Platsen bokade jag förra året och det är så långt i för väg man får lov att vara ute om man ens ska få någon plats. Nu har jag en far som stått på den här campingen i 25 år ja inte i sträck utan under cykelveckan, så därför har han lyckats fixa en jättebra plats till mig.
Jag tog ett glas vin tillsammans med far när jag kom fram. Jag fick frågan om jag var något nervös inför loppet. Det var nog först då som jag hade tid att känna efter. För allt som varit med Lollos student och allt så hade det faktiskt inte funnits någon tid till att fundera så mycket och det kanske var en fördel trotts allt. Mycket tack vare att det varit så mycket gjorde också att jag somnade utan problem.
Fast nervositeten kom på morgonen. Jag tyckte att jag irrade omkring, kissade 100 gånger och var inte det minsta hungrig men tryckte ändå i mig lite frukost. Det är viktigt att äta.
12 minuter till start och solen sken över mig!
Bara jag kom ner till startområdet släppte nervositeten. Då återstod det bara att jobba hårt i några timmar 6,7,8 stycken timmar så där. Så gick min start och det bar i väg ner mot Vadstena. Jag kände mig stark och trampade på. Cykelväskorna var packade med Japp och sempers fruktsmoothi
Dessa är inte för barn, de är verkligen jättebra att ha med sig.
Jag hade satt upp olika mål för loppet, det första var att inte ta ut mig mer än att jag fortfarande tyckte det var roligt att cykla. Mitt andra mål att göra mitt absolut bästa och att få bättre tid än förra gången. Sen är det svårt att ha roligt i 15 mil när man som jag cyklar helt ensam.
Jag stannar vid varje depå
Blåbärsoppa, kaffe och släta bullar har aldrig smakat så gott som det gör vid depåerna. Första depån ligger precis vid foten av Omberg och när man cyklar där ifrån är det uppför, uppför och uppför. Det var då jag insåg att jag glömt min astmamedicin.... Det är så typiskt mig, jag hade i alla fall med mig den ner till Motala vilket är ett stort framsteg att jag kom ihåg den och fick med den dit. Fast när jag insåg att den låg kvar i husbilen gick jag av cykeln och gick tills jag åter fått andan lite. Ombergsbacken är så hemsk och tuff att man faktiskt kan spara tid och kraft på att gå.
När jag cyklat 8,5 mil kom regnet. Jag tänkte först sätta på mig jackan men bestämde mig att vänta tills det slutade regna med att byta så att jag hade något torrt att ta på mig då... det visade sig sen, att det inte skulle sluta regna. Rent vädermässigt så var det ingen vidare runda motvind och regn. Fast trotts allt är det väldigt vacker natur man cyklar genom och även om jag var blöt så frös jag inte.
Det gick riktigt bra för mig och jag cyklade på. Jag hittade nya personer att följa och ta drag hjälp av. Jag tänker så att jag följer de som är lite bättre än mig så släpper jag när jag inte orkar hålla längre.
Jag hade cyklat riktigt bra och med två mil till mål började jag blir riktigt trött. Jag hade också med mig min favorit dryck Alovera golden kiwi den smakade ännu ljuvligare när jag var trött och behövde energi. MEN det är ju små bitar i den så den var helt opraktisk att ha i vattenflaskan.
Näst sista milen var som sagt sjukt lång och när det stod 10 km kvar till mål på skylten hade jag hoppats på någon form av nytändning men det var att attans lite till nytändning jag fick. Just då när jag var så trött tänkte jag på att jag på fredag ska cykla 30 mil och konstaterade att jag måste vara dum i huvudet på riktigt som utsätter mig för de.
Så gick jag då äntligen i mål efter 6 timmar och 47 minuter Jag har verkligen gjort mitt bästa. Hade inte kunnat cykla en minut fortare, om jag hade valt andra cykelbyxor som inte hade hängslen kanske jag sparat in någon minut på toa besöken. För mot slutet när jag dessutom var blöt av regnet, var det ett helt företag att ta av dig tröjan för att sen kunna få bort hängslena.
Jag är sjukt nöjd med min prestation! 1 timma och 37 minuter bättre tid än förra gången.
Det är svårt att beskriva lyckan och glädjen över detta! Svårt att ta in ett lopp när det inte gått så många dagar. Jag är stolt över mig själv och över min kropp. Förra året på Helvättern lovade jag mig själv och min kropp att om den tog mig runt så skulle den aldrig mer behöva banta och det har jag hållit. Jag tänker på hur jag på inget sätt är perfekt men jag är fan så stark och den kroppen jag har, den har faktiskt gett mig 4 barn och stöttar mig i allt jag företar mig att klara!!
Det hände en väldigt otäck sak under loppet, uppe på Omberg stoppades vi upp och ombads att gå, en man låg helt livlös på marken som de gjorde hjärt-lung räddning på. Det var otäckt och jag blev helt skärrade och skakade, tårarna rann och det gick inte att sluta gråta på väldigt länge. Jag läste senare i tidningen att mannen avled. Jag skickar mina tankar och varmaste beklagan tills hans anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar