Igår flyttade hon hem till sina nya ägare. De lovade mig att ta väl hand om henne.
Det var med en tår i ögat jag såg henne köras i väg. Fast i april får jag hem min nya pärla. Min sommarstuga på hjul :)
Tyget inne i bilen är inte fint, så det måste jag göra något åt. Ni kan bara gissa hur mycket jag ser fram mot att få hem henne och börja fixa. Jag har massa idéer. Jag hoppas att min första tur med henne ska bli veckan förre påsk för då har jag sökt semester. Jag längtar så efter detta!
Kollar man ut så har det kommit så där en decimeter blötsnö under natten och våren känns långt borta men mina luftrör säger att våren år på gång.
Mina luftrör är nämligen säkrare än en pollenprognos och enligt luftrören är det höga halter av alpollen just nu. Al och den björk är de jag känner av mest. När vi sen passerat midsommar och gråbon och gräset blommar brukar jag däremot inte ha några besvär alls.
I söndags var det väldigt fint ute även om det blåste väldigt kallt.
Pannkakor, vattenfärg, pärlor, kurragömma, kojor, bad och böcker allt hann vi med under de timmar hon var hos mig. Hon är verkligen mormorsflicka, detta lilla älskade barn.
Just nu har vi väldigt tuff på jobbet. Jag har svårt att inte ta med mig det hem. Jag måste verkligen jobba på att hitta ett sätt att lämna jobbet på jobbet. Jag ska ta upp detta med min terapeut som jag har en tid hos till veckan.
Det har gått lite mer än ett år sen jag blev sjuk av sköldkörteln, utmattning och depression. Vad har jag gjort för att må bättre?
Jag har fått en massa mediciner och jag mår bättre, verkligen mycket bättre. Fast jag är urless på att inte känna mig som mig själv och jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Under det här året har jag inte varit sjukskriven en enda dag utan jag har tappert fortsatt kämpa och jobba. Det är ett val som jag gjorde och om det varit till fördel eller nackdel vet jag inte. Jag vet bara att jag fortfarande är utmattad och att jag är väldigt skör. Jag har bråttom och vill vara den där Pillan som tränar hårt, har många bollar i luften fixar och trixar med allt.
Det har dock gått upp för mig att det var det livet och den Pillan som gjorde att jag blev sjuk. Dit kan jag ju inte gå tillbaka. Så vad ska jag då sätta upp för mål? Hur ska mitt liv då se ut? Vad vill jag? Vart vill jag? Vad är hållbart?
Under det här året borde jag kommit framåt och visst har jag gjort det på många sätt men jag har väll inte helt lyckats få ner stressnivån när jag under det här året utvecklat magkatarr. Den senaste veckans påslag på jobbet har också gjort att en hel del ångest kommit tillbaka.
Så inget är glasklart. Jag måste tänka om och skaffa mig nya värderingar och nya sätt att se på mig själv. Jag har haft så höga krav och att då bara fundera på vad som är rimligt är svårt. Förändringarna jag gjort hittills räcker inte. Jag behöver kanske göra något åt min arbetssituation. Eftersom det är den som i nu läget är mitt största problem. Jag kanske ska gå ner i arbetstid, kanske byta jobb jag vet inte men något behöver jag göra för på min fritid är livet hur bra som helst.
Så första steget är att inse att jag inte alls ska bli en person jag var innan utan en ny person.
Denna nya person ska vara snäll mot sig själv och ska inte alls behöva vara en duktig flicka!
Vet inte också att den 8 mars var det 6 år sen jag slutade röka.
Det är jag väldigt stolt över.
jag och Linnéa tog en riktigt lång promenad.
Linnéa har haft praktik den här veckan och varit med mig på jobbet.
Jag tror tyvärr att hon haft jättetråkigt för det finns väldigt lite för henne att göra. Fast en av dagarna kunde hon i alla fall få vara med på rehab-avdelningen och det tyckte hon var roligare än att sortera papper.
I torsdags var jag barnvakt åt min lilltjej.
I torsdags var jag barnvakt åt min lilltjej.
Pannkakor, vattenfärg, pärlor, kurragömma, kojor, bad och böcker allt hann vi med under de timmar hon var hos mig. Hon är verkligen mormorsflicka, detta lilla älskade barn.
Just nu har vi väldigt tuff på jobbet. Jag har svårt att inte ta med mig det hem. Jag måste verkligen jobba på att hitta ett sätt att lämna jobbet på jobbet. Jag ska ta upp detta med min terapeut som jag har en tid hos till veckan.
Det har gått lite mer än ett år sen jag blev sjuk av sköldkörteln, utmattning och depression. Vad har jag gjort för att må bättre?
Jag har fått en massa mediciner och jag mår bättre, verkligen mycket bättre. Fast jag är urless på att inte känna mig som mig själv och jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Under det här året har jag inte varit sjukskriven en enda dag utan jag har tappert fortsatt kämpa och jobba. Det är ett val som jag gjorde och om det varit till fördel eller nackdel vet jag inte. Jag vet bara att jag fortfarande är utmattad och att jag är väldigt skör. Jag har bråttom och vill vara den där Pillan som tränar hårt, har många bollar i luften fixar och trixar med allt.
Det har dock gått upp för mig att det var det livet och den Pillan som gjorde att jag blev sjuk. Dit kan jag ju inte gå tillbaka. Så vad ska jag då sätta upp för mål? Hur ska mitt liv då se ut? Vad vill jag? Vart vill jag? Vad är hållbart?
Under det här året borde jag kommit framåt och visst har jag gjort det på många sätt men jag har väll inte helt lyckats få ner stressnivån när jag under det här året utvecklat magkatarr. Den senaste veckans påslag på jobbet har också gjort att en hel del ångest kommit tillbaka.
Så inget är glasklart. Jag måste tänka om och skaffa mig nya värderingar och nya sätt att se på mig själv. Jag har haft så höga krav och att då bara fundera på vad som är rimligt är svårt. Förändringarna jag gjort hittills räcker inte. Jag behöver kanske göra något åt min arbetssituation. Eftersom det är den som i nu läget är mitt största problem. Jag kanske ska gå ner i arbetstid, kanske byta jobb jag vet inte men något behöver jag göra för på min fritid är livet hur bra som helst.
Så första steget är att inse att jag inte alls ska bli en person jag var innan utan en ny person.
Denna nya person ska vara snäll mot sig själv och ska inte alls behöva vara en duktig flicka!
Vet inte också att den 8 mars var det 6 år sen jag slutade röka.
Det är jag väldigt stolt över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar