Med stor risk för att detta kommer bli mitt gnälligaste inlägg någonsin varnar jag er redan från början. Jag är så förbannat sliten. Jag minns nog inte när jag var så här sliten sist. Det har varit för mycket ett tag men det är också det som är livet. Det blir så här i perioder.
Jag ska nu dela med mig av en viktig lärdom jag fått i livet. En sak som man ofta tänker när det är mycket och man är sliten är att man får vila sen. En väntar in sin semester, sin lediga helg eller något annat som man ska vila upp sig på. Problemet med detta är att det nästan aldrig blir som man har tänkt och så har man kört ut sina reservkrafter. Detta gör man sen gång på gång och det är det som leder fram till utmattning så småningom. En friskare och sundare tanke att tänka är: Jag vilar nu, så kommer jag orka det där jag måste göra sen.
Jag vet att jag kommer igen, jag är inte så orolig men som sagt jag är sjukt, sjukt sliten just nu.
Nu är jag inte helt förvånad över att jag är sliten för kollar jag tillbaka på de senaste veckorna så förstår jag varför. Nytt heltidsjobb, Micke nytt jobb, student, bal, skolavslutning, ryggskott och sen det vanliga livet som ska rulla på. Att sen addera 2 tuffa cykellopp till att det redan varit mycket, gör det inte bättre. Jag har också verkligen överträffat mig själv vad det gäller cyklingen. Faktiskt givit allt jag har. 45 mil totalt, på mindre än en vecka. Efter det har jag nu jobbat 4 dagar från 6:30-15:30 också. Så jag vet verkligen varför jag är sliten.
Jag ska nu dela med mig av en viktig lärdom jag fått i livet. En sak som man ofta tänker när det är mycket och man är sliten är att man får vila sen. En väntar in sin semester, sin lediga helg eller något annat som man ska vila upp sig på. Problemet med detta är att det nästan aldrig blir som man har tänkt och så har man kört ut sina reservkrafter. Detta gör man sen gång på gång och det är det som leder fram till utmattning så småningom. En friskare och sundare tanke att tänka är: Jag vilar nu, så kommer jag orka det där jag måste göra sen.
Jag vet att jag kommer igen, jag är inte så orolig men som sagt jag är sjukt, sjukt sliten just nu.
Nu är jag inte helt förvånad över att jag är sliten för kollar jag tillbaka på de senaste veckorna så förstår jag varför. Nytt heltidsjobb, Micke nytt jobb, student, bal, skolavslutning, ryggskott och sen det vanliga livet som ska rulla på. Att sen addera 2 tuffa cykellopp till att det redan varit mycket, gör det inte bättre. Jag har också verkligen överträffat mig själv vad det gäller cyklingen. Faktiskt givit allt jag har. 45 mil totalt, på mindre än en vecka. Efter det har jag nu jobbat 4 dagar från 6:30-15:30 också. Så jag vet verkligen varför jag är sliten.
Jag tog en skön och behövlig promenad här om dagen men även där kände jag att jag inte har några krafter just nu. Jag behöver mina promenader för att rensa huvudet. I tisdags skulle jag varit ner till blodcentralen och lämnat blod men jag tog beslutet att låta mig kropp behålla sitt blod en månad till för då är jag förhoppningsvis piggare.
Igår hade jag och min man bröllopsdag. Den firade vi genom att åka och storhandla. Man kan faktiskt firas på bättre sätt men nu blev det inte bättre än så. Vi får ta igen det en annan gång för tiden vill inte riktigt räcka.
Vi ska som vanligt ha vår stora midsommarfest och planerna är i fullgång. Tack och lov har jag min man hemma just nu och han är som alltid min stora stöttepelare, vän och min trygghet.
Vi ska som vanligt ha vår stora midsommarfest och planerna är i fullgång. Tack och lov har jag min man hemma just nu och han är som alltid min stora stöttepelare, vän och min trygghet.
I morgon är det kort dag sen får jag gå hem och fira midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar