praktik den här veckan. Jag ska plocka på mig lite kläder och ta en promenad innan Linnéa kommer från skolan och innan jag ska i väg och jobba.

40 pannbiffar, BUP och tjejshopping

I morse hade jag sovmorgon, det händer inte så ofta. Först så jobbar jag varannan helg och sen på veckorna ska barnen upp till skolan även de dagar jag är ledig. Men den här veckan har de sportlov mina älsklingar, så mamma får sova! Efter fem arbetsdagar på rad och den sista på 12 timmar, har jag sovit som en död i natt i totalt 9 timmar. Jag vaknade av en ovanligt konstig dröm, en sån där man måste fundera på lång stund efteråt varför man drömt. 

Detta är ett steg i att laga bra mat till min familj. När är det man äter dålig mat? Jo när man är skithungrig och det inte finns något annat att äta än en Billys panpizza, men med några få kraftansträngningar några gånger i månaden finns det BRA färdigmat till mina barn.


Det blev 40 pannbiffar 100 köttbullar och 2 kg kycklingfilé och nu kom jag på att jag har en karréstek i kylen som jag måste köra NU så inte den blir gammal.

Jag fick en fråga på FB hur jag tänkte när jag gjorde min 8 veckorsplan och hur får man den att fungera. Först och främst så tar du fram almanakan, det är inte bara att säga åtta veckor och köra, utan du kollar vilket datum det är om 8 veckor. Mitt datum är 4 april. Sen kollar du hur ditt liv ser ut. Vad är inbokat och hur jobbar du? Sen funderar du ut dina mål. Vad är rimligt? Sätt inte upp för små mål men heller inte förstora. De ska gå att nå! Varje mål måste sen ha en egen liten plan. 

Mål minska 2 kg i vikt på 8 veckor. (Det är lite men jag har lagt mig på den nivån. Då har jag bestämd mig för att äta LCHF för att nå det målet.)

Klara av 10 armhävningar (då måste jag bli starkare i armarna alltså måste jag lägga in armstyrka i alla träningspass)

Bli bra i mitt ben. (vila från löpning)

Bibehålla konditionen trotts att jag inte får löpa (hitta andra träningsformer som ger kondition och köra två pass i veckan)

Ja ni förstår hur jag menar. Livet ser olika ut för oss och vi känner olika inför att träna.

Jag tänker att det måste vara kul annars vill jag ju inte. Det går inte att göra något som är sjukt tråkigt 4 gånger i veckan. Man måste hitta glädjen i att träna. Det spelar inte så stor roll vad du tränar bara du gör det. Ett av mina pass är ett hemma gjort gympapass. Jag dansar runt här hemma och ser förmodligen ut som en svettig elefant men det är syftet att röra mig som är viktigt inte hur jag ser ut! Sen gör jag och Lollo det tillsammans och det är kul, min favomusik på hög volym tillsammans med min Lollo ♥

Ida och Lovisa skriver så mycket bra på sina bloggar så det är bara att hämta inspiration och kunskaper där ifrån. Vissa saker fastnar dock hårdare än andra på mig.

Träna för livet (Ida)

En hållbar livsstil (Lovisa)

Sen tänker jag på en sak som gjort stor skillnad för mig. Det är att se sig själv som en löpare. Jag är en löpare sen om jag är en snabb eller långsam löpare spelar ingen roll. Jag är en löpare, att vara en av dem som är Sveriges löpare helt enkelt. Tidningen Runner är en tidning för mig eftersom jag också springer. Jag är inte någon bra eller snabb löpare men jag är ändå en löpare! Det är det som är JAG. Detta är en viktig tanke och det är det som är du också bara du börjar för du får vara med du behöver inte vara bäst eller snabbast. Det finns inget krav mer än att du springer 500 m eller 42 km.

Sen att tro på att även jag faktiskt kan förändra mitt liv och att någon tror på dig är viktigt. Jag köpte ett personligt träningsprogram av Ida på alla kan träna och utan det hade jag inte kommit så här långt. För det var inte bara själva programmet utan att någon talade om för mig att jag faktiskt kommer klara att springa 5 km om jag följer programmet och jag gjorde ju det! Alla kan, kunde JAG så kan DU!

Jag har varit ledig idag men det har varit fullt upp. För min långa sovmorgon gjorde att jag var liksom sen redan i starten på dagen.

Lollo var med även idag och körde hemma gympa. Vi kör enkla övningar med stora rörelser för att få upp flåset. 30 minuter blev det idag också. Det har blivit lite för korta pass ett tag nu. Tjejvättern kommer att ta minst 5 timmar. Eller jag vet inte vad som är rimlig att förvänta sig för tid alls. Men uthållighet kommer jag verkligen behöva träna.

Det blir ingen ny cykel den här månaden, jag ska köpa 100kg nötkött istället! Vilket vi verkligen behöver eftersom det börjar bli lite tomt i boxen.

Innan Lollo blev sjuk hade jag en tro på att inget allvarlig kunde hände mig eller barnen. Ja det kunde bli sjuka men inget allvarlig. Nu vet jag att det kan hända och det hände just mig. Jag är inte över orolig trotts det jag varit med om, för jag kan infektioner och sånt efter tiden med Lollo. Jag är nog snarare så att jag nästan väntar för länge istället. Men blir jag väl orolig för något kan jag inte släppa det. Gustav har gått ner i vikt och han är redan smal, näst intill spinkig. Han är dessutom väldigt blek. Idag på förmiddagen har vi varit och kollat ett blodsocker på Gustav hos min mamma. Det var helt normalt! Så nu kan jag släppa tankarna om att han skulle fått diabetes i alla fall. Det finns i släkten så även det har bidragit till min oro.

Vi fikade hos mormor och Lizette som var hem och hälsade på följde också med.

Sen var det dags för dagens stora grej. Jag och Linnéa skulle till BUP. Linnéa skulle träffa en barnpsykolog som ska avgöra om Linnéa ska skickas vidare till NP-enheten för utredning. Jag läser väldigt mycket artiklar om barn med funktionshinder och ibland blir jag glad och ibland blir jag förbannad. En sån sak som jag blir förbannad över är när det skrivs att det handlar om uppfostran och att ADHD är en ursäkt för dålig uppfostran.

Jag förstår det tänket och håller med till viss del ADHD blir jävligt mycket värre för barn med dålig uppfostran. En rörig och otrygg uppväxt slår hårdare mot ett barn med ADHD. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt men för barn med funktionshinder är det helt avgörande för hur allt fungerar senare i livet. Det pedagogiska arbete som föräldrar till barn med dessa funktionshinder måste lägga ner är enorma. Jag vet inte hur mycket tid extra jag lägger för att få en enkel sak att fungera, på scheman, på att sätta gränser och pedagogiskt förklara varför de finns, att aldrig tumma en tum på regler och gränser. Med hjälp av detta har du ett barn med ett funktionshinder utan allt detta har du ett ouppfostrat barn med funktionshinder.

Detta skulle jag kunna skriva spaltmeter om och det kommer jag att göra förmodligen. Dagens beslut blev att skicka Linnéa vidare för utredning till NP. Väntan är ca 2 år och med detta är jag mycket tacksam att bo i en kommun där en diagnos inte gör så stor skillnad. Barnen får hjälp efter deras behov inte diagnos så Linnéa har mycket hjälp i skolan, vilket hon behöver!

Efter lång psykologintervju och stilla sittande var den här tjejen förtjänt av lite mat och cola det var viktigast, hon älskar cola. Jag valde zero åt henne i smyg fast jag är inte helt övertygad om att det verkligen är bättre än vanligt cola. Typ 200 konstgjorda ämnen eller 100g socker det är ju frågan?? Fast hon blir ju i alla fall inte spidad på samma sätt av zeron som hon blir av vanligt cola.

Sen blev det tjejshopping, smink, smycken och kläder. På vägen hem talade Linnéa om att hon inte var en tjejig tjej alls! Det var ett av alla samtalsämnen för som jag skrivit förut KAN min Linnéa prata.

Hon mannekängade i sina nya kläder när vi kom hem.

Mamma fick ett par nya byxor och en scarf som Linnéa valde åt sin mamma.

Fast sen behövde mamma vila öronen och det har jag fått gjort nu en stund, så skönt att bara sitta här och skriva men nu ska jag sova så jag säger natti!

Sportlov, rosor och en mammamanga

Nu har barnen sportlov. Trotts att det börjar bli sent tog jag precis ut lax ur ugnen. Det är morgondagens middag. För i morgon ska jag köra ett 12 timmars pass på mitt jobb. Så då kommer det inte finnas tid att laga mat. Det kommer inte heller att finnas tid till någon träning i morgon så jag passade på att köra ett pass i dag i alla fall. 

Jag längtar så till jag får börja springa igen! Det var +7°C ute och nästan lite vår i luften. Jag kommer att köra ett löppass i veckan till att börja med. Efter att ha kollat lite med Ida så är det backintervaller som gäller de löppassen, jag som hoppades på att det var långa mys joggar som hon hon skulle rekommendera. Fortsätter med 2-3 pass i veckan av annat, men backintervaller är sjukt sjukt jobbigt. Fast förmodligen effektivt!  

Jag hittade den här skönheten på annons, jag hoppas hoppas den är kvar till jag fått min lön! Fast om det finns någon som vill köpta den i present åt mig så kommer jag så klart bli överlycklig! 

Min hemma träning fortsätter och idag körde jag och Lollo tillsammans innan jag skulle till jobbet. 

30 minuter är i alla fall  30 minuter och jag klarade 6 armhävningar idag. 
Den 4 april ska jag klara 10 stycken. Det är lite drygt 4 veckor dit. Planen är att träna, äta och sätta upp mål i 8 veckor intervaller. Att jag just bestämde mig för att det skulle bli 8 veckor var just att jag har haft lite för bråttom och vill ha resultat och det har i sin tur lett till att jag kämpar i motvind hela tiden.  

Målen för de första åtta veckorna var/är

• Inte väga mig (har ju problem med att jag gör det för ofta) 
• Äta LCHF (inget fusk)
• Äta 3 mål mat per dag 
• Laga bra mat till hela min familj
• Ge varje barn egentid
• Benet ska läka, inte springa förrän jag är bra. 
• Träna 3-4 gånger i veckan intervall/styrka/uthållighet
• Ta härliga promenader så ofta som möjligt
• Träna på självkänsla
• Fokusera på vad JAG vill 
• Säga NEJ till sånt jag inte vill. 
• Må bra 

Vet inte om ni kommer ihåg att jag skrev att jag skulle sova bättre, jag skulle prioritera min sömn. Det har inte gått så bra för jag blev så stressad av att försöka sova. Tror det var väldigt längesen jag sov så dåligt som nu jag helt plötsligt skulle prioritera min sömn. Så nu sover jag när jag sovar och känner mig trött. Ganska klokt tror jag! 

Helgen kom och gick för fort. Det känns som om jag knappt hinner träffa min make något alls när jag har jobbhelg.

Jag är i alla fall en väldigt bortskämd fru, för när jag kom hem från jobbet i fredags hade han köpt rosor och Cava och lagat god middag. Ibland när jag deppar lite över att vi har så lite tid tillsammans så tänker jag på att det kvalitén på tiden inte kvantiteten och vi är bra på att ta hand om det vi har. Det blev ett bubbelbad också innan vi somnade för natten. 

I torsdags fick det blir en lång promenad i skogen. Visst är det vackert!

Vet ni vem detta är?

Det är jag, Lollo har ritat en mammamanga! Detta är bara något som hon kluddade ihop medan vi satt och pratade i fredagskväll. Alltså lite klotter, jag tycker hon gör väldigt fint klotter jag! 

Den här tjejen och jag har spelat Maja nu i kväll. 

Möte, cykelpremiär och må bra

Sitter här och känner mig så där lagom mör i benen, inte stel eller så men det känns att jag gått en mil och cyklat 5 km idag. Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv och livet just nu. En varm koppkaffe står här bredvid mig och Linnéa och Emil kom precis från skolan och då blir jag alltid om kramad det första jag blir. Två kramar till väntar mig när Louise och Gustav kommer :) Vad skulle kunna mäta sig med detta? Så här underbar ser min gråa vardag ut.

Idag hade jag möte på förmiddagen med Mari och Sara om det kommandet Storforsruset. Tänkt att jag ska vara med och ordna detta. Det ska bli så himla roligt! Det är mycket att tänka på, vi har god tid på oss men det är lika bra att börja i tid. När jag kom hem hade jag sån inspiration att jag drog fram cykeln och trampade runt den tänkta bansträckningen för att mäta hur långt det kommer bli.

Jag tog min kärringracer för det är ju lite isigt både här och där är inget för de smala däcken på min racercykel.

 

Så nu är cykelpremiären gjord!! 5 km på en damcykel med 3 växlar är ungefär lika jobbigt som att cykla 1 mil på racercykel och tar nästan lika lång tid. Fast det är ju träningen jag är ute efter så det spelar ingen roll då inte idag i alla fall.

När jag kom hem från cykelturen var jag sugen på hallon men de var typiskt nog slut så det var bara att slå fötterna i och gå i och med att jag inte har något bil. Jag tog faktiskt en extra lång promenad när jag ändå var ute!

 

Det har hänt så mycket med mig sen jag för snart ett år sen tog tag i mitt liv och bestämde mig för att må bra!

Fast vad är att må bra? Hur får man både psykiskt och fysisk hälsa? Jag tror det enda ger det andra i stor utstäckning. Jag viste att en av de stora grejerna jag var tvungen att ändra på så var det min rökning. Jag slutade röka i mars förra året, efter att ha rökt i nästan 25 år (uppehåll under mina 4:a graviditeter). Det var tre grejer som gjorde att jag bestämde mig för att sluta.

•       Jag hade ingen kondition alls. Jag gjorde 5 hoppsasteg med Linnéa på vägen hem från badplatsen och fick stanna för att hämta andan.
•       Linnéa var uppriktigt rädd att jag skulle dö och det var inte bara vanligt tjat: mamma sluta röka, utan jag kunde se i hennes ögon att hon på riktigt var rädd att det skulle hända.
•       Det är sjukt dyrt att röka. Micke snusade också så vi la 3000 kr i månaden på nikotin och det är helt jävla vansinnet!

Ibland kan jag känna en oro för att falla tillbaka men ju längre tiden går ju mer säker känner jag mig på att det är det här som är mitt liv inte bara nu utan för alltid! Jag mådde kanske inte dåligt förut och jag var inte olycklig då heller. Det jag saknade var ork och det gjorde att jag kände mig begränsad många gånger. På vår midsommarfest 2012 buggade jag. Dansa tycker jag är väldigt roligt men bara efter en halv låt fick jag andnöd och fick ta astmamedicin. Det tog mig flera timmar att återhämta mig helt. Det var väll där någonstans tankarna föddes att jag måste göra något.

Grejen är den att jag gillar den ”nya” Pillan bättre än den gamla. För hon är gladare just för att hon orkar mer.

Det där med att bestämma sig för att man ska må bra är viktigt och innefattar så mycket. Det innefattar ju inte bara att sluta röka för min del utan att fundera ut vad man vill och vad man mår bra av. Det har varit en resa för mig det här sista året. Jag tycker själv att jag tagit många stora beslut som kanske inte syns på utsidan men i mig är det stor skillnad.

Jag gick från att orka springa 500m till 15 km. Detta är jag sjukt stolt över även om det nu kostade mig en stressfraktur i underbenet men det håller på att läka nu! 1 mars får jag springa igen eller jag vet att jag inte kommer springa då för med endast 1 vecka kvar dit har jag fortfarande smärtor i underbenet. 

Fast jag får träna annat under tiden och tänka på att jag tränar för livet. Jag ska orka springa även om 5 år är ju tanken. 

Syskonkärlek, bil och kunder

Det finns något som värmer ett mammahjärta lite extra och det är syskonkärlek

Louise har lånat en bok om YOHIO åt Linnéa och dess utom så läser hon högt ur den för henne. Världens bästa storasyster idag.

Jag gick upp tidigt i morse för att åka till Karlstad och lämna in min bil på lite justeringar. Lizette som precis kom med tåget från Göteborg plockade upp mig så jag fick åka med henne hem. Vi passade på att luncha tillsammans. Det var verkligen skönt att få ha henne för mig själv en stund och prata i fatt om allt vi inte har pratat om.

Jag passade också på att köpa en massa mjölk eftersom jag kommer vara utan bil ett tag nu. Självklart man man gå och handla men man är bortskämd med att ha bil. I och med att vi är så många så handlar jag heller aldrig lite så det är ofta väldigt tungt att få hem det jag handlar. 

Dagens promenad fick alltså bli till OK för att hämta ett paket som Louise beställt. Det är ett par skor som han ska fixa till. Det ska bli spännande att se dem sen när det är klara. 

Vi måste ha världens bästa kunder!

Titta vad vi fick på allahjärtansdag av en av dem?

ja vad har jag mer gjort idag. Jag har kört ett 1½ timma långt träningspass. Men sen har jag inte gjort så mycket, jag tror man behöver såna dagar ibland. Såna "bara vara" dagar. 

Fingertoppskänsla, lera och allahjärtansdag

Jag ska börja dagens inlägga med att gnälla lite. Jag och Micke har spelat bowling idag. Jag ställde upp i min första tävling och Micke var snäll och spelade med mig.

Så här ser man ut på fingertopparna efter 16 serier, när man är en ovan bowlingspelare. Man skulle kunna säga att jag inte har så bra fingertoppskänsla just nu :)

Vi hade bestämt att vi bara skulle ha roligt idag och det hade vi. Bowling sätter sig väldigt lätt i huvudet på en och börjar man spela dåligt så är det svårt att ta sig ur. Mitt nya turnummer är siffran 7 för det måste vara ett tecken när man ställer upp ca 40 sjuor åt sin man. Fast Micke är sjukt bra på att spärra så vi spelade ihop 3389p. Paret som spelade bredvid oss gjorde en 300 serie, det var häftigt att få se tyckte jag!

I onsdags när jag jobbade ringde en gråtande Linnéa till mig: - mamma jag har tappat min ena stövel i leran bakom skolan.

Jag tröstade henne och sa att jag skulle följa med henne på torsdagen, för när jag kom hem från jobbet skulle det vara mörkt. Sagt och gjort så kliver mamman i familjen i ett par gummistövlar, utrustar sig med en spade och tar med Linnéa i släptåg. Linnéa fick visa var det var någonstans och mamman kliver ut i leran...... slurp sa det, så satt mamman fast i leran ända upp över högerknät. Hon kände hur leran välde in i stövel och fick lite lätt panik men hade som tur vad hade hon med sig en spade och kunde gräva sig lös......

Behöver jag säga att vi inte letade vidare, utan Linnéa stövel är borta!

Förutom att kliva omkring i ett gyttjebad så tog jag en lång promenad på torsdagen och hade samtidigt ett långt samtal med min Ia i telefon. Jag säger bara det vissa vänner är som diamanter, väldigt sällsynta och extremt värdefulla.

Idag fick jag min bil såld. Men det var en grej som jag inte berättat om som jag tyckte var lite rolig faktiskt. När jag satt ut annons på min gamla skrutt som har gått 31000 mil och saknar bromsar så förstår ni kanske att hon inte säljs för så hemskt mycket pengar. Men att lägga ut en annons på en bil kan tydligen reta upp någon så till den grad att de bestämer sig för att skicka ett otrevlig mail för att upplysa mig om att INGEN kommer köpa min bil, för det finns INGEN marknad för den, så jag skulle skrota den. Nu var jag artig och svarade på mailet och tackade ödmjukast för synpunkterna på mina bilaffärer. Har man inte mer att göra om dagarna än att skicka arga mail till folk som lägger ut annonser på blocket så är det ju bara att beklaga egetnligen. 
Men som sagt idag är den såld :)

I fredags var den 140214 och allahjärtansdag. Jag överraskade mina troll med ett kort och choklad när de vaknade. Själv fick jag fina tekningar och några extra kramar.

Av min make fick jag er orkidé, den enda blomma jag inte lyckas ta livet av säger han. Fast det är inte riktigt sant, för även om jag har många fina orkidéer så har jag faktiskt lyckats död några. De rosa och vita brukar vara lättast att få att blomma om men de som är gula som denna brukar jag faktiskt kunna lyckas med att döda. Ska i alla fall anstränga mig för att hålla liv i denna.

Jag kör på med min hemma träning, jag borde kanske gå till gymmet i stället men jag tycker det är tråkigt där. Fast jag behöver gå dit och cykla. Jag behöver ju cykelträning när jag ska cykla tjejvättern. Jag är verkligen inte bra i mitt ben än och även om jag nu vilat i sex veckor den 1 mars så vet jag ju att jag inte får börja springa om jag inte är helt bra.

Jo jag ska berätta en sak till. På onsdag ska jag träffa två tjejer till här i byn, vi ska försöka ordna en löpartävling i sommar. Att få vara med och försöka förverkliga detta ska bli väldigt spännande tycker jag.

Den här bruden kom på besök i fredags oj vad Ninni blev glad att få krama om sin storasyster lite. Vår fina Zätt!

I torsdags hade jag telefonmöte med en sjuksköterska på BUP om Linnéa. Det är första steget nu när de fått in skolans utredning. Jag fick svara på en massa frågor. En del var relevanta andra inte. Linnéa har ju verkligen inga aggressionsproblem och hela frågeformuläret som handlade om det kunde vi ju hoppa över. Vi har i alla fall fått en tid för de vill träffa min Linnéa. Varför tycker jag att det är så viktigt? Ibland har jag känt mig väldigt ifråga satt när jag säger att barnen är si eller så. Grejen är den att jag har ju haft rätt. Jag sa redan när Gustav var liten att han har Asperger och det har han. Jag har varit lyhörd och så även med Linnéa. Syftet är enkelt, de ska få all den hjälp de behöver för att kunna bli det de vill när de blir vuxna

Igår fyllde farmor 85 år. Jag och barnen åkte dit för att fira henne. Vi hade en trevlig eftermiddag vi som var där. Farmor är nog den mest osjälviska människa jag känner. Så snäll och god som människa så det självklart att man är där och firar hennes dag tycker jag!

Gustav och jag hann med lite....

Känner ni igen det? Nostalgi, det finns på hans WiiU. De flesta spel han har Gustav är 3D spel och jag kan inte spela såna för jag blir åksjuk, alltså helt illamående och det vet Gustav. Så fort han hittar ett spel som vi kan spela tillsammans han och jag säger han till och vill spela med mig och jag tycker det är väldigt roligt att spela med honom.

Nej nu ska jag ta en nål och sticka hål på blåsorna på mina fingertoppar som jag i och med det hoppas ska sluta bulta. Sen ska jag sova, i morgon startar en ny vecka med nya utmaningar. Natti natti

Träna, mat och BUP

Så var en ny header på plats. Jag fick sån design lust när jag hjälpe Heidi med sin. Just när jag ska lägga till en ny header här på blogger blir det aldrig helt bra. Så saknar jag min passagenblogg. Fast det jag inte saknar med passagen är allt krångel. Bloggarna där låg ner och ingen kunde komma in på den i över en månad och det var då jag bytte blogg. Jag har även en hemsida där som inte fungerat sen i november och man får inget svar när man skriver till dem om det heller. Fast det enda viktiga jag hade där var min historia om när Louise var sjuk. Jag har faktiskt varit lite ledsen och orolig för att den ska vara borta för alltid. Fast igår slog det mig som en blixt: jag kanske har den på min externa hårddisk! Jag hade det och du hittar den till höger under rubriken Pillans sidor om 

Jag saknar att kunna springa väldigt mycket men jag vet att jag måste läka innan jag kan börja igen. Det kommer ju bli ännu roligare sen att förhoppningsvis springa utan smärta.

Under tiden får det bli lite annan träning och jag kom på att jag hade ett gammalt gympapass som jag körde förut. Körde både hårt och länge igår trott en sju helvetes träningsvärk som jag kan tala om inte är ett dugg bättre idag. Låren är värst. 

Jag har alltid varit väldigt social och haft tråkigt så fort jag varit ensam i mer än 10 minuter. Fast jag vet inte vad som hände, kanske är det just det att jag har ett så socialt jobb. För i lördags då vi hade haft väldigt mycket folk så längtade jag efter tystnad och ensamhet så mycket att jag valde en ensam promenad i snöslasket före att åka till stan och kolla på Mickes och Lizette bowling tävling. 

