Sommartid, Lollo och reflektion

Jag har liksom aldrig förstått vitsen med att vi ska hålla på att dra klockan fram och tillbaka för sommar och vintertid. Jag hoppades på att förslaget om att vi skulle stanna på sommar tid nu 31/3 skulle gå igenom men tydligen få vi vänta något år till. När man har ett jobb så man går upp klockan 05 på morgonen och man just råkar jobba dagen då vi ställer om klockan, förstår ännu mindre vitsen med detta.

Lite smått trögt att gå upp idag.

Om ni eventuellt längtade efter ett inlägg som inte handlade om husbilar så kan jag säga att inte det här inlägget heller kommer vara helt husbilsfritt. Jag skulle egentligen fått hämta hem Monstret i torsdags men det var en el-grej som skulle bytas ut innan jag kan hämta hem henne och den el-grejen var tvungen att beställas så klart.

I tisdagskväll hämtade jag hem Lollo. Jag ska få ha henne hemma tills i kväll  😍

I onsdags åkte vi till Karlskoga och åt lunch och det var då jag fick veta att jag inte skulle få hämta hem Monstret på torsdagen.

Då kände jag att jag inte kunde hålla mig längre utan åkte och tittade på henne. Så nu längtar jag ihjäl mig. Lollo och jag hade en hel mysig dag. Jag är verkligen så himla tacksam över att mina barn tycker om att umgås med mig!

Idag är det 2 år sen vi stängde Coopan. I morgon börjar min syster som jag jobbade med på Coopan åter igen jobba som butikschef. Den här gången på Systembolaget och jag börjar min fasta tjänst på kommunen. Alltså exakt 2 år sen butiken stängdes.

Jag tycker om att titta tillbaka och reflektera över tid som varit. Jag tror jag samlar på milstolpar i livet på något sätt. För mig är det ett sätt att sortera eller att lägga bitarna på plats i det puzzel som är mitt liv. Jag har jobbat väldigt hårt de här två åren. Det har varit en tuff tid i mitt liv med olika sjukdomar och ganska mycket krångel och omställningar. Det har också varit en tid som mycket har förändrats inne i mig och jag har fått en hel del insikter.

När jag blev sjuk och utmattad satt jag livet på paus. Det handlade om att överleva att friskna till, att återhämta mig. Det har känts som om jag bara väntar hela tiden. Som om jag väntar på att livet ska starta igen. Livet ska ta vid där det slutade, jag ska bli den jag var och orka det jag gjorde innan. Först då börjar livet igen.

Fast livet är ju det som pågår även när man är sjuk. När sen insikten kom att det var mitt gamla liv jag blev sjuk av, blev framtidsbilden ganska suddig. Jag fick lov att börja ställa mig frågor. Hur vill jag ha det och hur ska jag leva? Vad är viktigt för mig och vad ska prioriteras?

Jag kom fram till att jobba heltid, ha en stor familj, träna prestationsinriktat 5 dagar i veckan, umgås med vänner, ha fint hemma och alltid ställa upp för andra och aldrig säga nej eller lyssna på mina egna behov, var det jag blev sjuk av.

Av det jag räknat upp skulle jag kunna förändra allt utom att ha en stor familj och det vill jag inte ändra på för de är viktigast för mig. Detta kommer jag att återkomma till i ett helt eget inlägg.

Balans, uppfölning och tillsvidare

En gång i tiden var jag väldigt sugen på att köpa en sommarstuga. Jag är själv uppväxt med att vi hade en sommarstuga. Det var 100% sommarlov för oss barn men för de vuxna skulle gräset klippas och trädgården skötas. Därför bestämde Micke och jag oss för att prova på livet med husbil och det kom att bli något som i alla fall jag älskar väldigt mycket.

På torsdag får jag hämta hem henne!

mitt 8,6m långa och 4,5 ton tunga monster! Jag ser så fram emot att få åka ut. Cykla i skogen, promenera, sitta med paddan, lyssna på musik, dricka vin, spela kort, titta på solnedgången, bara vara och samla energi!

Just energi och balans handlar verkligen allt om i mitt liv.

 

Att hitta en hållbar balans är precis det som jag och min arbetsterapeut ska jobba med.

Jag hoppas att detta ska leda till något bra och att jag på det här sättet få en insikt som i längden för med sig att jag aldrig mer drabbas av utmattning och depression.
Jag var även till min sköterska för medicinuppföljning. Det är nu en månad sen jag började med ADHD-medicin. Den största skillnaden är hur jag känner mig på morgonen. Jag har hela mitt liv varit totalt medvetslös när klockan ringt. Nu är det kanske inte så att jag hoppar ur sängen precis men jag kommer upp utan större ansträngning. Jag har mindre inre oro och jag känner mig lugnare överlag. Den enda biverkan jag känner av är att jag får ångest när medicinen går ut kroppen. Det kan bli så om dosen är för låg säger sköterskan, så därför har jag nu fått höja dosen.  

 

Fast lite vår och sol gör också skillnad.

En av mina lediga dagar blev det en riktigt lång promenad.

 

Vet ni vad? Från den 1 april är jag tillsvidareanställd!!

Det är lite lustigt att det på dagen då är 2 år sen vi stängde Coopan då. Det har verkligen hänt en del på de här åren och jag har både utvecklas och invecklats en hel del.

 

Vi har varit och firat min pappa också!

Min lilla pappa!

Pollen, tankar och rökfri

Igår flyttade hon hem till sina nya ägare. De lovade mig att ta väl hand om henne.

Det var med en tår i ögat jag såg henne köras i väg. Fast i april får jag hem min nya pärla. Min sommarstuga på hjul :)

Tyget inne i bilen är inte fint, så det måste jag göra något åt. Ni kan bara gissa hur mycket jag ser fram mot att få hem henne och börja fixa. Jag har massa idéer. Jag hoppas att min första tur med henne ska bli veckan förre påsk för då har jag sökt semester. Jag längtar så efter detta!

 

Kollar man ut så har det kommit så där en decimeter blötsnö under natten och våren känns långt borta men mina luftrör säger att våren år på gång.

Mina luftrör är nämligen säkrare än en pollenprognos och enligt luftrören är det höga halter av alpollen just nu. Al och den björk är de jag känner av mest. När vi sen passerat midsommar och gråbon och gräset blommar brukar jag däremot inte ha några besvär alls.

 

I söndags var det väldigt fint ute även om det blåste väldigt kallt.

jag och Linnéa tog en riktigt lång promenad.

 

Linnéa har haft praktik den här veckan och varit med mig på jobbet. 

Jag tror tyvärr att hon haft jättetråkigt för det finns väldigt lite för henne att göra. Fast en av dagarna kunde hon i alla fall få vara med på rehab-avdelningen och det tyckte hon var roligare än att sortera papper.

I torsdags var jag barnvakt åt min lilltjej.

Pannkakor, vattenfärg, pärlor, kurragömma, kojor, bad och böcker allt hann vi med under de timmar hon var hos mig. Hon är verkligen mormorsflicka, detta lilla älskade barn.

Just nu har vi väldigt tuff på jobbet. Jag har svårt att inte ta med mig det hem. Jag måste verkligen jobba på att hitta ett sätt att lämna jobbet på jobbet. Jag ska ta upp detta med min terapeut som jag har en tid hos till veckan.

Det har gått lite mer än ett år sen jag blev sjuk av sköldkörteln, utmattning och depression. Vad har jag gjort för att må bättre?
Jag har fått en massa mediciner och jag mår bättre, verkligen mycket bättre. Fast jag är urless på att inte känna mig som mig själv och jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Under det här året har jag inte varit sjukskriven en enda dag utan jag har tappert fortsatt kämpa och jobba. Det är ett val som jag gjorde och om det varit till fördel eller nackdel vet jag inte. Jag vet bara att jag fortfarande är utmattad och att jag är väldigt skör. Jag har bråttom och vill vara den där Pillan som tränar hårt, har många bollar i luften fixar och trixar med allt.

Det har dock gått upp för mig att det var det livet och den Pillan som gjorde att jag blev sjuk. Dit kan jag ju inte gå tillbaka. Så vad ska jag då sätta upp för mål? Hur ska mitt liv då se ut? Vad vill jag? Vart vill jag? Vad är hållbart?

Under det här året borde jag kommit framåt och visst har jag gjort det på många sätt men jag har väll inte helt lyckats få ner stressnivån när jag under det här året utvecklat magkatarr. Den senaste veckans påslag på jobbet har också gjort att en hel del ångest kommit tillbaka.

Så inget är glasklart. Jag måste tänka om och skaffa mig nya värderingar och nya sätt att se på mig själv. Jag har haft så höga krav och att då bara fundera på vad som är rimligt är svårt. Förändringarna jag gjort hittills räcker inte. Jag behöver kanske göra något åt min arbetssituation. Eftersom det är den som i nu läget är mitt största problem. Jag kanske ska gå ner i arbetstid, kanske byta jobb jag vet inte men något behöver jag göra för på min fritid är livet hur bra som helst.  
Så första steget är att inse att jag inte alls ska bli en person jag var innan utan en ny person.

Denna nya person ska vara snäll mot sig själv och ska inte alls behöva vara en duktig flicka!
 
Vet inte också att den 8 mars var det 6 år sen jag slutade röka.

Det är jag väldigt stolt över.

Husbilar

Tog du körkort före 1996? I så fall har du en väldig fördel när det gäller husbilar. Det var nämligen så att före 1996 fanns inga regler för hur tung en personbil fick vara. Så därför kan man faktiskt ha en b-registrerad stor buss på flera ton som man får köra på B kort. 

Jag tog mitt körkort 1995. Ni som följt mig i livet och på bloggen vet att jag älskar min husbil

Så det är med sorg i hjärtat hon nu ligger ute till försäljning. Hon ligger ute för 65.000kr vilket är ett jättebra pris för en sån här bil. Hon är perfekt för 2 personer! 

När vi köpte henne.. ja hon är en hon så ni vet 😂. Så visste vi ju inte om husbil var något för oss så därför kostade vi inte på med någon dyr sak. För mig blev husbilen frihet, återhämtning och vila. För oss var det perfekt att börja med en sån här liten bil. Nu vet jag exakt vad jag vill ha och vad vi inte vill ha. 

Den här vill jag ha 😍

Jag letar efter en begagnad bil även nu och den ska uppfylla 3 kriterier 

1. Den ska ha förvarings utrymme som kan nås från utsidan av bilen för utemöbler, grill mm. 
2. Den ska ha en sovplats man inte behöver bädda ihop varje dag.
3. Den ska ha skoförvaring vid dörren.  

Det där med skoförvaring låter kanske som en liten skit grej men är man 5 personer som vi faktiskt varit några gånger så tar skorna plats i en redan liten husbil. Den här har en lucka i golvet vid dörren. 

Det finns bara en nackdel med den här 

Ja ni ser FÄRGEN, fast det går ju att göra något åt det och det kommer jag göra. Att klä om den är ett måste! 

Hittar nu bara Diesel-Doris en ny ägare, så kommer jag köpa mig denna sommarstuga på hjul. Denna stuga är nästan 9 meter lång 🙈. Kommer nog vara lite pirrigt i magen när jag ska köra den i början.

Det är så jag ser det en sommarstuga på hjul! Barnen börjar bli så stora nu att det inte vill med ut på semester. 

Stress, hjärtslag och shoppingfri

Idag har jag gjort det jag behöver mest av allt just nu, försökt återhämta mig. 

Just nu är mitt jobb rent ut sagt för jävligt, vi måste göra något åt den rådande situationen väldigt snart annars kommer jag att bli sjuk!

I torsdags vaknade jag med migrän. Jag är i princip aldrig hemma från mitt jobb, jag tillhör den där sortens idoiter till människor som går och jobbar fast de är sjuka!! I torsdags gick det verkligen inte, jag hade kräkts om jag tvingat mig. 

För att då gnälla lite till när jag ändå håller på så fick jag lov att ringa doktorn om min mage. 

   

Det var nog inte gallan som är problemet även om smärtan sitter under höger revbensbågen. Det troligaste är att jag fått en rejäl magkatarr. Jag fick Omeprazol utskrivet och har nu ätit det sen i tisdags och jag är bättre. Även magkatarren kan ju återkopplas till hur jag mår just nu och det enda problemet i mitt liv är jobbsituationen. De är verkligen ingen plats för en hjärntrött och utmattad människa.  

Nu över till den delen av livet som gör att jag inte går under just nu, min familj!

Gustav och Linnéa hade sportlov förra veckan och jag jobbade alla dagar utom onsdagen. Det blev en väldigt intensiv dag men den bästa på länge. Jag hämtade Ellie redan efter jobbet på tisdag hon skulle få sova hos mormor för jag hade sett att kommunen ordnat så att Lek och Luft från stan flyttat in i sporthallen under sportlovet. 

Så när de slog upp portarna på onsdagen tog jag med mig Ellie och lekte. I två timmar hoppade hon och for omkring. Så lycklig unge! Underbart roligt att få ha henne för mig själv en stund. 

Sen på eftermiddagen tog jag med mig mina troll till stan Gustav behövde nya jeans så det blev det 

och Kinamat såklart. Eftersom jag bjöd på mat tvingade jag dem att vara med på kort och att le. Ser det inte helt naturligt ut så säg?? hahaha

Som jag skrev har jag ägnat den här dagen till mig själv och till att tänka och vara självsam. 

Jag har suttit och ritat och skrivit i min lilla bok

Till alla jag älskar. 

Någon konstnär blir jag inte men det är så rogivande att måla. 

Som jag skrivit om innan så vill jag bli mer minimalistisk eller jag vill uppskatta sånt jag har. Jag vill ha tid, inte prylar. Jag vill känna och uppleva. 

Jag hade en shoppingfri februari och det gick bra. Jag antecknade sånt jag behövde köpa och kollade av listan nu i slutet av månaden. 

Det blev tre inköp för totalt 105 kr

En visp

En sladdhållare

Ett par örhängen.

Nu har jag tänkt att köra en shoppingfri månad till! Jag känner en väldigt tillfredsställelse i att uppskatta det jag har. Mina reglar är enkla

Jag får inte köpa, kläder, smycken, heminredning. Är det något jag vill köpa anteknar jag det och sen i slutet av månaden kollar jag genom den listan och köper det som fortfarande känns nödvändigt. Jag får köpa, mat, presenter, saker till mina barn, förbrukning som shampoo tvål och smink men bara när något är slut. Jag får inte köpa 6 nya läppstift för att jag får ett infall. 

Visst är hon vacker min Lillis! Henne uppskattar jag mycket att jag har! 

Om jag spar något på detta har jag tänkt att lägga undan till kontantinsatsen på en nyare husbil. Det låter motsägelsefullt att jag vill byta husbil mitt i när jag säger att jag njuter av att konsumera mindre. 

Jag älskar verkligen min husbil, hon är frihet för mig, ledig tid och semester. Fast när man haft husbil ett tag kommer man på vad som är praktiskt och vad som är mindre praktiskt. Att ha en säng vi inte måste bädda ihop varje dag skulle vara väldigt skönt. Det vore bra med förvaringsutrymme från utsidan för utemöblerna och grillen. Så man inte måste flytta runt allt när man ska lägga sig eller ska vara inne i husbilen. Någonstans att ha skor vore också bra. Jag vet att det låter som ett minimalt problem men det är verkligen inte det. Är man några stycken så blir det ett problem på en gång. 

Igår hade jag fullt hus,  

mamma bjöd på mat och tårta. Hon har fyllt år min lilla mor

Vet ni vart detta är? Det är Lofoten! 

Dit vill jag åka i sommar om det blir i en nyare husbil eller i vår gamla skrutt det återstår att se! 

Med facit i hand

Jag sitter här med facit i hand nu men frisk är jag inte. Jag har troligen en bit kvar och jag har också en del beslut att fatta i mitt liv.
 

Jag ska ta det från början. För när jag funderar på hur allt började den här gången så kanske man måste gå tillbaka helt från början. Jag har varit med om tre stora traumatiska händelser i mitt liv.

Mitt barn har haft cancer och genomgått en 2,5 år lång celliftsbehandling

Min man och pappa till mina barn tog livet av sig

Min pappa var med i en alvarlig trafikolycka och svävade mellan liv och död i flera månader.

Det har satt spår i mig. Det har gjort mig starkare men också skör. Jag är liksom bara ihop limmad så gått det går. Utsätts jag får något så reagera jag ofta mer än vad som är rimligt för situationen.

Om vi utgår från det, så rullade mitt liv på bra. Jag hade börjat träna och hade presterat saker jag inte trodde om mig själv. Cyklat Vätternrundan, tagit halvklassikern, jag hade ett jobb jag trivdes med och jag har trygga relationer omkring mig.

Nästan varje år drabbas jag av höstnedstämdhet. Det gjorde jag även hösten 2016 men jag hade bokat en resa för mig och barnen till Teneriffa i månadsskiftet nov-dec. Jag var väldigt stolt över mig själv som vågat i väg med barnen ensam.

Jul för mig innebär också alltid väldigt mycket stress, eftersom jag har en så himla massa idéer om hur saker ska vara och jag har väldigt svårt att tycka att jag gör nog inför jul. Så var det även 2016 men jag överlevde jul och började repa mig som jag alltid gör efter nyår.

Då 12 januari 2017 slog blixten ner i min tillvaro, vår butik som jag jobbade i skulle läggas ner 31/3. Jag fick panik och ett stress påslag utan like. Jag varvade upp mig och sökte alla jobb jag kunde komma över. Egentligen kände jag mig helt förlamad och så fruktansvärt trött. Jag var arg och ledsen. Hela min tillvaro vändes upp och ner och jag oroade mig inte bara för mig själv. Jag jobbade ju tillsammans med min lillasyster som nu också skulle bli arbetslös.

Sista månaderna på gamla jobbet var tuffa. Folk i byn var ju arga och ledsna att deras enda butiks skulle läggas ner och detta ältades med oss av alla kunder som kom in.

Jag skulle få jobba av min uppsägningstid i en annan butik och jag tycket det var bra att få en chans att få in en fot någon annanstans. Jag skulle inte behöva göra fulltid eftersom jag nu fick längre resväg. Allt detta gjordes upp med vår driftchef. Så i början av april skulle jag börja på den nya butiken. Tyvärr blev det inte så, för några dagar senare ringer de från personalenheten och säger att jag ska göra fulltid på den andra butiken. Jag blev arg och pratade med facket och bråkade om att även om nu driftschefen som gjort upp avtalet med mig inte egentligen haft befogenhet att göra ett sånt avtal så var det ju det avtalet jag fått. Allt slutade med att jag fick rätt men tog semester de dagar jag skulle varit i den andra butiken. Inte en timma till ville jag göra åt COOP

Eftersom jag i panik sökt så mycket jobb lyckades jag få ett nytt jobb men det visste jag inte där och då.

Den 9 maj 2017 började jag på ett helt annorlunda jobb. I samma veva fick även Micke jobb på hemmaplan. Vi var så himla glada och lyckliga över hur allt löst sig så himla bra.

Det var väldigt mycket att lära sig på mitt nya jobb. Jag kände mig ofta otillräcklig.

På den tiden bestod min nya arbetsgrupp av två avdelningar och alla från den andra avdelningen hade sökt det jobb jag fått. Ingen av dem var så glad över att jag satt på den tjänsten jag gjorde. Ännu värre blev det när det kom ett beslut om att den andra avdelningen skulle läggas ner. En gång pratade de till och med öppet om det i fikarummet som om jag inte satt där. Jag kände mig väldigt illa omtyckte och även om inte av dem sa något så kände jag deras ilska.  

Det nya jobbet innebar också att jag inte skulle få någon sommarsemester vilket jag var väldigt bitter över. Jag hade behövt det. Jag hade som alla andra jobbat ett helt år, bara att jag bytt jobb.

Jag tog dock en vecka ledigt i samband med Lollos student och Vätternrundorna. Jag hade tränat mycket och anmält mig till både Halvvättern och Vätternrundan som var med en veckas mellan rum.

Jag hade så mycket att stå i just i början av juni. Jag rodde dock allt i land. Jag slog personligt record på båda vätternrundorna. Tider jag aldrig kunnat drömma om ens. Jag hade Studentkalas för släkten som firade Louise och eftersom jag inte hade några semesterdagar, jobbade jag i fatt de dagar jag tagit ledigt. Så när jag sen också ordnat vår midsommarfest som vi brukar ha för 30 personer och firat midsommar så sa min kropp ifrån.

Midsommardagen vaknade jag och hade blåsor i hela munnen. Det gjorde så ont att jag nästan inte kunde äta. Jag var helt totalt slut.

Jag orkade inte något och det började en tid när jag endast satt i soffan efter jobbet. Det hände också att jag somnade framför datorn på jobbet. Månaderna gick och i september kände jag mig ändå lite piggare men jag var väldigt nedsämd. Fast jag kom inte igång med träningen. Jag hade börjat få ångest och jag började få svårt att minnas saker.

Du din lata människa sa jag till mig själv och tvingade mig att ändå fortsätta att träna men jag orkade inte utan jag fick nöja mig med promenader. Jag var också en lat människa som tydligen inte orkade jobba heltid. För sen jag började mitt nya jobb hade jag gjort det och jag var ju slut hela tiden.

I november blev min chef sjuk och jag tog på mig en ny spännande arbetsuppgift. Det krävde väldigt mycket fokus men jag har den förmågan att superfokusera. Jag kände mig värdelös som inte lärde mig tillräckligt fort. Hur mycket beröm jag än fick om hur snabbt jag lärt mig kunde jag inte höra vad det sa. Kravet på mig själv var att jag skulle kunna uppgiften utan att behöva med om hjälp från dag ett.

Jag var så sjukt trött under den här tiden och det spelade ingen roll hur mycket jag sov. Det var så konstigt för jag fick panik på nätterna. Vaknade flera gånger av att hjärtat rusade och jag hade svårt att andas. Något var fel och jag kontaktade vårdcentralen. Jag orkade inte längre vara social och jag klarade inte något längre utan var ju bara en helt värdelös människa. Jag lyckades också begå ett misstag på mitt jobb. Inget alvarligt egentligen men för mig blev det hela världen, jag grät och grät. Något var väldigt fel det kände jag men vårdcentralen bad mig ringa och gav mig inget svar på det jag skrivit och jag orkade inte ringa.

Så blev det jul och som jag skrev förut har jag alltid jättehöga krav på mig själv vid jul. Juldagen hade jag julmiddag för alla de mina 20 personer.

På annandagen började jag dagen med att gråta, jag orkade inget mer. Jag var så slut och utmattade och livet inte längre kändes värt att leva. Jag insåg att jag var tvungen att söka vård men jag hade inte ens orka att göra det. Jag hittade en app på nätet som blev min räddning. Jag fick kontakt med en psykolog som tog väldigt mycket prover på mig.

Jag fick där och då tre diagnoser, depression, utmattningssyndrom och hypotyrios

Jag började behandla med psykofarmaka och Levaxin. Jag valde att inte sjukskriva mig utan har fortsatt att jobba.

Detta är precis i dagarna ett år sedan. Så som jag skrev sitter jag här med facit och ser hur det blev som det blev men frisk är jag inte.

Det sista året har det hänt mycket. Jag har fått ökat Levaxindosen till mina värden var bra. Jag har läkt en del. Jag har också fått en ADHD-diagnos och börjat medicinera.

Jag är mycket mycket friskare nu. Även om jag just nu inte alls är helt okej.

Bråket med läkaren på vårdcentralen om Levaxinet, stressen på jobbet nu som är rent ut sagt fördjävlig. Jag har fått magkatarr och i torsdags hade jag ett migränanfall som nockade mig till att stanna hemma från jobbet jag som aldrig stannar hemma.

 

Jag håller också på att ställa in min ADHD-medicin och det gör saker både lättare och jobbigare på samma gång 

Allt kommer bli bra men jag vet inte var jag kommer landa.

Jag vet inte hur jag kommer leva och hur jag måste leva för att hålla mig frisk. För att någonstans se till att återhämta mig så jag inte blir sjuk av min drivkraft, mina prestationer. och mitt jobb