Grönt ljus, 18 år och helt ensamma i helgen

I alla föreläsningar och alla böcker om personligutveckling finns ett budskap som jag håller med om till 100%. Din inställning och ditt fokus till saker och händelser avgör din upplevelse. Detta är till och med fysiologiskt. Din hjärna vill ha rätt och kommer därför leta efter saker som bevisar att du tänker rätt. Problemet är bara att vi faktiskt inte alltid tänker rätt och har rätt fokus. Jag ska ta ett enkelt exempel. Om du är ute och kör bil och så tänker du: det är alltid rött vid rödljuset när jag kommer. Då kommer du att lägga märke till alla gånger det är rött och göra en större tanke av de, än de gånger det är grönt. Att veta om att det är så här vi fungerar, har hjälpt mig mycket. Dina tankar blir en självuppfyllande profetia. Så att flytta fokus kan ha väldigt stor betydelse för hur du mår och upplever saker. 

Varför skriver jag om detta då. Jo för att jag precis kände mig irriterad och tänkte tanken, det är typiskt att allt som kan krångla på jobbet ska göra det när man snart ska gå på semester. Det är en vecka kvar till semestern nu och problemet vi har just nu kom egentligen inte alls "när jag skulle gå på semester". De uppstod i slutet av maj och har hållit i sig. När man är systemförvaltare är just systemfel inget man önskar sig. Nu ligger detta helt utan för min makt, problemet ligger hos ägaren till systemet. Jag kan bara göra små grejer för att rund gå felet. Eller det är inte så små grejer jag gör för det tar så mycket tid att göra saker manuellt som normalt går med automatik. Det är hur som helst det här systemfelet som får mig att längta extra mycket efter semester!  

Jag anser mig vara väldigt lycklig och tacksam för det jag har. Lycka ser så klart olika ut för alla men jag har hittat min. Jag tror att det handlar om vilket fokus man försöker ha. Alltså på det gröna ljuset och inte det röda. Ofta får vi höra att man ska tänka positivt och det blir så fel. Det kan man inte göra i alla situationer men att hålla fokus på det som fortfarande är positivt, i en svår situation är verkligen avgörande för hur du mår. Jag har gått genom två riktigt stora trauman i mitt liv. Det finns inget positivt i att min fyra åring fick cancer eller att min man tog livet av sig. Båda gångerna fokuserade jag på att vi hade varandra, att jag har fina hjälpsamma människor omkring mig. När Louise blev sjuk, fick vi Gustav. En helt ny människa kom in i vårt liv. När Magnus gick bort fick jag verkligen uppleva, hur många fina människor jag har i mitt liv. Jag fick in min Micke i mitt liv. Jag tror att detta är varför jag trotts allt är en glad och lycklig person idag. Jag vet inte om jag kanske är lite religiös eller vad man kan kalla det. Hur som helst. Så har jag alltid känt att även om jag utsatts för hårda prövningar har jag alltid blivit kompenserad på något sätt. Självklart är det ju jag själv som skapat kompensationen. Kanske har jag en ängel där uppe i himlen som vakar lite över mig, som hjälper mig i rätt riktning. Som såg till att jag träffade Micke, som såg till att Gustav kom när Louise blev sjuk och som såg till att jag fick ett mindre tungt jobb precis några år innan jag insjuknade i reumatism.

En annan tanke som är ungefär lika som jag använder väldigt ofta är faktiskt: Det kunde varit värre. Det funkar men för att få det att funka så att du på riktigt får en känsla av tacksamhet måste det som "kunde varit värre" bara vara lite värre. Så lite att det är realistiskt. Det kan inte vara för långt i från min lilla värld. Det funkar inte att ta in all världens elände. För att sen vara tacksam för att man inte är drabbad av krig och svält. Så klart är jag ju tacksam för det också men när man ska vända det som är jobbigt och svårt just för tillfället. Måste det vara lätt att tänka sig in i det. Som att om jag stukar foten tänker jag att det var tur den inte gick av. Alltså något lite värre men ändå något som kunde ha hänt. Det funkar nästan alltid för mig.       

Jag har inte kommit på något som jag vill göra på min semester än. Jag är sliten så vila är ju en av de sakerna jag ska försöka göra mycket av. Umgås med min man, barn och barnbarn har jag tänkt. 

Det växer i trädgården och växthuset. Vi kommer få en hel del tomater i år men de är inte mogna än. Det är ju världens lyx när man kan gå ut och hämta grönsaker i trädgården. Så igår när jag gjorde lite kvällssnacks åt mig och Micke kunde jag ta av vår egen gurka. guide 

Den 1 juli 2006 träffades jag och Micke för första gången. Vi blev kanske inte ett par, precis den dagen men vi räknar 1 juli som vår årsdag. Det är 18 år sedan nu. Vi har gjort så himla mycket de här åren, så mycket roligt förutom att vi har sett våra barn växa upp, fått barnbarn, renoverat ett stort hus. Så har vi gjort massa roliga saker. Den galnaste resan vi gjorde, var när vi tog med alla barn och åkte till Trysil, för att åka skidor. Linnéa var bara 3 år och Gustav var 5 år. Två av våra större barn hade provat att åka skidor förut så alltså var det 4 barn som aldrig åkt förut. Micke och jag hade inte åkt skidor på 20 år. Den resan blev inte som vi tänkt oss men jag tycker vi ska ha en stor eloge för att vi i alla fall testade att ta med 6 barn på skidsemester. 🙈😂 Då har solsemestrar med barnen gått bättre och varit mysigare. Det är svårt att välja en specifik resa eller händelse om jag skulle välja det bästa hittills. När Micke jobbade på EMU åkte vi på en resa med dem upp till Storefjäll i Norge. Vi fick vara vip-gäster på tävlingen Norges starkaste man och kvinna. Den helgen, var så jäkla lyxig på alla sätt. Den är topp 3 i alla fall. En sak som jag stolt kan säga att vi inte gjort speciellt ofta de här 18 åren, det är att bråka. Vi är inte alltid överens men bråkar, det gör vi nästan inte och har aldrig gjort. Vi pratar och det tror jag är nyckeln till framgång i allt. 

Minsta barnbarnet är född på vår årsdag så vi har varit på kalas och firat hennes 5 års dag. Hon önskade sig en egen fåtölj och då är det klart hon fick det 😍

Micke och jag var helt ensamma i helgen. Vilket jag inte vant mig vid än riktigt.  Vi fick helt plötsligt oväntat besök av Emil så för en stund var allt som vanligt med mer än två personer i huset. Det här att barnen flyttat har varit väldigt jobbigt för mig men även här försöker jag ha fokus på det som är positivt. Micke och jag får tid för varandra. Jag kan göra vad jag har lust med. Ingen stökar till för mig. Jag har mindre tvätt och disk. Jag har sex personer att umgås med på ett nytt sätt. Jag älskar att äta lunch med dem. Göra saker tillsammans med dem. Det har jag väll alltid älskat men det blir så mycket mer värt nu på något sätt.