Det var så himla skönt!

En annan sak som är väldigt skönt är att jag äntligen är bra i min mage. Jo jag "råkade" ju komma ur min annars bra kosthålling och gav mig till att äta både socker och mjöl och vips så var psoriasien värre och magen i uppror. Nu efter snart två veckor med snäll mat: inget mjöl, inget socker och väldigt lite mjölkprodukter ( kan man behöva dra ner på ett tag för att läka) Så kände jag i dag att äntligen har min mage slutat att vara svullen och arbetsbyxorna satt inte hårt längre. 

Jag älskar smörgås tänker er fyllt baguette, vitlöksbröd eller smörgåstårta mums men jag måste måste inse att jag tål inte mjöl. 
Oavsett om det är allergier eller en ny diet man vill efter leva så får man inte tänka så, åååå vad gott med det ena eller andra. Eller sätta igång att sörja förlusten av ett livsmedel som du tycker om för då blir du ju deprimerad också. Nej fokusera på allt du kan äta och på hur du mår av det. Den här salladen med Ruccola, tomater, minisalami, mosarella, salladslök och en dressing gjord på olja citron vitlök ingefära och peppar. Är ju faktiskt mycket godare än en limpmacka med ost! 
Just nu känner jag mig väldigt på gång. Känner att jag får till att laga bra mat hemma. Har nästan helt uteslutit pasta även för barnen och de säger inget. Istället äter de massor av grönsaker. Idag gjorde jag en gryta av fläskkött och massa vitkål. Mina barn är så tacksamma att laga mat åt för de äter nästan allt. Linnéa äter inte fiskbullar på burk men det känns som om det inte ens är viktig eftersom hon faktiskt älskar fisk, speciellt den som Micke kommer hem med. Gud vad sugen jag blev på Gös nu, det är nog den godaste fisken jag vet den slår lax med hästlängder fast det är å andra sidan inte alls samma sorts fisk. 

Igår vad jag med Gustav till BUP vi skulle träffa läkaren som ska skriva ett intyg för ansökan om vårdbidrag. Det känns väldigt svårt detta tycker jag. Man ska själv försöka beskriva hur mycket mer jobb jag har som förälder för att Gustav har Asperger/ADD. Det stora mer jobbet är ju det pedagogiska, den enorma tid jag lägger ner på att förklara saker som andra barn kanske förstår på en gång. Fast det är ändå väldigt svårt. Doktorn sa att allt skulle med så jag ska försöka att få till detta. 

Efter besöket på BUP fick Gustav bestämma vad vi skulle göra och fika var något som han verkligen ville. Han ville ha ett nytt spel också och eftersom jag inte skämmer bort mina barn så fick han ett. Sen var han nöjd med dagen. Gustav är en ganska enkel person, han är väldigt nöjd och glad kille.   











Avslutar dagens inlägg med en bild på min "årstidsbricka" den står på mitt köksbord och har gjort i ganska många år nu. Jag har olika tema för olika månader just denna ska symbolisera februari och jag blir glad varje gång jag er den. 

Nej nu säger jag god natt

Reflektion :)

Mitt läsande går vidare, men man får nästan läsa ett kapitel och sen lägga i från sig och fundera på vad som står. Det finns mycket matnyttigt och många barn exempel men det är ju ingen livsbibel precis . 

Att lära sig att om man gör något för sin egenskull så behöver man inte för den delen vara egoistisk är en viktig lärdom att följa här i livet. Jag har väldigt svårt att göra saker för min egenskull för jag får dåligt samvete. Detta jobbar jag på och har gjort ett tag. 

Att vara självkritisk och ha självinsikt är en bra egenskap men man behöver hitta en balans mellan vad som är sund självkritik och inte.  

Vet inte om det är mig det är fel på men inom mig bor en liten dimon, jag har nu döp honom till Elako för har är på mig hela tiden och är så jävla elak. Han dyker upp i alla sammanhang och pikar mig. Här om dagen när jag såg mig själv i skuggan på marken var han där direkt och talade om att jag såh jävligt fet ut, i morse talade han om att jag var helt oduglig på att organisera. När jag kom från jobbet och var trött så frågade han mig om jag verkligen var så lat så jag tänkte ligga på soffan en stund. Det finns viktigare saker att göra. Har du också en Elako så har jag ett tips, be honom helt enkelt att HÅLLA KÄFTEN! Jag har varit på honom så fort han har försökt nu och jag tror man måste vara extra tuff mot honom i början. Ja jag vet att detta låter helt flummig och en del tror kanske att det slagit runt på mig totalt men jag tror att det är många som har en egen liten demon som klagar på allt man gör. Nej be honom vara tyst så ska du se vad som händer!

Dyrt slarv, syster och stå på sig

Inte nog med böter, fru Nordling fixade försäkring till sin nya bil och när räkningen kom noterar hon inte att den ska betalas den 23:e utan den fick vänta till månadsskiftet som alla övriga räkningar. 

Det var inte förrän den här lilla trevliga räkningen kom som jag insåg mitt misstag. Jag blir så arg för jag är alltid jävligt noga med mina räkningar. Jag gör ny budget varje år i januari sen sätter vi undan pengar till allt på servickontot. Här kommer liksom aldrig några otrevliga överraskningar för jag har faktiskt koll. Jag är slarvig med många saker men just ekonomi är jag sjukligt pedantisk med. Kanske just därför jag blev vald till kassör i Bowlingklubben bland annat. Så att faila så här är jävligt surt. Men alla gör misstag... även solan har fläckar säg det ju ☺

Igår hade jag besök av den här snyggingen. Vi har en väldigt speciell relation hon och jag . Vi är systrar, jag är storasyster. Sen är hon också min chef, på jobbet är det hon som bestämmer och vi har verkligen inga problem vi har en mycket bra arbetsrelation och en bra syskon relation. Hon är helt enkelt världens bästa syster och chef <3

Igår var dagen som Linnéa längtat efter

Vi skulle ha "mamma och Ninni dag" När jag och barnen gör saker tillsammans så gör vi det oftast alla tillsammans och det är jätte mysigt. Fast jag vet att de alla uppskattar att få ha mamma för sig själv en stund och det var då vi införde att man har en "mammadag" Då för de bestämma vad som ska göras och de får alla min tid. Jag älskar mammadagar jag också! Just att få mammas fulla uppmärksamhet är man inte bortskämd med när man växer upp i en stor familj och jag minns verkligen själv hur mycket jag uppskattade när mamma och jag lagade mat bara hon och jag och när pappa och jag åkte skidor bara han och jag. Jag tror det är viktigt. Linnéa valde badhuset, fika och leksak. 

Jag passade på att köra dagens intervallpass i barnbassängen. Jag såg förmodligen ut som en idiot när jag sprang fram och tillbaka med ett barn på släp jag skulle göra 15 x 1 minut men efter 12 minuter var benen som spagetti det var sjukt jobbigt att springa i vattnet. 

Igår kom äntligen den här boken, super bra bok har läst halva.   

Jag känner dock att jag redan kommit långt men har fortfarande har mycket att lära om mig själv och en del att jobba. Att säga vad jag vill och vad jag tycker och att säga NEJ bland annat. Jag måste lära mig att prioritera mig själv och det är svårt när man har ett samvete som straffar en så fort man gör något för sin egenskull som träningen som jag känner mig väldigt självisk när jag gör. Sen att jag orkar med allt mycket bättre efter att fått min träning måste jag lära mig att förstå!  

Igår på badhuset tappat jag min 7:e guldpärla till näsan. Så jag bestämde mig för att köpa en riktig piercing stav som man skruvar fast med en platta från insidan. Sagt och gjort..... Nu var staven tjockare så det gjorde lite ont. Man har dessutom förstora fingrar för att få in dem i näsan upptäckte jag. Men jag fixade det tillslut. känsliga varnas nu. Jag tog en synål men tråd i, drog den genom hålet och ut genom näsan knöt fast tråden i gängorna på staven och drog sakta och sen skruvade jag på knoppen!! Micke bara skakade på huvudet när jag hade sytråden i näsan men nu är den på plats!! Lite ont och lite som Rudolf med röda mulen känner jag mig.

Träningskaos, kattflytt och fortköringsböter

Dagarna ramlar på och jag har haft en vecka när huvudet varit extra fullt med funderingar. Jag har såna perioder ibland, det är både för och nackdelar med det.  Kommer jag fram till något bra så är det ju naturligtvis bra men funderar och analyserar mitt liv för mycket kan det faktiskt bli negativt.

Det jag funderar mest på just nu är kost och träning. Jag har fått så mycket tips och råd och jag suger till mig allt på en gång. Det blir för mycket, så mycket att det inte blir något av något. Det är styrka, skidor, bollövningar, gummiband, rehab-träning för höfter, fötter, det är intervaller på cykel och det är plankan och magövningar.

Fast tränat har jag gjort men jag vet inte vad jag ska lägga fokus på. 

Det blev lite skidor under veckan

Abstinensen efter löpningen blev för stor och jag sprang i torsdags bara 1 km men, jag blir så arg på mig själv för nu har jag ju lite ont igen. Jag hade inte ont det var därför jag sprang. Sen drog jag lillbruden på spark 2 km och det var jobbigare än 5 km normalt brukar vara. Efter det skottade jag uppfarten. Men att inte springa är för mig att inte träna och det är där jag måste tänka om. 

Det är detta som jag funderar väldigt mycket på och nu äntligen har jag kommit fram med en plan.

Vad var det då som hände? Jo någonstans på vägen ställde jag högre och högre krav på mig själv, jag utsatte min kropp för större påfrestningar än den klarade av och jag lyssnade inte på när den sa ifrån och för detta fick jag en så kallad stressfraktur.

Fokus måste ligga på att man tränar för livet. Jag tränar för att även om 5 år kunna springa en mil kanske två till och med och snabbare än jag gör nu. 

