Att börja ett blogginlägg med att gnälla är ju sällan det som får folk att läsa vidare! Fast jag tänker inte gnälla så länge kan jag lova i alla fall. Jag har en reumatisksjukdom som heter psoriasisartrit. Jag är för det mesta helt bra så länge jag tränar och rör mig. Jag har dock tyvärr väldigt lätt att blir överansträngd och få inflammationer i min leder, muskler och muskelfästen. Ibland får jag inflammationer fast jag inte ens överansträngt mig. Sjukdomen går i så kallade skov!
Nu har jag tydligen en inflammation på gång i långfingrets knogled och det gör skitont. Ja nog om det nu, jag kan ju trotts allt skriva på datorn och det finns värktabletter!
Ingen solresa bokad än men nu är vi verkligen sugna både barnen och jag.
Det är den här platsen på Teneriffa jag funderar på!
Igår var jag och hälsade på min Ia, hon har fyllt år. Jag låter henne inte glömma att hon nu är 40 år och jag "bara" är 39 år än så länge! Vi har känt varandra sen gymnasiet och hållit ihop sen dess!
Jag är verkligen inte någon pysslig person men jag ville väldigt gärna göra något personligt i present till henne. Även om den inte blev helt perfekt så fick jag till en lite tavla som jag skrivit alla hennes bra egenskaper på. Hon verkade bli glad!
Detta var dagens frukost, en favorit!
Yoghurt, hallon, kokosflingor och Chiafrön.
Som jag skrivit om förut så har jag slutat banta även om denna frukost klassas in under LCHF. Efter Vätternrundan när jag lovade min kropp att om den tog mig i mål så skulle den aldrig behöva banta mer så har jag hållit det löftet. Jag tog också ett beslut efter Vätternrundan och det var att sluta väga mig. Jag har nämligen en störning på riktigt. Jag har vägt mig varje dag i.... ja det är förmodligen flera år. Att inte få väga sig har känts väldigt skrämmande men jag vet ju att vågen på riktigt inte säger något om vad du ätit utan mer hur mycket det vägde som du åt. Kasta ut vågen, har Micke sagt åt mig säkert 100 gånger! För han märker ju också att den styr mitt humör aningen för mycket. Den 24 juni gjorde jag i alla fall som han sa och jag har inte vägt mig sen dess. Att helt plötsligt behöva lyssna och känna efter hur det känns i kroppen istället har varit väldigt nyttigt. Jag har som sagt ingen aning om vad jag väger nu och jag känner mig så himla fri. Jag försöker känna efter vad jag mår bra av och jag försöker att äta grönsaker till alla måltider. Kroppen ska vara stark när jag tränar och magen ska må bra! Jag tror jag hittat en balans, jag är på rätt väg! Fast det är svårt och jag får kämpa... kanske skulle jag köra 5:2 ett tag, kanske lite LCHF eller 1200 kcal i 4 veckor för att få bort övervikten... Nej Nej Nej!! Inte igen bra mat med näring i helt enkelt!
Nu är mina hyllor på plats och jag är så himla nöjd!
Både med utseendet och funktionen, mest med funktionen faktiskt. Att ha någonstans att göra av stöket som annars hamnar på nattduksbordet känns underbart! Tänk att en sån här liten grej kan göra så stor skillnad och göra mig så glad!
Något annat som gör mig glad är den här tjejen! Igår var hennes mamma och pappa ut och åt mat och gick på bio.
Under tiden var hon hos oss. Lollo och jag var helt överens om att det inte är ett jobb att vara barnvakt. Det är ett privilegium!
Fast lugn är hon inte en enda sekund så jag var lite trött när hon åkte hem, lilla bustrollet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar