Gott samvete, motorlampa och semesterplaner

En enda arbetsdag kvar... sen är det semester!!!


Jag kan också gå på semester med gott samvete. För vet ni vad? Jag har hittat systemfelet! Det kom till och med en liten tår när jag insåg att automatiken fungerar igen. Den 13 juni hade ett bokat vikariepass och ett schemapass hamnat omlott med 30 minuter. Det ska inte vara möjligt, systemet ska säga ifrån men det är det som är själva systemfelet att det inte alltid säger ifrån och då kan ingen fil skapas och inga scheman kommer in i lönesystemet. Det är systemägarna som får jobba vidare med detta men jag kunde tar bort den där överlappningen och då fungerade allt igen!!!  🙌

Nu ska jag bara fundera på vad jag ska göra på min semester. Först och främst ska jag vila men fösta vecka har jag lite måsten också. 

På måndag ska den här lilla otäcka lampan som började lysa i bilen under veckan fixas till. Det är ändå dags för service. Så min förhoppning är att den otäcka lilla lampan inte ska kosta hela semesterkassan. 

De här tre bilderna kan stå för lite av det jag planerar göra på min semester. 
Umgås med mina små tjejer, måla och pyssla i trädgården

Grönt ljus, 18 år och helt ensamma i helgen

I alla föreläsningar och alla böcker om personligutveckling finns ett budskap som jag håller med om till 100%. Din inställning och ditt fokus till saker och händelser avgör din upplevelse. Detta är till och med fysiologiskt. Din hjärna vill ha rätt och kommer därför leta efter saker som bevisar att du tänker rätt. Problemet är bara att vi faktiskt inte alltid tänker rätt och har rätt fokus. Jag ska ta ett enkelt exempel. Om du är ute och kör bil och så tänker du: det är alltid rött vid rödljuset när jag kommer. Då kommer du att lägga märke till alla gånger det är rött och göra en större tanke av de, än de gånger det är grönt. Att veta om att det är så här vi fungerar, har hjälpt mig mycket. Dina tankar blir en självuppfyllande profetia. Så att flytta fokus kan ha väldigt stor betydelse för hur du mår och upplever saker. 

Varför skriver jag om detta då. Jo för att jag precis kände mig irriterad och tänkte tanken, det är typiskt att allt som kan krångla på jobbet ska göra det när man snart ska gå på semester. Det är en vecka kvar till semestern nu och problemet vi har just nu kom egentligen inte alls "när jag skulle gå på semester". De uppstod i slutet av maj och har hållit i sig. När man är systemförvaltare är just systemfel inget man önskar sig. Nu ligger detta helt utan för min makt, problemet ligger hos ägaren till systemet. Jag kan bara göra små grejer för att rund gå felet. Eller det är inte så små grejer jag gör för det tar så mycket tid att göra saker manuellt som normalt går med automatik. Det är hur som helst det här systemfelet som får mig att längta extra mycket efter semester!  

Jag anser mig vara väldigt lycklig och tacksam för det jag har. Lycka ser så klart olika ut för alla men jag har hittat min. Jag tror att det handlar om vilket fokus man försöker ha. Alltså på det gröna ljuset och inte det röda. Ofta får vi höra att man ska tänka positivt och det blir så fel. Det kan man inte göra i alla situationer men att hålla fokus på det som fortfarande är positivt, i en svår situation är verkligen avgörande för hur du mår. Jag har gått genom två riktigt stora trauman i mitt liv. Det finns inget positivt i att min fyra åring fick cancer eller att min man tog livet av sig. Båda gångerna fokuserade jag på att vi hade varandra, att jag har fina hjälpsamma människor omkring mig. När Louise blev sjuk, fick vi Gustav. En helt ny människa kom in i vårt liv. När Magnus gick bort fick jag verkligen uppleva, hur många fina människor jag har i mitt liv. Jag fick in min Micke i mitt liv. Jag tror att detta är varför jag trotts allt är en glad och lycklig person idag. Jag vet inte om jag kanske är lite religiös eller vad man kan kalla det. Hur som helst. Så har jag alltid känt att även om jag utsatts för hårda prövningar har jag alltid blivit kompenserad på något sätt. Självklart är det ju jag själv som skapat kompensationen. Kanske har jag en ängel där uppe i himlen som vakar lite över mig, som hjälper mig i rätt riktning. Som såg till att jag träffade Micke, som såg till att Gustav kom när Louise blev sjuk och som såg till att jag fick ett mindre tungt jobb precis några år innan jag insjuknade i reumatism.