När man är 36 år när man börjar träna och har en kropp som aldrig tränat är det okej att köra hårt men att vila är minst lika viktigt. Jag har tyvärr alltid bråttom. Att bygga kondition går fort, att bygga en kropp som håller och hänger med går saktare. Fast jag är ändå sjukt stolt över att tränat mig från 500 m till 15 km på 9 månader! 

Ni ska få reda på hur min kost och träningplan ser ut men den är inte helt klar...... långsiktigt tänk är i alla fall huvudingrediensen med första delmålet om 8 veckor! 

Nu ska ni få en summering av resten av min vecka ☺

Efter jobbet i onsdags åkte jag till stan på klubbmöte med BK-Filippa. De överraskade mig med en blomma och smörgåstårta för att de inte firat att jag gift mig än. 

Visst är blomman fin? Den pryder min köksö. Torsdagen har jag redan skrivit en del om, det blev mycket träning.Men jag städade och fixade, nu har jag äntligen fått upp gardiner i köket. Är så nöjd både med gardiner och mina egen sydda kuddar till kökssoffan. Sen avslutade jag med att torka golvet, finns det något som luktar godare än ny torkade golv. Om man inte använt en sur golvmopp förstås men det gjorde jag inte.   Fixade middagen till jag skulle få hem min älsklingSen tyckte jag verkligen att jag hade gjort mig förtjänt av lite CAVA

Jag har haft en annons ute på Blocket för att hitta ett bra hem till min lilla Nicki. Det var inget lätt beslut detta men Lillan min äldre Maine Coon hona har hatat Nicki från första stund. Hon har varit väldigt rädd för henne och knappt inte vågat visa sig på nedervåningen Nicki kom hit och tog över hennes hem. De slogs på nätterna och det var i alla fall 3 - 4 nätter i veckan man vaknade av det. Jag fick ganska många mail från människor som ville ta hand om Nicki och hon är ju en helt underbar katt så det förstår jag. Jag satt ett lite högre pris på henne än vad det brukar vara på huskatter men inget opris, nu hade Nicki ingen stamtavla så jag sålde henne som huskatt. Men de som prutar och försöker få henne billigare gick ju bort på en gång har man inte råd att köpa en katt för samma summa som hennes försäkring kostar på ett år har man inte råd att försäkra henne och då väljer jag att inte sälja henne. Nu hittade jag ett perfekt hem åt henne, de åkte 30 mil hit för att hämta henne och de har ordnat med en FB-sida så vi kan följa vår lilla Nicki. Hon klev in i transprotburen själv. Tror hon kände på sig att det blir bra, det kan ju inte varit så kul för henne heller att de slogs hela nätterna katterna. Fast det kom tårar på både mig och barnen och det är tomt här hemma men det märks redan på Lillan. Hon vågar vara på undervåningen nu. I söndags hoppade hon upp och lade sig på Mickes mage framför TV:n och det gjorde hon alltid förr men inte en enda gång sen Nicki kom hit. Slutet gott allting gott.  
I Lördags var vi till Karlstad och firade Gudde som fyllt 50 år. Vi blev bjudna på god mat och dryck. Själv hade jag tyvärr lite bråttom hem till min sjuka Linnéa som hade feber och var hostig. Grattis än en gång!!Jag som brukar ta så mycket kort tog bara två!  

och det blev på mina älskade små systrar ♥. De bästa som finns!

De är verkligen de bästa som finns för det är de som ALLTID finns. Var rädd om dina syskon, ta dem inte förgivet!

Linnéa och Lollo hade soffmys till mello när vi kom hem så vi anslöt oss bara. 

Vi tyckte att helt rätt låter gick till final. YOHIO är ju mina tjejer stora idol.

På söndag morgon kände både jag och Micke oss hängiga men Micke hade bowlingmatch så vi drog i väg i alla fall. Fast Micke orkade inte spela klart. Så vi vände hemmet i för högfart visade det sig. 

Ja man har inget att skylla på, det gick för fort. Micke brukar inte köra för fort och just där vi blev stoppade, brukar han alltid säga till mig när jag kör: Pillan det är 70 km/h här. Jag säger inget om det heller för jag vet att jag har lite för tung fot när jag kör  och hade jag kört hade vi förmodligen fått högre böter men men kan inte ens säga att det är läropengar för det är ju inte så att man inte VET att man inte för köra för fort. Man får helt enkelt försöka att inte göra om det! Vi blev allt sämre både Micke och jag. I måndag låg vi i varsitt soffhörn och gjorde inte ett skit. Jag var bättre igår och gick till jobbet, ja kanske inte för att jag egentligen kände mig okej utan för att det är skit tråkigt att ligga på soffan. 

Idag har jag varit till stan med mamma, hon bjöd på lunch och en trevlig prat stund. Mammor måste vara det bästa som finns!Micke är fortfarande inte okej så vi tog en lugn promenad och efter det tog jag en till lite snabbare. Ja något är inte helt som det ska för jag gick så jag vart andfådd och hade sämre snitt per kilometer än någonsin!Nu ska det bli en kopp varmt ingefärste.