En annan tanke som är ungefär lika som jag använder väldigt ofta är faktiskt: Det kunde varit värre. Det funkar men för att få det att funka så att du på riktigt får en känsla av tacksamhet måste det som "kunde varit värre" bara vara lite värre. Så lite att det är realistiskt. Det kan inte vara för långt i från min lilla värld. Det funkar inte att ta in all världens elände. För att sen vara tacksam för att man inte är drabbad av krig och svält. Så klart är jag ju tacksam för det också men när man ska vända det som är jobbigt och svårt just för tillfället. Måste det vara lätt att tänka sig in i det. Som att om jag stukar foten tänker jag att det var tur den inte gick av. Alltså något lite värre men ändå något som kunde ha hänt. Det funkar nästan alltid för mig.       
Jag har inte kommit på något som jag vill göra på min semester än. Jag är sliten så vila är ju en av de sakerna jag ska försöka göra mycket av. Umgås med min man, barn och barnbarn har jag tänkt. 

Det växer i trädgården och växthuset. Vi kommer få en hel del tomater i år men de är inte mogna än. Det är ju världens lyx när man kan gå ut och hämta grönsaker i trädgården. Så igår när jag gjorde lite kvällssnacks åt mig och Micke kunde jag ta av vår egen gurka. guide 

Den 1 juli 2006 träffades jag och Micke för första gången. Vi blev kanske inte ett par, precis den dagen men vi räknar 1 juli som vår årsdag. Det är 18 år sedan nu. Vi har gjort så himla mycket de här åren, så mycket roligt förutom att vi har sett våra barn växa upp, fått barnbarn, renoverat ett stort hus. Så har vi gjort massa roliga saker. Den galnaste resan vi gjorde, var när vi tog med alla barn och åkte till Trysil, för att åka skidor. Linnéa var bara 3 år och Gustav var 5 år. Två av våra större barn hade provat att åka skidor förut så alltså var det 4 barn som aldrig åkt förut. Micke och jag hade inte åkt skidor på 20 år. Den resan blev inte som vi tänkt oss men jag tycker vi ska ha en stor eloge för att vi i alla fall testade att ta med 6 barn på skidsemester. 🙈😂 Då har solsemestrar med barnen gått bättre och varit mysigare. Det är svårt att välja en specifik resa eller händelse om jag skulle välja det bästa hittills. När Micke jobbade på EMU åkte vi på en resa med dem upp till Storefjäll i Norge. Vi fick vara vip-gäster på tävlingen Norges starkaste man och kvinna. Den helgen, var så jäkla lyxig på alla sätt. Den är topp 3 i alla fall. En sak som jag stolt kan säga att vi inte gjort speciellt ofta de här 18 åren, det är att bråka. Vi är inte alltid överens men bråkar, det gör vi nästan inte och har aldrig gjort. Vi pratar och det tror jag är nyckeln till framgång i allt. 

Minsta barnbarnet är född på vår årsdag så vi har varit på kalas och firat hennes 5 års dag. Hon önskade sig en egen fåtölj och då är det klart hon fick det 😍

Micke och jag var helt ensamma i helgen. Vilket jag inte vant mig vid än riktigt.  Vi fick helt plötsligt oväntat besök av Emil så för en stund var allt som vanligt med mer än två personer i huset. Det här att barnen flyttat har varit väldigt jobbigt för mig men även här försöker jag ha fokus på det som är positivt. Micke och jag får tid för varandra. Jag kan göra vad jag har lust med. Ingen stökar till för mig. Jag har mindre tvätt och disk. Jag har sex personer att umgås med på ett nytt sätt. Jag älskar att äta lunch med dem. Göra saker tillsammans med dem. Det har jag väll alltid älskat men det blir så mycket mer värt nu på något sätt. 

Självbilden, första potatisarna och kjolar

Igår målade jag hela eftermiddagen, så idag när jag kommer från jobbet ska jag göra något annat. Jag ska stryka min grönrutiga duk, vattna i växthuset och hänga tvätten som jag startade i morse. Jag brukar göra en liten lista med de saker jag ska göra när jag kommer hem. Jag lägger ofta till några bonus saker och gör jag även dem så är jag extra duktig men jag ska inte göra fler. För att för min del handlar det om att inte göra för många saker.

Mitt problem har aldrig varit att jag inte gör något, utan att jag gör för mycket och aldrig är still. Det rimmar ganska dåligt med den bilden jag har av mig själv och som förföljt mig hela livet. Bilden att jag skulle vara lat och slö. Den felaktiga självbilden har gjort att jag drivit mig själv ganska så hårt och hänsynslös genom livet. Jag har fått mycket gjort och det är många saker som jag är stolt över. Fast ibland har det kostat väldigt mycket, som perioder av utmattning och depression.

Ett annat problem som jag brottats med är perfektionism. Ja inte för att jag någonsin varit perfekt. Utan det har resulterat i att jag kanske inte ens försökt göra en del saker, för blir det inte perfekt så har jag gett upp. Därför är jag nu så stolt över mig själv och mina akvareller. De är inte perfekta men jag känner mig glad, nöjd och stolt över dem. Så mycket att jag till och med vågar lägga ut bilder på dem.

Jag kommer nog alltid behöva jobba på vissa saker i mitt liv. Som att skaffa mig en mer positiv självbild och framför allt en mer sann blid av mig själv. Jag tror verkligen inte att jag är ensam om det här problemet. Så vi fortsätter att jobba på självbilden och självkänslan. Vi är kanske inte bäst men vi är duger och är tillräckligt bra precis som vi är.

Nu är det inte bara min felaktiga självbild att jag är lat som driver mig utan, jag vill så mycket saker. Jag vill att något händer, jag blir lätt rastlös och uttråkad och det stavas ADHD.

I helgen skulle jag ta det lugnt för jag var sliten. Det har varit student och sen kom midsommar med kalas, familj och vänner. Det är underbart och roligt. Jag är så tacksam att alla våra barn vill komma hem och fira midsommar med oss. Fast det är en del att förbereda och snaps, vin och drinkar blir jag nu för tiden väldigt sliten av. 🙈

Efter att ha huset fullt hela midsommar helgen åkta alla hem och på måndagen när jag kom från jobbet var jag helt ensam. Ja, förutom katten då. Tomheten nästan ekade. Jag har alltid varit så rädd för att känna mig ensam och få tråkigt. Fast sanningen är den att jag gör inte det. Precis när alla åker känns det tomt men sen tycker jag att det är lite skönt också att bara kunna rå om mig själv. 

Nu slipper man ju inte alla måsten. Jag måste vattna i växthuset och potatislandet där det växer som tusan just nu. I helgen tog vi upp de första potatisarna. Vi tyckte de förtjänade att serveras med oxfilé. Helgen blev faktiskt en återhämtnings helg precis som jag planerat och behövde. Vi tog oss en tur i skogen Micke och jag och besökte en gammal kvarn som bara ligger 8 km hemifrån men som jag aldrig besökt. 

När jag var till IKEA sist köpte jag två nya bord till sällskapsrummet. Jag är väldigt nöjd med hur det blev. Ett av mina stora intressen är ju heminredning. Fast just det är ju ett intresse som är svårt att praktisera för man kan ju inte göra om hemma hela tiden. Så jag får läsa och kolla på Pinterest. Jag försöker skapa ett flyt i varje rum, sen om det bara är jag som känner flytet det är en annan sak. Det roligaste med inredning är när det finns något problem som en ful tapet som man inte kan göra något åt. Göra så här så länge tills man ska renovera. Då får jag vara kreativ och hitta på lösningar och göra det bästa av situationen. 

Jag köpte två vinröda fåtöljer på loppis. När jag sen köpte en soffa till sällskapsrummet blev de där två fåtöljerna över och hamnade då i gästrummet. Där kan de absolut stå, om det inte varit för att väggarna är rosa. Gästrummet är Louise gamla rum och det enda jag gjort sen Louise flyttade ur där som 12 åring. Är att måla över borden som det var ballerinaskor på. Kan man få rött och rosa att passa? Nja men så hittade jag en inspirationsbild på Pinterest. Den i mitten och tänkte att jag försöker göra något liknade. Det är inte lika snyggt som Pinterest bilden men för min del duger det gott tills jag ska renovera.  

Som jag berättat förut så älskar jag klänningar men jag har en del kjolar också. Kjol är svårt att få att funka när man har en rund mage. Jag är smalare över rumpan än över magen. Jag har efter många år av kroppshat, slutit fred med min kropp. Det är så här som den blev efter trauman, depressioner, sjukdomar och ätstörning. Den har fått ställa upp på mycket men den har också gett mig mina 4 barn. Nu kom jag ur spår igen, det var ju kjolar på en rund mage jag skulle skriva om. Jag tycker att det funkar om man sätter ett skärp i midjan och instoppad topp. Jag är inte så bekväm med det men tränar på det. Jag försöker lära mig att ha istoppad topp i byxor också men det går inte. Sanningen är den att man ser ju till och med smalare ut om man inte har pösiga tröjor som hänger över magen men det hjälper inte. Jag är inte där än.